Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?
*KL*
Nu har jag också läst hela tråden (eller hela och hela, jag orkade inte med vissa sidospår om individer)
Som respons på TS ursprungliga inlägg - jag blir rejält trött på dessa artiklar i Ridsport om dessa superrika familjer, berättelsen om superhäst Nr 1 som står i stallet och superhäst nr 2 som är på G, och superhästar nr 3, 4 och 5 som pappa nyss köpt för att man ska se vad dom går för, och nya skrittmaskinen och ridhuset som pappa nyss slängt upp på anläggningen mm mm. Handlar inte om svensk avundsjuka eller ens om Sverige - jag hade samma reaktion på artikeln i förra numret av Hippson som handlade om tjejen i USA som är hoppstjärna och har allt, bara allt, och en pappa som flyger in med privathelikopter för att se henne tävla.
Vaddå, "NYHET! Superrik familj köper superhästar och ungarna gör superresultat", och jag känner blah blah blah, whatever.
Kruxet är att
det känns inte relevant för mig. Och dom flesta av oss som läser dessa tidningar är likadana, vi är faktiskt vanliga dödliga hobbyryttare som kämpar på med pålle. Så dessa artiklar känns mera skrivna för skaran för inbördes beundran, för någon vidare relevans har de inte.
Men men, inbördes beundran ska den kretsen kanske få ägna sig åt emellanåt.
Och JA, jag föredrar att läsa artiklar om "den som kämpat sig upp" typ Patrik Kittel eller Malin eller Angelica, eller brittiska fälttävlansryttare som började med att låna grannens ponny mm. Just för att dom berättelserna måste naturligtvis vara mera inspirerande för "vanliga" unga med ambitioner - att det faktiskt går att kravla sig upp bara man vill.