Nybliven förälder - for dummies

[Sofie_B]

Man behöver inte läsa skräckscenarion men däremot tycker jag det kan vara bra att läsa lite om hur en förlossning går till, vad som händer i de olika faserna, moderkakan osv. Så man vet ungefär hur man ligger till och vad man kan förvänta sig.
Och att man är öppen för att det absolut inte är säkert att det blir som man tänkt sig.

Ja, det kände jag gav mig mycket, att läsa på om dom olika faserna och ungefär vad man har att vänta sig, hur lång tid det kan ta, vart smärtan kan sitta osv osv. Och ja, att inte låsa sig vid en bild om hur det ska vara tror jag är jätteviktigt!

 

[Sofie_B]

Det beror på hur du är som person. Jag blir lugn av att veta vad som kan gå fel för då känner jag att jag har kontroll. Det hjälpte också mig efteråt, jag är nöjd med förloppet trots att det blev extremt utdraget och höll på att gå illa på slutet. En bekant ville inte läsa på, hon blev ganska chockad trots en normal och okomplicerad förlossning. Men känner du att du blir orolig så tycker jag ändå att du ska välja att låta bli. Kanske kan din sambo se till att vara riktigt ordentligt påläst. Man är trots allt ensam en stor del av tiden så du kommer inte kunna fråga någon precis när du vill. Jag var helt ”borta” de sista 10 timmarna så jag hade inte haft sinnesnärvaro att fråga. Men någon som känner dig väl kan kanske stötta dig och berätta vad som händer utan att du aktivt behöver be om infon? Skulle du tycka att det är jobbigt efteråt så finns det hjälp och stöd att få då istället.

Jag trodde att jag också var det, men kände att jag blev mer stressad av att veta allt som kan gå fel än att det gav mig en känsla av kontroll. För mig räcker det att veta att det kan hända, sen tror jag att det bästa är att stanna där och ta smällen när den kommer, OM den kommer. För mycket information gjorde mig bara skrämd känner jag.

Jag skriver i förlossningsbrevet dock att jag gärna vill ha så mycket information som möjligt under förlossningen. Konkret information som gäller mig och mitt händelseförlopp. Sen förstår jag också att dom inte kan ha helfokus på mig och att jag kommer få undra och att jag och mannen kommer vara ensamma stundtals, men jag ska försöka se till att han orkar/kan sätta sig in i det som händer löpande så att vi vet vart vi står.

 

[Sofie_B]

@Sofie_B jag var rätt ordentligt rädd inför förlossningen i början av graviditeten. (har dessutom sjukhus/sjukvårdsskräck sedan innan). Jag vill gärna ha kontroll och veta vad som händer. För mig hjälpte det att läsa ren fakta. Gudrun Abascals böcker rekommenderar jag. Genom att ta reda på hur normalförloppet går till samt lite om de vanligaste komplikationerna (absolut ingen skräckpropaganda) så kände jag mig mycket lugnare.
Skriva förlossningsbrev, prata med sambon, gå på någon föreläsning och besöka bb/fl innan på öppet hus var väl det vi gjorde.
Inför förlossningen kände jag absolut en viss oro, mest över att det inte går att kontrollera och hur jag skulle hantera smärtan, men samtidigt kände jag att "nu jäklar, kan alla andra så kan jag!".
Nu kom vi in på FL ganska sent, jag gick hemma och väntade på den där fruktansvärda smärtan skulle infinna sig, tänkte hela tiden att det skulle bli värre. Var helt öppen när vi kom in så smärtlindring hanns inte med.
Men jag kände mig väldigt lugn hela förlossningen! Visst var det jobbigt men jag kände ändå viss kontroll och att jag visste lite vad som skulle hända, vad de gjorde och varför. Personalen hjälper ju till och ger förslag på vad som kan fungera och vad ni kan prova.

Har tänkt att göra samma förberedelser som ni gjorde. Och jag tänker också så, kan alla andra så kan jag! Vad skönt att det gick bra för dig och att du hade en bra upplevelse.

 

[Sofie_B]

@Sofie_B

Vi läste inte på något alls. Jag är väldigt "det löser sig" som person. Det var (för oss) bra att vi inte läste på. För då hade jag nog fått panik över att ha infarter i båda armarna och händerna, att det hela tiden var flera personer inne hos oss osv. Jag trodde alla var där för att de hade lite att göra, inte för att det höll på att gå riktigt illa. Jag spydde massor av lustgas, det hade varit trevligt att veta innan att man kan göra, ingen som sa det.

Jag hade nog ändå inte velat ha något annorlunda. Eller jo att bedövningen tog vid snittet hade varit skönt, för det gjorde väldigt ont när de skar utan bedövning.

Ja, jag är ju också så som person. Allt löser sig! Så har jag alltid varit och är väldigt bra på att anpassa mig efter vad som händer. Därför tror jag också att det är bästa inställningen till förlossningen för min del, att ta det som det kommer.

 

[BernT]

Ja, jag är ju också så som person. Allt löser sig! Så har jag alltid varit och är väldigt bra på att anpassa mig efter vad som händer. Därför tror jag också att det är bästa inställningen till förlossningen för min del, att ta det som det kommer.

Precis samma här. För min del var det ändå bra att det var så. Samma för min sambo, igen av oss hade ju upplevt det innan så hur skulle vi kunna veta hur vi ville ha det. Jag hade dock bilden av att man kommer dit och sen tar det låååååång tid innan bebis kommer. Man skulle hinna äta, vila, gå runt osv. Vi var där i Max tre timmar innan bebis var utsnittad och från det att vi kom till sjukhuset så låg jag ner i sängen. Så mycket för att gå runt och kunna ta det lugnt emellanåt kom upp ur sängen först tre dagar senare.

 

[Emtherlia]

@Sofie_B Jag är sån som person att jag ser allt det värsta framför mig för att bli positivt överraskad om det skulle gå bättre än worst case scenario typ

Jag läste inte på så mkt innan men hade liksom ett hum om hur det oftast går till och jag förberedde mig mkt mentalt på att jag inte skulle ha nån kontroll (svårast för mig) utan det som sker sker typ. Jag var inställd på att gå över 2 veckor, bli igångsatt, få all smärtlindring som finns och typ bli förlamad + hemskheter som kunde hända med bebis.

Du kan ju tänka dig hur förvånad jag blev när vattnet gick 10 dagar innan bf, hade ruggigt ont i en timme eller två och när vi kom in till bb så var jag fullt öppen och tjejen kom ut 1,5 timmar senare. Där kan vi prata om att huvudet inte hängde med i svängarna.

Så förbered dig på att allt kan hända är mitt bästa tips

 

[Sofie_B]

Precis samma här. För min del var det ändå bra att det var så. Samma för min sambo, igen av oss hade ju upplevt det innan så hur skulle vi kunna veta hur vi ville ha det. Jag hade dock bilden av att man kommer dit och sen tar det låååååång tid innan bebis kommer. Man skulle hinna äta, vila, gå runt osv. Vi var där i Max tre timmar innan bebis var utsnittad och från det att vi kom till sjukhuset så låg jag ner i sängen. Så mycket för att gå runt och kunna ta det lugnt emellanåt kom upp ur sängen först tre dagar senare.

Oj, ja, det låter verkligen som att det var tur att du inte var låst vid en bild av hur det ska vara!

 

[Sofie_B]

@Sofie_B Jag är sån som person att jag ser allt det värsta framför mig för att bli positivt överraskad om det skulle gå bättre än worst case scenario typ

Jag läste inte på så mkt innan men hade liksom ett hum om hur det oftast går till och jag förberedde mig mkt mentalt på att jag inte skulle ha nån kontroll (svårast för mig) utan det som sker sker typ. Jag var inställd på att gå över 2 veckor, bli igångsatt, få all smärtlindring som finns och typ bli förlamad + hemskheter som kunde hända med bebis.

Du kan ju tänka dig hur förvånad jag blev när vattnet gick 10 dagar innan bf, hade ruggigt ont i en timme eller två och när vi kom in till bb så var jag fullt öppen och tjejen kom ut 1,5 timmar senare. Där kan vi prata om att huvudet inte hängde med i svängarna.

Så förbered dig på att allt kan hända är mitt bästa tips

Oh, det förstår jag verkligen! Jag är också inställd på att gå över tiden och bli igångsatt. Vill helst inte det så jag tänker att jag ställer in mig på det och så får allt annat bli en bonus!

 

[Whirlie]

Bra tips om förlossningen.

Jag vill rekommendera att inhämta kunskap om smärtlindring och fundera på vad som kan funka för dig och hur.

Min inställning (som exempel) var att jag ville ha stegvis upptrappning av smärtlindring. Jag vet att akupunktur fungerar mkt bra på mig, men att jag inte upplevt hjälp av TENS (och gillar inte ström). Kände att Sterila quaddlar inte var ngt för mig heller. Men gärna bad och värme, akupunktur, lustgas och vid behov medicinsk smärtlindring.

Det slutade med att jag inte fick bada pga värkdropp (då måste man vara ”uppkopplad” hela tiden). Det fanns ingen ledig BM som kunde ge akupunktur. Så jag körde bara lustgas hela tiden.

 

[Monifa]

@Tassetass hur "hjälpt" tycker du att du blev av att ha sett djurförlossningar innan? Jag inbillar mig att jag känner en trygghet i att ha sett så många djurförlossningar. Inte så att jag är en ko/får/gris utan mer att jag genom åren fått en ganska avdramatiserad syn på födelse. Korna klarar det ju oftast själv Och sett förloppet både innan, under och efter.

 

[Tassetass]

@Tassetass hur "hjälpt" tycker du att du blev av att ha sett djurförlossningar innan? Jag inbillar mig att jag känner en trygghet i att ha sett så många djurförlossningar. Inte så att jag är en ko/får/gris utan mer att jag genom åren fått en ganska avdramatiserad syn på födelse. Korna klarar det ju oftast själv Och sett förloppet både innan, under och efter.

Det är ju svårt att veta, men jag tror det är som du säger, att det liksom blir avdramatiserat. Och man blir lite härdad när det gäller blod och gegg av olika slag.

 

[Ravishing]

Tack! Har faktiskt tänkt att läsa den boken, har hört från flera håll att den ska vara bra. Jag tror ju jättemycket på att försöka jobba med smärtan och med kroppen, det vill säga välkomna varje värk. Sen inser jag också att det säkert är lätt att säga såhär innan det är dags, men tänker att det i alla fall inte skadar att försöka ha den inställningen.

Har du den inställningen har du kommit långt anser jag! Gör ondare om man spänner sig tycker jag. Andning, gunga med, upp och rör sig... då klarar en mycket! Sedan så är alla förlossningar och människor olika.

 

[Tassetass]

Jag tror ju jättemycket på att försöka jobba med smärtan och med kroppen, det vill säga välkomna varje värk.

Så tänkte jag också, och kombinerat med lustgas och epidural var det ett vinnande koncept. Tror inte jag hade varit lite troende och välkomnande utan nämnda smärtlindring.

(Jag hör till de som säger "Smärtlindring? JA TACK!". Har full respekt för att vissa, av olika anledningar, vill avstå all eller viss typ av smärtlindring.)

 

[cirkus]

Jag är förvånad över alla de som får rådet av BVC etc att väcka barnet på natten för att äta. Jag hade aldrig gjort det, såvida den inte var allvarligt sjuk eller gick kraftigt ner i vikt. Jag vet många som sabbat både sin och bebins rytm

 

[Ninnurur]

Om du ammar - lär dig liggamma. Har du tur så lär ni er att att göra det i sömnen vilket gör nätterna oerhört mycket smidigare!

 

[Whirlie]

Jag är förvånad över alla de som får rådet av BVC etc att väcka barnet på natten för att äta. Jag hade aldrig gjort det, såvida den inte var allvarligt sjuk eller gick kraftigt ner i vikt. Jag vet många som sabbat både sin och bebins rytm

Tills barnet har nått sin födelsevikt SKA de väckas var tredje timme (vissa säger var fjärde men vanligaste rekommendationen är var tredje) och ammas.

Anledningen är att det annars är lätt för nyfödda bebisar att få för lågt blodsocker. Då orkar de inte amma utan somnar. Vilket leder till ännu lägre blodsocker. Vilket snabbt blir livsfarligt.

Men när födelsevikten är nådd igen så är det bara att låta ungen sova!

För min del var det aldrig ngr problem. Min skrutt sov oftast 10-45 min i taget och sedan dags för amning. När jag fick sova 1,5 timme i sträck på nätterna var det hallelulja!

 

[Whirlie]

Mer amningsrellaterat:
- Det för jätteont att amma i början.
- ALLA mammor som är medicinskt friska kan amma. Tyvärr får många inte rätt hjälp av vården för att få det att funka. Både mamma och barn måste lära sig och träna.
- OM det gör ont för länge, man får sår eller bebis inte går upp i vikt är vanligaste orsaken kort tung/läppband. Denna diagnos är otroligt underdiagnostiserad i vården i Sverige i dag. Så även om barnläkaren och BVCsköterska säger att det ser bra ut kan det vara kort.
- Att ge flaska kan störa ut amningen. Framförallt i början innan bebis lärt sig amma. Så om det behöver tillmatas, och man gärna vill amma, använd kopp, sked eller tillmatningssett.
- Många bvc-sköterskor och bb-personal har otillräcklig kunskap om amning och är ibland snabba att rekommendera ersättning istället för att hjälpa till med amningstips och klippa tung-/läppband.
- Det är fullt normalt att en bebis vill ligga vid bröstet ALL sin vakna tid. Det är också fullt normalt att en bebis vill ligga nära, nära när den sover. De som sover hela nätter i egen säng direkt är ett extremt fåtal. De första tre månaderna är värst/mysigast. Så förbered på att sitta fast i soffan i början. För mig funkade det också bra i en trädgårdsstol m kudde i knät under ett parasoll. Läste böcker på mobilen då jag bara hade en hand. Kollade tv-serier och filmer. Så GLÖM allt vad städa och fixa heter! Ät när bebis äter (man kan amma vid matbordet med en tjock kudde i knät, eller äta m en hand i soffan), sov när bebis sover även om man får justera dygnsrytmen till bebis, och diska o städa när bebis diskar o städar.
- Bebis har olika stökiga faser. Skaffa gärna appen eller boken Wonder weeks för att läsa om utvecklingshoppen samt lägg orden kvällsoro och amningsstrejk på minnet och googla när det blir aktuellt. Låt ev medförälder ta bebis när amningen inte räcker som tröst/när bebis inte vill amma. Då får man som ammande en välbehövlig paus m egentid.

 

[pajaztar]

Mer amningsrellaterat:

- Det är fullt normalt att en bebis vill ligga vid bröstet ALL sin vakna tid. Det är också fullt normalt att en bebis vill ligga nära, nära när den sover. De som sover hela nätter i egen säng direkt är ett extremt fåtal.

Detta önskar jag att jag hade fått höra innan! Dottern ville amma konstant i början och vägrade sova utan hudkontakt de första fyra månaderna (sover fortfarande i samma säng nu vid 13 månader men kan rulla iväg en bit och behöver inte ligga dikt an mot mig längre).

 

[cirkus]

Tills barnet har nått sin födelsevikt SKA de väckas var tredje timme (vissa säger var fjärde men vanligaste rekommendationen är var tredje) och ammas.

Och jag vet ju vad jag tycker om den rekommendationen på ett i övrigt friskt barn som äter på bra och går upp i vikt.

 

[TinyWiny]

Och jag vet ju vad jag tycker om den rekommendationen på ett i övrigt friskt barn som äter på bra och går upp i vikt.

Jag håller helt med dig. Vansinne att väcka ett friskt sovande barn. När mina var små var det totalförbjudet att väcka en frisk sovande bebis. Inte ens mitt prematura barn skulle väckas då hon ökade i vikt och mådde bra i övrigt. Det ansågs då öka risken för plötslig spädbarnsdöd.