Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Då så tar jag och ger detta ett eget svar.

Om det hade legat bostadshus längs med vägen längre upp så hade detta antagligen varit korrekt.
Mig veterligt är det inte prövat, så allt runt detta blir ju en tolkningsfråga.

Nu så är det bara skogsfastigheter utan byggnader och då så hamnar saken i ett annat läge.
Det finns ingen påvisbar daglig trafik med hänvisning till samägandet.
Utan de som går där förbi är bara främlingar som inte hör dit.
Det finns många vägar som går genom en gårdsplan till någon annans skog.
Där de som äger skogen har del i vägen.
Om alla dessa gårdsplaner plötsligt skulle bli allas att promenera på så skulle situationen för många bli rent ohållbar.
Jag skulle gärna se det prövat.
Men ännu så länge har ingen som blivit föst av en sådan gårdsplan dragit det till rätten vad jag vet.

och hur går det ihop med:

Enskild väg

Enskilda vägar är viktiga för friluftslivet och allemansrätten. Genom enskilda vägar kan du enkelt nå badsjöar och fiskevatten, bärmarker och smultronställen

Tillåtet att gå, cykla och rida
Vägens ägare får bara stänga av vägen för trafik med motordrivna fordon. Ägaren kan inte förbjuda någon att gå, cykla eller rida på vägen. Däremot finns möjlighet att genom lokala trafikföreskrifter förbjuda annan trafik än med motordrivna fordon. Men sådana förbud är ovanliga
 
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Saken är att det finns inga källor.
Inte som vare sig styrker ditt påstående eller mitt.

Utan det måste prövas rättsligt i varje enskilt fall.
Sådant som är allemansrättsligt tillgängligt har ju prövats att det inte stör hemfriden.
Och samma prövning måste då göras för husen i exemplen.
Jag påstår att hemfriden störs och att vägen därför inte är allemansrättsligt tillgänglig.

Villaområdet i mitt exempel fick för kommunen sätta upp skyltar med obehöriga äga ej tillträde.
Då de av kommunen ansågs störda i sin hemfrid.
 
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Därför att hemfriden inte får störas oavsett.
Allemansrätten bygger på att man inte får störa eller förstöra.

Om någon blir störd så gäller den inte.
Då så får man pröva i rätten om det är en störning som är större än de boende skall behöva tåla.

Som med "Kanotmålet".
Där var störningen för stor och arrangören fick inte fortsätta att vara där.
 
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Köpte de en tomt väglöst så gjorde de väl det, inget att klaga på i efterhand.

Nej, det gjorde de inte heller. De bara frågade när gubben blev sjuk och då frågade de lite snällt om de kunde få tillgång till vägen för att han skulle bli hemskjutsad med sjuktransport och om de kunde få ha vägen öppen ngn vecka efter, ifall de behövde ambulans. Det fick de inte. Det var då jag och en till började gräva lite i bestämmelserna. I min värld lät det inte klokt. Men vägägaren hade rätten på sin sida, vilket han höll fast vid. Paret blev väldigt ledsna eftersom ägaren till vägen hellre höll sin väg stängd än att han eventuellt räddade livet på sin granne.

Jag klagar på det sistnämnda iallafall.
 
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Det är säkert sällan saken ställs så på sin spets som i fallet med vår drängstuga (och jag förtydligar än en gång att det inte är aktuellt att börja använda det som det bostadshus det en gång har varit, exemplet är bara intressant i diskussionssyfte). Bilden är som sagt från 60-talet och sedan dess har vägen breddats ytterligare för att skogsmaskiner ska kunna ta sig fram så vägen går verkligen precis framför ytterdörren. Det är alltså ingen tvekan om att det är för nära i hemfridsavstånd.

Sammanfattningsvis handlar det ju egentligen bara om vilket som slår högst - hemfriden eller rätten att gå på enskild väg.
 
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Saken är att det finns inga källor.
Inte som vare sig styrker ditt påstående eller mitt.

Utan det måste prövas rättsligt i varje enskilt fall.
Sådant som är allemansrättsligt tillgängligt har ju prövats att det inte stör hemfriden.
Och samma prövning måste då göras för husen i exemplen.
Jag påstår att hemfriden störs och att vägen därför inte är allemansrättsligt tillgänglig.

Villaområdet i mitt exempel fick för kommunen sätta upp skyltar med obehöriga äga ej tillträde.
Då de av kommunen ansågs störda i sin hemfrid.

Från Naturvårdsverkets text som tidigare hänvisats till:

Den grundläggande frågan beträffande allemansrättens
innebörd är: var får man färdas till fots
utan att fråga markägaren om lov? Där man inte
ens har rätt att gå, saknar allmänheten också andra
befogenheter som ingår i allemansrätten.
Rätten att färdas på annans mark regleras i den
centrala allemansrättsliga lagbestämmelsen, 12
kap. 4 § brottsbalken. Den stadgar:
”Tager man olovlig väg över tomt eller plantering
eller över annan äga, som kan skadas därav,
dömes för tagande av olovlig väg” (till böter).



"Att ta väg innebär enligt kommentaren till brottsbalken att åka, rida eller gå över ett område som inte utgör väg.612 I förarbetena har det uttryckligen sagts att som väg räknas gångstig, gårdsplan och andra områden som används för trafik. ”Att färdas över sådana områden är därför inte att ta väg, såvida inte gränserna för den befintliga vägen överskrids”

http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:18410/FULLTEXT01

Utöver detta säger Naturvårdsverket att ägaren till en väg inte har rätt att stänga av vägen för gående.

Hur kan du påstå att det inte finns några källor som styrker mitt påstående?

Att allemansrätten godtyckligt inte skulle gälla så fort någon blir störd är såklart inte sant. Då skulle det finnas många (eller ja ännu fler) störda markägare runt om i landet.
 
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Därför att hemfriden inte får störas oavsett.
Allemansrätten bygger på att man inte får störa eller förstöra.

Om någon blir störd så gäller den inte.
Då så får man pröva i rätten om det är en störning som är större än de boende skall behöva tåla.

Som med "Kanotmålet".
Där var störningen för stor och arrangören fick inte fortsätta att vara där.

Absolut man får inte störa enligt allemansrätten. Men det här handlar ju om att det när man går på en väg inte är att störa. Rent juridiskt alltså.

Jag har inte läst något "kanotmål" men en googling ger att rör sig om en näringsidkare där kanoterna rent fysiskt förstörde markägarens mark. Knappast jämförbart med att en privatperson går på en väg.
 
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Vägens ägare får bara stänga av vägen för trafik med motordrivna fordon. Ägaren kan inte förbjuda någon att gå, cykla eller rida på vägen. Däremot finns möjlighet att genom lokala trafikföreskrifter förbjuda annan trafik än med motordrivna fordon. Men sådana förbud är ovanliga
Stämmer helt, men inkräktar fotgängare, cyklister och ryttare på hemfridzonen får de inte använda den privata vägen.

Det är väl lite av det här som är själva kärnan i problematiken? De som vill använda vägen hävdar allemansrätten utan att vara pålästa. Och vice versa.
Jag trodde jag var påläst, men där jag ridit, plockat svamp eller promenerat har jag inte kommit i det läget att jag kommit över gårdsplan om det inte har varit asfalterad väg typ. Så jag visste inte så mycket som jag trodde.

De två grundstenarna och villkoren för allemansrätten är - Inte störa, inte förstöra. Man får nog tänka en gång extra. I alla fall jag! :)
 
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Sedan undrar jag lite över vad som händer om man kommer runt hörnet med ett arbetsredskap och kör på någon, på egen gårdsplan, på egen tomt som leds dit på egen väg?

Blir det samma sak som med inbrottstjuven som halkar på köksgolvet eller blir biten av hunden när denne försöker ta sig ut?
Och var ligger ansvaret om någon halkar och bryter benet på vintern för att man valt att inte sanda hela vägen?

För i så fall har jag ännu mer förståelse för varför så många inte vill ha fotgängare på sin väg!

Lantbruk är ju ett av Sveriges farligaste arbeten där dödsolyckor händer tätt som oftast. Det är väl en av orsakerna att det är så bra att ha sjuk/olycksfallsförsäkringar hos Länsförsäkringar (i alla fall om man har lantbruk). ;) De har ju inga reservationer för farliga sporter som ridning, cross och bergsklättring eftersom yrket i sig är mycket farligare.
 
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Stämmer helt, men inkräktar fotgängare, cyklister och ryttare på hemfridzonen får de inte använda den privata vägen.

Källa tack :) Nu när jag har hänvisat till en tre, fyra skriftliga källor som påstår motsatsen så vore det väldigt intressant.

Att man inte får inkräkta på hemfridszonen är helt sant. Men poängen är ju att en enskild väg där det "tydligen rör sig grannar och andra utomstående" inte utgör någons hemfridszon enligt källa jag angivit i mina tidigare inlägg.
 
Senast ändrad:
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Att ta olovlig väg är en annan sak än störd hemfrid.
Juridiskt så hanteras de på olika ställen i lagen.

Hemfriden får inte störas.
Och det kan den göra även om det inte är tagande av olovlig väg.


Brottsbalken http://www.riksdagen.se/sv/Dokument...ningssamling/Brottsbalk-1962700_sfs-1962-700/
12 kap. Om skadegörelsebrott
4 § Tager man olovlig väg över tomt eller plantering eller över annan äga, som kan skadas därav, dömes för tagande av olovlig väg till böter.

4 kap. Om brott mot frihet och frid
6 § Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter.
 
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Exemplet med kanoterna är att om störningen anses vara för stor så får man inte.
Även om allemansrätten gäller.

Det finns ingen direkt lag som säger att man har rätt att gå på någons enskilda väg.
Däremot en lag som säger att man inte får störa hemfriden.

Lagar som finns är ju starkare än att de inte finns.
 
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Ja man blir ansvarig.
Om inte den som råkar illa ut kan visas ha brustit i aktsamhet.
En skylt med "Arbetsområde tillträde förbjuden" är bra att ha.
Då så kan ingen hävda att den "Inte visste".

I Kista finns massor av gångstigar med skyltar "Sandas och snöröjs ej", för att inte fastighetsägarna skall bli ansvariga.
Och det finns vägar med "Ingen vinterväghållning".
 
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Men det är bara en tolkning.
Inget som står i lagen.
Då så måste man tolka hur mycket grannarna rör sig där om det nu ens finns grannar.

Om där bara finns en skog som ägarna besöker 2-3 ggr/år så rör det sig inga människor där normalt.
Att utomstående har tagit sig friheter ger inga rättigheter.
 
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Ja som jag har sagt flera gånger är vi överens om att man inte får störa hemfriden.

Det vi inte är överens om är huruvida man kan störa hemfridszonen genom att gå på en väg.

Angående allemansrätt och ta väg, läste du inte ens vad Naturvårdsverket skrev? Att du utan källor argumenterar emot Naturvårdsverket är ju lite lustigt, och något jag tycker känns lite onödigt att ens bemöta.

Men vi kangöra det enkelt.

Ge mig en källa till att en markägare får stänga av enskild väg för gående. Det enda vi har hittills är ju källor som hävdar motsatsen.
 
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Jag ringde ju min kommun igår och fick till svar att de inte hade på min gårdsplan att göra så jag kunde sätta upp vilka skyltar jag ville.
Av deras erfarenhet fick man bäst effekt om man hade en vänlig ton på sina skyltar. De rekommenderade t.o.m. en skyltfabrikant.
Så det kändes ju som det inte var en obekant förfrågan? :)

I Naturvårdsverkets skrift om allemansrätten kan man läsa på sidan 15 och 16 som hänvisar till lagtext:
Lagrummet är inte så lätt att tolka. Vad som förbjuds är att ta ”olovlig väg”, och med detta menade man vid bestämmelsens tillkomst att någon färdas på område som inte utgör väg. Körvägar, väl upptrampade gångstigar etc. kan man vanligen följa, men en främling får emellertid inte ens på vägar och stigar inkräkta på hemfridszonen. Han får inte komma så långt in på annans område att han gör sig skyldig till hemfridsbrott, detta enligt ett stadgande i brottsbalken (4 kap. 6 § första stycket).

2. Till fots i naturen
Hemfridsbrott föreligger om någon ”olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg”. Inkräktaren kan dömas till böter (eller undantagsvis fängelse).
Man måste alltså hålla sig borta från annans ”gård”. Dit räknas inte bara avskilda gårdsplaner där inga utomstående får passera utan också mindre villaträdgårdar och dylikt, kanske också andra områden intill bostadshus som är avskärmade för insyn genom häckar eller staket. Sådan mark är absolut skyddad och får inte ens beträdas på vägar eller trädgårdsgångar – förutsatt naturligtvis att man inte har något ärende som ägaren kan väntas godta, till exempel att fråga om rätta vägen.
Hela skriften
mvh
 
Senast ändrad:
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

och hur går det ihop med:

Enskild väg

Enskilda vägar är viktiga för friluftslivet och allemansrätten. Genom enskilda vägar kan du enkelt nå badsjöar och fiskevatten, bärmarker och smultronställen

Tillåtet att gå, cykla och rida
Vägens ägare får bara stänga av vägen för trafik med motordrivna fordon. Ägaren kan inte förbjuda någon att gå, cykla eller rida på vägen. Däremot finns möjlighet att genom lokala trafikföreskrifter förbjuda annan trafik än med motordrivna fordon. Men sådana förbud är ovanliga

Sorry men jag har som solitär väghållare rätt att stänga av vägen för all trafik utom just gående;) Kan alltså helt lagligt sätta upp en bom, gräva ner en färist, sätta upp staket så länge det finns stättor eller vinkelöppningar.
 
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Nej, det gjorde de inte heller. De bara frågade när gubben blev sjuk och då frågade de lite snällt om de kunde få tillgång till vägen för att han skulle bli hemskjutsad med sjuktransport och om de kunde få ha vägen öppen ngn vecka efter, ifall de behövde ambulans. Det fick de inte. Det var då jag och en till började gräva lite i bestämmelserna. I min värld lät det inte klokt. Men vägägaren hade rätten på sin sida, vilket han höll fast vid. Paret blev väldigt ledsna eftersom ägaren till vägen hellre höll sin väg stängd än att han eventuellt räddade livet på sin granne.

Jag klagar på det sistnämnda iallafall.

Men är det den enda vägen till kåken?
Kan det inte ha varit så att man hade nyttjanderätt på den nu helt förfallna andra vägen mot att man underhöll den?
I så fall så ligger man ju som man bäddat och det finns då ingen anledning att klaga.
 
Sv: Ni proffs på allemansrätten härinne, hoppa hit tack! :)

Från samma text:
Huvudtanken bakom regeln i 12 kap. 4 § är ganska klar. I stort sett blir det utslagsgivande, hur långt markägarens hemfridsintresse rimligen kan anses gå.
På det området är han skyddad.
En tomt i lagens mening är alltså vidsträckt omkring bostadshus
, men betydligt mindre runt ekonomibyggnader, båthus och badhus. Den förekommer knappast alls vid till exempel ängslador. Tomt finns vidare i princip bara kring byggnader. Markägaren kan normalt inte räkna med skydd för området vid badbryggor, trampoliner etc., än mindre för en badplats som saknar sådana anordningar men som han vill anse som sin privata. Det är inget hinder att hoppa i vattnet t. ex. från annans badbrygga om den inte för tillfället används av ägaren eller hans familj. Ligger han och solar sig där bör han däremot få vara ifred.
Hur långt skyddet når från byggnaderna varierar med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt terrängförhållandena. Träd, buskar och bergknallar som hindrar insyn mot bostadshus medför att man kan passera ganska nära huset – sällan dock närmare än 10–15 meter, om man
inte följer vägar som tydligen används också av grannar och andra utomstående. Är insynen fri, får man hålla sig på längre avstånd. Men den som går förbi en villa på 60–70 meters håll lär i allmänhet inte kunna straffas för att han tagit väg över tomt.
Om huset är omgivet av parkanläggning eller liknande kan dock tomten gå längre (jfr nedan sid. 27). Vid andra byggnader än bostadshus minskar
som sagt det skyddade området och är åtminstone omkring båt- och badhus obetydligt.
Min kommun tyckte ju att jag var bussig som inte tänkte hindra folk från att gå på våra skogsvägar. Vägen dit ligger ju inom hemfridzonen (i vårt fall dryga 40 m) medan gårdsplanen har ca 10 meter till insyn.
Håller man sig 60-70 meter från någons hus/gårdsplan kan verkar man tryggt kunna passera såvida man följer allemansrätten för övrigt. :)
mvh
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Ryttare, respekt?? Vi har ett hus och en stor lada. Bägge ligger vid en gårdsplan modell mindre, kan precis vända med sopbilen och...
2 3 4
Svar
65
· Visningar
8 095
Senast: Jadzia
·
Hästhantering Jag använder en kär väns nick så vet ni vem jag är annars så håll det för er själv. Idag hände något som jag inte vet hur det gick till...
2
Svar
26
· Visningar
4 461
Senast: skuggi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp