Sherlock har mått bra sedan den konstiga kräkningen i tisdags där inget kom upp. Tills nu imorse när både han och vi vaknade av att han kräktes lite gul vätska. Fick jobbiga flashbacks till Professorns problem med magen (som började med gula spyor på morgonen och snabbt eskalerade) och nu är jag sjukt orolig och vet inte vad jag ska göra.
Mm, han är ju inte påverkad, inget illamående och frukosten har inte kommit upp. Men jag hatar att inte hitta en orsak. Verkligen avskyr den här känslan. Blir ett totalt vrak. Ibland undrar jag varför jag skaffade hund öht. Sånt här händer ju och jag vet att jag inte kan hantera det.Förstår att det är jobbigt med tidigare erfarenhet, men hundar kräks ju ibland.
Förhoppningsvis är det inget mer än så.
Mm, han är ju inte påverkad, inget illamående och frukosten har inte kommit upp. Men jag hatar att inte hitta en orsak. Verkligen avskyr den här känslan. Blir ett totalt vrak. Ibland undrar jag varför jag skaffade hund öht. Sånt här händer ju och jag vet att jag inte kan hantera det.
), men en "orsak" i det här fallet kan ju vara ungefär: det är en hund. Så att leta efter orsaker kommer att driva dig vansinnig, om det inte finns något fel att hitta en orsak till. Jag vet ju detta egentligen men det hjälper att höraJo jag förstår (själv är jag aaaaaaaaaldrig en hönsmatte
Jag vet ju detta egentligen men det hjälper att höra
"... ) Då känner jag att jag kan gå tillbaka och titta efter mönster när något mer händer, så blir det lättare att släppa för stunden. En sak vi började med när vi hade Professorn var att skriva upp precis allt i en speciell app. Han behövde ju äta specifika tider, var ofta lös i magen, kräktes en hel del osv. Detta har varit utmärkt att ha under veterinärbesök (och veterinärerna har blivit alldeles lyriska, haha!) och för att se hur allt egentligen hänger ihop. Så vi gör det med Sherlock också även om det mest är helt normalt. Det hjälper en del men jag är en orolig människa och kommer känna av detta till dess han haft en dag utan spyor igen. Blö!En sak som hjälper mig är att skriva ner vad som hänt som jag är orolig för. (Och ja, där kan stå saker som "jag tror han håller på att dö!
En stor majoritet av de anteckningarna går jag aldrig tillbaka till, för det var just: ingenting.
Sherlock har mått bra sedan den konstiga kräkningen i tisdags där inget kom upp. Tills nu imorse när både han och vi vaknade av att han kräktes lite gul vätska. Fick jobbiga flashbacks till Professorns problem med magen (som började med gula spyor på morgonen och snabbt eskalerade) och nu är jag sjukt orolig och vet inte vad jag ska göra.
Hahahaha japp, jag har typ en irländare med vitiligoMen jaaa!! Det är du som har en blek Irlänsk setter!!
Fågelhund som fågelhund
Mm, det var ju vad Professorn hade problem med som sagt, det var så i några månader. Alltid mat så sent som möjligt och sen trycka i honom nåt enkelt samtidigt som man jäktat klädde på sig för morgonpromenaden (om han fick riktig stor frukost först kissade han inne). Som sedan utvecklades till jättehemska magproblem. Så precis det där är vad jag är rädd för. Sherlock har hittills inte haft minsta problem med att få mat på helt oregelbundna tider då min dygnsrytm är icke-existerande. Vill verkligen inte ha en till hund man måste jäkta med på morgonen och schemalägga mathelvetet.
Mm, det var ju vad Professorn hade problem med som sagt, det var så i några månader. Alltid mat så sent som möjligt och sen trycka i honom nåt enkelt samtidigt som man jäktat klädde på sig för morgonpromenaden (om han fick riktig stor frukost först kissade han inne). Som sedan utvecklades till jättehemska magproblem. Så precis det där är vad jag är rädd för. Sherlock har hittills inte haft minsta problem med att få mat på helt oregelbundna tider då min dygnsrytm är icke-existerande. Vill verkligen inte ha en till hund man måste jäkta med på morgonen och schemalägga mathelvetet.
. Förstår dock att du oroar dig, man kan ju bli tokig för minsta lilla om man har haft sjukliga djur tidigare... Ja!
Du ska se våran tomt. Det märks att vi bor granne med en skog. En del stockar blir jag häpen över hur tunga de är när jag ska släpa bort dom. Hur orkar de få hem dem
Mamma Mu kan bli väldigt upprörd och förbannad om en "pinne" är henne övermäktig
Weight pulling kunde kanske vara något?
Men hon har en dotter som är aktiv med WP.
Haha. Då får hon nog backa för det ska ju bäras fram
För nått år sen hittade Mu ett litet smalt träd på ca 3,5 m i skogen. Hon kämpade med sig det hela vägen till bilen. Vi fick stanna och vänta flera ggr på henne och hennes träd. Väl vid bilen så ville hon ha med sig trädet in i bilen. När hon inte fick (för det gick ju inte) satte hon sig bredvid sitt träd och vägrade hoppa in i bilen.
Haha. Då får hon nog backa för det ska ju bäras fram
För nått år sen hittade Mu ett litet smalt träd på ca 3,5 m i skogen. Hon kämpade med sig det hela vägen till bilen. Vi fick stanna och vänta flera ggr på henne och hennes träd. Väl vid bilen så ville hon ha med sig trädet in i bilen. När hon inte fick (för det gick ju inte) satte hon sig bredvid sitt träd och vägrade hoppa in i bilen.
Stackars Mamma Mu och stackars lilla övergivna trädet! Hur vet ni att denna händelsen inte gett båda men för livet?! Usch så hemskt gjort av er! Men ååh, hjärtsnörp ju! Mamma Mu och hennes fina lilla träd och ni bara helt hänsynslöst separerar dem ifrån varandra.
Vi får skaffa oss en Limosin så alla långa pinnar får plats
Mu hade passat utmärkt i baksätet på en limmo.
Bara att häva upp både hundar och pinnar/träd på flaket, vettja!
