Ny hund nu eller vänta....

[Mim]

Maken och barnen tycker vi ska skafia "nästa" hund nu, medan den gamla lever.
Jag tycker vi kan vänta tills den är borta.
Den är en 10 årig blandras och ganska stor gårdshund som håller sig hemmavid och vaktar.
Vad är "rätt" att göra? Finns det ngt rätt?

 

[vallhund]

Nej.

 

[Jenka]

Finns inget rätt och fel. Jag hade tänkt på följande:
- Hur ställer vi oss till en "paus" i hundägandet?
- När den gamla försvinner, hade det varit viktigt för oss att skaffa ny så snart som möjligt eller kan ni tänka er vara hundlösa ett tag? Om ni vill ha nästa snart, hur skulle det kännas?
- Hur mår den gamla? Är den pigg (klarar en valp eller omplacering) och snäll?
- Har den några olater ni inte vill ha över till nästa hund?
- Hur funkar det med en till hund i vardagen nu?

 

[Mim]

Okej.
Kan jag få höra hur det gått för er som skaffat nästa hund då den gamla finns kvar?
Jag kanske förmänskligar hunden då jag känner att det inte är rätt, att den kommer känna sig undanskuffad.

 

[Mim]

Jag känner att jag vill vänta tills denna är borta och sen planera för nästa och vara hundfri ett tag.
Resten av familjen vill åka och titta på valp typ nu...

Det finns inga olater hos denna hund, mkt snäll mot alla, barn, hästar, katter och hundar av alla raser och kön.
Är dock väldigt svartsjuk! Om ngn av katterna kommer och vill kelas kan han trycka sig mellan, när andra hundar vill bli klappad går han mellan, men aldrig på ett "aggressivt" sätt utan han blir bara så olycklig att hans familj klappar en annan så han klämmer in sig.

Och där ligger väl min oro, hur kommer han klara en valp som alla kommer kela med och titta på så storögt och inte på honom...

 

[Monstermom]

Jag kanske förmänskligar hunden då jag känner att det inte är rätt, att den kommer känna sig undanskuffad.

Jag skulle inte säga att det är ett förmänskligande (inte nödvändigtvis i alla fall), utan helt enkelt att det varierar med hundindivid. För en del äldre hundar är det kul att det kommer en valp, för en del är det skönt att få "pensioneras" lite tydligare, för en del är det helt egalt, och för en del är det jättejobbigt. Det beror på hunden. Jag tycker inte det är rätt att ta hem en valp till en gammal hund som man har anledning att tro inte kommer att trivas med det, men jag anser heller inte att alla gamla hundar automatiskt skulle vantrivas.

 

[Mim]

Det är just att vi tidigare aldrig tagit en ny hund utan väntat ett tag, varit hundfria och sen "börjat om".
Nu har familjen sagt att jag får bestämma när och då känner jag att det kanske är dom som har rätt ändå..?!
Samtidigt som jag ibland känner att jag efter denna inte vill ha ngn fler hund, nånsin! Det har dom svårt att förstå.

 

[Red_Chili]

Fördelen med om ni tar en ny hund när ni har kvar er nuvarande är att om den nuvarande är duktig med andra hundar, så har ni någon som på bra hundspråk hjälper till att uppfostra valpen. Med min nuvarande valp har jag fått massor av hjälp från min vuxna tik, och tur är väl det, annars hade jag aldrig orkat

 

[Lejonelle]

Det är just att vi tidigare aldrig tagit en ny hund utan väntat ett tag, varit hundfria och sen "börjat om".
Nu har familjen sagt att jag får bestämma när och då känner jag att det kanske är dom som har rätt ändå..?!
Samtidigt som jag ibland känner att jag efter denna inte vill ha ngn fler hund, nånsin! Det har dom svårt att förstå.

Då kanske det är det din ambivalens handlar om, inte vad din gamla hund kommer att tycka. Att du själv är tveksam. Jag hört talas om att det finns människor som inte vill ha hund men har lite svårt att leva mig in i det själv. Kan bara berätta hur vi har gjort:

Har tagit hem ny valp i den befintliga flocken tre gånger och det har alltid gått bra. Man får hjälp med valpens fostran och det blir inte lika känsligt att lämna den ensam, t ex. Jag ser bara fördelar eftersom jag aldrig längtar efter att vara hundfri.

I min familj är det jag som har hundintresset och min man har tydligt deklarerat att jag gärna får ha hundar om JAG tar hand om dem. Och det gör jag. Jag ser till att lösa saker, jag går ut och går, ger mat stimulans osv. Om din familj vill fortsätta ha hund men du är tveksam föreslår jag att du ser till att göra det tydligt för dem att det inte är du som önskar hund och att det därför inte ska bygga på dig.

 

[kossankaj]

Okej.
Kan jag få höra hur det gått för er som skaffat nästa hund då den gamla finns kvar?
Jag kanske förmänskligar hunden då jag känner att det inte är rätt, att den kommer känna sig undanskuffad.

Jag tänker inte alls så, jag skaffar hellre en till när hunden är tio än att ersätta den när den gått bort.
Hundar känner sig inte undanskuffade så länge ni alla ör en familj

 

[Mim]

Tack för svar, får nog fundera hur jag verkligen känner och ta en diskussion med familjen när jag rett ut vad jag tycker.

 

[Fisherling]

Vi skaffade Benji när Milla var typ, 12 år tror jag. En 6 månader gammal galning som blev hennes trygghet i livet. Han blev hennes öron, vi kunde fråga honom vart Milla var (hon vandrade gärna runt på landställets tomt utom synhåll), han sprang till henne och sen tillbaka, och några minuter senare kom hon lunkandes. Han lät henne veta när det vankades mat, när någon kom hem ect, för hon hörde ingenting. Hon gillade verkligen honom, trots att han var en tok.

Sen när dagen kom för henne att vandra vidare, usch vad vi hade brutit ihop som familj om inte Benji hade funnits där. Vi kunde inte deppa ihop, för vi hade en till hund som var så lycklig och glad och go och som behövde oss.

 

[Kakis]

Det finns inget som är rätt. Allting kan hända. Jag skaffade en ny hund när min gamla var 7 år. Nu 3 år senare har jag hastigt fått ta bort den yngre hunden och har kvar 10 åringen. Det var ju inte så det skulle bli Nu har jag varit och tittat på valp i helgen men tvekar på om jag ska skaffa en ny hund så här direkt men innerst inne vet jag nog att det kommer bli så.