Fick precis svar från försäkringsbolaget angående Professorn (de jobbar visst sent!) och de betalar tillbaka mer än jag hade trott att de skulle. Det var ju... bra. Typ.
Men nu är jag jätteledsen igen.
Det är bara så. Det är 1,5 år sedan vi tog bort min älskade gamla tant, och vi blir tårögda bara av att tänka på henne. Men det lättar lite, jag är otroligt glad över att ha haft henne och även om jag saknar henne dagligen så gör det inte hjärtskärande ont längre. Sorgen är kvar men ändrar karaktär.