Nedstämd, hjälper medicin?

[Squie]

Det stör mig att jag är så klen men kan inte hjälpas, jag har ju verkligen allt och borde inte ha något att sas deppa över.
Lite sömnproblematik och snarkande karl påverkar ju lite men den går ju och slå gul å blå eller lägga sig i ett annat rum. Annars är mannen min världens absolut bästa!!!

Har varit lite rädd för att prova medicin.
Men det kanske faktiskt kan hjälpa? Därför undrar jag om någon vill delge erfarenheter. Eller vad fasen jag ska hitta på?
Funderar på om jag också skulle gå ner lite i tid på jobbet för att få lite egentid och andrum och tid att röja och göra saker eller "bara" vila om jag vill det..

Så om någon har erfarenhet, egen eller andras och kan säga om det hjälper eller vad jag ska liksom hitta på för att känna det lite mindre gråsvart än nu..

Jag har klippt lite i ditt inlägg o känner jag vill möta orden.
1. Du är inte klen! Du är en oerhört stark o kompetent människa. Skippa självanklagelsen, det finns ingen anledning att ha den.
2. Piller kan hjälpa men är inte helt säkert. Kan vara svårt att hitta rätt medicinering o många piller kan behövas gås igenom men det kan också bli rätt sort på en gång.
3. Det finns andra vägar att möta en trötthet o depression. Sjukgymnastik, samtalskontakt o möte med arbetsterapeut är andra vägar att gå o andra sätt att få hjälp på.
4. Gå ned i tid är inte dumt. Stressreaktion är ingen lek o skall inte förbises som något enkelt o lätt.
5. Vardagliga rutiner är A och O. Äta, sova, gå ut o känna väder o vind, etc.
6. Gör bara roliga saker, enda sättet att fylla batteriet med energi. Delegera så mkt som du bara kan i ditt liv.
7. Rensa bland energislukande relationer. Lämna de som kostar energi o behåll de som ger dig energi.

 

[polly p]

Jag har klippt lite i ditt inlägg o känner jag vill möta orden.
1. Du är inte klen! Du är en oerhört stark o kompetent människa. Skippa självanklagelsen, det finns ingen anledning att ha den.
2. Piller kan hjälpa men är inte helt säkert. Kan vara svårt att hitta rätt medicinering o många piller kan behövas gås igenom men det kan också bli rätt sort på en gång.
3. Det finns andra vägar att möta en trötthet o depression. Sjukgymnastik, samtalskontakt o möte med arbetsterapeut är andra vägar att gå o andra sätt att få hjälp på.
4. Gå ned i tid är inte dumt. Stressreaktion är ingen lek o skall inte förbises som något enkelt o lätt.
5. Vardagliga rutiner är A och O. Äta, sova, gå ut o känna väder o vind, etc.
6. Gör bara roliga saker, enda sättet att fylla batteriet med energi. Delegera så mkt som du bara kan i ditt liv.
7. Rensa bland energislukande relationer. Lämna de som kostar energi o behåll de som ger dig energi.

Jag har klippt lite i ditt inlägg o känner jag vill möta orden.
1. Du är inte klen! Du är en oerhört stark o kompetent människa. Skippa självanklagelsen, det finns ingen anledning att ha den.
2. Piller kan hjälpa men är inte helt säkert. Kan vara svårt att hitta rätt medicinering o många piller kan behövas gås igenom men det kan också bli rätt sort på en gång.
3. Det finns andra vägar att möta en trötthet o depression. Sjukgymnastik, samtalskontakt o möte med arbetsterapeut är andra vägar att gå o andra sätt att få hjälp på.
4. Gå ned i tid är inte dumt. Stressreaktion är ingen lek o skall inte förbises som något enkelt o lätt.
5. Vardagliga rutiner är A och O. Äta, sova, gå ut o känna väder o vind, etc.
6. Gör bara roliga saker, enda sättet att fylla batteriet med energi. Delegera så mkt som du bara kan i ditt liv.
7. Rensa bland energislukande relationer. Lämna de som kostar energi o behåll de som ger dig energi.

Tack du för peppning och goda råd..får se vad som händer..Går upp och ner. Fick ångest när mina uteväxter var ledsna idag. Börjar nog bli knäpp..Har mkt svårt att inte bry mig om andra/annat. Sjukgymnastik, hellre ett gott träningspass med hästen, det ger fantastiska energier men har svårt att ta mig tid och råd och unna mig då mina tonåringar också rider. Försöker delegera arbetsuppgifter till dem ibland men blir ju bara besviken när det inte görs..
Mannen min är tack och lov en klippa.

 

[nickan1]

Tack du för peppning och goda råd..får se vad som händer..Går upp och ner. Fick ångest när mina uteväxter var ledsna idag. Börjar nog bli knäpp..Har mkt svårt att inte bry mig om andra/annat. Sjukgymnastik, hellre ett gott träningspass med hästen, det ger fantastiska energier men har svårt att ta mig tid och råd och unna mig då mina tonåringar också rider. Försöker delegera arbetsuppgifter till dem ibland men blir ju bara besviken när det inte görs..
Mannen min är tack och lov en klippa.

Då borde ni sätta er ner hela familjen och prata om detta med vilka arbetsuppgifter det är rimligt att tonåringarna hjälper till med. Om de rider kostar det ju en hel del som ni betalar och då är det rimligt att de hjälper till i familjen. Även om de inte hade en kostsam hobby så är det rimligt att tonåringar börjar hjälpa till hemma.

Försök inte delegera någon gång då och då utan kom i samråd med resten av familjen fram till vilka saker de ska ta ansvar för i er familj varje vecka så att ni får igång något. Se till att du och mannen pratar om det först så att ni är på samma våglängd. Se till att det är sånt som tonåringarna kan göra när de har tid över men var tydliga med att det ska göras varje vecka av dem. Är de tonåringar mår de bara bra och har hjälp i framtiden om de får ta lite ansvar redan nu och tvingas att ta ansvar. Blir det konflikter så får man ta dem och stå stark som föräldrar.

 

[Mixoman]

Konstig rubrik kanske men..
Jag blev sjukskriven då jag halvt bröt ihop på jobbet för en och en halv vecka sedan. Eller det kanske är att helt bryta ihop när man storlipar inför chefen och känns som jag inte får luft? I don´t know..
Var också på läkarbesök.

Ska gå på halvtids sjukskrivning fram till månadsskiftet. Börjar med den på tisdag.
Det tror jag är bra. Sedan har jag en liten semestertripp att se fram emot.
Jobbar i vården och möter och tar hand om människor så jag kände att det liksom inte funkade att vara rödgråten och knappt kunna andas i dessa möten/besök.
Har sedan längre tid flera olika små faktorer som skapat min inre stress och hur jag mår, det blir väldigt långrandigt om jag ska gå in på dessa.
Det stör mig att jag är så klen men kan inte hjälpas, jag har ju verkligen allt och borde inte ha något att sas deppa över.
Lite sömnproblematik och snarkande karl påverkar ju lite men den går ju och slå gul å blå eller lägga sig i ett annat rum. Annars är mannen min världens absolut bästa!!!

Men nu inför jobbstart på tisdag som känns ok, tror inte jag ska gå hemma och grotta ner mig för mycket och länge, inte i mitt fall men det är så tråkigt att aldrig känna sig riktigt glad utan att dras med denna nedstämdhet och oro.
Har varit lite rädd för att prova medicin.
Men det kanske faktiskt kan hjälpa? Därför undrar jag om någon vill delge erfarenheter. Eller vad fasen jag ska hitta på?
Funderar på om jag också skulle gå ner lite i tid på jobbet för att få lite egentid och andrum och tid att röja och göra saker eller "bara" vila om jag vill det..

Jag dömer absolut inte någon som är hel/långtidssjukskriven för utmattning eller andra själsliga symptom om mitt klumpiga ordval låter så.
Jag vill bara själv försöka att vända mitt mående och vet inte hur just nu..
Känner mig inte så mycket bättre egentligen efter min sjukskrivning även om jag inte lipar och inte känner den där andnöden och trycket riktigt lika mycket.
Mitt jobb är i sak väldigt stressigt stundtals men jag tror inte det är det som är orsak.

En nära vän till mig som är en av de mest begåvade, kompetenta och starka kvinnor jag känner. Vet att hon är/har varit medicinerad och säger att det har hjälpt henne..

Så om någon har erfarenhet, egen eller andras och kan säga om det hjälper eller vad jag ska liksom hitta på för att känna det lite mindre gråsvart än nu..

- Misshandla din man är knappast en lösning
- Det hjälper många med SSRI, dock inte alla
- Det handlar inte om begåvning och kompetens, eller "styrka"
- Det finns ingen "yttre stress", det händer inom oss och hur vi tolkar situationer

 

[Centaur]

Jag håller med Freddie. Om jag minns rätt så hade prozac 52% effekt. Placebo hade 50% effekt.... Egentligen är det otroligt att den godkändes. Det är heller inte bevisad att depression orsakas av brist på serotonin, det kan lika gärna vara så att depression orsakar brist på serotonin.

Att vara ledsen för något är INTE det samma som att ha en klinisk depression! Om du är ledsen för att pojkvännen har gjort slut, hästen är skadad, mormor ligger på sjukhus, det är jobbigt på arbetet etc så är det fullständigt normalt och en del av livet. Ingen människa är glad hela tiden! Jo förutom på instagram och bloggar då, men det är en falsk och påhittad fasad...

Det är när du känner att allt är hopplöst och svart även om man kan se rent objektivt att så inte är fallet att man kan börja tala om sjukdomen depression. Vilket är en fruktansvärd sjukdom båda för den det drabbar och de runtom (men man kan iaf bli frisk! I motsats till många andra fruktansvärda sjukdomar.) Men det är ingen självklarhet att man ska ta antidepressiva då heller, oftast är terapi mycket bättre pga att det går till roten av problemet. Någonstans finns orsaken till varför man mår så dåligt. Ev terapi kombination med medicinering om man behöver en livboj snabbt och inte kan vänta på att terapin ska hjälpa. Men det är svårare och dyrare än att bara gå hem och ta ett piller, båda för läkare och patient...

Som sagt, om det finns en tydlig orsak till att du är ledsen och nedstämd lider du mest sannolikt inte av en depression. Då får man försöka ändra de saker som kan ändras, tex byta jobb, avsluta ett dåligt förhållande etc och kämpa sig genom de andra som inte går att ändra. Gå i terapi när livet är svårt är bra även om man inte har en depression.

Jag har många saker i mitt liv att vara ledsen över, saker som jag ej kan ändra på, men inte är jag deprimerad för det. Jag är ledsen ibland och glad ibland. Det är så det ska vara. Även om jag tycker att livet gett mig orättvist mycket ledsamheter...

Vänder mig starkt mot trenden att medicinera bort fullt normala mänskliga känslor så alla människor kan bli helt platta och ytliga utan berg och dalar. Det är verkligen deprimerande!

 

[fejt]

Vänder mig starkt mot trenden att medicinera bort fullt normala mänskliga känslor så alla människor kan bli helt platta och ytliga utan berg och dalar. Det är verkligen deprimerande!

Min erfarenhet är inte att man blir helt platt och ytlig av antidepressiv medicin. Det tycker jag är en grov generalisering. Dessutom undrar jag hur du vet att det är en trend att medicinera bort vanliga känslor?

 

[Squie]

Tack du för peppning och goda råd..får se vad som händer..Går upp och ner. Fick ångest när mina uteväxter var ledsna idag. Börjar nog bli knäpp..Har mkt svårt att inte bry mig om andra/annat. Sjukgymnastik, hellre ett gott träningspass med hästen, det ger fantastiska energier men har svårt att ta mig tid och råd och unna mig då mina tonåringar också rider. Försöker delegera arbetsuppgifter till dem ibland men blir ju bara besviken när det inte görs..
Mannen min är tack och lov en klippa.

Vassego.
1. Det går upp o ned. Det är en riktig berg-o-dalbana. Med tidens gång så ebbar vågorna ut o det blir en stilla sjö.
2. Normalt att få ångest, bli ledsen o känna sig knäpp av att blommorna är ledsna.
3. Kanon med en klippa till man!
4. Delegera, var öppen om din situation. Berätta för familjen.
5. Sjukgymnastik, samtalskontakt, möte med arbetsterapeut = egotid. Det får du ingen annanstans så sätt. Tid till dig att bara vara du, att prata enbart om dig, inte behöva ta hänsyn till någon annan människa. Det är bara till dig!

 

[tanten]

Vänder mig starkt mot trenden att medicinera bort fullt normala mänskliga känslor så alla människor kan bli helt platta och ytliga utan berg och dalar. Det är verkligen deprimerande!

Eh, nej? Det är verkligen inte vad medicin gör.

 

[polly p]

Hmm..hur veta vad som är vad? Ingen här ska eller kan säga det heller såklart! Jag har massa saker som gör att jag känner mig slutkörd, allt är övermäktigt, sorgligt mm,mm.
Tex har vi sålt vårat hus för att förhoppningsvis i framtiden hitta en liten gård.
Det är ett jättehus som funnits i hela mitt liv med gamla uthus och.
Stressen över alla grejer hit och dit och att vi inte har någonstans bestämd tillfällig bostad riktigt än, det löser sig också även om den finns,oron över allt olöst, men det är ju långt till November...
Hästar ska hyras in på andra ställen, någon ska säljas..
Det tog också viss kraft känslomässigt att sälja huset.
Det här är ju saker som går att ta på..även det att jag har en stressig arbetsplats men jag tycker om den..
Men det hjälps inte. Säcken är full. Jag känner mig bara passiv, glädjelös, avstängd..Depression, utmattning eller bara allmänt ledsen och nedstämd, jag har ingen susning.
Men jag vill inte gå omkring och må så här.
Sen kommer jag aldrig att kunna utveckla mig själv i det jag vill och det är ju lite sorgligt men äh, inte livsviktigt..
Det är inte bara detta utan väldigt mycket annat.


Jag ska kanske försöka boka en tid på vct men det tar emot så mycket..
Samtal kanske är bra och att få någon som hjälper mig tänka för jag känner mig helt lost.
Fast hade i dagsläget gärna bett dom ge mig medicin om den har effekt för att kapa alla känslor. Det hade varit skönt..
Sitta och lipa kan jag göra hemma, vet inte vad hjälper och å göra det hos någon annan?
Kanske att dom kan få mig att inse att saker och ting inte är så nattsvart som det känns.
Eller finns det någon BRA bok? Fast jag är lite skeptisk till om det är rätt för mig att grotta ner sig i sig själv.

Jag tror ändå jag är lite mer än "bara" ledsen..
Har dessutom jobbångest inför imorgon men jag vill och tror att det är fasen så mycket bättre ändå.

Ge mig en spark i arslet så jag ringer och bokar tid för annars fortsätter jag nog försöka vara tapper och rycka på axlarna, fast det har nog tyvärr brustit och runnit över så jag inte riktigt klarar det..

 

[Inte_Ung]

Jag tycker inte att definitionen av en bra medicin är en medicin som i stora översiktsstudier visat sig har samma effekt som placebo.

Jag tycker att det är bra att du för fram att SSRI inte är universallösningen för att bli kvitt en depression.
Det är många som inte blir hjälpta av SSRI och de måste vara beredda på det innan de provar.
Annars så kan de deppa ihop helt och tro att livet är hopplöst, vilket det inte är.

 

[Inte_Ung]

Men det hjälps inte. Säcken är full. Jag känner mig bara passiv, glädjelös, avstängd..Depression, utmattning eller bara allmänt ledsen och nedstämd, jag har ingen susning.

Då så kan ditt serotonin ha tagit slut och SSRI kan hjälpa.
Det är ju lättare att lösa sina problem om man kan tänka klart och kroppen svarar på tilltal.

 

[Inte_Ung]

Ev terapi kombination med medicinering om man behöver en livboj snabbt och inte kan vänta på att terapin ska hjälpa.

Om inte hjärnan och kroppen fungerar så är man inte mottaglig för terapi.
Först så måste man i alla fall kunna tänka alls.

 

[Inte_Ung]

Det är heller inte bevisad att depression orsakas av brist på serotonin, det kan lika gärna vara så att depression orsakar brist på serotonin.

Jag tror att det är så att depression orsakar brist på serotonin.
Och sedan så blir det rent hopplöst att reda upp livet då huvud och kropp inte fungerar.
Jag reder ut det mesta bara jag kan tänka klart och inte behöver ägna mina dagar åt att försöka hålla en kopp kaffe utan att spilla ut den.
Min motorik försvinner utan SSRI och jag tappar saker och gör mig illa.
Det är lätt att bli deprimerad för mindre.

 

[tanten]

Ge mig en spark i arslet så jag ringer och bokar tid för annars fortsätter jag nog försöka vara tapper och rycka på axlarna, fast det har nog tyvärr brustit och runnit över så jag inte riktigt klarar det..

*spark spark*

 

[sjoberga]

Bättre att skita i medicin med resultat att folk tar livet av sig än att några får för dem overksamma piller? Isf kan vi ju skita i rätt mycket medicin eftersom alla piller inte fungerar på alla.
Jag har en helt annan åsikt.

Fast med den inställningen kan vi väl låta bli att söka bättre behandlingar helt och hållet?

Självklart ska vi se till att så effektiva behandlingar som möjligt används. Och att ineffektiva läkemedel inte används brett, med alla de biverkningar som finns.

Helt med dig @Freddie. Bättre diagnostik, bättre behandlingar ska vi alltid sträva efter. Schablonutskrivning av tveksamt verksamma läkemedel ska vi undvika.

 

[Inte_Ung]

Schablonutskrivning av tveksamt verksamma läkemedel ska vi undvika.

Nu så är utskrivande av SSRI en del av diagnostiken.
Jag trodde inte på dem och ville egentligen inte ta dem men för att få fortsatt utredning om vad som var fel på mig så var det steg 1 att prova dem.
Så det vara bara att göra som doktorn sade för att komma framåt.
Man kan inte mäta serotoninhalten i kroppen utan får tyvärr pröva sig fram.

 

[tanten]

Fast med den inställningen kan vi väl låta bli att söka bättre behandlingar helt och hållet?

Självklart ska vi se till att så effektiva behandlingar som möjligt används. Och att ineffektiva läkemedel inte används brett, med alla de biverkningar som finns.

Helt med dig @Freddie. Bättre diagnostik, bättre behandlingar ska vi alltid sträva efter. Schablonutskrivning av tveksamt verksamma läkemedel ska vi undvika.

Men, nu tappar ni mig?

Det är väl två helt olika diskussioner detta om vad som TS behöver göra just i detta nu - resp. vad som kan förbättras generellt?

TS behöver - som jag ser det - ta tag i sitt mående genom att kontakta vården och se vilka alternativ som finns.

Forskningen behöver fortsätta jobba på för att förbättra diagnostik och behandlingar.

 

[sjoberga]

Men, nu tappar ni mig?

Det är väl två helt olika diskussioner detta om vad som TS behöver göra just i detta nu - resp. vad som kan förbättras generellt?

TS behöver - som jag ser det - ta tag i sitt mående genom att kontakta vården och se vilka alternativ som finns.

Forskningen behöver fortsätta jobba på för att förbättra diagnostik och behandlingar.

Ja. Visst är det olika diskussioner. TS behöver lita på vården och ta de möjligheter som finns.

För att vi ska fortsätta kunna lita på vården så måste den stödjas av evidens och uppföljning och inte schablonutskrivning av läkemedel med placebo effekter.

Nu har @Inte_Ung förklarat för mig att med SSRI så funkar det lite annorlunda, då man använder den lite schablonartat i själva diagnostiken. Det är inte perfekt, men är säkert bästa kända metod idag.

Jag litar själv på vården. Men är oroad ibland över att evidens sätts i andra hand.

Just nu är jag lite extra anti läkemedel eftersom jag höll på att stryka med i juli efter en one in a million reaktion på antibiotika. Å andra sidan var det andra läkemedel som hävde tillståndet så det är inte speciellt rationellt.

 

[Inte_Ung]

Nu har @Inte_Ung förklarat för mig att med SSRI så funkar det lite annorlunda, då man använder den lite schablonartat i själva diagnostiken. Det är inte perfekt, men är säkert bästa kända metod idag.

Det är den enda metoden som används i dag.
Så det var bara att underkasta sig.

 

[Grazing]

Det är när du känner att allt är hopplöst och svart även om man kan se rent objektivt att så inte är fallet att man kan börja tala om sjukdomen depression. Vilket är en fruktansvärd sjukdom båda för den det drabbar och de runtom (men man kan iaf bli frisk! I motsats till många andra fruktansvärda sjukdomar.) Men det är ingen självklarhet att man ska ta antidepressiva då heller, oftast är terapi mycket bättre pga att det går till roten av problemet. Någonstans finns orsaken till varför man mår så dåligt.

Håller inte alls med där, en depression som varat en längre tid förstör hjärnan enligt min läkare. Då hjälper det inte med terapi enbart och endast. Sen räknas det som depression om nedstämdheten och ledsenheten varat ett antal veckor. Och det går visst att se objektivt på saker och ting och ändå ha en depression.

Som sagt, om det finns en tydlig orsak till att du är ledsen och nedstämd lider du mest sannolikt inte av en depression. Då får man försöka ändra de saker som kan ändras, tex byta jobb, avsluta ett dåligt förhållande etc och kämpa sig genom de andra som inte går att ändra. Gå i terapi när livet är svårt är bra även om man inte har en depression.

Man ska givetvis försöka ändra dom sakerna som orsakade depressionen, men det innebär inte att medicin inte är nödvändigt för att rädda upp hjärnan. Depressionen kan redan ha sitt grepp om en och då hjälper det inte att ändra situationen alltid, iallafall inte om man går på vad min läkare säger med att depression bryter ner hjärnan.

Vänder mig starkt mot trenden att medicinera bort fullt normala mänskliga känslor så alla människor kan bli helt platta och ytliga utan berg och dalar. Det är verkligen deprimerande!

Men det är inte normalt att känna sig ledsen och nedstämd hela tiden. Det är inget val att känna sig ledsen och nedstämd hela tiden, det är som att säga åt en deprimerad att rycka upp sig. Och medicinen gör en inte alls platt utan möjligheten till normala känslor.