Sv: Nu ni! Ska vi ha en debatt om yttertygelns funktion IRL
Men då är utgångsläget en häst som skjuter ut bogen för att ryttaren inte har koll på sin utsida utan "släppt" tygeln och vikt sig i midjan
Här kan man ju formulera sin "instruktion" till eleven på olika sätt beroende på hur kroppsmedveten tränaren är. Tyvärr är ofta svårklassryttare naturbegåvningar och rätt omedvetna om allt de gör, de har inte alltid helt lätt att förmedla sina kunskaper
En tränare/ ryttare som gör en massa saker omevetet kan då fomulera sig genom att referera till yttertygeln.
En mer kroppsmveten kan säga håll ned ytteraxeln - eller hålla armbågen intill midjan ( för den ryttare som bara följer med med arm och torso i allt hästen företar sig - som är som en trasdocka i bålen - vilket vi alla är i början)
i alla instruktioner finns en punkt att utgå ifrån.
Jag hade ett par begåvade elever men som inte hade styrka i bålen till sin stora fina häst. Den tog kommandot i galoppen, och drog dem nästan ur sadeln, de fick instruktionen att hålla ytter armbåge intill - så att den blev som inspänningsygel och hindrade hästen att gå över tygeln - givetvis fick de vrida torson också - och oj vilken fin galopp de fick till så länge de orkade sitta kvar.
Att i det ursprungsläget - säga - gå fram med ytteraxel - hade varit vansinne - de hade ingen egen utsida och ytterhanden var redan halvägs upp på halsen
Din ursprungsfråga
man skall alltid cykelrida dvs ha axlarna parallella - men den instruktionen /hjälpen är meningslös om inte ryttaren orkar sitta på mitten i sidled och längsled - Jag vet inte hur de översatt "Mittelpossitur" i ridhandboken, men utan det så fungerar inte axelposition som vikthjälp - dvs kontrollera flygplanets vingar = frambenen
Med det kursiverade menade jag den- hästen.
.
Men då är utgångsläget en häst som skjuter ut bogen för att ryttaren inte har koll på sin utsida utan "släppt" tygeln och vikt sig i midjan
Här kan man ju formulera sin "instruktion" till eleven på olika sätt beroende på hur kroppsmedveten tränaren är. Tyvärr är ofta svårklassryttare naturbegåvningar och rätt omedvetna om allt de gör, de har inte alltid helt lätt att förmedla sina kunskaper
En tränare/ ryttare som gör en massa saker omevetet kan då fomulera sig genom att referera till yttertygeln.
En mer kroppsmveten kan säga håll ned ytteraxeln - eller hålla armbågen intill midjan ( för den ryttare som bara följer med med arm och torso i allt hästen företar sig - som är som en trasdocka i bålen - vilket vi alla är i början)
i alla instruktioner finns en punkt att utgå ifrån.
Jag hade ett par begåvade elever men som inte hade styrka i bålen till sin stora fina häst. Den tog kommandot i galoppen, och drog dem nästan ur sadeln, de fick instruktionen att hålla ytter armbåge intill - så att den blev som inspänningsygel och hindrade hästen att gå över tygeln - givetvis fick de vrida torson också - och oj vilken fin galopp de fick till så länge de orkade sitta kvar.
Att i det ursprungsläget - säga - gå fram med ytteraxel - hade varit vansinne - de hade ingen egen utsida och ytterhanden var redan halvägs upp på halsen
Din ursprungsfråga
När ska man "cykelrida" eller ha den kvar där osv - tycker NI?
man skall alltid cykelrida dvs ha axlarna parallella - men den instruktionen /hjälpen är meningslös om inte ryttaren orkar sitta på mitten i sidled och längsled - Jag vet inte hur de översatt "Mittelpossitur" i ridhandboken, men utan det så fungerar inte axelposition som vikthjälp - dvs kontrollera flygplanets vingar = frambenen
Senast ändrad: