Olika jobbtider och tid tillsammans med partner efter barn (utbruten från En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 13)

[strawberrysylt]

Hejsan!

Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det ska.

Men, en fråga; flera av er här har kanske redan barn sen tidigare så tänkte höra både med er och med er som ännu inte fått första... det här med tid.
Efter att barnet kommit och första sammanhängande föräldraledigheten har gått, hur tänker ni med arbete eller ev studier?
Jag känner redan nu att jag och min fästman har lite tid för varandra. Men det har väl till en del att göra med att vi arbetar olika tider då jag jobbar inom vården och har både dag och kvällspass samt helger, medan han jobbar dag vardagar. Någon mer som jobbar så? Eller som bytt till liknande tider och hur blev det isf?
Ja, helt enkelt hur känner/tänker/gör ni?

 

[vemsomhelst123]

Hejsan!

Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det ska.

Men, en fråga; flera av er här har kanske redan barn sen tidigare så tänkte höra både med er och med er som ännu inte fått första... det här med tid.
Efter att barnet kommit och första sammanhängande föräldraledigheten har gått, hur tänker ni med arbete eller ev studier?
Jag känner redan nu att jag och min fästman har lite tid för varandra. Men det har väl till en del att göra med att vi arbetar olika tider då jag jobbar inom vården och har både dag och kvällspass samt helger, medan han jobbar dag vardagar. Någon mer som jobbar så? Eller som bytt till liknande tider och hur blev det isf?
Ja, helt enkelt hur känner/tänker/gör ni?

Vi har inte haft olika tider, men barnets pappa har jobbat borta 1 månad i stöten och sen varit hemma en månad i stöten (förutom föräldraledigheten där vi delade 3 mån tillsammans, 6 mån han, 6 mån jag, 6 mån han igen). Fördelarna för oss är ju att vi aldrig behöver fundera på vem som vabbar, lagar mat, lämnar, hämtar osv. Men vi får ju ändå tid ihop när han är hemma eftersom han inte jobbar alls då, och den egentid vi båda fått har varit guld värd. Sen rent krasst, för oss har tid ihop inte varit det viktigaste under småbarnsåren, utan snarare tid ifred och hur vi båda kan maximera den. Nu både vill, orkar och kan vi ha tid ihop igen när barnet snart är 5. Men för oss gick relationen från att vara passionerad till att vara mer praktisk under första året/åren och sen finns det vitid igen

 

[strawberrysylt]

@vemsomhelst123 Tack för svaret Jo, jag visste inte riktigt hur jag skulle formulera mig, men jag menar både tid bara vi, men även tid vi+barnet tillsammans. Jag vill ha både och.
Går kanske inte som vi jobbar nu... men vill gärna ha fler svar!

 

[gulakatten]

@strawberrysylt Nu jobbar både jag och maken kontorstider men tid bara han och jag existerar i princip inte. För att få egentid tillsammans behövs ju avlastning från familjemedlemmar/vänner och har man möjlighet till det så går det ju, men inte annars. Generellt sett upplever jag att man har väldigt lite tid överhuvudtaget när man fått barn - tiden räcker liksom inte till så att man får tillräckligt med tid till barnet, jobbet, vännerna, träning, egentid med partnern samt egentid själv. Vi prioriterar tid med barnet och så egentid själva (eftersom det är vad vi kan få till utan avlastning i vardagen).

Detta gäller dock de första åren, sen blir det annorlunda tänker jag .

 

[strawberrysylt]

@gulakatten Tack för ditt svar.
Nej, det verkar inte bli mycket tid över som det ser ut nu! Jobbar ni heltid?
Jag har tänkt gå ner till 75% iaf.

Vi har turen att ha både hans och mina föräldrar plus en bonusmorfar och så min bror med familj nära, vilket förstås känns bra. Det löser ju en del egentid med eller utan partner för oss, dock inte tid vi+barnet. För det behöver vi kanske jobba samma tider.

 

[gulakatten]

@strawberrysylt Hur kommer det sig att det är just du som ska gå ner i tid? Vanlig kvinnofälla…

Min make jobbar 75% och jag har jobbat 87% (sjukskriven nu). Men vi vill ju tillbringa vår fritid med vårt barn så det har inte haft någon påverkan på egentid el dyl.

 

[PathOfClovers]

Hejsan!

Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det ska.

Men, en fråga; flera av er här har kanske redan barn sen tidigare så tänkte höra både med er och med er som ännu inte fått första... det här med tid.
Efter att barnet kommit och första sammanhängande föräldraledigheten har gått, hur tänker ni med arbete eller ev studier?
Jag känner redan nu att jag och min fästman har lite tid för varandra. Men det har väl till en del att göra med att vi arbetar olika tider då jag jobbar inom vården och har både dag och kvällspass samt helger, medan han jobbar dag vardagar. Någon mer som jobbar så? Eller som bytt till liknande tider och hur blev det isf?
Ja, helt enkelt hur känner/tänker/gör ni?

Jag och sambon jobbar lite som ni, jag är lokförare och jobbar tidiga morgnar, sena kvällar, varannan helg, sover borta osv och sambon jobbar kontorstider. Vi har bara dotterns farfar som avlastning och det är väldigt sällan. Oftast bara när sambon vill typ träffa en kompis samtidigt som jag jobbar tex. Så egentid utan barn är ju otroligt sällsynt. Så det blir ju att man går om varann mycket, så är det ju. Och en del av tiden vi är hemma alla tre så turas vi ändå om en del att vara med dottern för att den andra ska få egentid att pyssla med vad man vill.

 

[vemsomhelst123]

@gulakatten Tack för ditt svar.
Nej, det verkar inte bli mycket tid över som det ser ut nu! Jobbar ni heltid?
Jag har tänkt gå ner till 75% iaf.

Vi har turen att ha både hans och mina föräldrar plus en bonusmorfar och så min bror med familj nära, vilket förstås känns bra. Det löser ju en del egentid med eller utan partner för oss, dock inte tid vi+barnet. För det behöver vi kanske jobba samma tider.

Vi jobbar heltid båda två. Jag vet inte om vi hade orkat det om han hade haft ett mer normalt jobb eller om jag inte haft möjlighet att tex flexa ut och sen jobba när barnet somnat någon timme igen.

 

[Sleepan]

Hejsan!

Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det ska.

Men, en fråga; flera av er här har kanske redan barn sen tidigare så tänkte höra både med er och med er som ännu inte fått första... det här med tid.
Efter att barnet kommit och första sammanhängande föräldraledigheten har gått, hur tänker ni med arbete eller ev studier?
Jag känner redan nu att jag och min fästman har lite tid för varandra. Men det har väl till en del att göra med att vi arbetar olika tider då jag jobbar inom vården och har både dag och kvällspass samt helger, medan han jobbar dag vardagar. Någon mer som jobbar så? Eller som bytt till liknande tider och hur blev det isf?
Ja, helt enkelt hur känner/tänker/gör ni?

Vår tid med varandra består i princip av häng i soffan på kvällen när barnet somnat.
Har dock möjlighet till barnpassning men det blir tyvärr sällan eftersom alla har mycket med sitt.

Jag har jobbat heltid sen jag började jobba igen efter föräldraledigheten men har gått ner till 91,8 nu för att få en ledig helg till med familjen eftersom jag jobbar så mycket helg.

 

[Human]

Hejsan!

Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det ska.

Men, en fråga; flera av er här har kanske redan barn sen tidigare så tänkte höra både med er och med er som ännu inte fått första... det här med tid.
Efter att barnet kommit och första sammanhängande föräldraledigheten har gått, hur tänker ni med arbete eller ev studier?
Jag känner redan nu att jag och min fästman har lite tid för varandra. Men det har väl till en del att göra med att vi arbetar olika tider då jag jobbar inom vården och har både dag och kvällspass samt helger, medan han jobbar dag vardagar. Någon mer som jobbar så? Eller som bytt till liknande tider och hur blev det isf?
Ja, helt enkelt hur känner/tänker/gör ni?

Vi jobbar båda kontorstider och har två små barn. Det är nog ofrånkomligt att tid tillsammans utan barn är en bristvara. När väl barnen sover eller passas av någon behöver ofta vardagsstöket fixas (tvätt, städ, matlagning, etc). Sen, den vanliga brasklappen, alla barn är olika och man vet aldrig vad man får för en. Men jag tror det är klokt att förbereda sig på att relationen behöver stå pall för klart mindre tid tillsammans under en inte helt kort tid.

 

[Nordthor]

Hejsan!

Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det ska.

Men, en fråga; flera av er här har kanske redan barn sen tidigare så tänkte höra både med er och med er som ännu inte fått första... det här med tid.
Efter att barnet kommit och första sammanhängande föräldraledigheten har gått, hur tänker ni med arbete eller ev studier?
Jag känner redan nu att jag och min fästman har lite tid för varandra. Men det har väl till en del att göra med att vi arbetar olika tider då jag jobbar inom vården och har både dag och kvällspass samt helger, medan han jobbar dag vardagar. Någon mer som jobbar så? Eller som bytt till liknande tider och hur blev det isf?
Ja, helt enkelt hur känner/tänker/gör ni?

Både jag och sambon har arbeten med konstiga tider men det har vi å andra sidan alltid haft så inget konstigt med det. Men utan tvekan har vi haft mindre tid ensamma ihop efter det att sonen föddes. Det är en omställning (som liksom är ständigt pågående), verkligen!

Nu har jag börjat jobba och lämnat över föräldraledigheten till sambon. Kommande halvår tänkte jag köra fullt ös på jobbet (100%). Till hösten är planen att gå ned till 80% (OM inte sambon gör det eller tom. vi båda.)

Jag jobbar också inom vården och trots att det där med deltid ses som en kvinnofälla så har jag omvärdera livet lite överlag (överraskande va?) sedan sonen kom. Jag vill leva gott och ha det bra NU. Att inte jobba 100% kommer förhoppningsvis göra att jag uppskattar både jobb- & familjetid ännu mer. I bästa fall får jag mer tid till mina intressen på köpet. Ett lite lugnare liv utanför jobbet som är fantastiskt men även kräver mycket i perioder. När sonen sedan blir tonåring så lär jag kunna jobba ihjäl mig, han lär ju ändå inte vilja umgås så mycket med sin gamla morsa.

Stor omställning att bli förälder, enligt mig. Vårt första år har varit omtumlande och det var nog först igår när jag (äntligen) traskade in på jobbet som jag hade kontakt med "mig själv" (som I den gamla före barn Nordthor) på mycket länge. Livet blir nog aldrig precis som det var innan och det kommer att kräva nytt tänk och en massa pusslande längs vägen.

 

[Lingon]

Hejsan!

Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det ska.

Men, en fråga; flera av er här har kanske redan barn sen tidigare så tänkte höra både med er och med er som ännu inte fått första... det här med tid.
Efter att barnet kommit och första sammanhängande föräldraledigheten har gått, hur tänker ni med arbete eller ev studier?
Jag känner redan nu att jag och min fästman har lite tid för varandra. Men det har väl till en del att göra med att vi arbetar olika tider då jag jobbar inom vården och har både dag och kvällspass samt helger, medan han jobbar dag vardagar. Någon mer som jobbar så? Eller som bytt till liknande tider och hur blev det isf?
Ja, helt enkelt hur känner/tänker/gör ni?

Rent krasst, har ni lite tid med varandra redan nu kommer ni få ännu mindre med ett barn. Tyvärr. Småbarnsåren inte direkt fulla av kvalitetstid med partnern.

Nu är vårt barn tonåring. Men när vi fick barn så jobbade jag vanliga kontorstider och min man skift (morgon-eftermiddag och eftermiddag-sen kväll varannan vecka). Så varannan vecka träffades inte jag och min man från söndag kväll till fredag när jag kom hem från jobbet. Vi gick ner i tid lite så att barnet det första åren på förskolan skulle få kortare veckor. Vi jobbade 4 dagar/vecka var men hade olika lediga dagar. Det var jobbigt. Det ska jag vara ärlig med! Fördelen var ju för barnet. Varannan vecka blev ju dagarna på förskolan rätt korta. Jag behöll min deltid så länge jag fick. Jag behövde den extra lediga dagen varje vecka för att orka och må bra. Jag fortsatte faktiskt med det även när barnet började skolan. Den lediga dagen tog jag det lugnt, njöt av att vara hemma själv, kunde gå och pyssla hemma och sen hämta direkt när skolan tog slut så slapp hon fritids den dagen.

 

[Nordthor]

Toppen att tråden blev en egen!

 

[sthu]

Nu är vårt barn inte här än, men vi har funderat på samma sak.
Jag jobbar kontorstider, min man är personlig assistent och jobbar typ jämt.

Pga olika diagnoser kommer vi vara hemma tillsammans första två eller tre månaderna.
Sen går han tillbaka till jobbet. Ska försöka få färre nätter och helger i den utsträckning chefen går med på det. Han kommer vara föräldraledig från januari, då går jag tillbaka till jobbet.

Vi räknar med att knappt se varandra under en period. Eventuell kommer maken byta jobb om han hittar något han gillar lika mycket som nuvarande arbete.

 

[Midsommarblomster]

En sak man kan tänka på är att behov förändras med barn, så det är svårt att i förväg försöka tänka ut hur man i vill ha det eller hur man ska lösa saker. Jag och min man hade mycket tid tillsammans innan barn och tänkte nog att vi aldrig skulle försumma vår relation. Det tillsammans med flera andra saker som kändes helt livsnödvändiga. Sen kommer livet ikapp och i ärlighetens namn.. behoven förändras i takt med livet. Vi har inte mycket tid ensamma just nu och visst hade det varit trevligt med mer, men just nu är vi i en annan fas i vår relation där vi samarbetar, stöttar och växer tillsammans. Det är fint det med. En dag kommer vi ha det här huset för oss själva. Nätterna är långa men åren går snabbt brukar man väl säga.

 

[nejlica]

Ett av mina bästa lifehacks med småbarn sedan äldsta började på förskolan är att äta lunch ihop någon gång ibland medan barnen är på förskolan. Om man har möjlighet. Vi har familj nära, men sällan någon barnpassning, haft barnvakt två gånger sedan yngsta föddes för drygt ett år sedan.

Nu har vi båda precis börjat jobba (nästan) heltid igen efter föräldraledighet och skolat in yngsta. Vi har ätit lunch ihop ett par gånger sedan dess och herregud vad efterlängtat det var att få lite tid tillsammans utan barn.

 

[Manji]

Ett av mina bästa lifehacks med småbarn sedan äldsta började på förskolan är att äta lunch ihop någon gång ibland medan barnen är på förskolan. Om man har möjlighet. Vi har familj nära, men sällan någon barnpassning, haft barnvakt två gånger sedan yngsta föddes för drygt ett år sedan.

Nu har vi båda precis börjat jobba (nästan) heltid igen efter föräldraledighet och skolat in yngsta. Vi har ätit lunch ihop ett par gånger sedan dess och herregud vad efterlängtat det var att få lite tid tillsammans utan barn.

Jag och min man jobbar på samma ställe, även om vi är kollegor på jobbet så måste jag säga att det gör mycket att få barnfri tid med honom där.

@strawberrysylt jag skulle vilja konstatera att man har inte så mycket tid med varandra när barnen är i sådan ålder att de antingen alltid vill vara med en och/eller behöver stöd i sin lek. Däremot gör man ju mycket som familj och kanske missar en del som familj när man jobbar om varandra mycket. Det viktiga då kanske är att verkligen ta vara på både familjetid och egentid?

Era arbetstider kan ju vara en styrka under förskoleåren, tänker jag? Att barnet inte kommer behöva gå 8+ timmar om dagen varje vardag även om ni skulle välja att jobba heltid, eftersom ni jobbar om varandra.

Vi har samma arbetstider och för att barnen ska slippa ha 10 h-förskoledagar måste någon av oss gå ner i tid.

 

[strawberrysylt]

@strawberrysylt Hur kommer det sig att det är just du som ska gå ner i tid? Vanlig kvinnofälla…

Min make jobbar 75% och jag har jobbat 87% (sjukskriven nu). Men vi vill ju tillbringa vår fritid med vårt barn så det har inte haft någon påverkan på egentid el dyl.

Jag vill gå ner iallafall, ska förhoppningsvis göra det snart. Jag har jobbat heltid två månader och känner redan att jag inte vill göra det.

Vi jobbar båda kontorstider och har två små barn. Det är nog ofrånkomligt att tid tillsammans utan barn är en bristvara. När väl barnen sover eller passas av någon behöver ofta vardagsstöket fixas (tvätt, städ, matlagning, etc). Sen, den vanliga brasklappen, alla barn är olika och man vet aldrig vad man får för en. Men jag tror det är klokt att förbereda sig på att relationen behöver stå pall för klart mindre tid tillsammans under en inte helt kort tid.

Jag borde varit tydligare i trådstarten märker jag. Det är både partnertid och tid alla tre jag menar att jag vill ha mer av. Även om all tid vi har tillsammans nu skulle bli tid med barnet hade jag tyckt det vore för lite. Jo, det är förbereda oss vi vill göra, genom att se vilka förändringar vi behöver göra.
Vi har hittat flera sätt att få mer tid ihop när vi satte oss och pratade igenom detta så det känns bra iaf . Vi har bara haft såhär lite tid de senaste två månaderna, sen jag började jobba heltid efter att ha jobbat/pluggat 50/50 i tre år. Då bodde vi inte ihop heller (bara de tre sista månaderna) utan hade "kvalitetstid" när vi väl sågs typ, så det blev en omställning när jag började jobba mer.

Jag jobbar också inom vården och trots att det där med deltid ses som en kvinnofälla så har jag omvärdera livet lite överlag (överraskande va?) sedan sonen kom. Jag vill leva gott och ha det bra NU. Att inte jobba 100% kommer förhoppningsvis göra att jag uppskattar både jobb- & familjetid ännu mer. I bästa fall får jag mer tid till mina intressen på köpet.

Precis så! Jag vill som sagt redan nu gå ner i tid, provade heltid pga pushad till det, men nej inte min grej alls.
Alla får känna som de vill, men jag känner att ska vi ha barn ska vi väl hinna träffa barnet och umgås som familj, vad är det annars för vits? Samma nu innan barn, ingen vits att jobba ihjäl sig.

Nu är vårt barn inte här än, men vi har funderat på samma sak.
Jag jobbar kontorstider, min man är personlig assistent och jobbar typ jämt.

En till i ungefär samma sits då. Hoppas din man hittar något lika bra jobb, så ni hinner ses mer.

Era arbetstider kan ju vara en styrka under förskoleåren, tänker jag?

Tänkvärt, tack!

 

[Trollunge]

Det finns absolut fördelar med att jobba skift när man har barn tycker jag. Barnet/barnen får mer tid hemma framför allt, men det man byter bort är ju tid tillsammans hela familjen. Jag har jobbat skift inom sjukvården (oftast 80% dag/kväll samt 2 av 5 helger) samtidigt som min man jobbat heltid dagtid 8-17. Mitt stora barn var då sällan på förskola mer än 2,5-3 dagar/vecka iom jag har lediga dagar i veckan. Sen mycket kvalitetstid med bara pappa de helger jag jobbade. Jag älskar också de lugna morgnar/förmiddagar man får med barnen när man jobbar kväll, så mycket värt med noll stress på morgonen, alla är pigga och glada. Jämfört med kvällarna när man jobbat dag och hämtar kl 16-16.30 och det är trötta barn, laga mat, bada, läggdags.
Men med detta sagt så har jag och min man varit tillsammans i femton år så vi har faktiskt inte prioriterat mycket tid tillsammans han och jag under denna perioden när barnen är små

 

[vemsomhelst123]

Ett av mina bästa lifehacks med småbarn sedan äldsta började på förskolan är att äta lunch ihop någon gång ibland medan barnen är på förskolan. Om man har möjlighet. Vi har familj nära, men sällan någon barnpassning, haft barnvakt två gånger sedan yngsta föddes för drygt ett år sedan.

Nu har vi båda precis börjat jobba (nästan) heltid igen efter föräldraledighet och skolat in yngsta. Vi har ätit lunch ihop ett par gånger sedan dess och herregud vad efterlängtat det var att få lite tid tillsammans utan barn.

Vilken bra påminnelse, vi var jättebra på det ett tag men har glömt det helt . Jag kan ju jobba hemma och han jobbar inte alls när han är hemma så jag brukade jobba hemma på förmiddagen, sen åt vi lunch hemma eller ute och så gick jag till jobbet för att inte bli störd när han hämtat. Det är ett jättebra tips om man har möjlighet