Tycker mycket om kompisen fortfarande, men går inte och trånar längre, vi är fortfarande goda vänner.
Blinddaten som min tjejkompis skulle ordna blev inte av eftersom han "den goda matchningen för mig" visade sig vara mitt uppe i flytt sådär 60 mil bort!
Ingen dejt än så länge men typ dejt på gång plötsligt! Kors i taket! Träffade en trevlig kille på en middag för någon månad sedan, en som pendlar hit i tjänsten. Pratade inte så mycket med honom då eftersom det var ett stort sällskap. Men för någon vecka sedan droppade han in på mitt jobb (på en stående inbjudan från min jämnåriga chef(-inna) som också var på samma middag) och tog en kaffe och pratade lite.
Han skall visst flytta hit har han tänkt. På kvällen plingade det till på FB och han skrev att han tycker att vi är ett härligt gäng på jobbet och jag bara svarade kort på det och la till honom som vän. Med tanken att uppmuntra nyinflyttingar att skapa nätverk. Och har gått och funderat på att bjuda hem honom på middag, eller ta en öl med honom. Men vill inte skapa någon jobbig "datestämning". För någon timme sedan plingade Facebook till igen, nu med en komplimang om att jag lagt ut några fina fotografier (på hästar) och att han gärna följer med någon gång på fotosafari. Bra idé tyckte jag.
Så nu har vi bytt nummer på mitt initiativ!
Nu skall jag inte bara freaka ur om han så småningom verkar intresserad och analysera sönder honom, utan vi skall ses som två vuxna människor, inte se det som en "date", dra ut och fota lite ihop, så kan jag bjuda in honom nästa gång jag har middag så att han lär känna ytterligare fler utan att det känns onaturligt att bjuda honom, eller ta med honom ut på öl, eller vad som känns som en bra plan framöver för att lära känna honom.
Imorgon skall jag på party/middag med ett tiotal personer varav jag bara känner en och har träffat ett fåtal, så det blir också spännande.
Har blivit bra på att nätverka, och modigare med att ta kontakt med folk för att hitta på saker.
