När slutar man gråta?

[Breakdown]

och när slutar man anklaga sig själv?

I fredags natt dog min hund, han blev överkörd av en lastbil. Jag ser hela tiden hela händelseförloppet spelas upp framför ögonen och jag hör mina egna skrik.

Jag vet att det inte är mitt fel, men det finns så många om. Om jag hade stannat hemma, om jag hade haft koppel på honom, om om om om om hela tiden.

Jag gråter nästan hela tiden, allting påminner ju om honom. Tomheten är så himla stor, jag önskar hela tiden att han kommer fram under täcket o tittar på mig med sina djupa ögon, att det hela bara är en mardröm. Men han kommer inte, och det gör så ont, så ont.

när tar tårarna slut?

 

[Lilahnee]

Sv: När slutar man gråta?

Usch vad hemskt det är min värsta mardröm att någon av mina hundar ska dö på det sättet.
Kan bara beklaga sorgen och skicka tröstkramar!
Det är bra att du gråter ut, och låt sorgen ta sin tid.

 

[Falskhet_]

Sv: När slutar man gråta?

STOR KRAM! tänker på dig

 

[bettysmatte]

Sv: När slutar man gråta?

Fy sjutton vad hemskt . Beklagar verkligen sorgen. Som föregående också sa, tänker jag själv mycket på att just detta skulle kunna hända en av mina hundar. Vi bor precis vid en hårt trafikerad väg och man tänker ju alltid på vad som skulle kunna hända om någon av hundarna fick syn på något riktigt kul på andra sidan. Det är ju ett ögonblicks verk.

Hoppas verkligen att du kan sluta anklaga dig själv. Olyckor händer ju, trots allt. Man kan inte förhindra allt, även om man tycker att man borde kunna det.

 

[Fraggel_Tess]

Sv: När slutar man gråta?

Beklagar! Det tar sin tid innan man slutar gråta men det är bra att gråta ut bättre det än att hålla det inom sig *Kram*

 

[Zita]

Sv: När slutar man gråta?

Gråt ut. Sorgen går över men aldrig saknaden. Sen minns du de ljusa stunderna ni hade ihop. Nån vecka gråter du, sen lindas sorgen in på nåt mysko sätt. Vet precis hur du känner, har gått igenom detta flera gånger. Skickar en varm kram till dig........

 

[Breakdown]

Sv: När slutar man gråta?

tack för alla era ord.. dem värmer verkligen.

jag sitter just nu och tittar på bilder på honom, mitt hjärta.

 

[Rotterö]

Sv: När slutar man gråta?

Många kramar till dig.
Gör så att du sätter upp ett fint foto på honom. Som du kan prata med varje dag.
Jag har förlorat
2hästar o en hund på kort tid fast i sjukdommar. + att jag sålde den sista hästen

 

[millan30_228]

Sv: När slutar man gråta?

Beklagar sorgen. Så hemskt när ens älskade vän går bort
Förlorade en valp i en olyckshändelse för ca 1.5 år sedan.
Dock ej med bilar inblandade. Jag grät och grät. Tillslut går tårarna över och man tänker på sin älskade vän med glädje över allt ni fick uppleva tillsammans.
Din hund väntar på dig vid Regnbågsbron.
http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

Tänker på dig!
Kram

 

[Fidelin]

Sv: När slutar man gråta?

Åh... jag vet precis hur det känns, har även jag förlorat älskade djur, och det är en otrolig sorg..
Men millan30_228's video var väldigt fin, precis så önskar jag att det ska vara

Kan inte annat än skicka en massa tröst och styrke kramar, jag tror som många andra bukare att det hjälper att gråta, att sörja ordentligt, och sen bära med sig dom vackraste och finaste minnena.
Saknade försvinner nog aldrig, men den blir lättare att hantera, och efter ett tag blir man istället glad av att tänka på den underbara tid man ändå fick tillsammans!

/ Veras..

 

[Madde_padde]

Sv: När slutar man gråta?

skickar mängder av styrkekramar!
gråt gråt gråt!
och anklaga verkligen inte dig själv!

 

[Bellini]

Sv: När slutar man gråta?

*kramar om hårt och länge*

 

[Ramona]

Sv: När slutar man gråta?

Jag hade en Jack Russell hane som blev påkörd av en bil. Det var verkligen hemskt ett tag, men tiden läker alla sår och man kommer över det.

Idag är jag glad över att han dog snabbt och att han inte led. Det var ingen sjukdom, inget lidande utan han hade hur roligt som helst och så plötsligt fanns han inte.

Det är klart att det finns om och men, men i slutändan så finns det ingenting man kan göra åt saken. Vi skaffade en ny hund efter några månader och det kändes helt ok. Jag har en bild på hunden i bokhyllan dock. Han var min lilla stjärna!!

 

[unki]

Sv: När slutar man gråta?

Stackare! Skickar en massa tröstkramar!

 

[Lazio]

Sv: När slutar man gråta?

Åh nej, vad hemskt!

Jag vet hur det känns. Förlorade min älskade hund i en olycka sommaren -06. Kommer aldrig glömma henne fruktansvärda ylande. Anklagade mig själv en lång tid efteråt, varför hade jag tagit med henne ut, hade hon suttit i boxen hade hon levat, varför kunde jag inte hålla emot när hästen stack, varför sprang jag åt fel håll när jag letade, hade jag hittat henne tidigare hade hon kanske levt osv osv

Det var en underbart vacker sommardag, jag låg i diket där jag hade ramlat för jag hade sprungit så och bara skrek och grät, förbannade gud och hela världen ungefär. Och solen bara fortsatte lysa, träden stod kvar, fåglarna kvittrade. Jag kunde inte förstå hur hela världen bara fortsatte vara som vanligt, hela min värld hade just rasat samman och skulle aldrig bli densamma igen. Min vovve som jag hade växt upp med, mindes ju inte hur livet var innan henne. Har aldrig nånsin upplevt en sån sorg, det gjorde så ont attt jag inte visste vad jag skulle ta mig till, höll på att gå under.

Men, det var inte mitt fel, vilket jag har insett, en olycka händer så lätt, försök att tänka så. Jag vet att det är jättesvårt! Men inget blir bättre av att du anklagar dig själv nu.

Gråt och skrik, det kommer att bli bättre. En dag kommer du kunna tänka på din hund med ett leende, minnas all glädje den har skänkt dig.

Jag gråter fortfarande ofta när jag tänker på henne, och saknar henne nåt så fruktansvärt. Sorgen och saknaden lämnar en aldrig, men den blir lättare att bära med tiden, jag lovar!

 

[BallsOfSteel]

Sv: När slutar man gråta?

Beklagar sorgen. Så hemskt när ens älskade vän går bort
Förlorade en valp i en olyckshändelse för ca 1.5 år sedan.
Dock ej med bilar inblandade. Jag grät och grät. Tillslut går tårarna över och man tänker på sin älskade vän med glädje över allt ni fick uppleva tillsammans.
Din hund väntar på dig vid Regnbågsbron.
http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

Tänker på dig!
Kram

Alltså den där dikten får mig alltid att börja grina

 

[Priscilla]

Sv: När slutar man gråta?

Jag börjar gråta bara jag tänker på om min hund skulle förolyckas på något vis. Jag är ganska duktig på att visualisera sånt..
Hoppas att du snart ska komma till insikt om att det inte finns något du hade kunna göra annorlunda. Man kan inte ändra på det förflutna.
Du kommer att sakna din hund jämt, men samtidigt kommer du också att minnas med glädje. Det är bara för dej att vänta på att smärtan ska ebba ut.

Skickar tröstkramar till dej

 

[Yrja]

Sv: När slutar man gråta?

Din hund hade säkert ett jättefint liv. Du gjorde säkerligen ditt bästa för att ge din hund ett bra liv och det är ju viktigast av allt.

Jag har också min hund lös och det finns risker med det som med allt annat. Men ändå gör man om det för att det är vad man innerst inne tror att hunden mår bra av.

Min hund gick ut på en 90-väg vid ett tillfälle när jag var för upptagen med min häst medan vi väntade på att bilarna skulle passera. Det gick bra, turligt nog, men ojojoj vad jag hade klandrat mig själv om jag inte hunnit kalla in hunden i sista sekunden. Ändå går han lös dagligen, på ridtur och annars med.

Klandra inte dig själv, olyckor händer ändå.

 

[astronaut]

Sv: När slutar man gråta?

Jag beklagar sorgen, det ær aldrig roligt att førlora en væn. Hoppas han inte kænde något bara.

 

[Sophia_]

Sv: När slutar man gråta?

KL

Stora kramar till dig i sorgen! Mitt råd är som så mångas andra att låta tårarna komma så länge de finns. Man tror det inte när det är som värst men dom tar slut en dag och efter ett tag övergår sorgen i vackra minnen istället.

Min första hund blev bara två år. Hon blev också påkörd, av en veterinär ironiskt nog, som tog med sig henne till djursjukhuset där hon tyvärr inte gick att rädda.
Vi fick ta med oss hennes kropp hem, och det betydde mycket att se henne ligga där och kunna ta farväl.

Men första tiden efter hennes död var fruktansvärd. Jag bara grät och grät och grät. Jag kunde höra ljudet av hennes tassar mot parkettgolvet och när jag ropade hennes namn kändes det så fruktansvärt tomt när ingen kom.
Första natten drömde jag att hon kom tillbaka och det visade sig att hon inte alls var skadad. Att vakna upp och inse att man bara drömt var som att förlora henne en andra gång.

Men idag minns jag bara allt det fins med den hunden. Gråter inte alls längre utan glädjs bara åt minnena.

Min nuvarande hund är alltid lös. Jag tänker också ibland på vilka risker det innebär, men man kan inte gå runt och vara rädd för allt som kan hända hela livet. Då glömmer man ju bort att leva! Och min hund älskar att vara lös och det fungerar, hon mår ju bättre av det än att gå i koppel dagarna i ända.