jag är ganska... uppgiven. det här med skoning. förra gången, hennes första, gick det "okej" till en början, men hovis fick snabba sig på eftersom honvar rätt osugen på att bli skodd. Dansade runt med hovis hängande i ena benet. Jag har efter det tränat mycket på att lyfta hovarna och "knacka" med hovkratsen på skon för ljudets skull. senaste veckan har hon blvit snubblig och jo, det är 8 v sedan senaste skoning så långa tår kan spela in. hon har inte snubblat alls med mig innan men när jag red igår snubblade hon 3 ggr och veckan innan snubblade hon ju också.
igår fick hovis knappt ens lyfta hov nummer ett innan hon var igång. står han brevid henne sitkar hon med bakhovarna i någon form av kospark, lyfter han framhovarna stegrar hon och slår fram (mot den som håller) med det andra frambenet. så fort hon står på alla fyra igen är hon lugn och börjar äta. att bli arg hjälper inte för hon TAR INTE ÅT SIG. har försökt distrahera med slicksten, höpåse, knacka i huvudet, prata lugnande, bremsa. Igår klarade vi bara av ena framhoven, andra gick inte, så nu går hon med olika långa hovar till imorgon, då hon ska få lugnande för att vi öht ska klara av att sköta hovarna.
men det känns inte som en långsiktig lösning. Tråkiga saker blir hon bara värre med. hon var rätt lätt att lasta, men för varje resa har hon blivit värre. premiärresan efter fölstadie var som 2,5-åring, då föll luckan ner under färd och hon hoppade över bommen men hon har klarat av att gå på efter kort övertalning 2-3 resor efter det. gången efter tog det 3 h. Lkadant hovis, det gick ok när han bara verkade, bråkigt men genomförbart andra gången och nu gav vi upp pga säkerhetsrisken tredje gången. jag har aldrig haft såna här problem med hästar förut så jag vet faktiskt inte vad man ska göra. Mina tidigare hästar har tagit åt sig när man berättar för dem att de gjort fel, ponnyn stegrade och dansade runt med mig när jag skulle lasta honom första gågnerna men efter lite träning lastar han sig nu själv, men jag vet inte hur man uppfostrar hästar som inte beter sig som "vanliga" hästar gör!
Hovis tror inte att hon är så arg som hon är pga smärta utan pga enorm envishet. Jag vacklar lite, jag vill liksom inte tro att jag fött upp en omöjlig/farlig/elak häst, utan att hon är snäll och lätt och trevlig och är hon inte det har hon ont. men hon blir liksom aldrig någonsin skärrad i kontakt med människor. Vart vänder man sig ens för att få bukt med detta? Är det bara att ge lugnande vid skoning (kommer det ens ge med sig eller kommer hon förlora förtroendet för människor mer när man drogar henne och sen gör äckliga saker) eller går det ens att träna bort? Hur? Finns i östergötland och ska jag ta hjälp av någon måste den komma ut eftersom jag inte kan lasta henne själv. det är ju liksom inte hovis jobb att brottas med hästar och flyga in i väggen, det sliter på kroppen och är skitfarligt.
Hon KAN inte gå barfota, hon ömmar överallt utom i djup sand och på gräs. känns oschysst att tvinga henne stappla till hagen/ridbanan dagligen, annars hade det varit ett alternativ.
!
