L
litenloppa
Sv: Ni som gjort abort...
ÅÅÅÅÅÅÅÅ!!! Råkade trycka på ngt så sidan laddades om o mitt inlägg försvann!!! Satt presis o fetmarkerade kille och jag i vår konversation... Va ju precis klar jue...
Ja, iaf. Han tod det inte så bra. Fick nog en chock. Han var inte hemma när jag ringde först och kunde inte prata där han var. Till råga på allt så kom han först inte ihåg vem jag var först... Sa att han tappat bort sin gamla telefon o inte hade kvar mitt nr och att det inte var meningen att det skulle sluta som det gjorde... Sen hade han dåligt batteri och undrade om han inte kunde ringa mig ikväll när han kom hem.
Visst! svarade jag.
Han ringde sen o sa att han inte var redo att bli pappa, samt hur stor chans att det var hans, vi hade ju inte haft så mkt sex, jag kom ju inte i dig..osv., om jag ens var gravid, testat fler ggr o ville veta hur mkt sex jag o mitt ex hade haft, om vi då ville skaffa barn och om vi var tilsammans igen m.m.
Om det nu var hans barn så ville han iaf inte att jag skulle behålla det.
Frågade vad det var som gjorde att jag inte ville ta bort det, för att det växte inom mig?
Jag sa att jag ska behålla det för att jag vill behålla det.
Vi pratade i ca 40 min och hela tiden ledde det till att han ville att jag skulle ta bort barnet. Fast han var lugn hela tiden i telefon o det var jag också. Men det hördes ju hur obekväm han var i situationen. Han sa att det var jobbigt att inte veta, då kanske det hade varit bättre om jag inte ringt förrän jag hade vetat helt 100%, om ca 7 månader..
Sa att jag kanske gjorde ett misstag som ringde honom överhuvud taget, och att om han ville så behövde jag inte ringa honom när jag fick reda på vem som var pappan, utan att problemet nu var ute ur världen för honom. Men nej, han ville ju veta. Jag sa att om han var pappan så krävde jag inte ngt av honom utan tyckte bara att han hade rätt att veta..
Han svarade med ngt i stil med det var mkt att ta in och att jag skulle ha en fortsatt bra kväll och en trevlig helg och att han kanske ringer ngn gång, om han behöver prata eller så.
Jag svarade då att det är ju självklart. Jag finns ju här och svarar gärna på fler frågor eller bara lyssnar om han nu behöver det. Jag vet ju hur mkt det är att smälta..
Så sa vi hejdå.
(Blev inte ett lika bra inlägg denna gången, men det summerar ihop det ganska bra iaf! )
Har följt tråden, och vill gratulera dig till bebisen som är på G! Hur tog den eventuella fadern beskedet? All heder åt dig som berättar så pass tidigt Jag har en granne som helt plötsligt fick reda på att han hade en son på 6 månader... det är verkligen fel melodi.
ÅÅÅÅÅÅÅÅ!!! Råkade trycka på ngt så sidan laddades om o mitt inlägg försvann!!! Satt presis o fetmarkerade kille och jag i vår konversation... Va ju precis klar jue...
Ja, iaf. Han tod det inte så bra. Fick nog en chock. Han var inte hemma när jag ringde först och kunde inte prata där han var. Till råga på allt så kom han först inte ihåg vem jag var först... Sa att han tappat bort sin gamla telefon o inte hade kvar mitt nr och att det inte var meningen att det skulle sluta som det gjorde... Sen hade han dåligt batteri och undrade om han inte kunde ringa mig ikväll när han kom hem.
Visst! svarade jag.
Han ringde sen o sa att han inte var redo att bli pappa, samt hur stor chans att det var hans, vi hade ju inte haft så mkt sex, jag kom ju inte i dig..osv., om jag ens var gravid, testat fler ggr o ville veta hur mkt sex jag o mitt ex hade haft, om vi då ville skaffa barn och om vi var tilsammans igen m.m.
Om det nu var hans barn så ville han iaf inte att jag skulle behålla det.
Frågade vad det var som gjorde att jag inte ville ta bort det, för att det växte inom mig?
Jag sa att jag ska behålla det för att jag vill behålla det.
Vi pratade i ca 40 min och hela tiden ledde det till att han ville att jag skulle ta bort barnet. Fast han var lugn hela tiden i telefon o det var jag också. Men det hördes ju hur obekväm han var i situationen. Han sa att det var jobbigt att inte veta, då kanske det hade varit bättre om jag inte ringt förrän jag hade vetat helt 100%, om ca 7 månader..
Sa att jag kanske gjorde ett misstag som ringde honom överhuvud taget, och att om han ville så behövde jag inte ringa honom när jag fick reda på vem som var pappan, utan att problemet nu var ute ur världen för honom. Men nej, han ville ju veta. Jag sa att om han var pappan så krävde jag inte ngt av honom utan tyckte bara att han hade rätt att veta..
Han svarade med ngt i stil med det var mkt att ta in och att jag skulle ha en fortsatt bra kväll och en trevlig helg och att han kanske ringer ngn gång, om han behöver prata eller så.
Jag svarade då att det är ju självklart. Jag finns ju här och svarar gärna på fler frågor eller bara lyssnar om han nu behöver det. Jag vet ju hur mkt det är att smälta..
Så sa vi hejdå.
(Blev inte ett lika bra inlägg denna gången, men det summerar ihop det ganska bra iaf! )