Jag tänker ett par (kontroversiella?) tankar:
I grunden är det så att kvinnor längre tillbaka än antiken, varit sedda som andra klassens människovarelse. Det är en grundsyn som är så rotad att vi mer eller mindre kan luras att tro att det sitter i våra gener (som vi sett exempel på här i tråden inte minst). I vår moderna tid är det de facto så att männen (som grupp) inte behöver underhålla detta så värst mkt, eftersom kvinnor själva sköter den bollens rullning ofantligt bra. Vilket jag anser vara mest tragiskt, dvs att oförmågan att se mönster och strukturer gör att folk verkligen på riktigt tror att allt som görs och sker är bara "egen vilja".
Som jag varit inne på tidigare så är hela cirkusen en direkt konsekvens av patriarkatet. Dvs följder av att kvinnor i grunden ses som lägre stående är också det vi ser i form av att familjer "väljer" att mamman är hemma längre med barnen för att de förlorar mkt pengar på motsatsen. Varför ställs inte frågan varför det är så att kvinnors löner generellt är lägre? Varför är det sämre löner i kvinnodominerade yrkesgrupper? Ja helt enkelt för att de i generationer dominerats av kvinnor, som värderas lägre....
Och hur kommer det sig att de flesta som påstår sig "inte tycka det är så viktigt att tjäna jättemycket pengar och göra karriär" är just kvinnor? Det är knappast en slump. Kvinnor har alltid fått försvara sig när de valt att vilja tjäna pengar och/eller göra karriär. Det anses helt enkelt inte vara en kvinnlig drift, varken att klara sig själv eller sticka ut.
Nej, jag är ingen karriärsjägare, men jag är en jägare när det gäller att se till att jag är självständig och oberoende av någon annan människa. Jag började arbeta som uska (deltid givetvis) efter att jag var så skoltrött att jag inte orkade med högre studier. Efterhand insåg jag att jag ville kunna ha en hobby (hästar) men hur jag än vände och vred på det så hade jag inte råd att både bo, leva och ha häst. Jag var på den tiden sambo (med en man) ska tilläggas men min grundregel har alltid varit att jag ska ha råd med mina livsval även den dagen jag ev separerar. Så jag la två år på studier och har sedan dess mer än dubblat min grundlön, med ob-tilläggen jag har är det betydligt mer. Jag är långt ifrån att jaga kärriärsutveckling utan det är liksom nåt som kommit på köpet av att jag bytte bransch, jag är på grundnivå i min kärriär så att säga. Men som det är idag slipper jag jobba ihjäl mig men jag kan både ha två hästar och äga bil, stor transport och bostad, även om jag bara har en häst idag och flyttat till hyresrätt så har jag dragit runt hela paketet i flera år. På min egen lön.
Jag träffar en hel del kvinnor, inte minst genom mitt hästeri, som förvånas över att jag inte har en man som betalar delar av mitt liv så att jag har råd med resten. Det skulle aldrig falla mig in. Jag säljer en häst när jag vill och inte när jag separerar, så att säga. Och framförallt ska ingen ha nån företrädesrätt att ens opponera sig över hur mkt pengar min livsstil kostar.
Jag har vid ett oräkneligt antal ggr under mitt vuxna liv ifrågasatts för mina livsval. Ofta av kvinnor, tro det eller ej, men även såklart av män som förväntar sig annat av mig som kvinna. Det är mkt upprörande att välja en annan väg än gängse norm. Men om fler fick upp ögonen för vad som i grund och botten styr oss och får oss att välja vissa vägar, så skulle det vara ett mindre problem i samhället. Att inte vara ekonomiskt oberoende av en partner är liksom ett steg ett, men så länge folk frivilligt lever i den ojämställdhet som råder utan att själva reflektera och göra nåt åt saken så kommer det tyvärr innebära att framtida generationer är lika ojämställda som vi är själva. Jag har tackolov inga barn som föds in i en könsmaktordning men om jag hade skulle jag vara betydligt mer bekymrad. Min syster har två döttrar och det gör ont i mostersjälen att se hur bakåtsträvande värld de nu formas in i.
