Norfolkterrier?

[Nenne1]

Jag har en västgötaspets som jag är otroligt glad för. Rolig, kaxig, alert, personlig - jag hade inte kunnat önska mig en bättre hund, även om jag också fått ett eller annat grått hår på köpet.

Nu börjar han dock bli gammal och jag funderar lite framåt; nästa hund, vad ska det bli för ras? Livet ser inte längre riktigt likadant ut som när västgötaspetsen kom in i familjen och energiskt ställde allt på huvudet. Jag har inte riktigt lika mycket tid till kurser, aktivering osv, jag har inte längre en stor egen trädgård att fara runt i. Alltså funderar jag på en annan ras, och då har jag tänkt lite på norfolkterrier, om det är en ras som skulle kunna passa?

jag vill ha en ganska liten hund med mycket egna åsikter; jag gillar djur med attityd. Självklart vill jag gå kurser och ägna mig åt aktivering, men inte lägga alla helger på att spåra ute skogen etc. Jag vill ha en hund som kan ta det lite lugnt inomhus, men som gillar att göra saker. En smart hund som tycker om klickerträning, problemlösning och vandringar i skog och mark, men som jag också kan ha på jobbet en dag utan att han har synpunkter på folk som kommer och går. Något mindre skällig vore nog också en bra sak.

Vore en norfolkterrier ett bra val? Jag har också funderat på papillon, men det faller lite på att min man (som också är familjemedlem och därmed har en röst i frågan) helst vill ha en lite robustare hund. Finns det fler förslag?

 

[hastflicka]

Border Terrier. Det ar hundar med mycket personlighet men inte sa mycket "terrier envishet". Har kallas de ofta for "soft terriers". De ar mycket robusta, har latt att lara och gillar att jobba ... fantastiska hundar.

Kompisen gar fot med 5 stycken. Det vill saga att hon tranade tva att ga fint i koppel och hennes kom rusande for att vara med. Som sagt, gillar att jobba och lattlarda.

 

[Milosari]

Jag har en västgötaspets som jag är otroligt glad för. Rolig, kaxig, alert, personlig - jag hade inte kunnat önska mig en bättre hund, även om jag också fått ett eller annat grått hår på köpet.

Nu börjar han dock bli gammal och jag funderar lite framåt; nästa hund, vad ska det bli för ras? Livet ser inte längre riktigt likadant ut som när västgötaspetsen kom in i familjen och energiskt ställde allt på huvudet. Jag har inte riktigt lika mycket tid till kurser, aktivering osv, jag har inte längre en stor egen trädgård att fara runt i. Alltså funderar jag på en annan ras, och då har jag tänkt lite på norfolkterrier, om det är en ras som skulle kunna passa?

jag vill ha en ganska liten hund med mycket egna åsikter; jag gillar djur med attityd. Självklart vill jag gå kurser och ägna mig åt aktivering, men inte lägga alla helger på att spåra ute skogen etc. Jag vill ha en hund som kan ta det lite lugnt inomhus, men som gillar att göra saker. En smart hund som tycker om klickerträning, problemlösning och vandringar i skog och mark, men som jag också kan ha på jobbet en dag utan att han har synpunkter på folk som kommer och går. Något mindre skällig vore nog också en bra sak.

Vore en norfolkterrier ett bra val? Jag har också funderat på papillon, men det faller lite på att min man (som också är familjemedlem och därmed har en röst i frågan) helst vill ha en lite robustare hund. Finns det fler förslag?

Vi har både norfolk och norwich på klubben, upplever den förra som lugnare och mer personlig men också mer svårmotiverad. Ägaren hade varit på rasläger och hennes hund var tydligen den enda som kunde sitta på kommando… Hon har också lite svårt att ta sig fram på vintern när det blir snö, benen är ju inte många cm långa. Men till sällskap och lite enklare tricks så är det nog en utmärkt ras!

Ett annat förslag är Cairnterrier. Mindre krävande än Västgöte och Border, väldigt robusta men kanske inte världens mest samarbetsvilliga. Eller Dvärgschnauzer?

 

[Red_Chili]

Jag har en västgötaspets som jag är otroligt glad för. Rolig, kaxig, alert, personlig - jag hade inte kunnat önska mig en bättre hund, även om jag också fått ett eller annat grått hår på köpet.

Nu börjar han dock bli gammal och jag funderar lite framåt; nästa hund, vad ska det bli för ras? Livet ser inte längre riktigt likadant ut som när västgötaspetsen kom in i familjen och energiskt ställde allt på huvudet. Jag har inte riktigt lika mycket tid till kurser, aktivering osv, jag har inte längre en stor egen trädgård att fara runt i. Alltså funderar jag på en annan ras, och då har jag tänkt lite på norfolkterrier, om det är en ras som skulle kunna passa?

jag vill ha en ganska liten hund med mycket egna åsikter; jag gillar djur med attityd. Självklart vill jag gå kurser och ägna mig åt aktivering, men inte lägga alla helger på att spåra ute skogen etc. Jag vill ha en hund som kan ta det lite lugnt inomhus, men som gillar att göra saker. En smart hund som tycker om klickerträning, problemlösning och vandringar i skog och mark, men som jag också kan ha på jobbet en dag utan att han har synpunkter på folk som kommer och går. Något mindre skällig vore nog också en bra sak.

Vore en norfolkterrier ett bra val? Jag har också funderat på papillon, men det faller lite på att min man (som också är familjemedlem och därmed har en röst i frågan) helst vill ha en lite robustare hund. Finns det fler förslag?

Inte alls den typ av hund du verkat titta på, men vad tror du om någon vinthund? Där har du massor av attityd, vänliga hundar som älskar att röra på sig men i övrigt är väldigt lugna. Inget för den som vill hålla på med tävlingslydnad på hög nivå, men de brukar älska klickerträning, lite tricks osv. Skäller mycket sällan, accepterar folk utan problem (även om de normalt sett inte älskar allt och alla) osv. Jaktlust har de rejält av, men viss jaktlust har ju även många terriers.

 

[Nenne1]

Border Terrier. Det ar hundar med mycket personlighet men inte sa mycket "terrier envishet". Har kallas de ofta for "soft terriers". De ar mycket robusta, har latt att lara och gillar att jobba ... fantastiska hundar.


Jag har ju faktiskt tränat ihop med borderterriers för länge sedan - jag får nog ta och läsa på om den rasen!

 

[Nenne1]

Vi har både norfolk och norwich på klubben, upplever den förra som lugnare och mer personlig men också mer svårmotiverad. Ägaren hade varit på rasläger och hennes hund var tydligen den enda som kunde sitta på kommando… Hon har också lite svårt att ta sig fram på vintern när det blir snö, benen är ju inte många cm långa. Men till sällskap och lite enklare tricks så är det nog en utmärkt ras!

Ett annat förslag är Cairnterrier. Mindre krävande än Västgöte och Border, väldigt robusta men kanske inte världens mest samarbetsvilliga. Eller Dvärgschnauzer?

Jag är ju ganska van vid en hund med mycket egna åsikter, så det där svårmotiverade är jag ju inte helt främmande för ;-). Cairnterrier har jag inte tänkt på, det vore kanske något.

 

[Nenne1]

Inte alls den typ av hund du verkat titta på, men vad tror du om någon vinthund? Där har du massor av attityd, vänliga hundar som älskar att röra på sig men i övrigt är väldigt lugna. Inget för den som vill hålla på med tävlingslydnad på hög nivå, men de brukar älska klickerträning, lite tricks osv. Skäller mycket sällan, accepterar folk utan problem (även om de normalt sett inte älskar allt och alla) osv. Jaktlust har de rejält av, men viss jaktlust har ju även många terriers.

Faktum är att tanken slagit mig, men det är nog det där med jaktlusten som känts som avskräckande. Den hund jag har idag har inte så mycket jaktlust och jag är rädd för att inte lyckas hålla den lusten i schack för jag gillar att kunna ha hunden lös (där det passar, är det väl bäst att jag tillägger). Men annars känns det som en tilltalande typ av hund.

 

[Milosari]

Det är MYCKET jakt i border terrier. Har bekanta med BT som aldrig kan ha sin hund lös, trots att de är folk som haft tjänstehundar i många år. Alla individer är inte så extrema, men det är ju en hundras som används i praktisk jakt fortfarande.

 

[Red_Chili]

Faktum är att tanken slagit mig, men det är nog det där med jaktlusten som känts som avskräckande. Den hund jag har idag har inte så mycket jaktlust och jag är rädd för att inte lyckas hålla den lusten i schack för jag gillar att kunna ha hunden lös (där det passar, är det väl bäst att jag tillägger). Men annars känns det som en tilltalande typ av hund.

Ja, det är klart att det är en bökig bit, men om du tränar medvetet och noga från valpstadiet, skvallertränar och framförallt låter hunden vara lös dagligen så att den inte måste "passa på" när den väl är lös, då går det ofta väldigt bra.

Mycket jobb absolut, men sådan träning i kombination med lite rallylydnad/tricks/annat där hunden får jobba med sin matte, då tror jag inte att det blir allt för problematiskt. Problemet med de flesta vinthundsägare är att de inte tränar alls med sina hundar. De är ofta personen som tar hunden till roliga platser, men inte den som verkligen gör något roligt med hunden. Det är inte konstigt då att inkallningen inte fungerar.

Förvånansvärt många säger också "nej, det går inte att lära min hund något!" Utan att ens ha försökt.

 

[hastflicka]

Det är MYCKET jakt i border terrier. Har bekanta med BT som aldrig kan ha sin hund lös, trots att de är folk som haft tjänstehundar i många år. Alla individer är inte så extrema, men det är ju en hundras som används i praktisk jakt fortfarande.

Ja, det är klart att det är en bökig bit, men om du tränar medvetet och noga från valpstadiet, skvallertränar och framförallt låter hunden vara lös dagligen så att den inte måste "passa på" när den väl är lös, då går det ofta väldigt bra.

Mycket jobb absolut, men sådan träning i kombination med lite rallylydnad/tricks/annat där hunden får jobba med sin matte, då tror jag inte att det blir allt för problematiskt. Problemet med de flesta vinthundsägare är att de inte tränar alls med sina hundar. De är ofta personen som tar hunden till roliga platser, men inte den som verkligen gör något roligt med hunden. Det är inte konstigt då att inkallningen inte fungerar.

Förvånansvärt många säger också "nej, det går inte att lära min hund något!" Utan att ens ha försökt.

Det ar lite jakt i Borders, men absolut inte lika mycket som i vinthundar. Precis som Red Chili sager maste man konditionera dem ... pa samma satt som jag konditionerat mina rottisar ... och ha dem losa en hel del fran valp stadiet, men manga, manga inkallningar, godis och befrom och lata dem springa ivag igen sa att det inte blir nagot markvardigt att avbryta vad man gor och att man lar sig att ALLTID komma pa inkallning. (och fran borjan aldrig ta fast dem nar man kallat in)

Jakten med Lisa's gang bestar mest i att ett par av dem star over ett gopher (Vad heter det? jord rattor ar inte ratt, men vad det ar) hal och stirrar sa lange de far. De springer inte efter nagongting ... bara vantar talmodigt att den ska komma upp ur halet. Ibland foljer de spar, men ropar man pa dem kommer de da det ar sa konditionerat (ala pavlov's hundar) att de bara inte kan motsta.

Jag har mina tjejer losa for det mesta och Lisa har sin 'crew' los ... och vi bada ropar in da och da aven om det inte behovs, da kommer ALLA rusande for det roligaste som finns ar att fa berom och godis och sedan springa tillbaka till vad man gjorde innan. Moter vi andra hundar lagger jag mina tjejer for att inte se "utmanande ut" och aven Lisa's Border Terriers ligger snallt och vantar pa att andra ska ga forbi.
Det ar inte alls svart ... men man maste vara tillrackligt intereserad for att tjata hela tiden. Hundarna har super kul, jag alskar att se dem springa hur som helst och kunna lita pa att de kommer pa inkallning.

 

[Raderad medlem 94602]

Som @Milosari var inne på. Dvärgschnauzern skulle kunna passa.
De är väldigt robusta och rasen är frisk. Vår hänger med på vandringar och orkar allt som våra schäfrar gör utan att kräva det i samma utsträckning som dom. Egna åsikter finns det gott om. Han är en stor man i liten förpackning. Mentalt en klippa utan rädslor som funkar med allt och alla i alla tänkbara situationer. Dock svårmotiverad till sånt som herrn själv inte finner kul. Han är duktig på spår vilket är ganska omtyckt syssla för många Dvärgar. Han gillar lite trick och har stor kamplust. Dock tycker han att all form av "brukslydnad" som jag själv tycker om är dötrist och smiter då undan så for jag vänder ryggen till

 

[Milosari]

Det ar lite jakt i Borders, men absolut inte lika mycket som i vinthundar. Precis som Red Chili sager maste man konditionera dem ... pa samma satt som jag konditionerat mina rottisar ... och ha dem losa en hel del fran valp stadiet, men manga, manga inkallningar, godis och befrom och lata dem springa ivag igen sa att det inte blir nagot markvardigt att avbryta vad man gor och att man lar sig att ALLTID komma pa inkallning. (och fran borjan aldrig ta fast dem nar man kallat in)

Jakten med Lisa's gang bestar mest i att ett par av dem star over ett gopher (Vad heter det? jord rattor ar inte ratt, men vad det ar) hal och stirrar sa lange de far. De springer inte efter nagongting ... bara vantar talmodigt att den ska komma upp ur halet. Ibland foljer de spar, men ropar man pa dem kommer de da det ar sa konditionerat (ala pavlov's hundar) att de bara inte kan motsta.

Jag har mina tjejer losa for det mesta och Lisa har sin 'crew' los ... och vi bada ropar in da och da aven om det inte behovs, da kommer ALLA rusande for det roligaste som finns ar att fa berom och godis och sedan springa tillbaka till vad man gjorde innan. Moter vi andra hundar lagger jag mina tjejer for att inte se "utmanande ut" och aven Lisa's Border Terriers ligger snallt och vantar pa att andra ska ga forbi.
Det ar inte alls svart ... men man maste vara tillrackligt intereserad for att tjata hela tiden. Hundarna har super kul, jag alskar att se dem springa hur som helst och kunna lita pa att de kommer pa inkallning.

Det är nog olika i olika linjer. Den jag tänker på drar som en avlöning så fort kopplet åker av. Det viltet han inte ser spårar han sig fram till. Har träffat fler som varit omöjliga/svåra att ha lösa trots duktiga ägare. Men också sådana som inte gör många knop alls. Rasen är nog rätt spretig.

 

[cirkus]

jag har en Australiensisk terrier och jag kan inget annat än rekommendera den rasen.

Så himla bra hund. Hon är följsam, lättlärd och vaken. Inte mkt jakt i henne. Kan ligga en hel dag i soffan och bara gå på kisspromenader eller så är (var) hon med på långa ridturer - numera är hon lite äldre och får mest ta det lugnt. Behöver ingen särskild stimulans för att trivas - det viktigaste är att få vara med.

Jag har en Silkyterrier också - betydligt mer hund i mindre förpackning.

 

[hastflicka]

Det är nog olika i olika linjer. Den jag tänker på drar som en avlöning så fort kopplet åker av. Det viltet han inte ser spårar han sig fram till. Har träffat fler som varit omöjliga/svåra att ha lösa trots duktiga ägare. Men också sådana som inte gör många knop alls. Rasen är nog rätt spretig.

De jag traffat har deffinitivt jakt instinkt, men det ar inga problem att kontrolera dem. Tva av Lisa's har campion titlar (Eller vad man kallar det) I barnhunt. Men de ar fortfarande mycket enkla och "mjuka" terriers.

 

[Nenne1]

Som @Milosari var inne på. Dvärgschnauzern skulle kunna passa.
De är väldigt robusta och rasen är frisk. Vår hänger med på vandringar och orkar allt som våra schäfrar gör utan att kräva det i samma utsträckning som dom. Egna åsikter finns det gott om. Han är en stor man i liten förpackning. Mentalt en klippa utan rädslor som funkar med allt och alla i alla tänkbara situationer. Dock svårmotiverad till sånt som herrn själv inte finner kul. Han är duktig på spår vilket är ganska omtyckt syssla för många Dvärgar. Han gillar lite trick och har stor kamplust. Dock tycker han att all form av "brukslydnad" som jag själv tycker om är dötrist och smiter då undan så for jag vänder ryggen till

Jamen det här låter ju precis som en viss västgötaspets jag känner (och älskar). Förutom den där mentala biten, före vätten blev döv var det där med skott och raketer ett formidabelt helvete. Dvärgschnauzern åker upp på listan!

 

[Nenne1]

Det är nog olika i olika linjer. Den jag tänker på drar som en avlöning så fort kopplet åker av. Det viltet han inte ser spårar han sig fram till. Har träffat fler som varit omöjliga/svåra att ha lösa trots duktiga ägare. Men också sådana som inte gör många knop alls. Rasen är nog rätt spretig.

Jag tror att här åkte borderterriern av listan trots allt. Det där med att kunna ha lös tycker jag är viktigt - och det finns så himla mycket roligare saker att träna än just att undertrycka en jaktlust.

 

[Nenne1]

jag har en Australiensisk terrier och jag kan inget annat än rekommendera den rasen.

Så himla bra hund. Hon är följsam, lättlärd och vaken. Inte mkt jakt i henne.

Jag har en Silkyterrier också - betydligt mer hund i mindre förpackning.

Två raser som jag inte övervägt, men som låter synnerligen intressanta. Det känns ganska bra att ha lite alternativ på listan får jag säga.

 

[Raderad medlem 94602]

Jamen det här låter ju precis som en viss västgötaspets jag känner (och älskar). Förutom den där mentala biten, före vätten blev döv var det där med skott och raketer ett formidabelt helvete. Dvärgschnauzern åker upp på listan!

Som med många hundraser lägger en del uppfödare mer fokus på utseende medans andra på mentalitet. Jag rekomenderar dig att köpa från en uppfödare som gör något mer än ställer ut sina hundar. Finns dvärgar inom Elitlydnad, spår, agility och rallylydnad. Väljer du en valp från arbetande föräldar ökar du chanserna makant till en stabil individ.
En del uppfödare MH-testar också. Dock långt ifrån alla.

Dvärgschnauzern är en trimras. De fäller inte och om man låter trimma pälsen isf att klippa den får de en tålig, smutsavvisande päls.

Bra rasinfo och uppfödare hittar du på Dvärgschnauzerringens hemsida

 

[Lona]

Jag har kikat lite på australisk terrier då jag tycker att de verkar käcka och med lagom "terrierstuk", det de ryker på för min del är att jag helt enkelt tycker mer om cairn - där sade det bara *klick*. Men en aussie (terriern givetvis, inte vallhunden!) kan säkert passa !

Cairn är annars käcka och roliga hundar, olika uppfödare avlar åt lite olika håll men jag tror inte att rasen är jättespretig mentalt. Det är ett relativt säkert kort när det gäller mental stabilitet; de är glada, pigga, framåt, orädda, nyfikna och älskar folk.
De KAN ha jaktlust, de flesta går att ha lösa men man får ibland ha tummen i ögat på dem. Min brydde sig inte för fem öre när det gällde större vilt som rådjur med mera men smått som kaniner och råttor var svårt att få henne att låta bli.
De kan vara egensinniga och envisa, ja, vissa uppfödare har mer samnarbetsvilliga hundar medan andras är mer hetsiga och så vidare. Dock var jag på ett cairnläger för några år sedan med ungefär 30 cairn, det gick hur bra som helst.
Vill man jobba med sin cairn så bör man nog lägga grunden för samarbete, leklust och annat redan tidigt.
Pälsen behöver trimmas men det är inte särskilt svårt att göra själv om man inte har utställningsplaner.
De kan vara skälliga, till viss del en uppfostringsfråga men har du västgöte så är du väl van .

Jag känner inte så många borderterriers men har en som jag passar ganska ofta. Han är avlad på jakt och det har ganska nyligen klickat till i skallen på honom - han drar om han får chansen. Jag vet inte hur stor skillnad det är på de som är rent avlade på utställning och sällskap? En BT går visserligen att ha till både jakt och utställning men uppfödarna har helt klart olika inriktning.

 

[Nenne1]

Väljer du en valp från arbetande föräldar ökar du chanserna makant till en stabil individ.
En del uppfödare MH-testar också. Dock långt ifrån alla.

Dvärgschnauzern är en trimras. De fäller inte och om man låter trimma pälsen isf att klippa den får de en tålig, smutsavvisande päls.

Bra tips, tack!
..och vad gäller päls så är jag ju van vid en superpraktiskt smutsavvisande självrenande päls, så det låter bra. Vi är inte så fluffiga och föniga av oss i det här hemmet.