Hos oss har jag tagit ut den mesta föräldraledigheten. Inte för att inte pappan vill utan för att det har fungerat bäst ekonomiskt så. Vi hade inte klarat oss ekonomiskt om min sambo skulle vara hemma halva tiden eftersom att jag inte klarar av att jobba heltid med det yrket jag har men min sambo jobbar heltid. Nu läser jag på universitet och håller på att omskola mig till ett annat mindre fysiskt yrke för att kunna jobba heltid så småningom om när även det yngsta barnet blivit 8 år. Min sambo har även bytt jobb några gånger under tiden barnen varit små och även det har bidragit till att han inte kunnat vara föräldraledig i någon längre period.
Min sambo har dock varit föräldraledig på somrarna och vid lov för att barnen ska få vara lediga från förskola och fritids då jag själv jobbar årets alla dagar. Så han har använt dotterns alla dagar då hon blir 9 i sommar. Sonen är bara 3 så där har han dagar kvar men kommer att använda upp dom innan dom försvinner.
För oss hade det varit förödande om min sambo tvingats att vara hemma en längre period. Då hade vi inte fixat det ekonomiskt samt att jag som jobbar inom bården och därmed alla röda dagar behöver ta ut mer föräldrapenning än min sambo för att kunna vara ledig på tex julafton och midsommar och andra storhelger där barnen tycker det är viktigt att både mamma och pappa är hemma.
Visst har jag tyckt att det har varit skönt att komma bort från jobbet ett tag då det är tungt och slitigt och mycket tjafs ibland. Men lika skönt har det varit att efter 1,5 år komma tillbaka till jobbet. Jag har älskar att vara hemma under böbisperioden och jag kan inte tänka mig hur det skulle kännas att måsta börja om att jobba när barnet bara är 6 månader och fortfarande ammar. För min del är mammakännslorna alldeles för starka. Men när barnet börjar vara drygt ett år och bli lite mer självständigt så känns det lättare och till och med skönt att få komma på jobbet och ha ”semester”. För så är det, hur tungt jobbet än må vara så är det lugnare än att vara hemma med en vild snart treårig son
På jobbet får man både äta lunch och gå på toa i fred och man får vila öronen från att höra ordet ”mamma” en miljon gånger per minut.
Så alla mynt har två sidor och jag tycker att det bör vara upp till varje familj att bestämma vad som fungerar bäst för dem. Det är bara den enskilda familjen som vet hur deras ekonomi och vardag fungerar, och hur dom är som personer, ingen annan. Vissa mammor vill ut och jobba direkt och andra skulle vilja vara hemma tills barnen börjar skolan. Vi är all olika så att staten ska bestämma över hur vår familj ska ta hand om våra barn tycker jag är märkligt. Jag vet ingen i vår bekantskapskrets där inte pappan har tagit ut alla fall sina egna dagar. Och absolut tycker jag att papporna ska vara hemma med barnen, men jag tycker inte att det ska styras till den grad det gör idag. Min sambo är med barnen i stort sett all sin lediga tid. Är väldigt duktig på att hitta på saker med dom, bättre än vad jag är då jag har mer behov av egentid samt har hästar som tar en del tid. Så bara för att han inte varit lika mycket föräldraledig som jag så innebär det inte att han är mindre med barnen för det.