Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Håller med och jag tycker det är riktigt trist att folk känner att dom ska behöva sitta och försvara sig i en tråd på ett forum... Och nu verkar det mesta handla om räkmacka, vad är räkmacka och so on. Även en liten underton av att räkmacka är fult och dåligt, bortskämda snorungar.

Sedan måste ju alla tänka på att folk lever helt skilda liv. För en människa är 200000kr för en häst en enorm summa som aldrig är nåbar, medans för vissa är 200´ normalpris på häst, och för vissa är det en medioker häst.

Visst är det trist att den "fattiga" inte kan göra en satsning på samma sätt, och visst hade det varit underbart om alla hade lika förutsättningar. Men ingenting i livet och världen ser ut så. Jag anser att det finns större och värre problem än så. Lite OT kanske, men det är det mesta i den här tråden nu ;)
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Min dröm är (att få extremt mycket pengar) att starta någon slags fond, med både pengar och fina ponnyer, för just dessa ryttarna, dom som inte har pengarna, MEN ambitionen! och talangen. Om dom fick en bra utbildad ponny på, säg, 2 år, betalad och klar och ett stipendium till träning och tävling så skulle dessa komma mycket längre! En skjuts till dessa, 'det gör inget att du inte skiter pengar, för du är duktig ändå'. (Går det bra och framåt finns möjligheten att få ett stipendium).

Fantastisk idé! Är det OK om jag liksom "snor" den? Är lokalpolitiker som jobbar för ridsporten, att inrätta nån slags fond skulle inte vara helt omöjligt. (Man får bara ha tålamod; politikens kvarnar mal långsamt...);)
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Du får gärna sno den, om den en dag finns så ska jag vara stolt! ; )

jag hade tänkt mig en korsning av någon fond och dressyrringen? så att man kan bli stödmedlem, man betalar en summa, som en fadder? och så får man info om ekipagen/t m.m. Sedan så skulle ryttaren då som 'motprestation' få blogga om vad som händer, skriva lite om tävlingar, träningar, lägga ut bilder då och då.

Tanken var att fonden köper in ett par ponnyer, inga fantastiska, men välridna(!), så att en ryttare verkligen får utvecklas av dom, lära sig hur man faktiskt rider dom svårare klasserna (därmed inte sagt taxi; ) ). Sedan kommer dessa att få lånas ut på ca 2 år (självklart med prövotid i början så att det inte blir helt tokigt) och att den är helt betald, försäkring, hovslagare, stallplats m.m. ägaren får dock vara med och bestämma lite, så att den inte står i värsta ruffstallet ex.

När tiden går ut, så kan det förlängas, om det finns stor chans för ekipaget att göra något särskilt (inte sluta när det är 4 mån kvar till ett SM som man redan är kvalad till ex.). Eller så får man byta ponny, för tanken var att man får chansen på mer än en ponny, för att rida flera bra hästar ger mycket mer än en skitbra, man vill fortsätta se ungarna komma vidare i sin ridning. (så att dom får chansen att vara duktiga mer än en gång).

Ryttarna som fångas upp är 12 upp till 17? (19, om det blir stort och det finns storhästar). Vill inte ha för små barn med, då jag inte tycker att det ska vara alltför allvarligt för tidigt i leken om man säger så. Jag har inte grunnat alltför mycket på denna idén än, men fler tankar är alltid kul!

Vad jag hade velat fokusera på är att det inte är några glassiglass hästar, för att jag kan se för mig att det blir för mycket prestige annars, för helt plötsligt räcker det inte med att man tar sig framåt, utan man måste vinna och vara bäst.

OT, förlåt TS!
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Bra tänkt, Ponnyryttaren. Hör gärna av dig om du får fler idéer eller utvecklar denna.:)
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Låter som en jättebra idé.

*kl*
Har läst tråden och håller med Fiorano att media inte nämner pengarna.
Tror det beror på att i Sverige är det fult att ha pengar, så man vågar liksom inte låtsas om det.

och så "on a lighter note" som det heter på engelska: Jag blev så fruktansvärt sugen på räkmacka. Och så blev det bara värre av att det inte finns att få tag på här där jag bor...
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Men hur lite ska föräldrar ställa upp för att det inte ska vara räkmacka? De har ju ändå enligt lag FÖRSÖRJNINGSPLIK tills man är myndig. Det är alltså föräldrarnas uppgift att betala för barnen. Sen att utgifterna anpassas efter familjens ekonomi är ju självklart. Men att kräva av 10-15 åringar att de ska betala sina hästar och sin hobby själv blir ett bakåtsträvande. Barn ska inte jobba. För att få pengar måste man jobba. Det blir en omöjlig ekvation.

Eller vill du att vi ska gå mot ett samhälle där barnarbete blir standard för att barnen ska ha en sport?

Men du, försörjningsplikt innebär inte att föräldrar måste ställa upp i vått och torrt även om man har pengar? Det innebär inte heller att barn skall kräva att sina föräldrar betalar för hästar , stall, träning osv även om man har pengar. Så att säga att de barn som får full stöttning från föräldrar gällande pengar, uppbackning i form av ponnyer osv inte åker räckmacka visar att man har en snedvriden syn på verkligheten. Dom ÄR priviligerade. Tycker du verkligen inte det?

Man kan tro genom diskussionen att du är 1. ensamt barn eller mångmiljonärer till föräldrar 2. har fått färdiga ponnyer och hästar i hela ditt liv och full backning från föräldrarna. 3. känner dig oerhört trampad på dina tår eftersom ovanstående verkar vara en självklarhet. ? Vet du vad, det är det inte!

I en vanlig normal löntagarbarnfamilj med säg 3 barn, finns det nog inte så mycket tid eller pengar till att stötta alla barnen med deras fritidsintresse så för majoriteten av dessa är det inte alls självklart med stöttning från föräldrar.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Så nu finns det inte längre några pengar kvar från alla hästaffärer så nu är det bara att börja om från början igen, vilket fick bli ett föl..

Räkmacka in my ass!!!

Nu kan jag inte riktigt läsa i tråden var någon har sagt att du har åkt räkmacka? Varför har du tagit på dig räkmackerollen?

Det enda jag har sagt är att jag inte anser att lektra går den hårda vägen och Nej det anser jag fortfarande inte ;)

*kl*
Vad jag kan utläsa i tråden är att folk känner sig oerhört trampade på tårna av det här räckmacketruskelusket. Varför kan man bara inte säga att man är glad för att man är priviligerad med föräldrar som ställer upp och backar upp med hästar osv istället för att få det att låta som om det är något normalt i varenda familj? För det är det inte, långt ifrån!
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Håller med och jag tycker det är riktigt trist att folk känner att dom ska behöva sitta och försvara sig i en tråd på ett forum... Och nu verkar det mesta handla om räkmacka, vad är räkmacka och so on. Även en liten underton av att räkmacka är fult och dåligt, bortskämda snorungar.

Sedan måste ju alla tänka på att folk lever helt skilda liv. För en människa är 200000kr för en häst en enorm summa som aldrig är nåbar, medans för vissa är 200´ normalpris på häst, och för vissa är det en medioker häst.

Visst är det trist att den "fattiga" inte kan göra en satsning på samma sätt, och visst hade det varit underbart om alla hade lika förutsättningar. Men ingenting i livet och världen ser ut så. Jag anser att det finns större och värre problem än så. Lite OT kanske, men det är det mesta i den här tråden nu ;)

Räckmacka behöver inte alls vara fult och dåligt!
Fast jag uppfattar det mest som om folk känner sig trampade på tårna för att det är så självklart för dom att föräldrar stöttar och backar upp så att dom inte riktigt anser att dom är priviligerade i det fallet.

Det finns ju grader av räckmackor som någon sa :D
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Vad trist att höra att du hamnat på 0!

bara ett förslag, du har inte anmält dig till Trojka och liknande?
Med tanke på din arbetsplats vore du säkert intressant för något sådant.

Och du, kosta på dig en A2a nästa gång iaf!
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Jag kan till viss del förstå om folk känner sig trampade på tårna. Det som antyds enligt svenska jantelagen i vanlig anda är ju liksom att man om man har stöttande föräldrar och ekonomi, då får man resten av sitt engagemang och slit förringat - det arbete man lägger ner blir liksom inte värt ngt i kritikernas ögon, det räknas inte, för "de har hjälp och pengar". så jag kan förstå hur man känner sig.

jag tycker att debatten är lite konstig. vissa har mer resurser än andra, så är det i alla lägen i livet, inte bara inom sport. Att man vill hitta framgångs historier med "sonen från bygden" som kämpade sig upp osv, är ju universalt det med, oavsett ämne och sport.....
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

KL*
Ni är roliga ni, ni vill gärna att det ska vara lilla Lisa från skogen som var fattig och som fick jobba ihop pengar själv för att kunna rida på ridskolan ibland som ska vara den framgångsrika. Men gud nåde om hon skulle ärva en summa pengar eller skaffa sig en sponsor, eller varför inte sälja en häst för mer pengar än vad man köpte den för.

Absolut inte , men varför kan man inte erkänna att man är priviligerad? Är det något fult? Eller vill man framställa sig som lilla Lisa från skogen fastän man inte är det? Det är väl det som Fiorano menar med sin tråd har jag fattat det som iallafall att hon efterlyser just den aspekten.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Jag kan till viss del förstå om folk känner sig trampade på tårna. Det som antyds enligt svenska jantelagen i vanlig anda är ju liksom att man om man har stöttande föräldrar och ekonomi, då får man resten av sitt engagemang och slit förringat - det arbete man lägger ner blir liksom inte värt ngt i kritikernas ögon, det räknas inte, för "de har hjälp och pengar". så jag kan förstå hur man känner sig.

jag tycker att debatten är lite konstig. vissa har mer resurser än andra, så är det i alla lägen i livet, inte bara inom sport. Att man vill hitta framgångs historier med "sonen från bygden" som kämpade sig upp osv, är ju universalt det med, oavsett ämne och sport.....

Fast debatten är nog konstig för att det har blivit 2 debatter i debatten.

Jag tycker det mest är konstigt att folk tar förgivet att föräldrar stöttar och backar upp för det är inte alls fallet även om dom har miljoner på kontot.

I denna sporten är ju det ju bra mycket lättare att lyckas om man har backup och pengar bakom sig det kan ju ingen förneka iallafall. Sen känner sig folk trampade på tårna? , men har man inte det så finns det ju ingen anledning att känna sig så, eller hur?
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Jag tycker tvärtom. Just för att alla vet att självklart underlättar det med stöttning och ekonomi, så varför ska de som har det måsta ha ett halsband med en skylt runt halsen där de ber om ursäkt för detta? ska dessa om de har framgångar inte kunna öppna munnen utan att först börja med att förkunna att "jag vet att jag är priviligerad och det ber jag om ursäkt för" osv? Varför liksom?

Jag tycker det är riktigt fult att sitta och anse att folk som lyckas har köpt sig framgången utan att förtjäna det i övrigt. Typiskt svenskt och bara SÅ trist!
 
Senast ändrad:
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

De flesta i den här tråden tror jag inte tycker det.
Läser man fioranos grundinlägg vänder hon sig mot vinklingen i reportaget,
inte mot några enstaka personer eller deras ekonomi.

Jag tycker det är bra att vi har folk som spenderar pengar i sverige,
det förbättrar min ekonomi också.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Absolut inte , men varför kan man inte erkänna att man är priviligerad? Är det något fult? Eller vill man framställa sig som lilla Lisa från skogen fastän man inte är det? Det är väl det som Fiorano menar med sin tråd har jag fattat det som iallafall att hon efterlyser just den aspekten.

Det skall inte stå "erkänna att man är priviligerad" utan jag menar "förstå att man är priviligerad"

Det saknar jag i vissa inlägg här.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Jag tycker tvärtom. Just för att alla vet att självklart underlättar det med stöttning och ekonomi, så varför ska de som har det måsta ha ett halsband med en skylt runt halsen där de ber om ursäkt för detta? ska dessa om de har framgångar inte kunna öppna munnen utan att först börja med att förkunna att "jag vet att jag är priviligerad och det ber jag om ursäkt för" osv? Varför liksom?

Jag tycker det är riktigt fult att sitta och anse att folk som lyckas har köpt sig framgången utan att förtjäna det i övrigt. Typiskt svenskt och bara SÅ trist!

Nu vet jag inte hur du läser inlägg, vem har sagt att dessa inte förtjänar sin framgång?
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Ja, jag kan erkänna att jag känner mig trampad på tårna. Jag är också oerhört medveten om hur lyckligt lottad jag är som hade föräldrar som satsade och stöttade! Jag är dem evigt tacksamma och det låter jag dem veta, ofta!

Men - det som jag och flera med mig reagerade på är att flera verkade tycka att det är räkmacka om man fått en ponny/häst. Bara rakt av räkmacka, utan att se det egna engagemanget och slitet. Att "få kastat i ansiktet" att man glidit på räkmacka hela livet när man själv tycker att man lagt ner massa tid och slit på att försöka komma dit man ville är inte så kul.

Som någon sa, det finns grader i helvetet. Och alla har sitt eget liv som utgångspunkt. Därför förstår jag att de som inte kunnat få en ponny tycker att de som fått det har haft det lättare. Men på precis samma sätt kan jag tycka att de som fått en egen ponny, haft hästkunniga föräldrar som äger en egen gård och kunnat köpa ännu finare hästar har haft det bättre förspänt än mig.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Jag tycker diskussionen rent allmänt senaste sidorna har fokuserat på att om omvärlden anser att man åker räkmacka och är lyckligt lottad, så ska dessa lyckligt lottade ha vett nog i skallen att erkänna att man gör det och är lyckligt lottad osv, för att få "godkänt" i omvärldens ögon gällande sina framgångar.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Ja, jag kan erkänna att jag känner mig trampad på tårna. Jag är också oerhört medveten om hur lyckligt lottad jag är som hade föräldrar som satsade och stöttade! Jag är dem evigt tacksamma och det låter jag dem veta, ofta!

Men - det som jag och flera med mig reagerade på är att flera verkade tycka att det är räkmacka om man fått en ponny/häst. Bara rakt av räkmacka, utan att se det egna engagemanget och slitet. Att "få kastat i ansiktet" att man glidit på räkmacka hela livet när man själv tycker att man lagt ner massa tid och slit på att försöka komma dit man ville är inte så kul.

Som någon sa, det finns grader i helvetet. Och alla har sitt eget liv som utgångspunkt. Därför förstår jag att de som inte kunnat få en ponny tycker att de som fått det har haft det lättare. Men på precis samma sätt kan jag tycka att de som fått en egen ponny, haft hästkunniga föräldrar som äger en egen gård och kunnat köpa ännu finare hästar har haft det bättre förspänt än mig.

Exakt det är ju just det. Hur man själv ser på det. Jag har haft fler räckmackor än väldigt många, inte känner jag mig trampad på tårna för det? Men jag har fortfarande en insikt i att det inte är alla förunnat, alla kan inte lyckas oavsett hur dom sliter för så rättvist är det inte i världen.

Jag skulle dock aldrig gå ut i en tråd att säga att jag har gått den hårda vägen när jag i själva fallet är priviligerad med häst och stöttning från föräldrar som lektra. Jag har arbetat minst lika hårt som lektra om inte mer eftersom jag har arbetat betydligt längre och jag skulle definitivt inte kalla det den hårda vägen då jag verkligen sett det på nära håll ett flertal ggr.

Jag tror säkert lektra tycker hon går den hårda vägen, men som sagt det handlar ju om insikt och vad man är van vid och vad man har sett.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Jag tycker diskussionen rent allmänt senaste sidorna har fokuserat på att om omvärlden anser att man åker räkmacka och är lyckligt lottad, så ska dessa lyckligt lottade ha vett nog i skallen att erkänna att man gör det och är lyckligt lottad osv, för att få "godkänt" i omvärldens ögon gällande sina framgångar.

Du menar att du tycker det är fel att förstå att man är priviligerad och inte bara ta det för givet att föräldrar finns där och backar upp?

Jag kan läsa flera inlägg i denna tråden som nästan tycker det är normalt att föräldrar skall göra det. Det är det inte, inte på långa vägar.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Skulle uppskatta lite tips och hjälp. Jag har ridit nu i några månader och älskar verkligen det. Har dock endast kommit till...
Svar
9
· Visningar
1 152
Senast: valy
·
Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
5 449
Senast: Mabuse
·
Hästvård Har en så frustrerande situation hemma.. Jag bor på landet. Har byggt ett eget litet stall med 2 boxar. Har en stor hage med stor...
2
Svar
29
· Visningar
4 895
Senast: Fiorano
·
Hästmänniskan Jag har i stort sätt redan bestämt mig för att sälja min häst, har bokat in providing i helgen men självklart tvekar jag och har sån...
Svar
11
· Visningar
3 770
Senast: Fiorano
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp