Ni som har en ponny (till era barn?)

[Yrja]

Jag har alltid sagt det och jag står för det - jag ska aldrig bli en ponnymamma. Men....

I höstas började min dotter (5,5) rida lektion - på eget initiativ - hennes kompis red lektion och de undrade om inte hon också ville börja i gruppen vilket hon ville. Hon hade innan dess ridit på min nsv ibland och övat balans och sånt. Men han är för stor och klumpig för att det ska fungera och jag blir orolig när de sitter på en så stor häst som dessutom kan hoppa i luften för småsaker. Min son ville också ta ridlektioner men tyvärr fanns inte tid och möjlighet att låta båda rida lektion på kvällstid och han är bara 3 så jag sa att han får vänta lite.

Senare under hösten hittade vi en gård - vi har letat länge - och planen är att i vår/sommar ta hem min häst när min systerdotter köpt en som kan hålla honom sällskap (hon är 18). Men så ramlade jag över en b-ponny, inriden och inkörd. Och jag tänkte att det skulle förbättra deras möjligheter att rida eftersom att vi kan göra det när som helst hemma (jag jobbar deltid och är hemma mkt med barnen). Jag är inte helt tillfreds med sättet att rida på ridskolan och dessutom är ponnyerna inte speciellt känsliga så att rida med vikthjälper går ju inte alls. Men så får jag kalla fötter när jag inser att jag håller på att göra det jag absolut INTE skulle göra.

Jag har alltid trott att man gör sina barn en otjänst om man inte låter dem få längta, önska, kämpa för saker. Och jag själv kämpade, och jag jobbade, och jag fick prova på väldigt många olika hästar tack vare det. Inte för att jag för den delen blev speciellt bra, men det var heller aldrig min ambition. När jag fyllde 15 fick jag äntligen min häst och han var mitt liv och bästa vän och mitt eget ansvar.

Den här ponnyn som jag överväger att köpa skulle inte bli barnens ponny, det har jag varit tydlig med. Men dom kommer ju att få rida och köra och sköta den hur mycket de vill, den är ju till för dom. Jag köper ju i praktiken en häst till mina barn och dom har inte ens bett om det.

Alltså, det jag undrar är väl egentligen - är jag en värdelös mamma som överväger att köpa en ponny för att mina barn ska ha en häst att rida på och pyssla med hemma på gården? Borde jag avstyra det hela?

Jag är inte orolig för ponnyns del, den kommer att gå på lösdrift i kuperade hagar och jag har tänkt jobba den vid hand och tömköra. Inte heller är jag den som tycker att en häst måste ridas konstant för att må bra. Jag är mest orolig för att jag kastar bort pengar och förstör för mina barn.

Hur tänker ni? Hur gör ni? Hur hade ni det när ni var små och vad blev det av er?

 

[WBanna]

Alltså, det jag undrar är väl egentligen - är jag en värdelös mamma som överväger att köpa en ponny för att mina barn ska ha en häst att rida på och pyssla med hemma på gården?

Svar: NEJ, det är du absolut INTE.

Så länge du inte tvingar dem att hålla på med hästar, så är det väl jättekul att ha det gemensamma intresset.

 

[mooi]

Alltså, det jag undrar är väl egentligen - är jag en värdelös mamma som överväger att köpa en ponny för att mina barn ska ha en häst att rida på och pyssla med hemma på gården?

Hur tänker ni? Hur gör ni? Hur hade ni det när ni var små och vad blev det av er?

fetstilade: NEJ. det är väl jätteroligt om man kan ha det gemensamma intresset och greja ihop (även om ansvaret ligger hos dig -barnen är ju små).

Jag är uppväxt intill ett stall och var mycket där när jag var riktigt liten, och tjejerna där tog hand om mig och lät mig åka med på deras hästar osv. Sedan flyttade de flesta hästarna iväg, och den som blev kvar fick en sällskapsponny -en knappt hanterad 2årig maxad C-ponny. Denna ponnyn började hanteras mer och sedan reds hon in av mig och min syster, jag var 7-8 år då (jag var minst och lättast så det var jag som fick vara första ryttaren). Ponnyn var alldeles för stor (och busig!) för mig så jag hade en b-ponny på foder en period. Ponnyn köptes sedan när den var 5 år (jag var 10). J
ag red på ridskola från jag var 7-13 år och hade med min egna ponny på lektionerna när vi köpt henne. Nu är jag 27 år och har fortfarande häst, som ägs ihop med mina föräldrar. Familjen har haft hästar oavbrutet sedan ponnyn köptes.
Jag är otroligt tacksam mot mina föräldrar som gav mig och min syster förutsättningarna att rida på det sättet som de gjort och fortfarande gör.

 

[Yrja]

Tack @WBanna och @mooi !
Givetvis blir det jag som sköter den, därav ännu viktigare att den är min och inte barnens. Dom får delta när dom vill med det dom vill, dom kommer att ha en låg hylla med sina saker så att de själva kan hämta och ta undan. Att man kan ta med båda barnen samtidigt ut i skogen har jag inte tänkt på, om jag leder min stora med sonen på och dottern rider den lilla bakom. Det lät ju ganska trevligt faktiskt.

mooi: Var dina föräldrar hästmänniskor från början?

 

[mooi]

Tack @WBanna och @mooi !
Givetvis blir det jag som sköter den, därav ännu viktigare att den är min och inte barnens. Dom får delta när dom vill med det dom vill, dom kommer att ha en låg hylla med sina saker så att de själva kan hämta och ta undan. Att man kan ta med båda barnen samtidigt ut i skogen har jag inte tänkt på, om jag leder min stora med sonen på och dottern rider den lilla bakom. Det lät ju ganska trevligt faktiskt.

mooi: Var dina föräldrar hästmänniskor från början?

Tycker att det låter jättebra faktiskt och så som jag vill kunna göra med mina barn den dagen jag har några. Bygga på deras intresse (om de har nåt hästintresserade) och kunna dela det. Min dröm är att kunna göra samma för dem som mina föräldrar har gjort för mig.
Sedan, absolut som du skriver i första inlägget -får barnen kämpa lite själva, önska och drömma. Men jag tycker inte att man "förstör" nåt genom att ge dem denna möjligheten heller. Jag har fått mycket serverat, det har jag absolut -men jag har fått kämpa och ta ansvar ändå.

Mamma har haft egen häst när hon var i tonåren/20-årsåldern. Men inte sen. Dock ett stort djurintresse. Tyvärr är hon även allergisk mot hästar/hö/stallmiljö så det har varit lite meckigt med sånt. Pappa är inte speciellt hästintresserad, men han tycker om djur (även om han försöker att inte låtsas om det ). Han har kört till tävlingar, varit engagerad i ridklubbens styrelse och lagt massor med tid på praktiska saker i- och runt stall och hästar. Så båda har varit- och är fortfarande mycket engagerade i hästarna även om de inte själva rider.

 

[Yrja]

Tycker att det låter jättebra faktiskt och så som jag vill kunna göra med mina barn den dagen jag har några. Bygga på deras intresse (om de har nåt hästintresserade) och kunna dela det. Min dröm är att kunna göra samma för dem som mina föräldrar har gjort för mig.

Mamma har haft egen häst när hon var i tonåren/20-årsåldern. Men inte sen. Dock ett stort djurintresse. Tyvärr är hon även allergisk mot hästar/hö/stallmiljö så det har varit lite meckigt med sånt. Pappa är inte speciellt hästintresserad, men han tycker om djur (även om han försöker att inte låtsas om det ). Han har kört till tävlingar, varit engagerad i ridklubbens styrelse och lagt massor med tid på praktiska saker i- och runt stall och hästar. Så båda har varit- och är fortfarande mycket engagerade i hästarna även om de inte själva rider.

Okej, min man har nämligen inget större intresse för hästar. Även om han tycker att det är roligt att både rida och köra när han väl gör det, och just då säger att han gärna gör det oftare. Men han önskar nog att barnen inte blir hästtokiga, det är dyrt och inte helt ofarligt, och han vill nog ha sällskap i garaget hellre, och göra i ordning raggarbilen som hels familjen åker med på sommaren. Änsålänge uppvisar inte barnen ett djupt genuint hästintresse heller, även om dom tycker det är roligt. Jag undrar om jag tvingar detta på min stackars familj. Men jag kan ju förstås sälja ponnyn isf. Och min man har aldrig sagt att jag inte ska köpa ponnyn, men så är han ju för jäkla snäll också så han säger väl det som gör mig glad.

 

[mooi]

Okej, min man har nämligen inget större intresse för hästar. Även om han tycker att det är roligt att både rida och köra när han väl gör det, och just då säger att han gärna gör det oftare. Men han önskar nog att barnen inte blir hästtokiga, det är dyrt och inte helt ofarligt, och han vill nog ha sällskap i garaget hellre, och göra i ordning raggarbilen som hels familjen åker med på sommaren. Änsålänge uppvisar inte barnen ett djupt genuint hästintresse heller, även om dom tycker det är roligt. Jag undrar om jag tvingar detta på min stackars familj. Men jag kan ju förstås sälja ponnyn isf. Och min man har aldrig sagt att jag inte ska köpa ponnyn, men så är han ju för jäkla snäll också så han säger väl det som gör mig glad.

Jag hade köpt ponnyn, och genom det gett förutsättningar för att rida och hantera häst mer än det blir på ridskolan, och så kan man ju styra lite i upplägget (du var ju inte helt nöjd). Sedan får man ju se, antingen tappar de intresset längre fram och då går det ju att sälja ponnyn, eller så fördjupas intresset av att de har en egen att pyssla med.
Ang att de inte har ett djupt intresse än så tänker jag att de är för små för det. Däremot har de ju ett intresse/tycker det är kul -och då kan man ju möta detta.

 

[Teilani]

Jag är ett sånt bortskämt barn att jag fick häst när jag var sju år. Vi flyttade till en gård och min mamma fick äntligen uppfylla sin barndomsdröm om egen häst, och det blev en islänning som jag tog över. Mamma fick köpa en ny häst till sig själv . I slutänden blev det fyra islänningar på gården, som sagt hur bortskämt som helst. Men vilken glädje det har varit att växa upp med hästarna! Att varje dag få stå och mysa med sin bästa vän, rida barbacka i sol, snö och regn. Att varje dag ta hand om djuren, se till att de mår bra och ta ansvar.

Min mamma kanske inte hade bästa omdömet när vi köpte Gneist till mig, jag var tio år och han en ettårig hingst. Vi växte upp tillsammans och har bråkat med varandra som värsta syskonparet. Om två år firar vi trettio år tillsammans! Inget gör mig gladare än att kunna ta med min egen son, snart tre år, ut på promenader i skogen på denna fantastiska häst.

Så jag kan inte riktigt se ditt problem
Du behöver ett sällskap till din egen häst
Dina barn får möjlighet att växa upp i närheten av dessa fantastiska djur
Och de är båda två intresserade! Det kan väl inte bli bättre!

 

[cewe]

Är det tänkt dottern sluta på ridskolan, eller kommer hon rida kvar med sin kompis?

För jag har många fall i min närhet där barnet alldeles för tidigt fått egen ponny och iom det slutat på ridskolan.
Det har i 9 av 10 fall slutat med att barnet gett upp ridning och hästar helt.
För det visade sig att det var inte lika roligt med hästar utan kompisarna i stallet

 

[Smulan75]

Det är självklart man vil ge sina barn föruttsättningarna. Jag har en dotter på 12-13 som ridit lite på ridskola men aldrig blev speciellt intresserad. Jag köpte ponny - men mer för min egen skull än hennes - men ville samtidigt att det skulle vara en ponny som även hon kunde rida ifall intresset skulle dyka upp.

Vad jag tänker mest är praktiska saker, en ponny lägger lätt på hull - den behöver ofta begränsad mängd mat eller ganska mycket motion. om den inte rids regelbundet så är risken stor att den kanske inte alls är med på noterna när barnen väl vill rida. Det kan vara bra att skaffa "medryttare". Jag har alltid haft problem att få ihop det med mat till hästarna då jag har haft lösdrift med fri tillgång på grovfoder vilket gjort att ponnyn alltid var den som behövde mest motion.

 

[Miao]

Alltså, det jag undrar är väl egentligen - är jag en värdelös mamma som överväger att köpa en ponny för att mina barn ska ha en häst att rida på och pyssla med hemma på gården? Borde jag avstyra det hela?

HUR skulle du kunna vara en värdelös mamma för att du ger dina barn chansen att växa upp med en egen ponny ?! Jag fattar verkligen inte det tankesättet? Med en engagerad förälder som tar huvudansvaret så är det väl en fantastisk möjlighet att växa upp så?

Jag är inte orolig för ponnyns del, den kommer att gå på lösdrift i kuperade hagar och jag har tänkt jobba den vid hand och tömköra. Inte heller är jag den som tycker att en häst måste ridas konstant för att må bra. Jag är mest orolig för att jag kastar bort pengar och förstör för mina barn.

Det och sällskapet med de andra hästarna låter väl som ett liv långt bättre än många andra har, så det är ju sunt att du inte oroar dig för ponnyns del !

Jag hade LÄTT köpt en ponny till mina hypotetiska barn om jag hade haft möjlighet till det !

 

[Evenstar]

Jag hade turen att få växa upp med två ponnyer hemma. Mina storasyskon är lite äldre än mig och från början var det deras hästar+mammas. Så jag har varit i stallet från det att jag föddes Sedan började jag rida på ridskola när jag var ca 7 år och framåt. Men jag hade nog inte utvecklats och lärt mig lika fort om jag inte haft hästarna hemma att ta hand om och rida. Blev dock aldrig påtvingad någonting utan fick rida o.s.v. när jag kände för det. Fast man växer ju upp med rutinerna att hästarna ska ha mockat och foder varje dag, även om man själv inte är den som har ansvaret
Idag, snart 30 år senare finns hästintresset kvar, har haft häst/ridit hela livet förutom några perioder. Just nu har jag ingen häst då jag själv väntar barn i februari, men jag hoppas kunna föra intresset vidare till mina egna barn Tycker det är en sund livsstil då man får röra sig mycket, får frisk luft varje dag, får en nära kontakt med djur och natur och man lär sig att ta ansvar. Senare i livet har det också betytt väldigt mycket socialt. När jag var liten hade vi hästarna hemma men som ungdom och vuxen har jag haft häst inhyrd, då är det ett fantastiskt sätt att både umgås och träffa nya vänner.

 

[Yrja]

HUR skulle du kunna vara en värdelös mamma för att du ger dina barn chansen att växa upp med en egen ponny ?! Jag fattar verkligen inte det tankesättet? Med en engagerad förälder som tar huvudansvaret så är det väl en fantastisk möjlighet att växa upp så?

Det och sällskapet med de andra hästarna låter väl som ett liv långt bättre än många andra har, så det är ju sunt att du inte oroar dig för ponnyns del !

Jag hade LÄTT köpt en ponny till mina hypotetiska barn om jag hade haft möjlighet till det !

Haha, ja det kanske bygger på mina egna fördomar. När jag var liten hade jag inga hästintresserade föräldrar. Jag såg ponnytjejerna som otacksamt tröttnade på sina ponnyer och inte ville ta hand om dom. Jag mockade garanterat mer än dom, och red också mer - för jag hade 5 medryttarhästar. Jag svor att aldrig göra mina barn en sån otjänst att de inte skulle se värdet i hästarna. Och mina barn har inte ens bett om en. Och ridskoletiden som var så rolig med alla kompisar och hästar och allt man lärde sig, så mycket man växte där. Ska mina barn gå miste om det? Iof har tre flickor i dotterns förskoleklass redan egna ponnyer och två till kommer antagligen att få inom några år - deras föräldrar har uttryckt det till mig. Så hon blir ju inte ensam om att ha häst hemma istället för att gå lektion.

 

[Yrja]

Jag hade turen att få växa upp med två ponnyer hemma. Mina storasyskon är lite äldre än mig och från början var det deras hästar+mammas. Så jag har varit i stallet från det att jag föddes Sedan började jag rida på ridskola när jag var ca 7 år och framåt. Men jag hade nog inte utvecklats och lärt mig lika fort om jag inte haft hästarna hemma att ta hand om och rida. Blev dock aldrig påtvingad någonting utan fick rida o.s.v. när jag kände för det. Fast man växer ju upp med rutinerna att hästarna ska ha mockat och foder varje dag, även om man själv inte är den som har ansvaret
Idag, snart 30 år senare finns hästintresset kvar, har haft häst/ridit hela livet förutom några perioder. Just nu har jag ingen häst då jag själv väntar barn i februari, men jag hoppas kunna föra intresset vidare till mina egna barn Tycker det är en sund livsstil då man får röra sig mycket, får frisk luft varje dag, får en nära kontakt med djur och natur och man lär sig att ta ansvar. Senare i livet har det också betytt väldigt mycket socialt. När jag var liten hade vi hästarna hemma men som ungdom och vuxen har jag haft häst inhyrd, då är det ett fantastiskt sätt att både umgås och träffa nya vänner.

Hur tänker du kring att bara ha egen ponny hemma och inte gå på ridskola? Jag vet inte om vi har råd med både och, jag har litegrann sett detta också som ett sätt att kunna ge båda möjlighet att rida så mkt de vill men till en lite lägre kostnad - eftersom att jag har hästarna hemma kostar det inte som att ha dem inhyrda.

 

[Yrja]

Jag är ett sånt bortskämt barn att jag fick häst när jag var sju år. Vi flyttade till en gård och min mamma fick äntligen uppfylla sin barndomsdröm om egen häst, och det blev en islänning som jag tog över. Mamma fick köpa en ny häst till sig själv . I slutänden blev det fyra islänningar på gården, som sagt hur bortskämt som helst. Men vilken glädje det har varit att växa upp med hästarna! Att varje dag få stå och mysa med sin bästa vän, rida barbacka i sol, snö och regn. Att varje dag ta hand om djuren, se till att de mår bra och ta ansvar.

Min mamma kanske inte hade bästa omdömet när vi köpte Gneist till mig, jag var tio år och han en ettårig hingst. Vi växte upp tillsammans och har bråkat med varandra som värsta syskonparet. Om två år firar vi trettio år tillsammans! Inget gör mig gladare än att kunna ta med min egen son, snart tre år, ut på promenader i skogen på denna fantastiska häst.

Så jag kan inte riktigt se ditt problem
Du behöver ett sällskap till din egen häst
Dina barn får möjlighet att växa upp i närheten av dessa fantastiska djur
Och de är båda två intresserade! Det kan väl inte bli bättre!

Wow, 30 år! Fantastiskt.

 

[Miao]

Hur tänker du kring att bara ha egen ponny hemma och inte gå på ridskola? Jag vet inte om vi har råd med både och, jag har litegrann sett detta också som ett sätt att kunna ge båda möjlighet att rida så mkt de vill men till en lite lägre kostnad - eftersom att jag har hästarna hemma kostar det inte som att ha dem inhyrda.

Nu frågar du ju inte mig, men;

Med tanke på det du skrev om att flera av hennes förskoleklasskompisar har egna ponnyer, så skulle ni föräldrar kanske gå samman och hyra en instruktör nån gång i månaden om ekonomin inte finns för veckovis ridskola ? Och kanske turas om att åka med släp hem till varann så tjejerna kan rida tillsammans, och därigenom få lite mer gruppkänsla ?

 

[Yrja]

Är det tänkt dottern sluta på ridskolan, eller kommer hon rida kvar med sin kompis?

För jag har många fall i min närhet där barnet alldeles för tidigt fått egen ponny och iom det slutat på ridskolan.
Det har i 9 av 10 fall slutat med att barnet gett upp ridning och hästar helt.
För det visade sig att det var inte lika roligt med hästar utan kompisarna i stallet

Tanken är att de inte ska gå på ridskola när vi har egen ponny hemma. Det är en sån sak som jag funderar lite över. För vi har inte råd med både och, iaf inte nu men förstås kan det ju se annorlunda ut senare. Men tre flickor i dotterns fördkoleklass har redan egna ponnyer, två till kommer att få inom några år enligt deras föräldrar - bla den som hon ridit lektion med, hennes bästis. En mamma har frågat om de får ställa sin ponny hos oss och det hoppas jag ska gå bra (äger gården med min syster så hon måste godkänna det också). Men det är ju inget jag kan räkna med. Däremot har ju barnen varandra om de båda vill rida.

 

[Yrja]

Det är självklart man vil ge sina barn föruttsättningarna. Jag har en dotter på 12-13 som ridit lite på ridskola men aldrig blev speciellt intresserad. Jag köpte ponny - men mer för min egen skull än hennes - men ville samtidigt att det skulle vara en ponny som även hon kunde rida ifall intresset skulle dyka upp.

Vad jag tänker mest är praktiska saker, en ponny lägger lätt på hull - den behöver ofta begränsad mängd mat eller ganska mycket motion. om den inte rids regelbundet så är risken stor att den kanske inte alls är med på noterna när barnen väl vill rida. Det kan vara bra att skaffa "medryttare". Jag har alltid haft problem att få ihop det med mat till hästarna då jag har haft lösdrift med fri tillgång på grovfoder vilket gjort att ponnyn alltid var den som behövde mest motion.

Jag har redan en nsv som är otroligt lättfödd. Vi kommer att ha lösdrift med begränsad mängd hö, men fri (eller relativt fri) tillgång på halm. Och jag har tänkt träna ponnyn själv också, vid hand, på töm, framför vagn (när vi har råd att köpa en) och även kanske sitta upp då och då korta stunder (det är en cob och maxad B). Jag vill göra detta till en känslig och fin ponny som barnen kan lära sig rida på på "mitt" sätt. Det är min dröm, men jag vet ju såklart inte om den är realistisk.

 

[Yrja]

Nu frågar du ju inte mig, men;

Med tanke på det du skrev om att flera av hennes förskoleklasskompisar har egna ponnyer, så skulle ni föräldrar kanske gå samman och hyra en instruktör nån gång i månaden om ekonomin inte finns för veckovis ridskola ? Och kanske turas om att åka med släp hem till varann så tjejerna kan rida tillsammans, och därigenom få lite mer gruppkänsla ?

Vilken bra ide.

 

[Buck]

Fick ponny då jag gick i 3an, hade inte tjatat men än en normal häst galen uge som gick på ridskola, utan var mer att vi hade en skolkompis 2 ponnyer hemma på bete. De behövde sen sälja och då stannade ponnyerna kvar .

Det var min och min systers hästar, eller rättare sagt så ägde vi vars en hälft. Dvs vi fick sköta om och rida så gott vi hann och ville så skötte föräldrarna allt som vi inte hann med. Dvs de tog ut, in, mockade och fodrade då vi inte kunde.
De gav oss ansvaret för hästarna, även om de såklart hade mycket mycket mer ansvar och gjorde allt från att ta hö och ringa hovslagare till att köpa utrustning och skjutsa oss vart vi än behövde.
Och med åren så lämpade över mer och mer av ansvaret så att vi lärde oss sköta allt själva.

Köper ts ponnyn så tycker jag inte att det ska vara barnens ponny (än), dvs de ska inte ha ngt ansvar om de inte ber om det. Det ska vara ts häst som barnen får rida på lika mycket som den stora är.
Vill de ha ponnyn som sin senare så kan det vara diskuterbart, men man ger inte en ponny till en 5 åring och förväntar sig att intresset ska hålla i sig. Jag t ex hade inget intresse mer än att luffsa runt på ridskolan en gång i veckan, eller göra mer än att flänga runt lite på ponnyn ngn dag i veckan hemma då det inte var dåligt väder.