Ni som gjort abort...

[ameo]

Sv: Ni som gjort abort...

Det stämmer ju faktiskt.
Jag vill ha det, men är det fel av mig att behålla barnet i den situation jag befinner mig i idag?

Min spontana tanke är att du kanske ska fråga dig hur livet blir i framtiden, rent praktiskt.
Att du vill ha barnet förstår jag absolut, men hur blir relationen med barnets far? Det räcker ju att läsa på detta forum så inser man hur många det är som blivit oplanerat gravida med en man de inte (längre) lever ihop med, som har ett rent h-vete med det. Det blir inte så för alla, men förmodligen i ganska många fall.
Det finns ju förvisso inga garantier att en fast relation håller livet ut heller, men att redan då barnet blir till vara singel gör ju att den framtid barnet har garanterat är sådan att det måste pendla mellan sina båda föräldrar under hela sin uppväxt. Du kommer aldrig (nåja, kanske första året) vara heltidsförälder utan tvingas vara utan barnet en stor del av tiden, beroende på hur ni delar. Och om du dessutom skulle vara oense med pappan så blir det barnet som kommer i kläm.

Ja, jag målar kolsvart just nu, för jag tycker att detta är en av de saker du bör ta med i beräkningarna innan du fattar ett slutgiltigt beslut. Väger "för" ändå över så fullföljer du graviditeten, men om "emot" väger tungt så är det nog rätt beslut att avbryta.
Det positiva är då i alla fall att du vet att du kan bli gravid.

 

[Jenny054]

Sv: Ni som gjort abort...

Ja, jag målar kolsvart just nu, för jag tycker att detta är en av de saker du bör ta med i beräkningarna innan du fattar ett slutgiltigt beslut

Ett mycket bra svar.
Ett barn ger ju många många fördelar, men även många nackdelar såsom det du skrev och många vågar inte ta hjälp heller och alla har verkligen inte turen och känna folk som kan agera barnvakt när man behöver avlösning en stund.

 

[Lilo Wonder]

Sv: Ni som gjort abort...

Hej, jag tycker att ens beslut kan hänga ihop lite med hur gammal man är. Hade jag varit 40 och inte hade barn innan hade jag inte tagit bort det oavsett. MEN, är du yngre hade jag hellre sparat det underbara att bli förälder till att jag kunde få göra det tillsammans med nån! Jag har gjort en abort, jag ångrar det inte, jag mådde helt OK. Har inte grubblat över detta utan bestämde mig för att se det som en "funktionskontroll" när jag sen träffade den rätte så visste jag ju nästan säkert att iallafall jag kunde få barn... att vi sen tillsammans kunde vara gravida och nu föräldrar har känts underbart. Nu har vi nummer två på gång! Men, det är bara du och din magkänsla som kan avgöra! OM du bestämmer dig för abort så är min bestämda åsikt att man ska undvika den medicinska aborten... detta grundat på min egna goda erfarenhet (av att bli skrapad under narkos) och väninnors gräsliga erfarenheter av tablettaborten. De kommer att försöka övertala dig att göra tablettabort för det är billigare...

Styrkekramar från Lilo Wonder

 

[prinsessfeminist]

Sv: Ni som gjort abort...

Det stämmer ju faktiskt.
Jag vill ha det, men är det fel av mig att behålla barnet i den situation jag befinner mig i idag?

Det praktiska ordnar sig alltid. Usch, det är ingen lätt situation du sitter i, men ett alternativ (om ditt ex är väldigt öppen) är att den andra killen (om han är far) accepterar att ditt ex adopterar barnet.

OM han har varit den felande länken för att det tidigare inte bliit ett barn så kanske en donation till sist ändå hade varit lösningen? En pappa är den som ÄR pappa och inte biologin, det är min bestämda uppfattning.

Jag skulle ha mycket svårt att göra en sen abort bara för att det skulle vara "fel far", men det är jag det. Du kanske tänker annorlunda och det är du som skall känna vad som är rätt för dig.

Lycka till i ditt svåra beslut och jag tror att det blir bra, vad du än bestämmer dig för - bara du känt efter ordentligt först.

Kram

 

[litenloppa]

Sv: Ni som gjort abort...

Men det är ju enkelt att ta reda på efter att barnet väl är fött.

TS: Har varit i din sits (nyseparerad och oplanerat gravid), och vet hur svårt det är att ta ett beslut... Jag tog bort det, men fram till dagen innan aborten skulle genomföras så funderade jag mer och mer på att behålla det, och hade faktiskt bestämt mig för att ringa och avboka tidenl Nu hände en annan oförutsedd grej dagen innan aborten skulle genomföras, vilket påverkade mitt beslut till att trots allt genomgå aborten. Just när jag hade gjort den så kändes det bara skönt, men ju längre tiden gick, desto mer dåligt mådde jag över det jag hade gjort. Riktigt jobbigt var det sista månaderna före det datum jag skulle ha fött (dvs, om jag hade behållt barnet), och sedan kom allt tillbaka när jag blev planerat gravid 6 år senare. Skuldkänslor över varför detta barn jag bar på då var välkommet, när jag hade valt att inte behålla det jag tidigare hade burit på. Känslan över att jag skulle bli en dålig mamma efter det jag hade gjort osv osv...
Hade jag behållt barnet hade h*n fyllt 10 år nu i dagarna....


Vill du behålla barnet så är det klart att du ska göra det. Det är inte ett dugg fel av dig att behålla det om det är det du vill.
Lycka till, oavsett vad du beslutar dig för! Vill du veta mer får du gärna PM:a mig.

Förstår precis vad du menar. Det precis så jag tänker. Mådde skitdåligt när jag hade bestämt att jag skulle göra abort. Bölade hela tiden. Började tveka och mår faktiskt mkt bättre nu. Kan tänka mig att jag skulle må precis lika dåligt som du gjorde då och även när planerat barn skulle anlända senare i livet...

 

[litenloppa]

Sv: Ni som gjort abort...

Det kan väl aldrig vara fel att behålla ett barn om man lever ett någorlunda ordnat liv? Barn är verkligen en gåva! Hade du avskytt barn, haft en stökig tillvaro etc hade det varit en annan femma...

Förstår dina tankar på att det kan vara svårare att träffa någon ny, men herregud, dels måste det väl finnas killar som kan tänka sig att dejta en mamma, dels måste det svämma över av enstamstående pappor som letar sällskap med tanke på alla skilsmässor...

Sen är det riktigt jobbigt att ha barn tycker jag och att vara ensamstående är säkert väldigt tufft, samtidigt har man ju inget att jämföra med, men det är nog en förutsättning (?) att kunna få stöttning/avlastning av släkt och vänner.

Lycka till med ditt beslut!

Den kille som inte kan acceptera mitt barn eller mina hundar, älskar inte mig som person. Det var mina kompisars åsikter ang om jag skulle behålla barnet eller inte.
Jag har som tur är väldigt många som stödjer mitt beslut, oavsett vad det blir. Skulle det visa sig att barnet inte är mitt ex, så vill han gärna hjälpa till iaf, men det är ju inget jag kan få garanterat helt 110% på, för mkt kan hända på 7 månader.. Det är ju ngt som jag måste ha med i beräkningen.

 

[litenloppa]

Sv: Ni som gjort abort...

Min spontana tanke är att du kanske ska fråga dig hur livet blir i framtiden, rent praktiskt...
..
Ja, jag målar kolsvart just nu, för jag tycker att detta är en av de saker du bör ta med i beräkningarna innan du fattar ett slutgiltigt beslut.

Det är mkt det jag tänkt på och därför jag funderat så länge. Jag fick reda på min graviditet i v. 10 så jag har inte haft så mkt tid att tänka tyvärr.
Jag har även tagit med i beräkningarna att jag möjligtvis står där helt utan ngn pappa som vill hjälpa till. Väljer jag att behålla barnet så kan jag ju endast helt räkna med mig själv, familj och vänner.

 

[litenloppa]

Sv: Ni som gjort abort...

Hej, jag tycker att ens beslut kan hänga ihop lite med hur gammal man är. Hade jag varit 40 och inte hade barn innan hade jag inte tagit bort det oavsett. MEN, är du yngre hade jag hellre sparat det underbara att bli förälder till att jag kunde få göra det tillsammans med nån! Jag har gjort en abort, jag ångrar det inte, jag mådde helt OK. Har inte grubblat över detta utan bestämde mig för att se det som en "funktionskontroll" när jag sen träffade den rätte så visste jag ju nästan säkert att iallafall jag kunde få barn... att vi sen tillsammans kunde vara gravida och nu föräldrar har känts underbart. Nu har vi nummer två på gång! Men, det är bara du och din magkänsla som kan avgöra! OM du bestämmer dig för abort så är min bestämda åsikt att man ska undvika den medicinska aborten... detta grundat på min egna goda erfarenhet (av att bli skrapad under narkos) och väninnors gräsliga erfarenheter av tablettaborten. De kommer att försöka övertala dig att göra tablettabort för det är billigare...

Styrkekramar från Lilo Wonder

Tack för info! Har inte hört direkt ngn som tyckt att skrapning varit helt ok. Personligen så verkade piller lättare, men jag har ändå passerat det stadiet och för mig är endast skrapning ett alternativ.

 

[litenloppa]

Sv: Ni som gjort abort...

Det praktiska ordnar sig alltid. Usch, det är ingen lätt situation du sitter i, men ett alternativ (om ditt ex är väldigt öppen) är att den andra killen (om han är far) accepterar att ditt ex adopterar barnet.

OM han har varit den felande länken för att det tidigare inte bliit ett barn så kanske en donation till sist ändå hade varit lösningen? En pappa är den som ÄR pappa och inte biologin, det är min bestämda uppfattning.

Jag skulle ha mycket svårt att göra en sen abort bara för att det skulle vara "fel far", men det är jag det. Du kanske tänker annorlunda och det är du som skall känna vad som är rätt för dig.

Lycka till i ditt svåra beslut och jag tror att det blir bra, vad du än bestämmer dig för - bara du känt efter ordentligt först.

Kram

Ang adoption så har vi pratat om det också. Den andra killen vet fortfarande ingenting, och jag tycker att han har en rätt att veta iaf. Så får vi se hur han ställer sig till allt detta, dvs, om det visar sig att det är den andra killens barn. Instämmer helt med dig där. En pappa är den som finns där och ställer upp för sitt barn. Oavsett arvsmassa. Sedan tycker jag ändå att alla parter ska få reda på sanninen så att det inte dyker upp en massa otrevliga överraskningar för barnet längre fram i livet.

Jag har inga problem med att det skulle vara "fel far", det är mitt ex som gärna vill veta om han är far 100% säkert. Skulle jag välja att ta bort det så är det isf för att det inte är rätt mot barnet att behålla det då jag inte lever i en "mamma-pappa-barn"-relation, så att barnet för växa upp i en "vanlig" familj. Men å andra sidan så finns det ju mkt mer "trasiga" familjer. Jag lever hellre själv med mitt barn än att leva i en dålig relation med en massa bråk hela tiden.

Jag ska även meddela att jag nu tagit ett beslut:

Jag ska bli mamma i Augusti!!

Tack snälla för alla tips och råd. Alltid skönt att få se saker o ting från alla synvinklar! Betyder så enormt mkt för mig o ni ska bara veta hur rörd och varm jag blir av ert engagemang!

 

[vindvissla]

Sv: Ni som gjort abort...

Jag ska även meddela att jag nu tagit ett beslut:

Jag ska bli mamma i Augusti!!

Grattis! Ditt barn kommer bli älskat och det är faktiskt det viktigaste.

 

[Kaktusblomma]

Sv: Ni som gjort abort...

Gratulerar! Skönt att beslutet äntligen är taget?
Jag håller med Vindvissla om att det viktigaste faktiskt är att barnet blir älskat, Lycka till! Hoppas att du dyker upp i fler trådar här sen

 

[Calazirya]

Sv: Ni som gjort abort...

Jag ska även meddela att jag nu tagit ett beslut:

Jag ska bli mamma i Augusti!!

Stort Grattis till dig

 

[Lupino]

Sv: Ni som gjort abort...

Grattis, du har just startat ditt livs stora resa!!

Lycka till med allt nu!

 

[ako]

Sv: Ni som gjort abort...

Grattis!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

[Zenith]

Sv: Ni som gjort abort...

Får väl också stämma in med ett rungande GRATTIS!!
Du låter mycket gladare nu, så det låter som helt rätt beslut att ta!

 

[prinsessfeminist]

Sv: Ni som gjort abort...

GRATTIS!!!! Alla barn har rätt att vara önskade och älskade!

Varmt lycka till och det kommer att gå bra. Hoppas att du inte förstod mina tankegångar som om du inte skulle vara öppen mot den ovetande eventuella fadern. Självklart får du ta dig igenom detta och informera honom och hitta en bra lösning för barnet.

Vad bra att du har vänner, familj och en så förstående ex-sambo. Tag hand om dig och magen!

 

[havreflinga]

Sv: Ni som gjort abort...

Grattis!

Du måste uppdatera när du har pratat med den andra killen. Jag är nyfiken på hur han reagerar. Det kanske blir så att du har två potentiella, engagerade och villiga pappor. Det kan ju förstås bli ett problem, men det är ändå ett positivare utgångläge att ha en pappa för mycket, än ingen alls.

Om det visar sig att ditt ex inte är biologisk pappa, så kanske det här ändå var en lycklig slump som gjorde det möjligt för honom att bli bonus-pappa/adoptiv-pappa/extra-pappa (beroende på hur mycket av faderskapet den andre i så fall släpper ifrån sig). Det skulle ju kunna vara så att han har svaga spermier (eller vad man kallar det) och inte får några fler barn. I så fall kanske han i framtiden ser tillbaka på den här händelsen som något väldigt lyckat.

Det är ju omöjligt att förutse hur ni kommer att tänka kring den här situationen i framtiden. Men just nu är ni ju i alla fall minst två som känner glädje inför det lilla livet i din mage, och det är ju en riktigt bra start.

 

[boccia]

Sv: Ni som gjort abort...

Jag ska bli mamma i Augusti!!

Stort GRATTIS och lycka till i livets största resa

 

[litenloppa]

Sv: Ni som gjort abort...

Tack! Känns helt underbart nu att man kan unna sig detta och bara vara lycklig ist för att hålla på och grubbla.

Prinsessfeminist: inga missförstånd. Jag kanske utryckte mig lite klumpigt. Du skrev ju att om "ovetande pappan går med på adoption", så det var glasklart. Vi pratade faktiskt med kuratorn på kvinnokliniken och ett alternativ är ju att mitt ex bara skriver på faderskapsdokumentet, utan att man testar, så vet ingen annan ngt heller. Men vi båda vill ju veta, och iom att fler än jag o mitt ex vet att det finns en stor möjlighet att han inte är pappa så hade säkert barnet fått reda på det iaf längre fram i livet. Exempelvis nere på "byn" då vi lever i en småstad där alla vet allt om alla. Så då är det bättre att vara öppen om allt från dag 1. Vi har även bestämt att ta det testet i v. 15 för att vara helt säkra. Barnet ska även få veta hur det ligger till sen, dvs om mitt ex inte skulle vara dess pappa.

"Dess" kändes konstigt att skriva, jag tror att det är en tjej

Kommer absolut att skriva vad "pappa nr 2" säger när jag berättat för honom. Han har ju som sagt examen på fredag så jag vill inte ringa o sabba allt för honom nu. Men jag kan nog inte vänta till efter jag fått resultatet från fostervattensprovet heller tror jag. Känns som han har rätt att få veta så snart som möjligt även om jag inte är helt säker ännu. Då har han ju så lång tid som möjligt på sig att ta ställning till hur han vill göra. Sen så kanske mitt ex har svaga spermier, tror också att det kallas så, vi vet ju inte. Vi har aldrig testat. Det kan ju också vara ett sätt att ta reda på om han är pappan eller inte.

Vi är alla jättelyckliga nu och har redan börjat planera hur vi ska boa inför att den lilla anländer.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Ni som gjort abort...

Oavsett prat på byn eller ej, så är det bäst att vara öppen. Barnet skall slippa obehagliga överraskningar och den som räknas är den pappa man har.

Jag blir så glad när jag läser att ni båda ser fram emot detta, tänk om det hela blir en situation som Havreflinga uttrycker? Tänk om barnet får två pappor som vill barnet väl och älskar det... Underbart!

Men för alla skull så hoppas jag att det är ditt ex. Det blir onekligen enklast så.

Lycka till nu och håll oss uppdaterade. Tänk denna bebis kan vara vår Bukebaby också. Snacka om att vi alla är med i planeringsstadiet!