Bööh. Hemkomst till hem utan hund. Min 12 år (och fyra dagar) gamla hund fick somna in i fredags. Det var pga sjukdom och så att säga planerat. De stunder jag inte saknar hunden som individ tappar jag ställningarna pga ruckade rutiner. Jag fattar liksom att det är min hjärna som inte jobbar mot samma ramar som förut, och tänker att jag vänjer mig snart. Jag borde tycka att det är lätt att vara utan hund, som i kväll, när jag för första gången på flera år började i en ny kör (en kör jag hakade på för att tid och plats skulle gå att kombinera med att jag har hund). Men det är bara jättetråkigt att komma hem. Inget guldhuvud att klappa.
Och jättemycket smulor på golvet som bara ligger kvar.
Beklagar förlusten