Sv: NYA snack- och uppdateringstråden
Det ÄR en livsstil, att äga häst är verkligen inget fritidsintresse det tar upp all vaken tid i princip både tankemässigt och fysiskt arbete, speciellt om man har dem hemma.
vill man inte att det ska inkräkta på familjelivet får man rida på ridskola 1 gång i veckan eller vara medryttare
.
Jag tycker 3-4hästar funkar bra om man inte har barn och 2 ridhästar klarar man ju lätt då men liten risk för att sambon ska bli lidande givetvis.
Men med barn... man har ju tur om man skulle hinna normal motionera 1 häst.
önskar jag med hade kunnat säga "jag vill inte ha barn" men det ville jag ju, jag vill inte leva hela mitt liv och sen sitta ensam på ålderns höst utan att få uppleva glädjen med barn/familjen och barnbarn osv.
Det är verkligen ren och skär lycka och man ser faktiskt inte hästarna på samma sätt nu när man fått uppleva kärleken till ett barn.
Men jag älskar fortfarande mina hästar men den där rena djupa magiska kärleken går raka vägen till min son vare sig jag vill det eller inte.
Det jobbiga är att det ibland känns som att man dras åt två håll, som att man får välja, antingen familj eller hästarna eller något halvhjärtat mitt emellan tyvärr.
någon måste bli lidande man räcker inte till helt...
Jag har alltså 2 ridhästar, 1 barn under 2år, heltidsjobb en sambo, ett hus att ta hand om mat att laga och två hästar att motionera då.
vännerna kommer helt klart i sista hand tur de är förstående och när vi väl träffas är det jättekul och intensivt.
förut kom hästarna i första hand sen sambo..
men nu kommer mitt barn i första hand sen sambo sen hästarna så man prioriterar annorlunda när man fått uppleva denna kärlek.
Jag har inte samma press på mig själv med hästarna, jag har dem inte för att vinna tävlingar eller träna och utvecklas stor.
de är en avkoppling och terapi för mig nu och jag rider för att det är roligt, för att jag älskar islandshästarna och att få komma ut i naturen tillsammans med dem.
och för att jag tycker så mycket om att umgås med likasinnade.
förutom allt det jag räknade upp så brukar jag teckna om jag någon gång hinner vilket brukar bli svårt men på hösten när det regnar och är trist så brukar hästarna ha lågsäson och vila minst 1 skoperiod för vila kropp och knopp och då hinner jag med vila och längta lite + hinna med andra intressen vilket är perfekt.
sen har jag möjligheten att åka och rida hos bekanta om suget blir för stort för det är jag rätt säker på att det kommer bli i höst har verkligen fått riktigt ridsug detta året och längtar till varje ridtur, precis så som det ska vara
Det ÄR en livsstil, att äga häst är verkligen inget fritidsintresse det tar upp all vaken tid i princip både tankemässigt och fysiskt arbete, speciellt om man har dem hemma.
vill man inte att det ska inkräkta på familjelivet får man rida på ridskola 1 gång i veckan eller vara medryttare
.Jag tycker 3-4hästar funkar bra om man inte har barn och 2 ridhästar klarar man ju lätt då men liten risk för att sambon ska bli lidande givetvis.
Men med barn...
man har ju tur om man skulle hinna normal motionera 1 häst.önskar jag med hade kunnat säga "jag vill inte ha barn" men det ville jag ju, jag vill inte leva hela mitt liv och sen sitta ensam på ålderns höst utan att få uppleva glädjen med barn/familjen och barnbarn osv.
Det är verkligen ren och skär lycka och man ser faktiskt inte hästarna på samma sätt nu när man fått uppleva kärleken till ett barn.
Men jag älskar fortfarande mina hästar men den där rena djupa magiska kärleken går raka vägen till min son vare sig jag vill det eller inte.
Det jobbiga är att det ibland känns som att man dras åt två håll, som att man får välja, antingen familj eller hästarna
eller något halvhjärtat mitt emellan tyvärr.någon måste bli lidande man räcker inte till helt...
Jag har alltså 2 ridhästar, 1 barn under 2år, heltidsjobb en sambo, ett hus att ta hand om mat att laga och två hästar att motionera då.
vännerna kommer helt klart i sista hand tur de är förstående och när vi väl träffas är det jättekul och intensivt.
förut kom hästarna i första hand sen sambo..
men nu kommer mitt barn i första hand sen sambo sen hästarna så man prioriterar annorlunda när man fått uppleva denna kärlek
.Jag har inte samma press på mig själv med hästarna, jag har dem inte för att vinna tävlingar eller träna och utvecklas stor.
de är en avkoppling och terapi för mig nu och jag rider för att det är roligt, för att jag älskar islandshästarna och att få komma ut i naturen tillsammans med dem.
och för att jag tycker så mycket om att umgås med likasinnade.
förutom allt det jag räknade upp så brukar jag teckna om jag någon gång hinner vilket brukar bli svårt men på hösten när det regnar och är trist så brukar hästarna ha lågsäson och vila minst 1 skoperiod för vila kropp och knopp och då hinner jag med vila och längta lite + hinna med andra intressen vilket är perfekt.
sen har jag möjligheten att åka och rida hos bekanta om suget blir för stort för det är jag rätt säker på att det kommer bli i höst har verkligen fått riktigt ridsug detta året och längtar till varje ridtur, precis så som det ska vara
