Ni som är steriliserade utan barn

[Rugge]

Alltså jag förstår att du såhär i efterhand är glad för att du inte steriliserade eftersom du nu har en dotter - men att neka någon en sterilisering kan väl inte vara barnmorskans jobb? Det låter otroligt gränslöst

Japp och så kände jag också, men jag tänkte att jag får väl stå ut några år till sen ta tag i det igen

 

[Rugge]

Ville du då inte ha inte ha barn för att du inte ville ha barn eller ville du inte ha barn pågrund av mannen du få var i ett förhållande med?

Nu i efterhand så har jag kommit fram till att det beröde till största delen på mannen och hur vårt förhållande fungerade

 

[Mistimed]

@Hedinn
Med operation tillkommer det såklart vissa risker, du skulle enligt internet ( ) kunna få en blödning som kräver en ny bukoperation för att fixa t.ex.
I övrigt verkar jag vid en snabb googling inte hitta några vidare biverkningar, läste något om att de eventuellt kan råka bränna av en blodådra (?) nära äggledaren och att man då kan komma att ha oregelbundna blödningar i upp till ett halvår. Men det kan man ju med vilket hormonpreparat som helst också.

Jag var säker på att det fanns fler biverkningar som folk upplevt efter sterilisering, men jag kanske drömt det då. Eller så är det Essure jag läst det om, där vissa kvinnor upplevt huggande smärtor ett bra tag efter isättning.

 

[sthu]

Här är en till som funderar på sterilisering.
Men det funkar bra med kopparspiral så jag har inte kommit längre än.
Är 29, barnlös och i relation. Han vill inte heller ha barn (5 år äldre).

 

[Brandgul]

Nä, nickel i kroppen är absolut inte aktuellt för min del, är inte allergisk men har reagerat på smycken. Läste nåt hastigt igår att man även kunde gå igenom slidan istället för titthål? Då skulle man väl inte behöva sövas heller... Men det kanske är svårare eller nåt? Större risk?

Äggledare, inte äggstock

Att gå in via slidan är förmodligen Essure.

 

[Vassi]

Har nyss fyllt 30 och har periodvis funderat på sterilisering. Eller snarare, räknat ner till en ålder känns ”okej” för mig som person att våga göra det. Har under flera år känt att jag inte vill ha barn, men är liksom lite orolig över hur påverkad jag blev av en tidigare partner som absolut inte vill ha barn. Är en väldigt tänk-om-person så är helt enkelt rädd att ångra mig om något år ändå.
Har tur på så vis att jag funkar bra på hormonspiral när den väl sitter där, men senaste instättningen tog en överläkare och en bm ca 60 min. Då hade en annan bm redan försökt ett tag. Så för mig handlar det mycket om att kunna välja en mer permanent metod och sen slippa tänka på det.

 

[Red_Chili]

Får man fråga hur ni lever och sådär (ni behöver givetvis inte svara). Tänker att ni är i min ålder och det är ju i regel väldigt varierande var folk befinner sig runt 30. Vissa har liksom hus, barn och hela köret liksom, medan vissa andra (typ jag) pluggar och är inneboende. Kanske att de saker kan påverkas av varandra, även om det kan vara oklart vad som "orsakar" vad?

Jag är singel sedan 3 år tillbaka, har två hundar, fast jobb... Typ så. Jag har ingen som helst längtan efter "Svenssonliv" och när jag ser hur folk i min närhet lever, med heterosexuella, monogama parförhållanden och allt som enligt normen hör till så känner jag direkt att det inte är något för mig. De av mina vänner som har barn är fantastiska föräldrar, men varenda liten del av deras (föräldra)liv får mig att tänka "VILL INTE!". Det finns inte en enda del av föräldrarollen som känns ens rimlig att ha som del av mitt liv, och det i kombination med att jag mår tusen gånger bättre som singel än vad jag någonsin gjort i något tidigare förhållande... Det finns helt enkelt inte på kartan att det kommer barn.

 

[Unafraid]

Jag är 29. Sambo sen fyra år och förhoppningsvis resten av livet, jag ska inte ha barn. Aldrig i livet, tål inte några barn, hemska påfund.

I mitt län är det ganska dyrt att sterilisera sig, har kollat upp det någon gång. Men skulle göra det om det var billigare.

 

[SiZo]

Jag är singel sedan 3 år tillbaka, har två hundar, fast jobb... Typ så. Jag har ingen som helst längtan efter "Svenssonliv" och när jag ser hur folk i min närhet lever, med heterosexuella, monogama parförhållanden och allt som enligt normen hör till så känner jag direkt att det inte är något för mig. De av mina vänner som har barn är fantastiska föräldrar, men varenda liten del av deras (föräldra)liv får mig att tänka "VILL INTE!". Det finns inte en enda del av föräldrarollen som känns ens rimlig att ha som del av mitt liv, och det i kombination med att jag mår tusen gånger bättre som singel än vad jag någonsin gjort i något tidigare förhållande... Det finns helt enkelt inte på kartan att det kommer barn.

Just biten att man mår bättre som singel behöver ju inte vara ett problem, det är ju fullt möjligt att skaffa barn ensam, om man nu skulle vilja det.

Vilket du inte verkar vilja, men...

 

[Bison]

Jag steriliserade mig för ett år sedan. Har alltid vetat att jag inte vill gå barn men det har varit galet dyrt i mitt landsting tidigare.
När avgiften sänktes passade jag på, är väldigt nöjd med mitt beslut.
Blir 33 i år.

 

[Malibu_Stacy]

Jag steriliserade mig för ett år sedan. Har alltid vetat att jag inte vill gå barn men det har varit galet dyrt i mitt landsting tidigare.
När avgiften sänktes passade jag på, är väldigt nöjd med mitt beslut.
Blir 33 i år.

Vad kostar det, av ren nyfikenhet?

 

[Stekspaden]

Just biten att man mår bättre som singel behöver ju inte vara ett problem, det är ju fullt möjligt att skaffa barn ensam, om man nu skulle vilja det.

Vilket du inte verkar vilja, men...

Men sluta tjata! Det är ganska ohyfsat att hålla på och säga så. Nu vill hon inte. Skulle barnälskare tjata lika mycket om exempelvis att skaffa en tatuering? Liksom du kan ju skaffa en om du vill om du tar ett lån... Du kommer älska den när den väl är på plats, så ont gör det inte osv.
Tänk om du ångrar dig när du är gammal och rynkig och kunde va så fin när du var ung med en tatuering. Nu är huden för gammal för att tatuera på osv.

 

[Bison]

Vad kostar det, av ren nyfikenhet?

Tidigare kostade det 12000 för själva operationen. Det ändrades till samma kostnad som för ett vanligt läkarbesök.

 

[Lovisaleonora]

Har nyss fyllt 30 och har periodvis funderat på sterilisering. Eller snarare, räknat ner till en ålder känns ”okej” för mig som person att våga göra det. Har under flera år känt att jag inte vill ha barn, men är liksom lite orolig över hur påverkad jag blev av en tidigare partner som absolut inte vill ha barn. Är en väldigt tänk-om-person så är helt enkelt rädd att ångra mig om något år ändå.
Har tur på så vis att jag funkar bra på hormonspiral när den väl sitter där, men senaste instättningen tog en överläkare och en bm ca 60 min. Då hade en annan bm redan försökt ett tag. Så för mig handlar det mycket om att kunna välja en mer permanent metod och sen slippa tänka på det.

Om du har minsta tvekan hade jag inte ens övervägt det. Inte minst för att det är ett operativt ingrepp som inte egentligen är livsnödvändigt. Jag har respekt för riskerna med operationer.

Jag kommer att bli tvungen att gå ifrån hormonspiralen som i många aspekter fungerar utmärkt för mig (30 sekunder insättningstid). Sneglar nu på p-stav istället, verkar vettigt.

 

[SiZo]

Men sluta tjata! Det är ganska ohyfsat att hålla på och säga så. Nu vill hon inte. Skulle barnälskare tjata lika mycket om exempelvis att skaffa en tatuering? Liksom du kan ju skaffa en om du vill om du tar ett lån... Du kommer älska den när den väl är på plats, så ont gör det inte osv.
Tänk om du ångrar dig när du är gammal och rynkig och kunde va så fin när du var ung med en tatuering. Nu är huden för gammal för att tatuera på osv.

Men ge dig!
Jag har inte tjatat det minsta!


Hon skrev en sak, jag svarade på den biten.


Jag är verkligen inte barnälskare, tvärtom så nu får du nog skärpa till dig.

 

[Niyama]

Har tänkt sen jag var kanske 18 att jag vill sterilisera mig. Så långt tillbaka jag kan minnas har jag tänkt att jag aldrig vill ha barn. Enda anledningen att jag inte gjort det är för att jag ändå måste äta p-piller, så då är det ju lite onödigt . Har slutat med p-piller några gånger men kan aldrig vara utan.

 

[Red_Chili]

Just biten att man mår bättre som singel behöver ju inte vara ett problem, det är ju fullt möjligt att skaffa barn ensam, om man nu skulle vilja det.

Vilket du inte verkar vilja, men...

Fast nu plockade du en liten bit ur sitt sammanhang.
Ett försök att förtydliga ytterligare: Föräldrar som är två att ta hand om barnen har mycket(!) att göra för att bli bra föräldrar. Ensamstående föräldrar har garanterat ännu mer (där kan de ju inte dela upp sysslor osv). Om jag då tycker att det som ingår i föräldrarollen i par-liv är för mycket för mig, så blir det om möjligt ännu mer "Nej!" som singel.

Om vi vänder på det: Hade jag bara skrivit "Det är för jobbigt med allt som ska göras med ett barn" så hade det garanterat kommit någon och skrivit "Fast ni är ju två som har barnet. Då kan pappan till barnet ta ungen när du är ute med hundarna!" (eller liknande kommentar). Att jag tog med singel-delen öht var alltså ett försök till att inte få följdkommentarer om att det minsann inte är så jobbigt med barn eller liknande.

 

[SiZo]

Fast nu plockade du en liten bit ur sitt sammanhang.
Ett försök att förtydliga ytterligare: Föräldrar som är två att ta hand om barnen har mycket(!) att göra för att bli bra föräldrar. Ensamstående föräldrar har garanterat ännu mer (där kan de ju inte dela upp sysslor osv). Om jag då tycker att det som ingår i föräldrarollen i par-liv är för mycket för mig, så blir det om möjligt ännu mer "Nej!" som singel.

Om vi vänder på det: Hade jag bara skrivit "Det är för jobbigt med allt som ska göras med ett barn" så hade det garanterat kommit någon och skrivit "Fast ni är ju två som har barnet. Då kan pappan till barnet ta ungen när du är ute med hundarna!" (eller liknande kommentar). Att jag tog med singel-delen öht var alltså ett försök till att inte få följdkommentarer om att det minsann inte är så jobbigt med barn eller liknande.

Och det har du heller inte fått.

 

[Red_Chili]

Och det har du heller inte fått.

Nä, jag kan vara glad att det bara kom följdkommentarer om att jag som singel ändå kan skaffa barn

 

[SiZo]

Nä, jag kan vara glad att det bara kom följdkommentarer om att jag som singel ändå kan skaffa barn

Det är inte alla som vet att man kan skaffa barn som singel.

Är det så otrevligt att upplysa om det? Helt ärligt?

Jag vill själv inte ha barn och har fått höra tjatet själv, men nu som 31 år så lägger sig folk inte i längre. Men jag kan aldrig minnas att det var så jobbigt att jag hade blivit upprörd av att någon hade svarat på en förbigående kommentar. Varför skulle man bli det liksom?