Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Men om programmen är utformade så att de premierar flashiga hästar framför god teknisk ridning är det det lite trist tycker jag. Det här handlar om juniornivå - ett steg på utbildningen mot högre klasser kan man säga. Då borde bra ridning premieras framför flashig gång.

Är det så?

Jag tycker som regel att de som ligger främst även är de som är ryttarmässigt mest kompetenta, en flashig häst åker man inte kana runt med.

Dessutom utvärderas ryttarnas brister varje år och en intern lista delas ut på domarutbildningar om vad skall läggas vikt på bed,mässigt.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Klart det behövs en skicklig ryttare för att kunna förvalta de riktigt bra hästarna. Men om nu diskussionen handlar om att det krävs så mycket resurser för att etablera sig i junior/yr-eliten så vore det ju ganska lätt att ändra programmen så att mer fokus läggs på ryttaren och mindre på hästens kvalitéer. Min juniorhäst gick på sin tid internationellt på junior/yr-nivå och hävdade sig väl. Idag hade han inte haft en chans. Detta eftersom han var otroligt tekniskt korrekt men inte hade de stora, eye-catching gångarterna....
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Men om nu diskussionen handlar om att det krävs så mycket resurser för att etablera sig i junior/yr-eliten så vore det ju ganska lätt att ändra programmen så att mer fokus läggs på ryttaren och mindre på hästens kvalitéer.

Hur ändrar man i programmen för att mer fokus ska läggas på ryttaren?, programmen har ju utvecklats till att ge mer poäng åt svårigheter som kräver mer och bättre ridning, ex övergångar,skritt osv finns fler ex.

Eller menar du att ryttare ska ha stilpoäng bara de sitter snyggt?
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Jag tycker det vore oerhört trist faktiskt om inte gångarten vägs in i bedömningen, en dålig gång kan ju vara/är ex otaktmässig, markbunden, framstupa, stumryggad, dåligt påskjut etc etc-det vill säga, ofta, inte alltid, det man vill ha bort.

Jag ser inte problem varför bra ridning på en flashig häst får bättre poäng än bra ridning på en häst med brister i sin mekanik, vad det nu än gäller.

Vill man fokusera på ryttaren mer finns ju andra program men de vanliga dressyrprogrammen har mer fokus på hästen.

En häst som är frisk (ohalt) och välriden är inte otaktmässig, framstupa, stumryggad och med dåligt påskjut.
Hästar som visar dessa symptom är antingen felridna eller har problem med rygg och/eller ben, eller har illasittande sadel.

Faktiskt kan de flesta hästar med "normal" eller alldaglig gång förbättra både takt, balans, ryggverkan och påskjut väsentligt med rätt ridning.
Detta är ju grundkvaliteter som ska finnas hos alla hästar. Om de försvinner så beror det vanligtvis på dålig ridning. Alternativt hälsoproblem.

Däremot kan graden av medfödd uttrycksfull rörelsemekanik med framåtgripning och elasticitet variera otroligt, och är hästen byggd i uppförsbacke, så är ju utgångsläget ett helt annat jämfört med en lång och lågställd häst.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Jag ser inte problem varför bra ridning på en flashig häst får bättre poäng än bra ridning på en häst med brister i sin mekanik, vad det nu än gäller.
.

Jag har inte sett någon som har problem med detta, självklart ska även hästens rörelser spela roll. Det jag däremot ser folk klaga på och som även jag har lite problem med det är all dålig eller i alla fall sämre ridning på flashig häst får högre poäng är bra ridning på mindre flashig häst.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Hur ändrar man i programmen för att mer fokus ska läggas på ryttaren?, programmen har ju utvecklats till att ge mer poäng åt svårigheter som kräver mer och bättre ridning, ex övergångar,skritt osv finns fler ex.

Eller menar du att ryttare ska ha stilpoäng bara de sitter snyggt?

Man skulle tex kunna lägga in svårare linjer i programmen (dock ej svårare rörelser)som kräver en häst som är mer arbetad och en ryttare som måste förbereda pronto! På såvis kan brister mer avslöjas utan att behöva rida svårare rörelser än programmen tillåter tex MB och MA som ungdomar rider.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

KL*

Nu har inte jag läst hela tråden men jag tänkte bara skriva lite kort om det här med junior/YR programmen... Har ni ens ridit dem?! Det snurrar och är övergångar överallt och hela tiden! Om man ska göra det ännu svårare (inte rörelse mässigt men med andra linjer osv) så tror jag inte alls det finns större möjlighet att fler "vanliga ryttare" med "vanliga hästar" kan rida de programmen. Det krävs redan mycket lydnad och mycket skicklighet för att ligga i toppen (rida på 70% och uppåt), om det ska krävas ännu mer tror inte JAG att den vanliga ryttaren kommer hinna upp i de klasserna.. Det kommer fortfarande att vara de som har pengar som kan köpa den lydigaste, bästa och färdiga hästen, dessutom kan de ha flera stycken så de får mycket fler ridtimmar och träning = stort försprång!

Sen tycker jag inte att det är konstigt att lydighet tillsammans med flashig gång ger mer poäng än samma lydighet på en mindre flashig häst. Och på de tävlingar jag har sett och de jag själv varit med på är inte det någon särbehandlig på just den biten, i MB och MA kan man hävda sig bra med en häst som jobbar på rätt sätt, man rider tekniskt korrekt och har en lydig häst.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

kl

Angående det här med att flashiga gångarter kan betala lite för bra i förhållande till ritten i övrigt, vid lägre klasser har Bo Tibblin sagt så här: "Med tanke på att MsvC är kvalklasser till MsvB är det viktigt att domarna tänker på detta vid bedömningen. Med vårt bedömningssystem kan en häst med bra gångarter få så mycket poäng på dessa att det skyler bristerna i t.ex skolorna. Ett ekipage med underkända skolor måste alltså bestraffas även under "lösgjordhet" och "effekten av ryttarens hjälper" Annars blir det ingen kvalklass."

Tycker ni att domarna efterlever detta?
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

En häst som är frisk (ohalt) och välriden är inte otaktmässig, framstupa, stumryggad och med dåligt påskjut.
Hästar som visar dessa symptom är antingen felridna eller har problem med rygg och/eller ben, eller har illasittande sadel.

Jag håller inte med, menar på att en häst mycket väl kan födas i framstupa ridläge med både stum rygg o dåliga bakbensvinklar så det blir svårt med både elasticitet o undertramp.

Detta kan bli något bättre med bra ridning, sämre såklart med dålig dito.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Man skulle tex kunna lägga in svårare linjer i programmen (dock ej svårare rörelser)som kräver en häst som är mer arbetad och en ryttare som måste förbereda pronto! På såvis kan brister mer avslöjas utan att behöva rida svårare rörelser än programmen tillåter tex MB och MA som ungdomar rider.

Förslag på linjer som kan vara avslöjande men ändå inte göra rörelser svårare?

Jag tycker fortfarande det är så att de med de flashigaste hästarna också rider bäst- de som är med och slåss om sistaplatserna kommer inte på den platsen för deras hästar är mindre flashiga, de går sämre också, sämre ridna.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Jag håller inte med, menar på att en häst mycket väl kan födas i framstupa ridläge med både stum rygg o dåliga bakbensvinklar så det blir svårt med både elasticitet o undertramp.

Detta kan bli något bättre med bra ridning, sämre såklart med dålig dito.

Hästar föds inte i ett "ridläge", det är ryttaren som sätter "formen". En häst som är överbyggd kräver mer arbete för att kunna bära upp sig och sätta under sig. Men blir den otaktmässig, markbunden och med dåligt påskjut, så beror det på dålig ridning eller att den har ont någonstans.

Likadant med bakbensvinklar. Har du en häst med vinklade bakben ser det för ögat ut som om den sätter under sig mer, men det innebär inte automatiskt att den jobbar rätt genom kroppen. Medan den mer rakhasiga hästen kräver en duktig ryttare och rätt sorts arbete för att kunna sätta under sig på rätt sätt, men när den väl gör det så går den också ordentligt, utan att "fuska", vilket mer välvinklade hästar kan komma undan med.

Precis som jag skrev tidigare så har hästar olika förutsättningar och olika lätt för sig. MEN en häst är mycket sällan "otaktmässig, markbunden, framstupa, stumryggad, dåligt påskjut etc" av naturen, utan oftast kommer detta med dålig ridning eller hälsoproblem.

De mycket få exempel jag har sett som har varit svårt att göra något åt med riktig ridning, har varit extremfall med mycket dålig exteriör pga korsningar som slagit illa ut med oproportionerlig exteriör, t ex en arab-nordsvensk korsning som föddes överbyggd med rejäl svankrygg, en fjording av äldre modell (född på 70-talet) som var mycket oproportionerligt ihopkommen, också överbyggd med mycket kort, tjock och lågt ansatt hals etc. Och det är väl knappast den typen av hästar som vi pratar om här.

Halvblod och ponnyer med normal exteriör, som är rätt ridna, ska inte ha de problemen, även om de är lågställda, något överbyggda eller rakhasiga. Däremot har inte alla sådan elasticitet, schwung och uttrycksfullt rörelsemönster att de kan hävda sig i toppen, men det innebär inte att de är otaktmässiga, markbundna, framstupa och med dåligt påskjut...

Och det är väl lite det den här diskussionen går ut på.
Att det inte räcker med en "normal" häst med "normala" gångarter för att hävda sig på högsta nivån. Då krävs det hästar med något alldeles extra, och dessa hästar kostar därefter. Alla har inte så stor plånbok...

Däremot, snäppet under, kan man komma ganska långt med en "normal" häst. Bara den arbetar på ett korrekt sätt, ryttaren rider väl och noggrant osv.

Problemet idag är väl att många hästar har så lätt för sig, det börjas tidigt och ska gå fort fram. En häst som inte har helt idealisk exteriör behöver mer tid och mer arbete innan den kommer till samma nivå. Å andra sidan får den under den tiden också ett ordentligt grund- och konditionsarbete, som gör att den förhoppningsvis håller länge. Och ryttaren får verkligen att lära sig att rida på rätt sätt eftersom hon/han inte får lika mycket "gratis".

Sedan är inte de hästarna som är byggda i uppförsbacke, känsliga, och med flashiga gångarter alltid de mest lättridna. Där kan ryttarna ofta provocera fram otakt och/eller bristande bakbensaktivitet hos hästen genom att de själva tappar balansen, vill hålla lite för mycket i hästen, inte arbetar igenom den i låg form tillräckligt mycket etc. Likaså kan en oföljsam ryttare lätt orsaka spänning och att hästen inte jobbar riktigt genom ryggen, trots att den "sprätter" med frambenen.

Då jag är ute och dömer runt 20-25 dressyrtävlingar om året (både ponny och stor häst), så ser jag alla möjliga typer av hästar och ponnyer på tävling. När hästarna visar sådana problem som vi pratar om här (otakt, framstupa, markbunden, dåligt påskjut etc), så är det till 99% kombinerat med dålig ridning (felaktig sits, obalans, motstridiga hjälper etc). I några fall förekommer det att ryttaren rider väl, men att hästen har begränsade gångarter, men då är gångarterna ändå relativt korrekta.

Oren skritt orsakas mycket ofta av en låst hand eller för mycket drivning. Oren galopp oftast av för tidig samling eller högre form än vad hästen för tillfället klarar. Fd travare kan ha problem med galoppen, och islandshästar kan ibland ha taktproblem i både trav och galopp pga sina extra gångarter. Men det är mycket sällan rena halvblod, fullblod, ponnyer etc har medfött inkorrekta gångarter.

Som tränare till ryttare på alla typer av hästar (inkl "buskryttare" med "skräphästar", travare och diverse korsningar) så vet jag hur mycket rätt ridning kan göra för att påverka hästens gångarter. Ta en markbunden häst med dåligt påskjut och jobba den korrekt i ½-1 år och se vilken effekt det får på hästens rörelser - man kan inte tro att det är samma häst!

Tyvärr så är det väl vanligare att se att ryttarna köper en bra häst, och när de har haft den i ½ år så har de helt förstört takten och gången på den :(

Men, som sagt, även om rätt ridning kan göra mycket för att påverka hästen positivt, så räcker det inte om man ska upp och slåss i allra högsta divisionen. Då måste man dessutom ha en häst av riktigt bra klass, och det är det inte alla som har råd med. Men däremot lär man sig hemskt mycket på vägen, även om man har en mer alldaglig häst. Och dessa kunskaperna har man i högsta grad nytta av sedan om man väl lyckas få tag i en bra häst...
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Hästar föds inte i ett "ridläge", det är ryttaren som sätter "formen". En häst som är överbyggd kräver mer arbete för att kunna bära upp sig och sätta under sig. Men blir den otaktmässig, markbunden och med dåligt påskjut, så beror det på dålig ridning eller att den har ont någonstans.

Likadant med bakbensvinklar. Har du en häst med vinklade bakben ser det för ögat ut som om den sätter under sig mer, men det innebär inte automatiskt att den jobbar rätt genom kroppen. Medan den mer rakhasiga hästen kräver en duktig ryttare och rätt sorts arbete för att kunna sätta under sig på rätt sätt, men när den väl gör det så går den också ordentligt, utan att "fuska", vilket mer välvinklade hästar kan komma undan med.


Då du inte skrivit knapplån någonstans kan läsare få intrycket att du svarar mig för att jag påstått motsatsen till allt du skriver, jag vill klargöra för läsare att så är det inte.

Och bemöter det du bemött av mig.

Och jag har inte nämnt rakhasig, jag ser inte något problem med det, jag skrev dåliga bakbensvinklar, alltså extriört då såklart medfödda vinklar i kraftpaketet som gör att hästen vid vidareutbildning får väldigt svårt att sätta under sig, vinkla lederna.

Och jag håller fortfarande inte med att hästar inte föds in i ex markbundenhet o stum rygg, se bara på oridna hästar på treårstest, inte ovanligt att kritik markbunden delas ut, inte stum rygg heller för den delen(och då visas med säkerhet inte de sämsta), och jag har pratat om födas till inte ridas till-det är en helt annan sak.

Vad gäller ordet ridläge, att hästar inte föds i det så håller jag inte med, extriört bra hästar föds till att bära sin ryttare mer balanserat, ha en naturlig form för att gå på tygeln, är naturligt lösgjorda och föds även med en bra ridbarhet, arbetsvilliga, bjuder, har energi och tjafsar inte.

Visst kan en duktig ryttare göra en sämre häst bättre, men det blir ändå 2-3 års arbete på ingenting, ryttaren får bygga om, muskla om- och ryttaren måste ha en viss skicklighet.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Jag håller med du. Jag vet inte hur det är i andra distrikt, men jag undrar var folk ser alla dessa ritter där "flashiga" hästar får toppoäng?

I mitt distrikt finns det en kanonfin häst med massa gång som jag sett på många tävlingar där det är si och så med lösgjordheten, och de rider sällan på över 60 % i medelsvåra klasser. Inte för att hänga ut nån, men jag tycker oftast att det är de prydligaste ritterna i medelsvår klass som premieras. Om sen ett ekipage genomför en prydlig ritt och det finns lätthet och schvung i hästen ska det naturligtvis få mer poäng.

Själv har jag en häst med trevliga gångarter (7or och 8or när han bedömdes för många år sen). Själv rider jag bara fram ordinär gång på honom, men de få gånger verkligt duktiga ryttare har ridit honom får de fram helt annan gest. Det är nog ytterst få hästar som klarar av att vara flashiga utan stöd från ryttaren.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

KL.
Jag har läst hela tråden (fast skummat igenom en del inlägg) och här kommer några reflektioner från mig.

För att nå internationella toppen inom dressyr, räcker det inte med hårt jobb och talang hos ryttaren, det behövs föräldrar som ställer upp till max, och som har råd att göra det.
Jag håller med Fiorano om att detta gärna fick synas och att det är trist att framställningen är att "bara man vill tillräckligt gärna och tränar tillräckligt hårt så går det".

Det räcker inte heller med enbart gott om pengar och föräldrar som jobbar, utan ryttaren måste också ha talang och målmedvetenhet och träningsvilja.

Personligen rider jag på hobby-nivå. De första rid-åren var barbacka eftersom mina snälla föräldrar köpte ponny till mig och min syster, men pengarna räckte inte till sadel eller ridlektioner, förutom ett års ridskola när jag var fem.
När jag flyttade hemifrån, fanns inte längre pengar att hålla häst - varken mina föräldrar eller jag hade de pengarna. När jag var liten, stod ponnyerna (min och min systers) hemma på pappas gård och åt egenproducerat foder vilket innebar att det inte kostade så mycket; en helt annan sak att skicka häst tvärs över landet och sedan hyra in.

Jag anser inte att jag har "gått den hårda vägen". Jag anser att jag är privilegierad som kan ägna mig åt en sport jag tycker är rolig. Som vuxen har jag med en viss arbetsinsats skaffat ett välbetalt jobb så jag numera har råd att rida för instruktörer vilket jag verkligen uppskattar. Men jag jobbar 40 tim/v plus en del extra arbete på kvällar, nätter och helger och min hobby får jag ägna mig åt på den tid som blir över. Vore ju kul förstås att få betalt för att utöva min hobby - om det inte vore för att det då plötsligt skulle komma prestationskrav och prestige i det hela och då skulle för mig en hel del av glädjen försvinna.

Jag önskar att fler kunde vara nöjda och glada med sin tillvaro, det är tråkigt om de som faktiskt varit privilegierade har svårt att själva se det (jag tycker verkligen att det är privilegierat att få en häst för 200 tkr till skänks, oavsett hur mycket man sedan tränar för att förvalta hästen).

Jag förstår dem som skriver om slit: det är inte en räkmacka att slita på en ridanläggning. Inga normala arbetstider (tror jag), ganska dålig lön. Men att beklaga sig över att det är ett slit, är dumt. Man har själv valt att sätta sig i den situationen och kan välja om när som helst.

Men jag kan inte riktigt förstå hur man menar att det är slitigare att rida en GP-häst jämfört med att rida en hobby-häst. Hästen tränas rimligen inte mer än en gång dagligen?? Det är inte mer slit att rida en GP-häst i dressyr jämfört med att vara hobbytravtränare.

Det är slitigt att åka runt på tävlingar, tycker jag efter att ha gjort det inom western i ett par år. Ids nu inte åka mer än på enstaka dressyrtävlingar och de bör då vara geografiskt förlagda nära min bostadsort.
Men det slitet med resor, verkar det ju ofta vara föräldrar och andra familjemedlemmar som mest gjort, åtminstone gällande J/YR.

Jag läser inte tidningen Ridsport, eftersom jag inte tycker att den har så mycket av personligt intresse för mig. Alldeles för många glassiga artiklar om privilegierade människor som på slutet säger att "jag är så tacksam att jag fått den här fina hästen" för att det är politiskt korrekt.
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej! Jag känner att jag måste få bolla lite med folk som har mer vana av sånna här typer av hästar än mig. I ungefär ett år nu har jag...
Svar
6
· Visningar
1 054
Hästmänniskan Hej! Skulle uppskatta lite tips och hjälp. Jag har ridit nu i några månader och älskar verkligen det. Har dock endast kommit till...
Svar
9
· Visningar
1 175
Senast: valy
·
Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
5 543
Senast: Mabuse
·
Hästvård Har en så frustrerande situation hemma.. Jag bor på landet. Har byggt ett eget litet stall med 2 boxar. Har en stor hage med stor...
2
Svar
29
· Visningar
4 973
Senast: Fiorano
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp