Nybliven förälder - for dummies

[Jordgubblime]

Fråga från en blivande dummy: när kommer liksom moderkakan ut? Jag funderar mycket på förlossningen och om pappan kommer kunna vara med. Och då tänker jag att jag eventuellt vill att pappa ska få barnet först medan jag liksom blir klar och kanske sydd osv. Hur har ni gjort?

Jag tror de vill ha bebis på mammas mage/bröst direkt, för amning och anknytning. Nu hade min bebis rätt jobbigt sista stunden innan han kom ut, men där var det direkt upp på min mage (vet inte hur det gick till då jag låg på sidan, de vände mig nog utan att jag riktigt var medveten om det). Han behövde stimuleras lite för att komma igång så värme från mig var nog extra viktigt. Hade i vårt fall inte gått att ge honom till pappa i alla fall.
Han låg sedan kvar på mig medan vi väntade på moderkakan. I mitt fall tog det en timme vilket var precis på gränsen då de var på väg att köra mig till operation. Kändes knappt när den kom ut, kände mest att bm tryckte rätt hårt på min mage.
Bebis låg sedan kvar på mig även när de sydde. Tog ungefär tre timmar från födsel tills jag kunde komma av förlossningsbritsen. Då fick pappa hålla bebis medan de försökte få mig på fötter och över i en säng.

 

[malumbub]

Älskar den här tråden!!!! Har så mycket frågor inser jag som jag är glad att kunna ställa till några som har varit med förr.

- Hur mycket blöder man efter förlossningen? Kan man ha leggings på sig eller behöver man typ få plats med en blöja under byxorna?

- Behöver man/trivs man i stora trosor? Sådana där som går upp över magen typ? Jag kör fortfarande på mina vanliga, dvs string/halvhipsters, men tänker vad man vill ha på BB?

- Bästa tipsen till BBväskan? Vad kunde ni inte leva utan, vad hade ni packat med idag som ni inte visste att ni behövde då, vad var överflödigt?

Sköna kläder som varken trycker eller skaver. Jag hade både stygn, stor blöja och kateter under tiden på bb, så jag drog på mig byxor först på nästsista dagen (3 av 4).
För mig var det guld värt med stor och lång mjukisjacka på bb. Den kunde jag ha ovanpå sjukhusskjortan och mysa in bebis i när jag ammade. Raggisar på fötterna var riktigt bra.
TOFFLOR (hårda, kalla, till viss del grusiga golv) och MORGONROCK kommer vara ett måste för mig nästa gång.
Nässpray (koksaltlösning), läppcerat, DRICKA (om man vill ha annat än vatten) på flaska, choklad (för att höja blodsockret på natten när sova inte funkar), FRUKT. Nötter att tugga på rekommenderar jag oxå. Jag hade inte sovit bra på flera dygn och BB gjorde det inte lättare, så jag behövde toktanka för att kunna amma.

Det behöver inte vara fel med ersättning utöver amningen redan från början. Sömn är mycket viktigt, både för barn och föräldrar. Detsamma gäller napp.

Vissa barn har stl 40 när de föds. Andra har 56.

Se till att ha babyskyddet innan det är dags att åka till förlossningen.

Andas. Träna på profylaxen, både föderska och partner. Ofta, så att den finns i närminnet.

Gå på inspirationsseminarium, informationsträffar m m. Läs böckerna bvc nämner eller delar ut. Prata med varandra.

Just det där att prata med varandra gäller om allt, i allt, över allt.

 

[malumbub]

Ännu en fråga! Bärsjal - bu eller bä? Något särskilt man ska tänka på? Något särskilt märke som är extra bra? Jag är lite sugen på Baby K'tan just för att man inte behöver knyta den själv utan att det mer är som att ta på sig en tröja (lätt att göra när man är ensam med bebis tänker jag och även lätt om man är utomhus osv).

Jag hade en trikåsjal och en bärtröja hemma väntandes på min lilla bebis. Det var dumt. Jag skulle haft med mig dem till bb.
Tröjan kunde jag sen inte använda. Bebis var för stor (tung).
Jag har Lenny Lamps onbuhimo, eftersom jag inte kan spänna nåt runt magen och dessutom är tjock och bredaxlad. Den passar även min make, som är lång och bredaxlad. Har även en vävd sjal numera, som jag använder korta stunder.
Vad jag gillar och kan använda behöver inte funka för dig. Gäller även våra barn. Alla barn trivs inte i sjal, sele eller ryggsäck.

Jag ångrar att jag inte köpt en ringsjal. Mycket smidigt för de korta stunderna.

 

[malumbub]

Jag (alltså rent personligt jag nu då) gillade inte H&M eller LIndex/Kappahl. Men jag har sillisar 75F i vanliga fall, när jag ammade hade jag 75H och så stora finns inte H&M och Lindex i. Så jag var tvungen köra på ganska dyra från Change, Glammom och Abecita. För mig var det viktigt att de var snygga, jag vill känna mig fin

Jag hade 85F innan förlossningen. Gick över till mjuka bhs sista månaden, eller nåt. Köpte mjuka amningsbhs på Lindex på ren chansning, i stl L. De funkar än, 10 månader efter förlossningen. Än så länge är de det enda kroppen accepterar. (Har slutat amma.) Mina gamla favoriter med bygel skär in som knivar under brösten, de vadderade kuporna passar inte alls längre och sportbhna är för tighta. Så jag går fortfarande runt i mina halvfula, billiga amningsbhs och får inte ont i nacken eller i ryggen (som jag kunde få av vanliga välutpassade bhs förr) eller under brösten eller runt brösten eller i brösten.
Tänk vad olika det kan vara.

 

[malumbub]

Håller med! Och kan man inte, skäms inte för att be om laxeringsmedel! Säger hon som led av förstoppning en vecka på BB tills kramperna i magen var i klass med förlossningen

Till dom som blir ordentligt sydda och inte kan sitta. Blås upp en badring och sitt på den. Den satt jag på i tre veckor. Tur man glömmer snabbt

Funkar även med ett badlakan, som man viker/rullar till en korv och vrider till och formar som ett U.

 

[malumbub]

Fråga från en blivande dummy: när kommer liksom moderkakan ut? Jag funderar mycket på förlossningen och om pappan kommer kunna vara med. Och då tänker jag att jag eventuellt vill att pappa ska få barnet först medan jag liksom blir klar och kanske sydd osv. Hur har ni gjort?

Jag hade inte klarat av min förlossning utan min make. Han såg på mig när jag klarade av lustgasen och när jag behövde köra utan. Jag själv hade fullt upp med att andas och hålla mig fokuserad. Bara som ett exempel. Dwt blev även han som fick följa med barnet ut när det inte andades och barnläkaren inte var på plats och barngruppen därför började skynda ut i korridoren. Jag kunde ju inte röra på mig.
Han har sagt att det jobbigaste med förlossningen var alla lukter. Han tipsar alla om att godisbilar är suveräna att ha nära till hands att lukta på eller att t o m stoppa upp i näsan, för att hålla sig från att bli helt grön. Att hämta kaffe är en suverän ursäkt för att andas lite ny luft.
Sen tyckte han att det var jobbigt att fåtöljen han blev satt i tillsammans med våran dotter hennes första levnadstimme var placerad så att han såg när läraren sydde ihop mig. Han hade hellre suttit vid huvudänden av min säng. Så passa på att möblera om vid behov, innan krystandet kommer igång.

 

[Jordgubblime]

Jag hade inte klarat av min förlossning utan min make. Han såg på mig när jag klarade av lustgasen och när jag behövde köra utan. Jag själv hade fullt upp med att andas och hålla mig fokuserad. Bara som ett exempel. Dwt blev även han som fick följa med barnet ut när det inte andades och barnläkaren inte var på plats och barngruppen därför började skynda ut i korridoren. Jag kunde ju inte röra på mig.
Han har sagt att det jobbigaste med förlossningen var alla lukter. Han tipsar alla om att godisbilar är suveräna att ha nära till hands att lukta på eller att t o m stoppa upp i näsan, för att hålla sig från att bli helt grön. Att hämta kaffe är en suverän ursäkt för att andas lite ny luft.
Sen tyckte han att det var jobbigt att fåtöljen han blev satt i tillsammans med våran dotter hennes första levnadstimme var placerad så att han såg när läraren sydde ihop mig. Han hade hellre suttit vid huvudänden av min säng. Så passa på att möblera om vid behov, innan krystandet kommer igång.

Ja det verkar väldigt dumt att sätta partner vid fotändan, sambon flyttade också runt sin stol så han var vid mitt huvud (under FL samt pysslet precis efter med stygn osv).
Även att partnern får chansen att sträcka på benen och fylla på förråden är ju viktigt. Min stackars sambo fick inte gå många cm ifrån mig då jag inte klarade av att ta de kraftigare värkarna utan att hålla (läs mosa i skruvstäd) hans händer utan dem. Stackarn satt där kissnödig och trött i många timmar men hade jag haft lite mindre kraftiga värkar när vi kom in hade det ju varit suveränt för honom att fixa lite mer runt omkring då.

Angående lukter kan jag av egen erfarenhet rekommendera handsprit Finns ju dessutom tillgängligt på alla sjukhus och rum. Brukar jag använda på jobbet i fall när det luktar så att jag skulle vilja kräkas.

Att få in andas in genom näsan och ut genom munnen är också bra. Det ska helst gå automatiskt när värkarna väl kommer. Jag tränade på detta när jag gjorde mina knipövningar månaderna innan. Även yoga hjälper dig att jobba med andningen på rätt sätt

 

[malumbub]

Ja det verkar väldigt dumt att sätta partner vid fotändan, sambon flyttade också runt sin stol så han var vid mitt huvud (under FL samt pysslet precis efter med stygn osv).
Även att partnern får chansen att sträcka på benen och fylla på förråden är ju viktigt. Min stackars sambo fick inte gå många cm ifrån mig då jag inte klarade av att ta de kraftigare värkarna utan att hålla (läs mosa i skruvstäd) hans händer utan dem. Stackarn satt där kissnödig och trött i många timmar men hade jag haft lite mindre kraftiga värkar när vi kom in hade det ju varit suveränt för honom att fixa lite mer runt omkring då.

Angående lukter kan jag av egen erfarenhet rekommendera handsprit Finns ju dessutom tillgängligt på alla sjukhus och rum. Brukar jag använda på jobbet i fall när det luktar så att jag skulle vilja kräkas.

Att få in andas in genom näsan och ut genom munnen är också bra. Det ska helst gå automatiskt när värkarna väl kommer. Jag tränade på detta när jag gjorde mina knipövningar månaderna innan. Även yoga hjälper dig att jobba med andningen på rätt sätt

Han hade en stol vid huvudändan under förlossningen, men när han sen kom tillbaka in i rummet, glädjegråtandes och totalt omtumlad, satte personalen ner honom i fåtöljen i andra delen av väggen och la dottern i hans famn. Han visste nog knappt var han var just då.

 

[IsisEm]

En till fråga som väl typ hör till: hur fungerar det här med vårdnad? Försöker söka på nätet men där verkar man bara ha exemplet separation. Jag kommer ju bli ensam mamma och vill så klart ha enskild vårdnad (pappa ska självklart ha umgängesrätt). Eftersom vi inte är tillsammans har jag förstått att jag automatiskt får vårdnaden, men om/när pappa skriver under faderskapet påverkar det på något vis? Hittar bara att man ska ansöka om enskild vårdnad vid separation, men kommer jag behöva göra det ändå liksom?

 

[KattenKorven]

En till fråga som väl typ hör till: hur fungerar det här med vårdnad? Försöker söka på nätet men där verkar man bara ha exemplet separation. Jag kommer ju bli ensam mamma och vill så klart ha enskild vårdnad (pappa ska självklart ha umgängesrätt). Eftersom vi inte är tillsammans har jag förstått att jag automatiskt får vårdnaden, men om/när pappa skriver under faderskapet påverkar det på något vis? Hittar bara att man ska ansöka om enskild vårdnad vid separation, men kommer jag behöva göra det ändå liksom?

Nej, faderskap och vårdnad är skilda saker men däremot kan man ansöka om gemensam vårdnad samtidigt som man ändå är där och skriver på faderskapspappren. Men det är inget som sker automatiskt bara för att man erkänner faderskap.

 

[Panamera]

En till fråga som väl typ hör till: hur fungerar det här med vårdnad? Försöker söka på nätet men där verkar man bara ha exemplet separation. Jag kommer ju bli ensam mamma och vill så klart ha enskild vårdnad (pappa ska självklart ha umgängesrätt). Eftersom vi inte är tillsammans har jag förstått att jag automatiskt får vårdnaden, men om/när pappa skriver under faderskapet påverkar det på något vis? Hittar bara att man ska ansöka om enskild vårdnad vid separation, men kommer jag behöva göra det ändå liksom?

För att gemensam vårdnad ska bli aktuell krävs det att ni två gemensamt ansöker om det, vanligtvis i samband med faderskapsbekräftelsen, enligt 6 kap. 4 § 2 st. 1 p. föräldrabalken (1949:381).
Eftersom du inte vill att vårdnaden ska vara gemensam, finns det ingen risk att den blir det utan ditt godkännande.

 

[Milosari]

Och jag kände inte alls den känslan. Jag var sjuk och blev snittad, därmed fick pappan ta bebis de första timmarna och jag var helnöjd med att få sova i fred för jag ville bara vila. Jag visste ju att bebis var med den bästa människan i hela världen, jag har faktiskt aldrig känt den känslan som många mammor pratar om att det är jobbigt att lämna bebis till partnern.

Med detta vill jag bara säga att alla varianter är OK om föräldrar och bebis mår bra av det

Absolut. Jag kände inte så mkt för barnet som låg i magen, det kom först efteråt och det tror jag inte är så vanligt. Men när barnet var fött blev jag förvånad över HUR det kändes först. Inte kärlek som kär (just mitt barn är så fantastiskt på alla sätt och vis osv), det var mer en kroppslig känsla.

 

[malumbub]

En sak jag önskar att vi fått bättre information om innan barnet kom var Försäkringskassans regler och självservicetjänster. Man har liksom fullt upp med att bli förälder och lära känna en ny människa - FK-biten hade gärna fått vara tydligare och idiotsäker.
Vi har fått ringa flera gånger (i onödan egentligen) eftersom vi inte fattat hemsidan eller reglerna.

 

[IsisEm]

En sak jag önskar att vi fått bättre information om innan barnet kom var Försäkringskassans regler och självservicetjänster. Man har liksom fullt upp med att bli förälder och lära känna en ny människa - FK-biten hade gärna fått vara tydligare och idiotsäker.
Vi har fått ringa flera gånger (i onödan egentligen) eftersom vi inte fattat hemsidan eller reglerna.

Jag är inne och kollar redan nu. Har lyssnat på två poddar om föräldrapenning osv och försökt räkna själv. Men jag bör ändå vara orolig alltså

 

[Comatose]

Ni som redan har barn, vilken information/tips tyckte ni var bra/hade ni velat ha innan förlossning eller som nyblivna föräldrar?

Att jag ställer frågan beror på att vi fått ett väldigt för tidigt fött barn och pga det slängts in i en helt okänd värld utan den information som vi annars skulle fått via vår barnmorska på mvc, föräldragrupper och sånt där. Vi försöker att både googla och ställa frågor till personalen på sjukhuset, men det finns så mycket som man inte ens vet att man borde veta om/tänka på. Och många småtips som också lätt missas. Min förhoppning är att tråden blir användbar även för andra, så svaren behöver inte matcha just vår situation

Innan förlossningen hade jag velat ge det något oortodoxa tipset; ta en bild på fitty med mobiltelefonen innan du föder (om du ska föda vaginalt). Ju fler detaljer desto bättre. Då har du något att visa barnmorskan eller läkaren som syr efteråt och hen har i alla fall något att sikta mot...

 

[clusia]

Innan förlossningen hade jag velat ge det något oortodoxa tipset; ta en bild på fitty med mobiltelefonen innan du föder (om du ska föda vaginalt). Ju fler detaljer desto bättre. Då har du något att visa barnmorskan eller läkaren som syr efteråt och hen har i alla fall något att sikta mot...

Hahaha ja men gud vad smart! Jag fick be sambon kolla efteråt för jag visste ju inte hur det brukade se ut i normala fall.

 

[Whirlie]

Mitt tips på temat är att det kommer kännas som de sytt fel, framförallt i början. Om man helammar (och även delammar) blir man jättetorr, vilket gör att det kan kännas jättetrångt. Jag trodde i nästan ett år att de sytt igen mig typ. Men nu känns det nästan som vanligt vid sex.

 

[Sofie_B]

En fråga till er alla som har fött - vad behöver man veta innan förlossningen? Hur mycket behöver man läsa på/sätta sig in i och hur mycket löser sig väl på plats?

Jag är väldigt smärttålig som person och min kropp är fantastisk. Den jobbar alltid med mig och jag har stark tilltro till den. Min grundinställning är att jag är väldigt pepp på förlossningen och tycker att det ska bli en fantastisk upplevelse. Jag har dock inte läst på något, förrän nu.. Och ju mer jag läser på ju mindre pepp blir jag. Jag upplever inte att det stärker mig att läsa om allt som kan gå fel och vara mentalt förberedd på det, jag upplever att det skrämmer mig. För min del känns det bättre att bara vara pepp och tänka att allt kommer att gå galant och att jag kommer ha en fantastisk (om än väldigt smärtsam) förlossning. Och att allt som avviker från den planen tar jag som det kommer. Eller är det naivt att tänka så?

 

[Tassetass]

En fråga till er alla som har fött - vad behöver man veta innan förlossningen? Hur mycket behöver man läsa på/sätta sig in i och hur mycket löser sig väl på plats?

Jag är väldigt smärttålig som person och min kropp är fantastisk. Den jobbar alltid med mig och jag har stark tilltro till den. Min grundinställning är att jag är väldigt pepp på förlossningen och tycker att det ska bli en fantastisk upplevelse. Jag har dock inte läst på något, förrän nu.. Och ju mer jag läser på ju mindre pepp blir jag. Jag upplever inte att det stärker mig att läsa om allt som kan gå fel och vara mentalt förberedd på det, jag upplever att det skrämmer mig. För min del känns det bättre att bara vara pepp och tänka att allt kommer att gå galant och att jag kommer ha en fantastisk (om än väldigt smärtsam) förlossning. Och att allt som avviker från den planen tar jag som det kommer. Eller är det naivt att tänka så?

Jag tänkte precis som du och gick in i det hela jäkligt pepp och positiv. För mig grundade det sig dock mest i att jag verkligen h.a.t.a.d.e. att vara gravid, så oavsett hur vidrig förlossningen var skulle den inte vara i nio jävla månader.

Lite läste jag förstås på innan och har förlöst tillräckligt många kalvar för att veta ungefär hur det går till men just eftersom det finns tusentals olika varianter på förloppet kände jag inte för att gräva alltför djupt, att ha koll på sånt överlämnar jag till de som studerat och jobbat med det hela i flera år. Jag har generellt sett rätt stor tilltro till de som jobbar inom vården, men samtidigt vet jag att jag har mål i mun om något verkligen känns helt åt helskotta fel, så jag kände mig trygg genom hela grejen.

 

[pollex]

En fråga till er alla som har fött - vad behöver man veta innan förlossningen? Hur mycket behöver man läsa på/sätta sig in i och hur mycket löser sig väl på plats?

Jag är väldigt smärttålig som person och min kropp är fantastisk. Den jobbar alltid med mig och jag har stark tilltro till den. Min grundinställning är att jag är väldigt pepp på förlossningen och tycker att det ska bli en fantastisk upplevelse. Jag har dock inte läst på något, förrän nu.. Och ju mer jag läser på ju mindre pepp blir jag. Jag upplever inte att det stärker mig att läsa om allt som kan gå fel och vara mentalt förberedd på det, jag upplever att det skrämmer mig. För min del känns det bättre att bara vara pepp och tänka att allt kommer att gå galant och att jag kommer ha en fantastisk (om än väldigt smärtsam) förlossning. Och att allt som avviker från den planen tar jag som det kommer. Eller är det naivt att tänka så?

Jag tycker inte det låter naivt (för jag gjorde typ så)! Den graviditet jag hann förbereda mig inför förlossningen så gick jag och sambon på den informationskväll som hölls på det tänkta förlossningssjukhuset, det kändes rätt lagom. Utifrån det hade jag någon synpunkt på vad jag kunde tänka mig för smärtlindring (en form jag kände att jag inte ville ha), och i övrigt tänkte jag att det fick bli som det blev och att jag helt enkelt skulle lita på situationen och personalen på plats.

Viktigast för mig var annars att tänka igenom hur jag reagerar på smärta, och jag vet att jag biter ihop så länge det bara går och blir tystare/mer inåtvänd. Därför var det viktigt för mig att veta att jag skulle försöka be om smärtlindring så tidigt som möjligt (blev ändå för sent för epidural ) och att sambon skulle vara språkrör för vad jag sa.