Ojämställd föräldraledighet för att ”vila”

[Pontevecchio]

Jag skriver ju att jag inte anser att någon annan kvinna är sämre för att den kvinnan inte känner som jag. Jag beskriver vad jag känner och jag beskriver en del av det som kan ligga bakom mina känslor. Givetvis är det mer än bara biologi som ligger bakom mina känslor och mina uppfattningar. Men vad jag vill få fram är att varför ska man över huvud taget ifrågasätta hur länge en kvinna vill vara hemma med sitt nyfödda barn? Det jag beskriver är dessutom känslor som kommit i samband med graviditet och födsel.
Jag var i yngre år inte säker på att jag ens ville ha barn. Det ändrade sig med åren och tillslut kändes det rätt med barn. Och när barnet var fött så fick jag de känslor som jag tidigare beskrivit. Kanske hade jag kännt annorlunda om jag haft ett jobb som jag verkligen hade brunnit för och verkligen tyckt om, det vet jag inte. Jag har en kompis som tyckte att bäbistiden var pest, fick förlossningsdepression och mådde allmänt dåligt. Inte är hon någon sämre mamma för det och barnen är hur trevliga som helst.

Jag har skrivit det i alla inlägg nu tror jag, att jag anser att alla är olika och måste få vara olika och det utan att ifrågasättas.

Du får gärna vara hemma huir länge du vill, problemet är att motsatsen inte accepteras idag lika bra utan då kommer snacket "bebis behöver sin mamma". Och alla får gärna skippa att jobba men staten ska inte betala baserat på folks vilja.

 

[Pontevecchio]

Först - grattis, kul att ni också ska få en till!

Sen, a-fucking-men på resten. Mina kollegor blir genuint förvånade när jag säger att jag kommer tillbaka i slutet av 2019. På riktigt. Att jag dessutom kommer gå tillbaka till den fysiska, potentiellt riskfyllda, treskiftstjänsten är något som är ännu mer förvånande.
Gissa hur många av mina manliga kollegor som ens får frågan om de ska fortsätta jobba ute när barnet kommit? Spoiler: ingen alls.

Tack! nej det är ju helt skevt, mycket baserat på att "mamman ska vara hemma" är en så stark norm.

 

[vallhund]

Precis som jag skrev tidigare så är det i första hand vår ekonomi som gjorde att min sambo inte kunde vara föräldraledig med barnen men att även om vi haft ekonomi till det så skulle det ha varit min önskan att jag fick vara hemma det första året. Hade min sambo haft samma önskan hade vi förstås delat upp det i så fall. Nu var det inte så utan han har varit hemma mer med barnen efter bäbisperiodens slut. Hur andra väljer att dela upp det struntar jag i. Det är det som har fungerat bäst för oss och det hade varit förödande för vår ekonomi om vi tvingats att dela lika på föräldraledigheten. Jag och min sambo tjänar i stort sett lika i grundlön men ett par ridolyckor har gjort att jag inte klarar av att jobba heltid inom vården och därför tjänar mindre än honom. Som sagt håller jag på omskola mig för att kunna jobba heltid så småningom om. Det är såklart flera omständigheter till varför man väljer som man gör oavsett vad det är.

Vad gäller kläder till barnen så köper jag kläder i de färger barnen vill ha. Min son har gärna rosa och lila och andra färgglada färger på sig. Hans favoritkläder ett par rosa tights med leopardmönster och katter på knäna samt en röd tröja med paljetter på. Han vägrar ha svart eller andra mörkare färger.
Min dotter har i stället gärna svart och mörka färger. Hon fick helt välja tyg till en klänning som hon bad farmor sy. Det blev mörklila och svart tyg med döskallar på... Men emellanåt vill hon ha rosa eller lila med glittriga enhörningar på.
Jag tycker inte vi styr våra barn utan jag tycker att dom får välj själv i den mån det inte går ut över deras hälsa eller säkerhet eller vad som är praktiskt möjligt. Men så klart ser vi alla saker olika då vi alla är olika individer med olika referensram.

Vad gäller människans utveckling från att vara primater och gå på alla fyra till att börja gå upprätt och utvecklas till den art vi är idag så finns det en del olika vetenskapliga tv-program som behandlar ämnet samt att det ingår i den allmänna undervisningen som i alla fall jag fick i skolan. Såg senast en serie som om jag inte kommer ihåg fel heter Den första människan. Ska dock låta vara osagt om det i den serien behandlar exakt hur man tror att kvinnorna agerade efter att barnet var fött eller om det är i något annat liknande program som tar upp människans utveckling. Det är ju så klart omöjligt att svara på då det är flera miljoner år sedan. Forskarna har gjort antaganden utifrån de fynd de gjort. Men efterom att barnen behövde ammas största delen av dygnet och det inte fanns någon annan mat att ge barnen så är det rimligt att tänka sig att forskarna har rätt i det antagandet. En del barn äter var 4:e timme och en del barn vill sitta fast vid bröstet mer eller mindre konstant. Redan från födseln är vi olika. Så antagligen var det kanske så redan på urtidsmänniskans tid, att kvinnorna hjälpte till med att skaffa mat i den mån det gick utifrån hur barnet agerade. Vem vet?

Att det till stor del är hormoner och signalsubstanser i nervsystemet som är kopplat till hjärnan som styr hur vi reagerar på saker går att läsa i de flesta biologi- och psykologiböcker. Psykologins grunder är en mycket bra bok om man vill få en förståelse för vad som ligger bakom att människan beter sig som den gör. Men psykologi är invecklat och det är många faktorer som samverkar.

Jag tycker att jag har förklarat mig rätt bra varför vi har valt att dela föräldraledigheten så som vi har gjort. Och jag tycker också att jag har fått fram att jag anser att det är upp till varje familj att själva bestämma över hur föräldraledigheten ska fördelas då det helt enkelt inte är genomförbart att dela exakt lika. Och det är det som denna tråd handlade om om jag inte minns fel.

Du får nog precisera dig vad gäller faktakällor. Populärvetenskapliga publikationer eller TV program är inte faktakällor. Själv har jag läst 5 år på psykologprogrammet o har faktiskt inte läst det du påstår.

 

[Pontevecchio]

Ja jag skrev att jag väldigt gärna ville vara hemma det första året. Och skrev då något i stil med att om man bortser från det ekonomiska som gör det i stort sett omöjligt för min sambo att vara föräldraledig någon längre tid så är det även så att jag vill vara hemma minst ett år och min sambo trivs bättre med att vara hemma när bäbistiden är över. Det hade alltså mest troligt blivit den fördelningen även om det hade fungerat ekonomiskt att min sambo var föräldraledig mer. Hade vi haft bättre ekonomi så jag hade kunnat ta ut färre föräldradagar per vecka så hade givetvis min sambo fått behålla fler.

Vad jag försöker visa på är trotts att jag tycker att det är självklart att papporna ska vara föräldralediga så kanske det inte alltid fungerar att dela föräldrapenningen exakt lika. Utan att varje familj måste få bestämma vad som blir bäst för dom. Jag jobbar dessutom röda dagar och ob tid och har då behövt extra föräldradagar för att kunna vara ledig jul, påsk och midsommar tex nu medan barnen är små och tycker det är viktigt att båda föräldrarna är med och firar. Min sambo är ledig alla röda dagar så där sparar han ju in en del föräldradagar.

Nu hänger jag inte med, blir ekonomin bättre av att han är hemma när barnet är äldre? jag tillhör de relativt få utan kollektivavtal vilket inte ger mig föräldrarlön. Jag förlorar drygt 50% ut på att vara hemma. Och tjänar ca 55% bättre än min man. Men. det finns lösningar. Man kan jobba deltid och maxa uttaget av FP på olika sätt.

 

[Kristall10]

Det är som sagt väldigt svårt att diskutera såna här frågor genom text. Och efterom att det finns lika många åsikter som det finns människor så är det inget konstigt att det blir diskusion. Och diskusion är bra, annars kommer vi inte framåt. Men faran med att diskutera så här är att man tolkar saker på sitt sätt efterom att det är omöjligt att tillsätta olika ansiktsuttryck, tonlägen mm som bidrar till att den man diskuterar med får en större förståelse för innebörden i dina ord och hur dom är menade.

Min mening har aldrig varit att säga att någon annan är sämre för att de inte känner som jag. Jag har bara försökt få fram hur jag känner if rågan och vad som har fungerat i vår familj. Säger åter igen att vare sig jag hade velat vara hemma största delen eller inte så hade det inte fungerat att sambon varit föräldraledig i större utsträckning än han varit pga vår ekonomi.

 

[Fruentimber]

Som jag skrev tidigare så var det uttrycket en grov förenkling för att försöka få fram vad jag menar. Nu tolkades det fel och då ber jag om ursäkt om jag trampade någon på tårna med det, det var aldrig min mening. Nu råkar det vara så att min kropp producerar sådana känslor, som gör att jag vill vara nära mitt nyfödda barn och så ska jag bli ifrågasatt för det? Jag köper ju inte mina känslor på Ica och tar de som det är extrapris på för dagen utan de produceras ju genom komplicerade processer i min kropp. Precis som det är min kropp som styr vilken mat jag tycker om, vilka intressen jag har mm. Jag får såklart stimulit utifrån. Men det är min kropp genom signalsystemet som tolkar och reagerar på stimulit utifrån tidigare erfarenheter bla och avgör vad jag ska tycka om en viss sak.
Det jag vill få fram är varför man ska ifrågasätta min vilja att vara hemma med mitt nyfödda barn?

Jag förstår inte varför du trivialiserar diskussionen genom att jämföra oss människor med hästar och Ica? Diskussionen handlar ju om ojämlik föräldraledighet och jag ser därför noll anledningar till dina löst antagna "biologiska" förklaringsmodeller om varför du vill vara hemma med dina barn. Ingen har sagt att du inte får vara hemma med dina barn, men man är inte en sämre mamma för att man väljer att gå tillbaka till jobbet, man har inte "sämre fungerande" hormoner eller dylikt för det. Ditt försök att försvara ditt val på sättet du gör blir bara klumpigt och inte särskilt vetenskapligt heller för den delen.

Tråden handlar om ojämlik föräldraledighet, inte att du inte får vara hemma med dina barn. För all del, var det, men det betyder inte att vi bör skattefinansiera ojämlikhet.

 

[Fruentimber]

Min mening har aldrig varit att säga att någon annan är sämre för att de inte känner som jag. Jag har bara försökt få fram hur jag känner if rågan och vad som har fungerat i vår familj.

Men vad som "fungerar" i eran familj har ju uppenbarligen med ekonomi att göra snarare än biologi. Då blir dina försök till biologiska förklaringsmodeller fullständigt överflödigt.

 

[Pontevecchio]

Precis som jag skrev tidigare så är det i första hand vår ekonomi som gjorde att min sambo inte kunde vara föräldraledig med barnen men att även om vi haft ekonomi till det så skulle det ha varit min önskan att jag fick vara hemma det första året. Hade min sambo haft samma önskan hade vi förstås delat upp det i så fall. Nu var det inte så utan han har varit hemma mer med barnen efter bäbisperiodens slut. Hur andra väljer att dela upp det struntar jag i. Det är det som har fungerat bäst för oss och det hade varit förödande för vår ekonomi om vi tvingats att dela lika på föräldraledigheten. Jag och min sambo tjänar i stort sett lika i grundlön men ett par ridolyckor har gjort att jag inte klarar av att jobba heltid inom vården och därför tjänar mindre än honom. Som sagt håller jag på omskola mig för att kunna jobba heltid så småningom om. Det är såklart flera omständigheter till varför man väljer som man gör oavsett vad det är.

Vad gäller kläder till barnen så köper jag kläder i de färger barnen vill ha. Min son har gärna rosa och lila och andra färgglada färger på sig. Hans favoritkläder ett par rosa tights med leopardmönster och katter på knäna samt en röd tröja med paljetter på. Han vägrar ha svart eller andra mörkare färger.
Min dotter har i stället gärna svart och mörka färger. Hon fick helt välja tyg till en klänning som hon bad farmor sy. Det blev mörklila och svart tyg med döskallar på... Men emellanåt vill hon ha rosa eller lila med glittriga enhörningar på.
Jag tycker inte vi styr våra barn utan jag tycker att dom får välj själv i den mån det inte går ut över deras hälsa eller säkerhet eller vad som är praktiskt möjligt. Men så klart ser vi alla saker olika då vi alla är olika individer med olika referensram.

Vad gäller människans utveckling från att vara primater och gå på alla fyra till att börja gå upprätt och utvecklas till den art vi är idag så finns det en del olika vetenskapliga tv-program som behandlar ämnet samt att det ingår i den allmänna undervisningen som i alla fall jag fick i skolan. Såg senast en serie som om jag inte kommer ihåg fel heter Den första människan. Ska dock låta vara osagt om det i den serien behandlar exakt hur man tror att kvinnorna agerade efter att barnet var fött eller om det är i något annat liknande program som tar upp människans utveckling. Det är ju så klart omöjligt att svara på då det är flera miljoner år sedan. Forskarna har gjort antaganden utifrån de fynd de gjort. Men efterom att barnen behövde ammas största delen av dygnet och det inte fanns någon annan mat att ge barnen så är det rimligt att tänka sig att forskarna har rätt i det antagandet. En del barn äter var 4:e timme och en del barn vill sitta fast vid bröstet mer eller mindre konstant. Redan från födseln är vi olika. Så antagligen var det kanske så redan på urtidsmänniskans tid, att kvinnorna hjälpte till med att skaffa mat i den mån det gick utifrån hur barnet agerade. Vem vet?

Att det till stor del är hormoner och signalsubstanser i nervsystemet som är kopplat till hjärnan som styr hur vi reagerar på saker går att läsa i de flesta biologi- och psykologiböcker. Psykologins grunder är en mycket bra bok om man vill få en förståelse för vad som ligger bakom att människan beter sig som den gör. Men psykologi är invecklat och det är många faktorer som samverkar.

Jag tycker att jag har förklarat mig rätt bra varför vi har valt att dela föräldraledigheten så som vi har gjort. Och jag tycker också att jag har fått fram att jag anser att det är upp till varje familj att själva bestämma över hur föräldraledigheten ska fördelas då det helt enkelt inte är genomförbart att dela exakt lika. Och det är det som denna tråd handlade om om jag inte minns fel.

Förlåt men ett tv-program är inte en sanning om evolutionen. För allt vi vet kanske det fanns ammor i familjen, man kanske inte hade lyxen att sitta och amma dagarna i ända.

Psykologin förklarar också normer väldigt bra, hur snabbt vi indoktrineras och hur snabba vi är på att anpassa oss till rådande normer. Läs lite genusvetenskap vettja.

Det är inte upp till varje familj att fördela våra skattepengar. Särskilt inte när det "väljs" ett sätt som i längden skapar nackdelar vilket påverkar vårt skattesystem.

 

[TinyWiny]

@Kristall10 jag måste fråga, tror du verkligen att det är så som du skriver? Tror du att halva befolkningen har kunnat ägna sig åt ett eller flera barn enbart istället för att bidra till överlevnad från den tid då vi började gå på två ben? När? Inte på stenåldern, inte i bondetidsåldern och ingen annan gång heller. Det du skriver är helt enkelt inte sant. Kvinnor föder barn ja, sedan ammar de barnet om de kan/har möjlighet ja, men det hindrar ingen ifrån att också mjölka kor, leta/jaga mat, bära ved och vatten och en hel massa annat några timmar efter förlossningen. Inga vanliga kvinnor i världshistorien har någonsin kunnat ägna sig åt sina barn helt och hållet utan det de gjorde innan barn fortsatte de göra även efter barn. Det är en fabricerad historia som möjligtvis kungligheter och andra mycket rika kunde pyssla med om de ville men det var inget för vanliga dödliga.

Att tro att det handlar om hormoner och biologi är att göra det lätt för sig. Både kvinnor och män reagerar exakt likadant när de ser stora ögon, hör gråt eller håller ett barn (eller djur) i famnen. Det finns i vårt DNA, vi ska ta hand om barn för vår överlevnads skull men det är inte kopplat till kön. Det är också att göra det lätt för sig att mena att man som mamma skulle ha svårare att lämna sitt barn och att man om man har "rätt" hormoner därför inte gör det. Jag hade jättesvårt för att lämna mina barn men eftersom jag inte är så ego så att jag ville hindra deras pappa från att få vara med dem ensam och lära känna dem också så var det ändå självklart att dela. Jag ville inte skaffa barn med tanken att jag skulle ta hand om dem ensam utan jag ville att vi skulle vara två, att barnen skulle ha två likvärdiga föräldrar.

Jag förstår att det kan vara svårt att se de normer man är så fast vid men man bör ändå vara medveten om att det är det och inte någon egen fri vilja det handlar om. Framförallt när man har barn bör man vara medveten om det och inte omedvetet föra över patriarkets sunkiga värderingar.

Det du skriver om att du inte tycker att man ska tvinga in barnen i något är precis vad det handlar om. Barn har rätt till hela världen, inte enbart den halva deras kön säger. Genom att omedvetet uppmuntra saker och ting som ses som manligt/kvinnligt är det just tvinga in barnet i ett fack man gör. Det krävs medvetenhet om normer och hur de styr för att inte göra det.

 

[Kristall10]

Nu hänger jag inte med, blir ekonomin bättre av att han är hemma när barnet är äldre? jag tillhör de relativt få utan kollektivavtal vilket inte ger mig föräldrarlön. Jag förlorar drygt 50% ut på att vara hemma. Och tjänar ca 55% bättre än min man. Men. det finns lösningar. Man kan jobba deltid och maxa uttaget av FP på olika sätt.

Efterom att jag inte kan jobba heltid pga skador jag fått, och min sambo kan det så förlorar vi en hel del på att han är hemma när det gäller en längre period. När han har varit föräldraledig så har det varit någon vecka här och någon vecka där. Det är lättare att sprida ut perioder med mindre inkomst över tid än att ta allt på en gång. Är han föräldraledig lever vi på alltså på min 75% lön och hans 80% av inkomsten och då vi inte vill ta ut mer än fem dagar föräldraledigt per vecka för att det ska räcka till annan tid av barnets liv än just första året så blir det inte ens en full 80% lön. Till det hör att jag har betydligt längre till arbetet än vad han har så kostnaden för bil och bränsle blir avsevärt mer.
Jag jobbar åt kommunen så jag får full pensionsinbetalning både som föräldraledig och som deltidsarbetande. Min sambo jobbar inom privata sektorn och får inte full pensionsinbetalning när han är föräldraledig. Efterom att det är jag som är hemma som tjänar minst av oss två så får jag även en liten kompensation för det när det gäller pensionsinbetalningen. Så summan blir att att vi precis klarar oss ekonomiskt om jag är hemma största delen och skulle min sambo behöva vara hemma en längre tid så skulle vi inte klara det utan att sälja gården och flytta till ett billigare boende.

 

[SaraMara]

Efterom att jag inte kan jobba heltid pga skador jag fått, och min sambo kan det så förlorar vi en hel del på att han är hemma när det gäller en längre period. När han har varit föräldraledig så har det varit någon vecka här och någon vecka där. Det är lättare att sprida ut perioder med mindre inkomst över tid än att ta allt på en gång. Är han föräldraledig lever vi på alltså på min 75% lön och hans 80% av inkomsten och då vi inte vill ta ut mer än fem dagar föräldraledigt per vecka för att det ska räcka till annan tid av barnets liv än just första året så blir det inte ens en full 80% lön. Till det hör att jag har betydligt längre till arbetet än vad han har så kostnaden för bil och bränsle blir avsevärt mer.
Jag jobbar åt kommunen så jag får full pensionsinbetalning både som föräldraledig och som deltidsarbetande. Min sambo jobbar inom privata sektorn och får inte full pensionsinbetalning när han är föräldraledig. Efterom att det är jag som är hemma som tjänar minst av oss två så får jag även en liten kompensation för det när det gäller pensionsinbetalningen. Så summan blir att att vi precis klarar oss ekonomiskt om jag är hemma största delen och skulle min sambo behöva vara hemma en längre tid så skulle vi inte klara det utan att sälja gården och flytta till ett billigare boende.

Eller se föräldraledigheten som en period man tar ut under barnets första levnadsår, som många av oss andra. Låter absurt att använda ekonomi som ett argument när ni själva valt att leva på 70 % av ersättningen.

 

[nejlica]

fast det är diskriminering av gravid. Jag hade kollat med facket faktiskt.

Tack, jag har faktiskt gått med i facket igen just för att kunna bolla med dem om det nu blir såhär. (Det är inte helt klart att det ens finns en tjänst att tillsätta, så just nu avvaktar jag lite därför)

 

[em-pirre]

Precis som jag skrev tidigare så är det i första hand vår ekonomi som gjorde att min sambo inte kunde vara föräldraledig

Men hur ska du ha det? Tidigare skrev du

Jag är den som varit hemma mest med båda våra barn, ca 1,5 år vardera plus de flesta vab dagar. Detta är tills största del för att jag vill det.

 

[_Taggis_]

@TinyWiny Hela ditt inlägg 169:

 

[Pontevecchio]

Efterom att jag inte kan jobba heltid pga skador jag fått, och min sambo kan det så förlorar vi en hel del på att han är hemma när det gäller en längre period. När han har varit föräldraledig så har det varit någon vecka här och någon vecka där. Det är lättare att sprida ut perioder med mindre inkomst över tid än att ta allt på en gång. Är han föräldraledig lever vi på alltså på min 75% lön och hans 80% av inkomsten och då vi inte vill ta ut mer än fem dagar föräldraledigt per vecka för att det ska räcka till annan tid av barnets liv än just första året så blir det inte ens en full 80% lön. Till det hör att jag har betydligt längre till arbetet än vad han har så kostnaden för bil och bränsle blir avsevärt mer.
Jag jobbar åt kommunen så jag får full pensionsinbetalning både som föräldraledig och som deltidsarbetande. Min sambo jobbar inom privata sektorn och får inte full pensionsinbetalning när han är föräldraledig. Efterom att det är jag som är hemma som tjänar minst av oss två så får jag även en liten kompensation för det när det gäller pensionsinbetalningen. Så summan blir att att vi precis klarar oss ekonomiskt om jag är hemma största delen och skulle min sambo behöva vara hemma en längre tid så skulle vi inte klara det utan att sälja gården och flytta till ett billigare boende.

Det är mer ekonomiskt att ta 7dgr/veckan och sen ta tjänstledigt för ev lov när man jobbar.

 

[soom]

Har inte barnets pappa starka pappakänslor? Tycker inte pappan att det är jobbigt att behöva vara ifrån barnet så mycket när bebisen är liten?
Oavsett ekonomiska förutsättningar.

Ärlig fundering.

Jag har inget objektivt svar på detta, men en reflektion. Under graviditeten längtade min man massor efter barnet, jag var mest rädd och avtrubbad. Jag ville börja jobba tidigt. Dela lika. När barnet var fött blev det tvärtom: jag ville aldrig lämna det, ville inte jobba. Dela lika gör vi ändå (för att det enda argumentet för att inte göra det är mina känslor, och det duger liksom inte riktigt när argumenten för att dela lika är både fler och betydligt starkare), men det var ångestfyllt för mig att börja jobba, vilket jag aldrig kunde föreställt mig (det var skönt också, väldigt tudelat). Pappan hade det tufft med sina känslor för barnet i början. Hon ville mest amma, han kände sig överflödig trots att han fick ta allt som inte var amning (flaska ratades). För mig var känslorna för barnet som att få en smäll i huvudet, för honom har de växt fram under lång tid. Jag har fått uppfattningen att det här är vanligt. På BVC har man ett samtal om hur man som mamma mår, men inget för pappan. Pratade med sköterskan om detta, och hennes uppfattning var att det var vanligt att pappor tyckte att spädbarnstiden var svår. Jag har också hört från mer än en pappa att första tiden är ganska tråkig och att det är roligare när barnen blir lite äldre (som i 6 mån+). Men jag tror att Lönn är nåt på spåren:

Det finns inga särskilda enbart kvinnliga hormoner som gör kvinnor bättre eller lämpligare att ta hand om små spädbarn. Får män samma möjlighet kommer de utveckla samma känslor och omhändertagande beteenden som mammor gör. Många män får nog aldrig chansen eller ser till att ta chansen kanske man ska säga.

Angående amning så finns det gott om par som lyckas lösa det trots att kvinnan/den som ammar börjar jobba tidigt. Vet dem som börjat jobba tidigt men ändå ammat tills barnet var 1 år. Jag undrar hur stor andel av de som säger att det inte går att börja jobba tidigt pga. amning ens har provat att lösa det så att partnern också kan mata barnet. Några har det kanske men inte många.

 

[Ja88]

Det är mer ekonomiskt att ta 7dgr/veckan och sen ta tjänstledigt för ev lov när man jobbar.

Poängen med att spara föräldradagar för det ändamålet är ju att den typen av ledighet, om den ansöks om korrekt, till skillnad från annan typ av ledighet inte kan nekas av arbetsgivaren. Vilket man inom ex vården kan vara rätt säker på sker vid ansökan om semesterdagar eller tjänstledigt under tex julhelgen.

 

[Imogen]

Det är mer ekonomiskt att ta 7dgr/veckan och sen ta tjänstledigt för ev lov när man jobbar.

Hur blir det det?

Och har man rätt att ta tjänstledigt i samma omfattning som föräldraledighet?

 

[vallhund]

Hur blir det det?

Och har man rätt att ta tjänstledigt i samma omfattning som föräldraledighet?

Tjänstledighet kan nekas, det kan aldrig föräldraledighet. Till kollegornas stora förtret inom vården, även de som inte är småbarnsföräldrar vill ibland vara lediga på storhelger.

 

[_Taggis_]

Tjänstledighet kan nekas, det kan aldrig föräldraledighet. Till kollegornas stora förtret inom vården, även de som inte är småbarnsföräldrar vill ibland vara lediga på storhelger.

Skojja inte... Det gäller fö inte bara inom vården. Jag har i flera år fått täcka upp för föräldralediga kollegor under högtider, vi var 12 per skiftlag och ett visst antal fick tillåtas vara lediga samtidigt - vi barnlösa var underförstått aldrig en av dem, tillsammans med de som hade vuxna barn. Vi fick alltid plågade blickar av våra kollegor som vädjade till att ex.vis barnens jul var helig... Som om vi som är barnlösa inte har någon familj eller vänner vi vill träffa på högtider
Konstigt nog är det just högtider och sommarsemestrar som skulle kopplas ihop med föräldraledighet, för mina manliga kollegor hos just den arbetsgivaren... övrig tid på året var det samma personer som motiverade att jobba varannan helg med att "då slipper man vara hemma med familjen".