Ojämställd föräldraledighet för att ”vila”

[em-pirre]

De märker jag av hemma, trots att vi inte har barn. Jag är projektledaren och sambon har noll koll.

Ja det händer så jäkla lätt tyvärr.

 

[Sedna]

Min inre feminist dog lite när jag insåg att kvinnor med bra utbildning inte nödvändigtvis prioriterar sin karriär utan fortsätter att bemästra könsroller.

Min inre feminist dör lite när pappor inte prioriterar sina barn. Som jag ser det är inte problemet att kvinnor prioriterar sina barn, utan problemet är att män inte prioriterar sina barn.

 

[athena_arabians]

Men alltså, varför ska någon annan ha rätt att bestämma över hur man ska spendera tiden som familj?

Det är naturligtvis upp till var och en. Men så länge mina skattepengar ska betala för föräldraledigheten får nog föräldrarna acceptera att samhället vill ha något att säga till om... och jämställdhet på alla plan är något vi demokratiskt har bestämt är viktigt.

 

[soom]

Absolut inte.
Jag tycker bara inte nån ska bestämma hur man väljer att dela upp föräldraledigheten sins i mellan i familjen.
(Sambon har sina 240 dagar han får ta ut när han vill, så jag är inte den som vill roffa åt mig alla dagar)

Men alltså. Det är ingen som bestämmer hur ni ska dela upp föräldraledigheten. Ni får göra precis som ni själva vill. Men ni får inte ta del av skattepengar utan att ställa upp på de villkor som ställs. Fullt rimligt. (Huruvida villkoren är rimliga kan man diskutera, men det är inte det du gör. Personligen tycker jag att det kunde skärpts lite till.)

 

[athena_arabians]

Fast föräldrar får göra precis hur de vill med sin tid och sina pengar. Staten bestämmer över sina pengar. Jag tycker det är otroligt bra att staten hjälper de som faktiskt vill dela på ledigheten.

Jag tror att biologin har en väldigt liten del i hur familjer väljer att göra- normerna har en jättestor del.

Ja... och det ekonomiska har inte med det att göra heller. Jag hittar den inte nu men det gjordes en undersökning som visade att även om kvinnan var den med högre lön så var det troligare att hon ändå tog ut mest tid.

Edit: Hittade, det var tom FK: https://www.forsakringskassan.se/!u...8WAtmWpoKFTpqH8Seo8RyCP1k0a96kkvstxm-ADqvnxy/

 

[_Taggis_]

Jag blir alltid oerhört upprörd av liknande diskussioner. Jag tycker att det är djupt tragiskt hur dålig koll gemene människa har på jämställdhet och ojämlikhet, vad som är norm och förväntningar utifrån kön och vad som är sk "egen vilja". Inte minst när det gäller just denna fråga om föräldraledigheten, så tas just argumentet "egen vilja" upp som slagträ för att det inte ska finnas tvingande regler för hur föräldraledighet ska fördelas.

Om det så är det sista jag ber om i livet, så önskar jag att alla "egen vilja"-företrädare (samt alla andra också för den delen) avsätter en en helg och läser denna lättlästa bok, som är högst vetenskaplig dessutom:
https://www.studentlitteratur.se/#9789144121345/Jag+har+aldrig+märkt+att+kön+har+haft+någon+betydelse

Sedan kan vi ta upp debatten igen.

 

[TygerTyger]

Jag blir alltid oerhört upprörd av liknande diskussioner. Jag tycker att det är djupt tragiskt hur dålig koll gemene människa har på jämställdhet och ojämlikhet, vad som är norm och förväntningar utifrån kön och vad som är sk "egen vilja". Inte minst när det gäller just denna fråga om föräldraledigheten, så tas just argumentet "egen vilja" upp som slagträ för att det inte ska finnas tvingande regler för hur föräldraledighet ska fördelas.

Om det så är det sista jag ber om i livet, så önskar jag att alla "egen vilja"-företrädare (samt alla andra också för den delen) avsätter en en helg och läser denna lättlästa bok, som är högst vetenskaplig dessutom:
https://www.studentlitteratur.se/#9789144121345/Jag+har+aldrig+märkt+att+kön+har+haft+någon+betydelse

Sedan kan vi ta upp debatten igen.

Tack för tipset! Köpte på Adlibris nu. Med koden "vinterfavoriter" som jag såg på ett flygblad är det 10% rabatt just nu, så bara 245 kr.

 

[kahe]

Är gravid med barn nr två. Jag tjänar ca 12 tkr mer per månad än min man. Vi kommer att dela lika nu precis som med första barnet. Hade jag varit man hade jag säkert kunnat argumentera för att jag inte skulle vara föräldraledig öht av ekonomiska skäl. Det finns ALLTID argument för att män inte ”kan” vara hemma med sina barn.

Som flera andra skrivit så tycker jag att det faktum att vi delat på föräldraledigheten avspeglar sig i att vårt föräldraskap blivit jämställt på andra sätt också. T.ex. så har vi båda koll på vilka kläder som behöver köpas. Jag vet tyvärr flera pappor som inte vet vad deras barn har för klädstorlek.

 

[_Taggis_]

Tack för tipset! Köpte på Adlibris nu. Med koden "vinterfavoriter" som jag såg på ett flygblad är det 10% rabatt just nu, så bara 245 kr.

Livets bästa investering.

 

[Teilani]

Den är nog fortfarande ojämställdheten i hemmet som är problemet. Att både jobba heltid och sköta hushållet ”instagramperfekt” är tufft. Att behöva ”vila från jobbet” flaggar för mig att kvinnan sköter den mesta markservicen hemma och därför inte pallar heltid.

Självklart vill man säkert också vara med sina barn, men jag betvivlar att 100% av dagen går till att rita och leka lego. Det följer nog med en del tvätt, dammsugning och disk.

De flesta pappor kan glatt skicka ungen till förskolan med fläckar på tröjan. De flesta mammor skulle skämmas för mycket.

Det är ett problem att pappor tar ut mindre föräldraledighet, men de höga krav mammor ställer på sig själva för att duga är faktiskt ett ännu större problem. ”Vi”, samhället, är också snabbre att döma en kvinna som inte har huset städat, lagar snabbmakaroner och falukorv till middag, eller inte hunnit kamma sig, än om en man gör motsvarande.

Som kvinna och mor har du en skyhög standard att leva upp till i vårt ”jämställda” samhälle. Jag har all sympati med de mammor som inte pallar trycket utan går ner i tid på arbetet för att ”vilja spendera tid med sina barn” är ett legitimt andningshål.

Ja, vi behöver mer jämställdhet! Mer öronmärkta dagar för pappor, och kurs i ”låt skiten ligga” ligga för mammor!

 

[Manji]

Häromdan pratade jag med en äldre kollega (som har två barn) ang det här med föräldraledighet och deltidsjobb. Jag har själv inga barn men är väldigt intresserad av allt som har med könsroller, feminism osv att göra.

På mitt jobb (högskoleutbildad akademiker och därmed tillhör de flesta på jobbet övre medelklass) är det mer regel än undantag att mammor är föräldralediga minst ett år och sedan jobbar deltid. För mig är det väldigt konstigt att man inte delar jämnt med sin partner vilket jag och min kollega diskuterade igår. Hon menade att lång föräldraledighet och deltidsjobb är något mamman (hon i detta fall) ”unnar sig” som paus från jobb och möjlighet att prioritera sina barn.

För mig är det bara ett sätt att cementera könsroller eftersom pappan inte tänker lika. Eftersom jag är ung utan barn får man ofta kommentaren ”vänta tills du blir lite äldre och skaffar egna barn då ändrar du dig nog”.

Ni som har barn, hur resonerar ni kring det här med jämställd föräldraledighet? Min inre feminist dog lite när jag insåg att kvinnor med bra utbildning inte nödvändigtvis prioriterar sin karriär utan fortsätter att bemästra könsroller.

Fick mitt viktigaste uppdrag någonsin denna sommar och det är min tös. Jag kommer jobba deltid så länge ekonomin och jobbet tillåter för vad tusan ska jag göra på jobbet om jag kan vara hemma med henne?

Självklart har hon och hennes pappa rätt till varandra och han vill vara med henne också. Därför vi båda jobbar deltid nu. Första sex månaderna var jag heltidsledig då jag helammade (oh yes, amningskortet). Men det är ett djävla meck, det är inte bara att lämna ett helammat barn på sex månader som inte tar flaskan bra.

Jag tycker det är ett större problem med pappor som inte vill vara hemma, än mammor som vill vara hemma. För det kan väl knappast ses som udda att en förälder vill vara med sitt barn? Oavsett om man, i ett livsperspektiv sett, t.o.m är en karriärist. Var sak har sin tid liksom.

 

[Lo_]

Jag tycker det är så in i Norden sorgligt att läsa såna här trådar och inse att många pappor inte ens vill vara föräldralediga 60 dagar.

 

[Blyger]

Jag tycker det är så in i Norden sorgligt att läsa såna här trådar och inse att många pappor inte ens vill vara föräldralediga 60 dagar.

Jag med, mår så dåligt av det att jag inte ens kan läsa allas fina "argument" om varför det är inte är jämställt . Däremot glad över @soom och tacosen som staten betalar

Jag och min man delar väldigt lika, även om det säkert inte kommer bli exakt så rättvist på millimetern (som jag först ville ha det) p.g.a att det är svårt att styra om man får förskoleplats här i tid eller inte

 

[_Taggis_]

Apropå "egen vilja"....det är genom att fortsätta följa normer utan att göra oss medvetna om varför vi gör på ett visst sätt, som den ojämställda ordningen upprätthålls. Kalla det "egen vilja", jag kallar det hellre "hjärntvätt".

 

[glittra]

Vi har två barn och lagt upp föräldraledigheten lite olika. Med första barnet var vi hemma lika länge på heltid båda två (10 månader var och två gemensamma semesterledigheter på ca 7 veckor). Med andra barnet var jag hemma lika länge, men vi skolade in på förskola ca 2 månader tidigare och efter inskolningen har vi jobbat deltid båda två (jag på 90% och barnens pappa 70%).

Det är privilegierat att kunna jobba deltid, men jag tror att med viss anpassning av vanor (boende, bil, konsumtion) så har majoriteten av de svenska föräldrarna möjlighet till det. Vi har väldigt bra förutsättningar, men har (av flera skäl där ekonomin är ett) ändå valt att avvakta med renovering av vårt kök och vårt badrum eftersom de är fullt funktionsdugliga men omoderna.

 

[piggelin]

Är gravid med barn nr två. Jag tjänar ca 12 tkr mer per månad än min man. Vi kommer att dela lika nu precis som med första barnet. Hade jag varit man hade jag säkert kunnat argumentera för att jag inte skulle vara föräldraledig öht av ekonomiska skäl. Det finns ALLTID argument för att män inte ”kan” vara hemma med sina barn.

Som flera andra skrivit så tycker jag att det faktum att vi delat på föräldraledigheten avspeglar sig i att vårt föräldraskap blivit jämställt på andra sätt också. T.ex. så har vi båda koll på vilka kläder som behöver köpas. Jag vet tyvärr flera pappor som inte vet vad deras barn har för klädstorlek.

Exakt så är det!
Aldrig hört talas om en kvinna som inte kan vara föräldraledig alls pga chefsjobb, eget företag, hög lön etc. Som kvinna får man istället höra att man inte borde skaffa barn alls om man inte vill/kan vara hemma länge. Män som jobbar mkt hyllas för att de är ”familjeförsörjare”

 

[Lingon]

Är gravid med barn nr två. Jag tjänar ca 12 tkr mer per månad än min man. Vi kommer att dela lika nu precis som med första barnet. Hade jag varit man hade jag säkert kunnat argumentera för att jag inte skulle vara föräldraledig öht av ekonomiska skäl. Det finns ALLTID argument för att män inte ”kan” vara hemma med sina barn.

Som flera andra skrivit så tycker jag att det faktum att vi delat på föräldraledigheten avspeglar sig i att vårt föräldraskap blivit jämställt på andra sätt också. T.ex. så har vi båda koll på vilka kläder som behöver köpas. Jag vet tyvärr flera pappor som inte vet vad deras barn har för klädstorlek.

Ett argument jag hört från en man är att det inte går för de prioriterar att köpa hus istället...

 

[em-pirre]

Ett argument jag hört från en man är att det inte går för de prioriterar att köpa hus istället...

Eller att de betalar av så mycket på nya dyra bilen.

 

[AnnDerry]

Den är nog fortfarande ojämställdheten i hemmet som är problemet. Att både jobba heltid och sköta hushållet ”instagramperfekt” är tufft. Att behöva ”vila från jobbet” flaggar för mig att kvinnan sköter den mesta markservicen hemma och därför inte pallar heltid.

Självklart vill man säkert också vara med sina barn, men jag betvivlar att 100% av dagen går till att rita och leka lego. Det följer nog med en del tvätt, dammsugning och disk.

De flesta pappor kan glatt skicka ungen till förskolan med fläckar på tröjan. De flesta mammor skulle skämmas för mycket.

Det är ett problem att pappor tar ut mindre föräldraledighet, men de höga krav mammor ställer på sig själva för att duga är faktiskt ett ännu större problem. ”Vi”, samhället, är också snabbre att döma en kvinna som inte har huset städat, lagar snabbmakaroner och falukorv till middag, eller inte hunnit kamma sig, än om en man gör motsvarande.

Som kvinna och mor har du en skyhög standard att leva upp till i vårt ”jämställda” samhälle. Jag har all sympati med de mammor som inte pallar trycket utan går ner i tid på arbetet för att ”vilja spendera tid med sina barn” är ett legitimt andningshål.

Ja, vi behöver mer jämställdhet! Mer öronmärkta dagar för pappor, och kurs i ”låt skiten ligga” ligga för mammor!

Jag tycker att en kurs i "plocka upp skiten" för män vore en mycket bättre ide.

 

[TinyWiny]

Jag tycker att en kurs i "plocka upp skiten" för män vore en mycket bättre ide.

Jag tror båda behövs. När man har blivit fostrad i andan att det är ens ansvar är det jättesvårt att bara släppa. Så mycket svårare än att lära sig det motsatta, dvs ta ansvar, för det sitter så djupt så djupt att man borde... Att inse att båda har samma ansvar och att ta det till sig och leva utefter det är vitt skilda saker och det behövs träning för båda parter för att verkligen komma dit.