Ojämställd föräldraledighet för att ”vila”

Angående leksaker så verkar det vara helt legitimt att köpa kläder till flickor och leksaker till pojkar. (vid samma tillfälle alltså)
Vi som föräldrar är rätt öppensinnade med leksaker men mor- och farföräldrar är det inte. Förskolan/förskoleklass är inte särskilt genussmedveten. Men döttrarna leker med både flickor och pojkar och sonen leker tidvis med petshoppar med flickorna i förskoleklassen.
 
Så mina barn ska alltså inte få vara kvinnliga om dom vill det för att det är ett sämre kön utan måste vara könsneutrala för att ha en chans i livet?

Vi försöker att inte styra barnen men vi förbjuder dom heller inte att inte leka med de leksaker dom vill, ha de kläder dom vill eller utöva de intressen dom vill. Jag skulle bli orolig om mina barn accepterade att jag inte lät dom leka med de leksaker dom vill leka med, förutsatt att det inte är farliga leksaker eller direkt olämpliga för respektive ålder. Att ha en vilja ser jag som något positivt och oavsett om viljan till något kommer av att barnen har blivit inspirerade eller påverkade av något så anser jag att det är deras rätt att få följa sin vilja. Hur ska jag som förälder kunna veta om min dotter vill leka med Barbie enbart för att hennes kompisar gör det eller för att hon verkligen vill och är genuint intresserad? I vilket fall så anser jag att det är fel av mig som förälder att då förbjuda henne att leka med Barbie för att det inte är en könsneutral leksak. Antingen så tröttnar hon på leksaken om det är så att hon enbart ville ha för att kompisarna har, eller så tycker hon att det är jätte roligt och fortsätter ha intresse för den leksaken.

Ang barn och kläder så vet jag att barn i förskoleåldern inte alltid vill klä på sig. Som sagt så har jag barn själv i just den åldern. Av just den anledningen så låter jag barnen ha på sig de kläder de tycker om, för att det underlättar. Och då spelar det ingen roll vilken färg det är. Favoritfärger kommer och går. Men att förbjuda en färg som barnet vill ha pga att den är en tjejfärg, vad sänder det ut för signaler? Jo, att det är fel att vara tjej.

Gällande mina hormoner så menar jag precis som jag skrev. Att om min kropp råkar producera hormoner som gör att jag vill vara väldigt nära mitt nyfödda barn dygnet runt så ska jag väl inte behöva straffas för det? Jag säger inte att det är något fel på mammor som inte känner som jag, vilket jag trodde att jag fick fram genom att säga att alla är olika och så måste det få vara. Alla måste få vara olika, men på lika villkor. Dock så är det till stor del hormoner och olika signalsubstanser i hjärnan som styr hur vi känner. En mamma kan ha samma starka känslor som jag för sitt nyfödda barn men får även starka positiva känslor när hon tänker på sitt jobb och då kanske väljer att gå tillbaka och jobba tidigare än vad jag valt att göra. Och båda mår vi bra i våra beslut och ingen av oss är en sämre mamma för det.

Jag gjorde en grov generalisering när jag skrev om att kvinnor är skapta för att bära och föda barn och männen för att skydda familjen och skaffa mat på bordet. Men det går inte att komma ifrån evolutionen. När människan blev upprättgående så förändrades anatomin genom att kvinnans bäcken blev smalare så att avkomman behövde vara mindre när den föds och därmed mindre utvecklad än tex andra däggdjurungar. Det medförde att avkomman behövde skötas om dygnet runt under lång tid. Efterom att kvinnan då blev begränsad av barnet till stor del så blev det mannens uppgift att samla föda och jaga. Det var ingenting någon bara kom på en dag för 2 miljoner år sedan att det skulle vara så. Det är evolutionen som har format oss till den art vi är i dag. I vår hjärna finns fortfarande det signalsystem kvar som våra förfäder för flera miljoner år sedan utvecklade. Likadant med våra hormoner och vårt endokrina system. Men precis som i djurvärlden så känner och uppfattat vi saker olika på grund av hur vår kropps olika system samt vår omgivning beter sig. Så bara för att jag känner ett väldigt starkt behov av att få vara nära mina nyfödda barn precis som naturen har ”ordnat det” så anser jag inte att det är fel att inte känna på samma sätt som jag. Det är ju bara jag som kan känna som jag och veta vad jag mår bäst av. Jag vet ju att du också håller på med hästar och där finns det ju ston som är mer vaktiga av sig när det gäller fölen tex. Men inte är det någon som ifrågasätter stona och tycker att dom är dåliga mammor för att dom vill vara nära sitt föl? Snarare tvärt om så länge det inte går över styr och det inte går att sköta om sto eller föl.

Vad är kvinnligt? Att följa rådande normer? som ger kvinnor sämre lön, sämre karriär och mer utbrändhet? Är det ett mål?

Det är skillnad på tillåta och uppmuntra. Och lever vi normativt kan man förvänta sig att barnet tar efter.

Nej det är inte fel att vilja ha rosa och vara tjej. Däremot är det värt som förälder att fundera på när man köper kläder vad man väljer. Som nån annan skrev här så tillåts tjejer ofta välja blått och lite killigt medan killarna inte får tjejiga kläder i tex rosa. Kolla på alla begagnade klädgrupper på fejjan "söker killkläder, inget rosa eller tjejigt". Är det barnets val? Vi skyller ofta på barnets val så länge de gör som vi vill.

"Dock så är det till stor del hormoner och olika signalsubstanser i hjärnan som styr hur vi känner. "
Kommer detta ur nån forskning? Likadant med påståendet
"Det medförde att avkomman behövde skötas om dygnet runt under lång tid. Efterom att kvinnan då blev begränsad av barnet till stor del så blev det mannens uppgift att samla föda och jaga."
Va? vart står det? När barnet väl var ute kanske mamman jagade? Precis som hos lejonen.

Du gör en väldans massa antaganden och även om du skriver "inte är sämre mamma för det" så är det det du insinuerar genom att skylla på hormoner osv. Jag tror att många som är hemma länge är det av andra orsaker än att de älskar att vara med barnet. Tråkigt jobb, omvärldens förväntningar, ekonomi osv.
De vaktiga stona är ofta de osäkra.
 
Hon var inte öppen för lösningar? För oss är det som sagt inte bara en jämställdhetssak utan att vi båda kände att lite av varje är en gyllene medelväg. Plus att 3åringen också får lite mer stimulans än bara se en förälder som är trött av bebiskånkande hela dagarna.

Det kändes tyvärr inte som att det var öppet för diskussion alls utan mer ett konstaterande av att nu blir det såhär. Nämnde såklart att jag gärna hade börjat jobba igen till hösten men det känns tyvärr mer sannolikt att vikariatet går till någon annan (manlig kollega som inte ska vara föräldraledig alls :meh:).

När jag försökt påtala det orättvisa i detta för vänner har reaktionen mest varit "men du kommer ändå bara vilja vara hemma när barnet väl kommit". Jo, det är mycket möjligt, men det vill min man också.
 
Jag orkar inte ens svara på hälften för det blir bara för dumt. Men allvarligt talat - jag som inte vill ha barn, är jag mindre kvinna för det? Fungerar mina hormoner sämre? Du bör verkligen tänka över det du skriver och vad du menar med det. För mig framstår du som fullständigt indoktrinerad i könsroller som drar till med "biologi" för att försvara din situation.
Jag skriver ju att jag inte anser att någon annan kvinna är sämre för att den kvinnan inte känner som jag. Jag beskriver vad jag känner och jag beskriver en del av det som kan ligga bakom mina känslor. Givetvis är det mer än bara biologi som ligger bakom mina känslor och mina uppfattningar. Men vad jag vill få fram är att varför ska man över huvud taget ifrågasätta hur länge en kvinna vill vara hemma med sitt nyfödda barn? Det jag beskriver är dessutom känslor som kommit i samband med graviditet och födsel.
Jag var i yngre år inte säker på att jag ens ville ha barn. Det ändrade sig med åren och tillslut kändes det rätt med barn. Och när barnet var fött så fick jag de känslor som jag tidigare beskrivit. Kanske hade jag kännt annorlunda om jag haft ett jobb som jag verkligen hade brunnit för och verkligen tyckt om, det vet jag inte. Jag har en kompis som tyckte att bäbistiden var pest, fick förlossningsdepression och mådde allmänt dåligt. Inte är hon någon sämre mamma för det och barnen är hur trevliga som helst.

Jag har skrivit det i alla inlägg nu tror jag, att jag anser att alla är olika och måste få vara olika och det utan att ifrågasättas.
 
Jag älskar ändå Buke, så många vettiga inlägg och inte tjafs om biologi osv.

Jag är gravid med vårt andra barn. Jag kommer inte vara hemma länge, tanken är att from månad 2 arbeta 20% och from månad 4 50%. Den stora anledningen är att jag och min man känner att att bara vara FL är rätt trist och att jobba 100% gör att man missar viktiga utvecklingfaser. Genom att dela kan vi njuta de dagar vi är hemma men ändå få välbehövlig break nån dag.

Sen finns det en ekonomisk aspekt. Ska vi inte sälja huset, bilen eller hästen pga 1 års FL måste jag dra in lön då min sambo inte kan kompensera min inkomstförlust. För mig är det en annan aspekt, jag vill itne ha en vikarie på min chefstjänst. Jag vill inte släppa mitt arbete under 1 år och missa utvecklingen. Däremot behöver jag inte vara på plats 8-17 varje dag, mycket jobb kan skötas via mobil från soffan.

Och till de som säger att det är deras fria val som inte påverkar nån, my ass heller. Det är pga er som jag måste förklara mitt upplägg och försäkra om att jag inte kommer försvinna i minst ett år och sen arbeta deltid. Min arbetsplats är väldigt positiv till mitt upplägg men jag inser att många andra inte är det. Min sambo känner att han troligen kommer bli ifrågasatt varför han ska vara ledig så länge också. Allt pga unkna könsnormer.
Först - grattis, kul att ni också ska få en till!

Sen, a-fucking-men på resten. Mina kollegor blir genuint förvånade när jag säger att jag kommer tillbaka i slutet av 2019. På riktigt. Att jag dessutom kommer gå tillbaka till den fysiska, potentiellt riskfyllda, treskiftstjänsten är något som är ännu mer förvånande.
Gissa hur många av mina manliga kollegor som ens får frågan om de ska fortsätta jobba ute när barnet kommit? Spoiler: ingen alls.
 
Först - grattis, kul att ni också ska få en till!

Sen, a-fucking-men på resten. Mina kollegor blir genuint förvånade när jag säger att jag kommer tillbaka i slutet av 2019. På riktigt. Att jag dessutom kommer gå tillbaka till den fysiska, potentiellt riskfyllda, treskiftstjänsten är något som är ännu mer förvånande.
Gissa hur många av mina manliga kollegor som ens får frågan om de ska fortsätta jobba ute när barnet kommit? Spoiler: ingen alls.
Usch.

Då jag var gravid kom vi överens om att dela på hälften. Jag pratade med min chef redan i början och påpekade att jg inte kommer vara borta länge, utan att om möjlighet finns dela typ vecka/vecka eller nåt likande. Min kvinnliga chef rynkade på näsan och sa "neej, du kommer ändra dig! Klart du vill vara hemma ett år"

Öh? Ja? Men det ville min man också. Och jag vill också vara med i vad som händer på jobbet och inte släppa min position som biträdande förman eller mitt ansvarsområde åt någon vikarie.
 
Samhället i stort. Har du missat det är det bara att gratulera! Hur det går till? Det börjar redan innan skolåldern när folk säger till småflickor att inte vara åpna när de vill ha något och uppmuntrar småpojkar när de tar för sig. Man säger till småflickor att pojkarna tycker om dem när de slår dem och säger att pojkar är pojkar när de beter sig illa. Man ger flickor beröm när de är omhändertagande och pojkar när de är ego. Man kräver av flickor att de ska lära sig och utföra hushållssysslor men när pojken inte vill slipper han. En mamma som lämnar sitt barn hos pappan och drar blir fullkomligt utdömd. En pappa som gör samma sak är det synd om för att han behöver betala underhåll för sitt barn för han har säkert blivit lurad. Att flickor redan som små avkrävs mer ansvar överlag än pojkar förvånar mig att du aldrig har stött på, det genomsyrar tyvärr hela samhället.
Sedan ska man avbryta småflickor ofta i deras lek för att lära dem att de inte kan få fokusera längre stunder på sitt och låta pojkar leka oavbrutna så att de lär sig att de har den rätten.

Rosseau om Sophys uppfostran också nedan.

Boys and girls have many games in common, and this is as it should be … They have also special taste of their own. Boys want movement and noise; drums, toy-carts; girls prefer things which appeal to the eye, and can be used for dressing up-mirrors, jewellery, finery, and specially dolls. The doll is the girl’s special plaything; this shows her instinctive bent towards her life’s work. The art of pleasing finds it physical basis in personal adornment, and this physical side of art is the only one which the child can cultivate
… We have here a very early and clearly-marked bent; you have only to follow it and train it … Little girls always dislike learning to read and write, but they are always ready to learn to sew.
Even the tiniest little girls love finery; they are not content to be pretty, they must be admired; their little airs and graces show that their heads are full of this idea, and as soon as they can understand they are controlled by “What will people think of you?”
Detta är alltså positivt och ska uppmuntras och utnyttjas av föräldrarna och samhället så att de kan kontrollera flickor mer effektivt. (så som vi gör än idag) Det ska dock absolut inte göras på pojkar. Pojkar ska inte bry sig om vad folk tycker.

but do not let them tire of one game and go off to another; do not leave them for a moment without restraint. Train them to break off their games and return to their other occupations without a murmur. Habit is all that is needed, as you have nature on your side. This habitual restraint produces a docility which woman requires all her life long, for she will always be in subjection to a man, or to man’s judgment, and she will never be free to set her own opinion above his.

https://oll.libertyfund.org/titles/rousseau-emile-or-education
Ok, gammalt kanske? men löjligt mycket av det här ligger kvar hos oss.
 
Usch.

Då jag var gravid kom vi överens om att dela på hälften. Jag pratade med min chef redan i början och påpekade att jg inte kommer vara borta länge, utan att om möjlighet finns dela typ vecka/vecka eller nåt likande. Min kvinnliga chef rynkade på näsan och sa "neej, du kommer ändra dig! Klart du vill vara hemma ett år"

Öh? Ja? Men det ville min man också. Och jag vill också vara med i vad som händer på jobbet och inte släppa min position som biträdande förman eller mitt ansvarsområde åt någon vikarie.
Men eller hur. Jag är dessutom instruktör i ett ämne som kräver en hel del träning inom det, jag vill inte tappa all min kompetens och känna att jag måste "börja om". För att inte tala om kompetensen i det dagliga arbetet!

Min man vill ju också vara hemma. Och han vet att jag trivs och mår bra av mitt jobb också. Plus att jag tjänar betydligt bättre på ett arbetspass än vad han gör ;)
 
Skrev inte du nyss i en annan tråd att du varit hemma främst för att du vill och för att din man hellre är hemma med barnet då det är större?
Ja jag skrev att jag väldigt gärna ville vara hemma det första året. Och skrev då något i stil med att om man bortser från det ekonomiska som gör det i stort sett omöjligt för min sambo att vara föräldraledig någon längre tid så är det även så att jag vill vara hemma minst ett år och min sambo trivs bättre med att vara hemma när bäbistiden är över. Det hade alltså mest troligt blivit den fördelningen även om det hade fungerat ekonomiskt att min sambo var föräldraledig mer. Hade vi haft bättre ekonomi så jag hade kunnat ta ut färre föräldradagar per vecka så hade givetvis min sambo fått behålla fler.

Vad jag försöker visa på är trotts att jag tycker att det är självklart att papporna ska vara föräldralediga så kanske det inte alltid fungerar att dela föräldrapenningen exakt lika. Utan att varje familj måste få bestämma vad som blir bäst för dom. Jag jobbar dessutom röda dagar och ob tid och har då behövt extra föräldradagar för att kunna vara ledig jul, påsk och midsommar tex nu medan barnen är små och tycker det är viktigt att båda föräldrarna är med och firar. Min sambo är ledig alla röda dagar så där sparar han ju in en del föräldradagar.
 
Ja jag skrev att jag väldigt gärna ville vara hemma det första året. Och skrev då något i stil med att om man bortser från det ekonomiska som gör det i stort sett omöjligt för min sambo att vara föräldraledig någon längre tid så är det även så att jag vill vara hemma minst ett år och min sambo trivs bättre med att vara hemma när bäbistiden är över. Det hade alltså mest troligt blivit den fördelningen även om det hade fungerat ekonomiskt att min sambo var föräldraledig mer. Hade vi haft bättre ekonomi så jag hade kunnat ta ut färre föräldradagar per vecka så hade givetvis min sambo fått behålla fler.

Vad jag försöker visa på är trotts att jag tycker att det är självklart att papporna ska vara föräldralediga så kanske det inte alltid fungerar att dela föräldrapenningen exakt lika. Utan att varje familj måste få bestämma vad som blir bäst för dom. Jag jobbar dessutom röda dagar och ob tid och har då behövt extra föräldradagar för att kunna vara ledig jul, påsk och midsommar tex nu medan barnen är små och tycker det är viktigt att båda föräldrarna är med och firar. Min sambo är ledig alla röda dagar så där sparar han ju in en del föräldradagar.
Okej. Det är alltså fullt möjligt men ni väljer att följa normen.
 
Jag skriver ju att jag inte anser att någon annan kvinna är sämre för att den kvinnan inte känner som jag. Jag beskriver vad jag känner och jag beskriver en del av det som kan ligga bakom mina känslor. Givetvis är det mer än bara biologi som ligger bakom mina känslor och mina uppfattningar. Men vad jag vill få fram är att varför ska man över huvud taget ifrågasätta hur länge en kvinna vill vara hemma med sitt nyfödda barn? Det jag beskriver är dessutom känslor som kommit i samband med graviditet och födsel.
Jag var i yngre år inte säker på att jag ens ville ha barn. Det ändrade sig med åren och tillslut kändes det rätt med barn. Och när barnet var fött så fick jag de känslor som jag tidigare beskrivit. Kanske hade jag kännt annorlunda om jag haft ett jobb som jag verkligen hade brunnit för och verkligen tyckt om, det vet jag inte. Jag har en kompis som tyckte att bäbistiden var pest, fick förlossningsdepression och mådde allmänt dåligt. Inte är hon någon sämre mamma för det och barnen är hur trevliga som helst.

Jag har skrivit det i alla inlägg nu tror jag, att jag anser att alla är olika och måste få vara olika och det utan att ifrågasättas.

Men när du skriver om att det är "välfungerande hormoner" och dylikt som är grunden till dina mammakänslor som är så starka att du minsann inte alls kan tänka dig att vara ifrån ditt barn, insinuerar du samtidigt att det finns sämre kvinnor/mammor. Om det är dina "välfungerande hormoner" som gör att du vill stanna hemma med dina barn pga "stark mammakänsla", så säger du samtidigt att kvinnor som inte känner likadant inte har lika väl fungerande hormoner som du.

Jag ser verkligen noll anledning till att dra in biologiska och evolutionära teorier varav det mesta låter som rent hittepå för att du känner att du vill försvara de val som du och din sambo gjort. Det är fullständigt onödigt och degraderar samtidigt andra kvinnor (och män, för den delen). Det är fullt möjligt att diskutera könsnormer utan sådana pseudovetenskapliga förklaringsmodeller.
 
Och till de som säger att det är deras fria val som inte påverkar nån, my ass heller. Det är pga er som jag måste förklara mitt upplägg och försäkra om att jag inte kommer försvinna i minst ett år och sen arbeta deltid. Min arbetsplats är väldigt positiv till mitt upplägg men jag inser att många andra inte är det. Min sambo känner att han troligen kommer bli ifrågasatt varför han ska vara ledig så länge också. Allt pga unkna könsnormer.

:bow: Amen halleluja.

Det är även därför vi frivilligt barnlösa i fertil ålder måste poängtera att vi ej har familj och ej heller har planer på det, när vi går på anställningsintervjuer. Ffa i min mansdominerade bransch har jag känt av ett behov av att nämna detta, då jag vet att gubbarna per automatik tänker bort kvinnor i form av FL och vab. Trots att jag då bevisligen tillhör en mer upplyst skara vad gäller just genusfrågor, så har jag ett behov av att tala om detta och gör även det trots att jag av princip tycker att det är fel - eftersom jag som alla andra människor vill ha ett jobb och en inkomst. Allt pga unkna könsnormer.
 
@Kristall10 Jag är ledsen om jag trampar på nån öm tå, men hela ditt resonemang vittnar om att du inte alls är insatt i vad du argumenterar för eller emot. Könsnormer är implementerade så långt tillbaka i tiden att vi numera kan tro att det är moder jord som sett till det. Så är det inte. Oavsett vad någon själv tycker eller tror, fakta är fakta. Jag tror mer på forskning än på någons personliga "tyckande" (som isf skulle vara helt frånskärmat från all samhällelig påverkan).

Det blir väldigt svårt att diskutera genusfrågor när de som vill diskutera snackar om äpplen och inte päron när ämnet som diskuteras är äpplen. Vänligen se inlägg nr 66 res. 74. Det handlar om 120 lättlästa sidor av ditt liv. Sedan kan vi diskutera sakfrågan.
 
@Kristall10 Jag är ledsen om jag trampar på nån öm tå, men hela ditt resonemang vittnar om att du inte alls är insatt i vad du argumenterar för eller emot. Könsnormer är implementerade så långt tillbaka i tiden att vi numera kan tro att det är moder jord som sett till det. Så är det inte. Oavsett vad någon själv tycker eller tror, fakta är fakta. Jag tror mer på forskning än på någons personliga "tyckande" (som isf skulle vara helt frånskärmat från all samhällelig påverkan).

Det blir väldigt svårt att diskutera genusfrågor när de som vill diskutera snackar om äpplen och inte päron när ämnet som diskuteras är äpplen. Vänligen se inlägg nr 66 res. 74. Det handlar om 120 lättlästa sidor av ditt liv. Sedan kan vi diskutera sakfrågan.
:bow::bow::bow:
 
Vad är kvinnligt? Att följa rådande normer? som ger kvinnor sämre lön, sämre karriär och mer utbrändhet? Är det ett mål?

Det är skillnad på tillåta och uppmuntra. Och lever vi normativt kan man förvänta sig att barnet tar efter.

Nej det är inte fel att vilja ha rosa och vara tjej. Däremot är det värt som förälder att fundera på när man köper kläder vad man väljer. Som nån annan skrev här så tillåts tjejer ofta välja blått och lite killigt medan killarna inte får tjejiga kläder i tex rosa. Kolla på alla begagnade klädgrupper på fejjan "söker killkläder, inget rosa eller tjejigt". Är det barnets val? Vi skyller ofta på barnets val så länge de gör som vi vill.


Kommer detta ur nån forskning? Likadant med påståendet
Va? vart står det? När barnet väl var ute kanske mamman jagade? Precis som hos lejonen.

Du gör en väldans massa antaganden och även om du skriver "inte är sämre mamma för det" så är det det du insinuerar genom att skylla på hormoner osv. Jag tror att många som är hemma länge är det av andra orsaker än att de älskar att vara med barnet. Tråkigt jobb, omvärldens förväntningar, ekonomi osv.
De vaktiga stona är ofta de osäkra.
Precis som jag skrev tidigare så är det i första hand vår ekonomi som gjorde att min sambo inte kunde vara föräldraledig med barnen men att även om vi haft ekonomi till det så skulle det ha varit min önskan att jag fick vara hemma det första året. Hade min sambo haft samma önskan hade vi förstås delat upp det i så fall. Nu var det inte så utan han har varit hemma mer med barnen efter bäbisperiodens slut. Hur andra väljer att dela upp det struntar jag i. Det är det som har fungerat bäst för oss och det hade varit förödande för vår ekonomi om vi tvingats att dela lika på föräldraledigheten. Jag och min sambo tjänar i stort sett lika i grundlön men ett par ridolyckor har gjort att jag inte klarar av att jobba heltid inom vården och därför tjänar mindre än honom. Som sagt håller jag på omskola mig för att kunna jobba heltid så småningom om. Det är såklart flera omständigheter till varför man väljer som man gör oavsett vad det är.

Vad gäller kläder till barnen så köper jag kläder i de färger barnen vill ha. Min son har gärna rosa och lila och andra färgglada färger på sig. Hans favoritkläder ett par rosa tights med leopardmönster och katter på knäna samt en röd tröja med paljetter på. Han vägrar ha svart eller andra mörkare färger.
Min dotter har i stället gärna svart och mörka färger. Hon fick helt välja tyg till en klänning som hon bad farmor sy. Det blev mörklila och svart tyg med döskallar på... Men emellanåt vill hon ha rosa eller lila med glittriga enhörningar på.
Jag tycker inte vi styr våra barn utan jag tycker att dom får välj själv i den mån det inte går ut över deras hälsa eller säkerhet eller vad som är praktiskt möjligt. Men så klart ser vi alla saker olika då vi alla är olika individer med olika referensram.

Vad gäller människans utveckling från att vara primater och gå på alla fyra till att börja gå upprätt och utvecklas till den art vi är idag så finns det en del olika vetenskapliga tv-program som behandlar ämnet samt att det ingår i den allmänna undervisningen som i alla fall jag fick i skolan. Såg senast en serie som om jag inte kommer ihåg fel heter Den första människan. Ska dock låta vara osagt om det i den serien behandlar exakt hur man tror att kvinnorna agerade efter att barnet var fött eller om det är i något annat liknande program som tar upp människans utveckling. Det är ju så klart omöjligt att svara på då det är flera miljoner år sedan. Forskarna har gjort antaganden utifrån de fynd de gjort. Men efterom att barnen behövde ammas största delen av dygnet och det inte fanns någon annan mat att ge barnen så är det rimligt att tänka sig att forskarna har rätt i det antagandet. En del barn äter var 4:e timme och en del barn vill sitta fast vid bröstet mer eller mindre konstant. Redan från födseln är vi olika. Så antagligen var det kanske så redan på urtidsmänniskans tid, att kvinnorna hjälpte till med att skaffa mat i den mån det gick utifrån hur barnet agerade. Vem vet?

Att det till stor del är hormoner och signalsubstanser i nervsystemet som är kopplat till hjärnan som styr hur vi reagerar på saker går att läsa i de flesta biologi- och psykologiböcker. Psykologins grunder är en mycket bra bok om man vill få en förståelse för vad som ligger bakom att människan beter sig som den gör. Men psykologi är invecklat och det är många faktorer som samverkar.

Jag tycker att jag har förklarat mig rätt bra varför vi har valt att dela föräldraledigheten så som vi har gjort. Och jag tycker också att jag har fått fram att jag anser att det är upp till varje familj att själva bestämma över hur föräldraledigheten ska fördelas då det helt enkelt inte är genomförbart att dela exakt lika. Och det är det som denna tråd handlade om om jag inte minns fel.
 
Men när du skriver om att det är "välfungerande hormoner" och dylikt som är grunden till dina mammakänslor som är så starka att du minsann inte alls kan tänka dig att vara ifrån ditt barn, insinuerar du samtidigt att det finns sämre kvinnor/mammor. Om det är dina "välfungerande hormoner" som gör att du vill stanna hemma med dina barn pga "stark mammakänsla", så säger du samtidigt att kvinnor som inte känner likadant inte har lika väl fungerande hormoner som du.

Jag ser verkligen noll anledning till att dra in biologiska och evolutionära teorier varav det mesta låter som rent hittepå för att du känner att du vill försvara de val som du och din sambo gjort. Det är fullständigt onödigt och degraderar samtidigt andra kvinnor (och män, för den delen). Det är fullt möjligt att diskutera könsnormer utan sådana pseudovetenskapliga förklaringsmodeller.
Som jag skrev tidigare så var det uttrycket en grov förenkling för att försöka få fram vad jag menar. Nu tolkades det fel och då ber jag om ursäkt om jag trampade någon på tårna med det, det var aldrig min mening. Nu råkar det vara så att min kropp producerar sådana känslor, som gör att jag vill vara nära mitt nyfödda barn och så ska jag bli ifrågasatt för det? Jag köper ju inte mina känslor på Ica och tar de som det är extrapris på för dagen utan de produceras ju genom komplicerade processer i min kropp. Precis som det är min kropp som styr vilken mat jag tycker om, vilka intressen jag har mm. Jag får såklart stimulit utifrån. Men det är min kropp genom signalsystemet som tolkar och reagerar på stimulit utifrån tidigare erfarenheter bla och avgör vad jag ska tycka om en viss sak.
Det jag vill få fram är varför man ska ifrågasätta min vilja att vara hemma med mitt nyfödda barn?
 
Det kändes tyvärr inte som att det var öppet för diskussion alls utan mer ett konstaterande av att nu blir det såhär. Nämnde såklart att jag gärna hade börjat jobba igen till hösten men det känns tyvärr mer sannolikt att vikariatet går till någon annan (manlig kollega som inte ska vara föräldraledig alls :meh:).

När jag försökt påtala det orättvisa i detta för vänner har reaktionen mest varit "men du kommer ändå bara vilja vara hemma när barnet väl kommit". Jo, det är mycket möjligt, men det vill min man också.

fast det är diskriminering av gravid. Jag hade kollat med facket faktiskt.
 

Liknande trådar

Relationer Längesen som jag var inne här nu men känner att jag behöver er input i detta.. :heart För ett par dagar sedan hade jag en diskussion...
29 30 31
Svar
604
· Visningar
35 113
Senast: Sander
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp