Ni som samsover!

[Pinkilly]

Shit i natt har jag inte gillat mig själv! Jag samsover med dottern på 2,5 månad, hon sover inte själv helt enkelt. Jag brukar ligga blixt stilla i sängen och det har känts jättebra. I natt däremot så vaknade jag två gånger av att jag hade vänt på mig så jag låg på mage ena gången och på sidan med ryggen mot henne andra gången. Andan i halsen så fort jag vaknade då jag insåg att jag flyttat mig.

Hur är det för er andra som samsover, har ni gjort så här eller har ni aldrig rört er? Är det så att man i sömnen "vet" vart hon ligger fast man flyttar sig eller? Vart ju livrädd när jag insåg att jag inte hade legat still.

 

[Brandgul]

Sv: Ni som samsover!

Vi delade mest en 120 säng, då var det gott om plats

 

[Pinkilly]

Sv: Ni som samsover!

Vi ligger oxå i en 120 och maken i en 80 bredvid (pga grav var jag tvungen att ha en högre säng så då gjorde vi så och det har blivit kvar i väntan på ny säng)

Så jag har ju liksom haft utrymme att vända på mig men tycker ändå det kändes läskigt eftersom jag aldrig rört på mig förut och då man sov så man vet ju inte hur man vände sig. Därför undrar ag om andra oxå börjat rört på sig efter någon månad eller om jag inte bör ligga med henne om jag börjar röra mig...

 

[jerseyko]

Sv: Ni som samsover!

Vi har en 180 säng. Och jag snurrar HELA tiden, maken är mer stilla och Rasmus är värst!
Han åkte ur våran säng när han var 2 veckor

Nu är han ju större, 2 år och kommer in till oss på mornarna, då vänder både jag och maken ryggarna till. För det gör mindre ont att bli sparkad i ryggen än i magen eller ansiktet

 

[Pinkilly]

Sv: Ni som samsover!

Kan det vara så att jag är mer avslappnad nu då men fortf har koll så jag inte behöver oroa mig?

Det finns ingen risk att hon faller ur för vi har spjälsängen mot ena sian och pappas säng på andra.

 

[A-K.Eng]

Sv: Ni som samsover!

Nu har inte jag delat säng med bebis direkt men för att få närmare till jobbet så har jag ibland sovit över hos min syster och då delat säng med lille Anton 5 år. Undrar om det ens är 90-säng han har...
Vi ligger skafötters och han lever än. Det är mest jag som blivit sparkad. Tar han för mycket plats så skrapar jag in honom in till väggen med benet och ser bara till att han har lite täcke på.

Jag får känslan av att jag är ganska medveten även i sömnen om att jag har en liten bredvid. Jag vaknar direkt om det är något. Har hänt att Anton mått illa vid två tillfällen och jag vaknar så fort han smackar med munnen innan han spyr.

Och med min tjocka mage så ligger jag nog väldigt still på nätterna. Annars är jag mer som en kolmask.

 

[jerseyko]

Sv: Ni som samsover!

Det tror jag säkert att du blir mer och mer. Och just när hon inte kan ramla och slå sig heller. Sov på du, hon är ju så stor nu att hon kommer säga till dig om de är nått.

 

[Pinkilly]

Sv: Ni som samsover!

Då ska jag försöka sluta oroa mig och sova på

 

[Snovind]

Sv: Ni som samsover!

Jag samsov med son och make när sonen var nyfödd. Jag litade på kroppen att jag inte skulle lägga mig på sonen - förutsatt att man inte druckit eller ätit mediciner som kanske gör att man sover tyngre.

Däremot blev bvc arga på mig för att sonen skulle ha eget täcke och kudde pga plötslig spädbarnsdöd.

 

[MittNyaJag]

Sv: Ni som samsover!

Vi sover ihop under större delen av nätterna, eller ja.. När ungen var mindre nästan hela nätterna och nu från det att han vaknar någon gång mellan 03-06.
Vi har ett stort sånt IKEA-täcke och Lillskit sover mellan oss i sängen, utan kudde och än är han vid liv.

Jag är övertygad om att en nykter kropp känner av om man skulle lägga sig på sitt barn. Och ju äldre barnet blir ju mer protesterar det själv om det är på väg att bli tillplattat!!

Just nu skulle jag dock bli glad om min unge skulle behaga sova hela nätterna i sin säng. Han har händer och fötter precis överallt. Det är ett under att jag inte har blåmärken PRECIS överallt...

 

[Snovind]

Sv: Ni som samsover!

Det var på vårt första bvc-besök efter förlossningen. Vi var överstolta för allt funka så himla bra och efter hennes utläggning gick jag storgråtande därifrån. Hon borde inte vara bvc-sköterska. Efteråt blev man ju förbannad men i den situationen var jag så utsatt att jag bara blev förtvivlad.

Men jag håller med dig!

 

[nevin]

Sv: Ni som samsover!

Vi har samsovit sedan D var 4 månader, han sov i spjälsäng första tiden för pappans nerver skulle inte klara samsovandet...

När L föddes sov han med mig redan på BB, i trånga sjukhussängen. Jag tror att om man nog känner av var barnet är även när man sover. Min sambos största skräck var att vi skulle lägga oss på barnen under natten, men hittills har det gått bra Enda säkerhetstänket vi hade var att vi lade barnen med en vuxen mellan, då D bara var ett år drygt när L kom, och han sover väldigt.... rörligt kan man väl säga!

Här hemma sover vi i våran jättesäng på 340 cm, gott om plats för både barn, mjukdjur och vuxna alltså

 

[Gandalf]

Sv: Ni som samsover!

Jag har samsovit med alla tre barnen från dag 1 på BB. Jag rör mig inte alls i sömnen om vi ligger tätt ihop. Bebisen brukar ligga typ i min armhåla (eller vid tutten ) och så ligger jag på sidan och vaknar precis som jag somnade.

Det känns väldigt tryggt, men nackdelen är att eftersom min kropp balanserar sig i samma ställning nätterna igenom har jag hemskt ont i ryggern ibland när jag vaknar. Nu - med tredje barnet - har jag äntligen upptäckt att det är underbart att ha en stooor amningskudde (Formfix) bakom ryggen och ner mellan benen när jag sover, då kan jag slappna av helt och ändå ligga kvar i en bra amningsställning. Synd att jag inte kom på det lite tidigare bara

 

[_Viva_]

Sv: Ni som samsover!

Vi samsover och har alltid gjort.
Vi har en spjalsang dar ena sidan ar borta och den ar justrerad i hojd med sangen sa att hon har som ett eget krypin.

 

[skogstomten]

Sv: Ni som samsover!

Här hemma sover vi i våran jättesäng på 340 cm, gott om plats för både barn, mjukdjur och vuxna alltså

OH! den skulle jag inte ha något emot!
Har ni satt ihop flera sängar?

Fast å andra sidan tycker jag at de här närhetsnissarna gärna klistrar sig intill en även om det finns mer plats

*kl*
Vi samsiover här med och jag hållermed att man märker på något underligt vis ändå vart barnet är.
Men som Gandalf skrev, aj vad ont man kan få ibland av underliga sovställningarn.

Apporpå täcke och kudde, vår lilla skrot har lite vårt att koppla av, bäst går det när hon får ligga och brottas med en kudde ett tag för att sedan somna under den elternativt somna dubbelvikt, alltså inte sådär med benen böjda under sig, utan benen rakt fram och sen "fällkniv" över med överkroppen.

 

[Gandalf]

Sv: Ni som samsover!

Här hemma sover vi i våran jättesäng på 340 cm, gott om plats för både barn, mjukdjur och vuxna alltså

Vi har "bara" 285 cm men det räcker fint för två vuxna, tre barn och en katt Det är så mysigt att sova ihop allihop.

 

[skogstomten]

Sv: Ni som samsover!

Vi har "bara" 285 cm men det räcker fint för två vuxna, tre barn och en katt Det är så mysigt att sova ihop allihop.

hrm hrm...
en unge på vardera sida(hunden är ute just nu)
kloss intill, med varsitt ben på min magen

 

[nevin]

Sv: Ni som samsover!

Ja, den är ihopsatt av tre sängar, och fyller upp hela sovrummet! Underbart mysigt

 

[Brandgul]

Sv: Ni som samsover!

Jag har legat något längre ned och haft bebis mer uppe vid mitt ansikte med egen kudde och eget täcke (om det behövdes). Då sov vi båda gott och jag kunde vända mig som jag ville. Vi kunde sova 8-9 h utan att ens vakna till, så bekvämt var nödvändigt!

 

[Lydia]

Sv: Ni som samsover!

bebisen är ju inte LIKA känslig nu som när den var nyfödd, du känner säkert av det när du sover.
Jag har ligger rätt still när jag samsover, men visst rör jag mig! Ligger inte blickstill hela natten.