Tja, vi kunde förstås fortsatt försöka återta östra rikshalvan till priset av några hundra tusen döda, ockupation av Norr-Västerbotten och en rysk flottbas i Vaxholm. Centralförsvarsidén funkade inte med Sveaborg och hade nog inte funkat med Karlsborg heller.
Eller blivit aktivt krigförande med Danmark och fått döpa om Malmö till Bismarckstadt.
Vi hade kunnat stå upp för boerna och slaveriet och förmodligen fått alla svenska hamnstäder sönderskjuta av Engelska flottan.
Vi hade kunnat gå i krig med Finland 1939 och blivit bombade, inte bara transiterat tysk trupp utan haft dem stationerade i landet. Kanske hade vi som Finland fått driva ut dem, samtidigt som tyskarna brände ner landet. Det skulle i och för sig haft det goda med sig att vi senare slapp riva alla gamla omoderna trähus med utedass som vi till skillnad mot resten av Europa fick riva själva på 60-talet.
Man kan säga att sen 1815 har vi spelat efter våra resurser. Goda lärdomar av Hattarnas krig och Gustav III krig. Vi har inte försökt spela sambafotboll för vi kan inte, men yxade oss fram till brons VM 94.
Visst det är mycket hår på bröstet, haubits och Smålands husarer att säga att vi borde ta tillbaka Finland, eller varför inte hela imperiet? Eller när börjar det här att krypa för den starke? 1809? Ska vi bygga upp flottan för att ta tillbaka Ormsö och låta estlandssvenskarna få tillbaka sitt land? Eller kryper vi för Estland och NATO? De är hyffsat starka.
Det finn många och omfattande verk om svensk alliansfrihet och neutralitetspolitik under de 200 år den varat. Du verkar tro att historien börjar på 1930-talet. För den tiden och framåt finns det ett bra populärhistorisk verk som heter "landet utanför" för närvarande i tre delar.
Visa bifogad fil 124031
Glatt, humoristiskt med fanan högt, men ändå om krigets djävulskap rekommenderar jag krigshistoriepodden.