Norge förbjuder avel på bulldog och cavalier

[Fetaost]

Det krävs mer än en uppfödare för ett sånt projekt.

Gör det gärna (papi då, cocker blir för stor) men då ska det finnas några seriösa som pysslar med det. Det finns lite ansats men det är ganska kaos.

Har kollat inför parningarna.

Någon måste måste ju börja. Det blir ju inte bättre av att kränga pudelmixer och tycka att andra, SLU och LS ska göra jobbet åt en.

Att brinna för sin ras och jobba för att både bevara och utveckla den borde vara alla uppfödares drivkraft.

 

[Sesca]

Jag är nyfiken, hur är det med hennes föräldrar och släkt på den renrasiga sidan?
Jag tänker såhär, det är ju det som är fördelen med rasarbetet - att man kan spåra vilka individer som har friska släktingar och därmed behöver inte spela risk med slumpen. Tex en frisk hund med sjuka föräldrar riskerar ju att råka ge vidare sjuka gener som inte slagit igenom i den friska hunden.
Att hitta en frisk hund med friska föräldrar verkar ju vara nära på omöjligt

Det är en stor ras, om 5% är friska är det fortfarande ett stort antal. Min tik är renrasig, valparna är cockerpoo (eller cavapoo, men reg i cockerpoo Sverige). Det ser bra ut i släkten, det är friskt så långt jag kunnat efterforska. Och som sagt, hon (och hennes mamma och systrar) ser inte ut som dagens Cavalier)

 

[Sesca]

Någon måste måste ju börja. Det blir ju inte bättre av att kränga pudelmixer och tycka att andra, SLU och LS ska göra jobbet åt en.

Att brinna för sin ras och jobba för att både bevara och utveckla den borde vara alla uppfödares drivkraft.

Jag kanske brinner för cockerpooer? Eller tycker att hela rastänket är konstigt. (hälsoarbete är jag med på, men där misslyckas ju många)

 

[Breaktown]

Jag har alltför dålig koll på detta men är nyfiken. Om det skulle finnas personer som vill försöka förbättra cavaliern till en frisk ras, vad skulle det seriösa arbetet kräva i stora drag?
Om vi nu spekulerar att man ska försöka göra det oavsett om man anser det onödigt eller inte.

Oj det har jag jag ingen bra koll på heller. Men spontant känns ju utkorsning med lämplig ras som att det ligger nära till hands. Tex som med dalmatiner och pointer när lua-dalmatinern kom till (även om det var långt ifrån en perfekt process direkt…) Men jag har ingen koll alls på förutsättningarna för just cavalier.

Mitt inlägg handlade egentligen inte specifikt om cavalier utan om påståendet att det faktum att det skulle gå att återskapa cavalieren med andra raser var en anledning att vägra stötta SKK.

 

[Fetaost]

Okej OT men finns det verkligen det?
Massvis disputerade som inte arbetar som agronomer, alltså.

Nej det gör det inte. Jag är en av den som arbetar i äldrevården med att "torka rumpor" som @Sesca så nedlåtande uttrycker det.
Visst har några valt att göra ett karriärbyte men nej.
Men de hade varit varmt välkomna för vi och de äldre behöver all personal vi kan få.

 

[Breaktown]

Jag skulle kunna buskavla cavalier inom skk och tjäna lika mycket. Så det där med ekonomin håller inte.

När det gäller min outcross svarade jag på en fråga.

Du verkar ju iofs ha din egen definition av buskaveln.

Men inte heller det är ju en anledning till att SKK inte skulle kunna erkänna en skapad eller återskapad ras.

Och ekonomin eller hur mycket pengar du tjänar har jag aldrig pratat om. Jag skrev avlar i första generation och säljer valparna.

 

[Migo]

Det är en stor ras, om 5% är friska är det fortfarande ett stort antal. Min tik är renrasig, valparna är cockerpoo (eller cavapoo, men reg i cockerpoo Sverige). Det ser bra ut i släkten, det är friskt så långt jag kunnat efterforska. Och som sagt, hon (och hennes mamma och systrar) ser inte ut som dagens Cavalier)

Min fetning

Om du inte hittat nåra problem nånstans i släkten, så har du inte letat. Det finns inga fel/problemfria hundar.

Vad räknar du in i "släkten"? Syskon till förfäder, räknar du dem?

Grejen med stamträd och dokumentation är att vi kan se att även om inte hund A i min hunds stamträd är sjuk, så har dennes syster B lämnat valpar med åkomma X. Under förutsättning att folk är ärliga, dvs...

Jag är inte för stängda stamböcker, exteriöravel eller linjeavel, tvärt om så brinner jag så mycket för min hundtyp att jag är villig att gå utanför SKKs regelverk för att kunna använda internationellt godkända linjer, där de också tillåter inregistrering av hundar baserat på arbetsmerit - för att de vet vikten av att avla på funktion och hälsa, och att få med så mycket genetisk variation som möjligt. Svenska rasklubben för min ras är tyvärr extremt trångsynt och utgör en egen liten isolerad ö av hård matadoravel och mörkande av problem. Då är vi ändå en av de friskare raserna...

 

[Fetaost]

Jag kanske brinner för cockerpooer? Eller tycker att hela rastänket är konstigt. (hälsoarbete är jag med på, men där misslyckas ju många)

Poängen är just den att antingen gör man något själv när det är något man vill ha, när man har chansen. Eller så ger man fanken i att bidraga men då ska man inte räkna med att andra ska göra jobbet åt en.
Så tycker du att en väldigt sjuk ras ska bevaras så slå dig ilag med likasinnade och gör något åt det.

 

[ginnies]

Men gud vad du snurrar in dig. Liten/smal avelsbas/bristande genetisk variation är ett problem i ALLA renraser. Ändå har alla renraser inte de problem som finns inom cavalier - det är verkligen en enormt sjuk ras. Det löses inte med någon generation utkorsningsavel. Att arvsgången inte är fastställd är liksom ingen åsikt utan ett faktum.

Fast liten/smal avelsbas / bristande genetisk variation är ju något som väljs för att man inriktar sig så hårt på att få fram det avlade önskade rasspecifika. De önskade genomen ( om det nu är exakt rätt ordval? ) sitter ihopklistrade med oönskade och därför blir det såhär. Det är ju ett val att avla såhär.

 

[Sesca]

Nej det gör det inte. Jag är en av den som arbetar i äldrevården med att "torka rumpor" som @Sesca så nedlåtande uttrycker det.
Visst har några valt att göra ett karriärbyte men nej.
Men de hade varit varmt välkomna för vi och de äldre behöver all personal vi kan få.

I Uppsala? De jobbar nog som biologilärare när det gett upp, eller på privata företag

Detta är normalt vid forskning. Det går alltid ca 4-6 doktorander på varje post-doc. Sedan är det jättestort söktryck på varje fast tjänst. Söks det anslag är det ca 10-30% chans att få det om du är bra.

Jag vet vad du jobbar med, det var därför jag skrev det eftersom du tror att alternativet är att bedriva fantastisk forskning som räddar världen.

 

[Sesca]

Poängen är just den att antingen gör man något själv när det är något man vill ha, när man har chansen. Eller så ger man fanken i att bidraga men då ska man inte räkna med att andra ska göra jobbet åt en.
Så tycker du att en väldigt sjuk ras ska bevaras så slå dig ilag med likasinnade och gör något åt det.

Jag är ilag med likasinnade i cockerpoo föreningen, tycker de är de som funkar bäst för mig.

 

[Sesca]

Min fetning

Om du inte hittat nåra problem nånstans i släkten, så har du inte letat. Det finns inga fel/problemfria hundar.

Vad räknar du in i "släkten"? Syskon till förfäder, räknar du dem?

Grejen med stamträd och dokumentation är att vi kan se att även om inte hund A i min hunds stamträd är sjuk, så har dennes syster B lämnat valpar med åkomma X. Under förutsättning att folk är ärliga, dvs...

Jag är inte för stängda stamböcker, exteriöravel eller linjeavel, tvärt om så brinner jag så mycket för min hundtyp att jag är villig att gå utanför SKKs regelverk för att kunna använda internationellt godkända linjer, där de också tillåter inregistrering av hundar baserat på arbetsmerit - för att de vet vikten av att avla på funktion och hälsa, och att få med så mycket genetisk variation som möjligt. Svenska rasklubben för min ras är tyvärr extremt trångsynt och utgör en egen liten isolerad ö av hård matadoravel och mörkande av problem. Då är vi ändå en av de friskare raserna...

Det är en renrasig hund. Jag har letat så mycket det gick enligt den rasklubben, Kusiner har jag koll på. Om jag stött på någon enstaka sjuk som inte är de två stora problemen i rasen så är det inget jag reagerat på. Cavalierns problem beror ju på matadoravel, vilket innebär att om dessa linjer INTE används har hunden inte dessa problem (som i hundpopulationen i stort är ovanliga)

 

[Fetaost]

I Uppsala? De jobbar nog som biologilärare när det gett upp, eller på privata företag

Detta är normalt vid forskning. Det går alltid ca 4-6 doktorander på varje post-doc. Sedan är det jättestort söktryck på varje fast tjänst. Söks det anslag är det ca 10-30% chans att få det om du är bra.

Jag vet vad du jobbar med, det var därför jag skrev det eftersom du tror att alternativet är att bedriva fantastisk forskning som räddar världen.

Att sänka diskussionen till att jämföra äldrevård med hundavel är....häpnadsväckande illa. Osmakligt! Att sen degradera äldrevård till "torka rumpan" är ett hån mot alla som får hemtjänst eller bor på boende och mot personal som jobbar med äldrevård (som är otroligt mycket mer än att hjälpa människor med nedre hygien)

Att man i UPPSALA tar in enstaka doktorander för att studera äldrevården i syfte att utveckla den är verkligen INTE att det är "vanligt".
Det görs inom de ramar som SLUs arbete ska verka inom. Det gör INTE avel av sällskapshundar.

Moderator får hemskt gärna bryta ut det här sidospåret om äldreomsorg om hen vill. Det passar inte alls i tråden.

 

[Asko]

Det är en stor ras, om 5% är friska är det fortfarande ett stort antal. Min tik är renrasig, valparna är cockerpoo (eller cavapoo, men reg i cockerpoo Sverige). Det ser bra ut i släkten, det är friskt så långt jag kunnat efterforska. Och som sagt, hon (och hennes mamma och systrar) ser inte ut som dagens Cavalier)

Skönt och ovanligt med en frisk hund!
Varför har du inte avlat henne med cocker eller papillon som du föreslagit? En pudel har inte samma typ av päls som en cavalier tänker jag.

 

[Migo]

Det är en renrasig hund. Jag har letat så mycket det gick enligt den rasklubben, Kusiner har jag koll på. Om jag stött på någon enstaka sjuk som inte är de två stora problemen i rasen så är det inget jag reagerat på. Cavalierns problem beror ju på matadoravel, vilket innebär att om dessa linjer INTE används har hunden inte dessa problem (som i hundpopulationen i stort är ovanliga)

Men om du nu har hittat en av få friska hundar i rasen, då gör du ju knappast läget bättre av att avla pudelkorsningar med henne?!

 

[inverterad]

Fast liten/smal avelsbas / bristande genetisk variation är ju något som väljs för att man inriktar sig så hårt på att få fram det avlade önskade rasspecifika. De önskade genomen ( om det nu är exakt rätt ordval? ) sitter ihopklistrade med oönskade och därför blir det såhär. Det är ju ett val att avla såhär.

Precis, men det kan ju vara andra orsaker än utseende som leder till den typen av av minskande genetisk variation. Motivationen bakom är inte det viktiga utan effekten och de beslut som tas.

 

[Asko]

Oj det har jag jag ingen bra koll på heller. Men spontant känns ju utkorsning med lämplig ras som att det ligger nära till hands. Tex som med dalmatiner och pointer när lua-dalmatinern kom till (även om det var långt ifrån en perfekt process direkt…) Men jag har ingen koll alls på förutsättningarna för just cavalier.

Mitt inlägg handlade egentligen inte specifikt om cavalier utan om påståendet att det faktum att det skulle gå att återskapa cavalieren med andra raser var en anledning att vägra stötta SKK.

Det var kanske en mera allmän fråga också, ursäkta, jag har läst inlägg (inte bara dina alltså) med åsikter om att man inte bör försöka med att göra rasen frisk. Att den är för sjuk eller att det redan finns så många sällskapsraser.
Jag är ju svag för cavaliern så jag kan förstå lite de som kanske känner att det inte finns någon bättre ras än den för dem. Om folk i allmänhet tycker från början att man borde låta rasen dö ut så blir det svårt att ens kunna börja. Antingen så är det otydligt vad man kan göra. Eller så finns det sätt men att de är så komplicerade att folk inte orkar anstränga sig? För det kräver ju såklart sina eldsjälar som vill satsa allt de har i det.

 

[Lingon]

Det var kanske en mera allmän fråga också, ursäkta, jag har läst inlägg (inte bara dina alltså) med åsikter om att man inte bör försöka med att göra rasen frisk. Att den är för sjuk eller att det redan finns så många sällskapsraser.
Jag är ju svag för cavaliern så jag kan förstå lite de som kanske känner att det inte finns någon bättre ras än den för dem. Om folk i allmänhet tycker från början att man borde låta rasen dö ut så blir det svårt att ens kunna börja. Antingen så är det otydligt vad man kan göra. Eller så finns det sätt men att de är så komplicerade att folk inte orkar anstränga sig? För det kräver ju såklart sina eldsjälar som vill satsa allt de har i det.

Det är ju också den etiska biten i att para ett sjukt djur med ett friskt av en annan ras för att få fram halvsjuka valpar. Och sen göra detta med tillräckligt många individer (vilket kommer resultera i individer som är så sjuka att de lider) och tillräckligt många generationer för att få bort de dåliga generna. Jag vet inte om jag tycker att det är etiskt försvarbart faktiskt även om det är bättre än att para två sjuka individer.

 

[Ainon]

Det är en renrasig hund. Jag har letat så mycket det gick enligt den rasklubben, Kusiner har jag koll på. Om jag stött på någon enstaka sjuk som inte är de två stora problemen i rasen så är det inget jag reagerat på. Cavalierns problem beror ju på matadoravel, vilket innebär att om dessa linjer INTE används har hunden inte dessa problem (som i hundpopulationen i stort är ovanliga)

Du behöver göra en MRI på din cavalier för att med säkerhet veta att hon är frisk från syringomyeli. Den största andelen är asymptomatiska (dvs de visar inga tydliga symptom som djurägaren reagerar på), studier visar att 25-70% av de som inte visar symptom har ändå syringomyeli.
Så sannolikheten att hon och alla hennes släktingar är friska och bra avelsmaterial är liten

 

[Asko]

Det är ju också den etiska biten i att para ett sjukt djur med ett friskt av en annan ras för att få fram halvsjuka valpar. Och sen göra detta med tillräckligt många individer (vilket kommer resultera i individer som är så sjuka att de lider) och tillräckligt många generationer för att få bort de dåliga generna. Jag vet inte om jag tycker att det är etiskt försvarbart faktiskt även om det är bättre än att para två sjuka individer.

Ja det gäller ju att det fortfarande finns individer som är "friska" (så gott som det går) nog för att basera vidare utvecklingen från. Typ de där 5 procenten.

Tillägg: För jag håller ju helt med om att avla tex en hjärtsjuk hund med en hund av annan ras blir bara dumt. Rent genetiskt så är chansen bara 25% att en valp slipper just den där hjärtsjuke genen medan det är 50% risk att genen finns men är asymptomatisk. Det blir ju nästan(?) ett djuretiskt brott redan där.