När man var en elak liten skitunge

[WhoIsItAgain]

Jag håller med. Jag blev under en period också mobbad och utstött som liten så visst kan jag förstå känslan, men någonstans får man ju också inse att man var just det - barn. Både en själv och förövarna. Jag har ingen anledning att önska allt ont åt mina mobbare idag för att de inte visste bättre som barn. För min egen skull ser jag inte heller att det skulle vara så nyttigt att hålla sådan "grudge" för något som hände för så många år sedan.

Om det är barn ja. Men personer i övre tonåren vet precis vad de håller på med och är inga jag tänker förlåta.

 

[Lobelia]

Låt bli bjud in mig. Halva klassen mobbade mig i 4 år, andra halvan tittade på och sa inte ett dugg, då kan de lika gärna fortsätta frysa ut mig. Hade varit mer ärligt.

Jag hade ingen kompis alls i åk 6 (kom inflyttade till den årskursen från annan ort där jag hade massor av kompisar). På högstadiet hade jag 1 kompis som även som mig blev mobbad när hon kom ny till klassen. En kille i en annan klass försökte bli kompis med mig, vi läste tillvalsspråk ihop. Då gav de sig på honom så han gav upp (han bytte tom tillvalsspråk för att slippa dom).

Jag valde en annan linje än den jag egentligen ville på gymnasiet bara för att slippa mina gamla klasskamrater. Direkt efter gymnasiet flyttade jag till en annan ort. Hur kan de tro jag vill träffa dom privat och ha party med dessa personer?

Jag blev mobbad av stora delar av klassen och hade definitivt känt mig utfrusen om jag visste att hela klassen utom jag varit bjuden till återträff. Hur ska de veta vad som just du vill? Det är lite av ett dilemma, det är varken rätt att bjuda eller inte bjuda någon. Felen begicks långt tidigare.

 

[Dentaku]

Jag tror inte man förändras som person bara för att man växer upp, kanske lär man sig mer hur man ska vara i samhället och mot andra människor rent tekniskt och lättare kan skilja på rätt och fel. Moralen förändras sällan tycker jag. Det är extremt få som förändras som personer från barn till vuxna, vuxna är oftast bara duktigare på att dölja den sidan.

Det är inte alls okej att se tillbaka på att det man gjort som barn är något "bara". Det är inte mindre allvarligt eller dåligt bara för att man var "barn" när man gjorde det.

Om inte annat så ser man tydligt tycker jag på många forum på nätet hur galet elaka och dumma och mobbande många vuxna människor är.

Men visst, vissa få kanske faktiskt förändras men det är ovanligt, stor eloge till dom som faktiskt känner av det dom gjorde och mår dåligt över det i vuxen ålder. Jag har tack och lov aldrig blivit mobbad men jag vet vad jag tycker om mobbare ändå.

Mobbning förekommer bland barn i förskoleåldern. Det vore tragiskt om dessa barn redan då skulle stämplas som elaka, dumma och med låg moral trots att deras hjärnor ska utvecklas i ytterligare ca 20 år.

Själv tror jag att det är viktigt att titta på drivkrafterna bakom mobbarbeteendet hos de som är drivande. (Det är självklart inte något som den mobbade ska behöva bry sig om.)
Barn är i högsta grad formbara om man inte bara lämnar dem åt sitt öde.

 

[WhoIsItAgain]

Jag går emot strömmen och tycker inte att barn som varit elaka förtjänar att hatas livet ut. Barn är barn, dvs de har INTE samma förmåga att förstå vidden av konsekvenser av sina handlingar som vuxna har. Att hålla dem ansvariga, hoppas att de brinner i helvetet osv är kanske en copingstrategi men ingen sund sådan. Jag vet inte var vinsten ligger i att inte förlåta någon som är uppriktigt ångerfull?

Varför ska jag förlåta dem för något jag än I dag lider av sviterna från? Och då hade jag ändå "tur" i oturen. Det var "bara" verbalt mobb mot mig. De försökte vara fysiska en gång men jag har alltid varit stor och stark och slog tillbaka så blodet sprutade ur näsan på eländet. Sen drog jag hem och vägrade gå till skolan i flera dagar, läraren skickade plågoandarna att be om ursäkt så jag skulle komma tillbaka. Sa åt dem redan då att jag förlåter er aldrig. Tyvärr är det skolplikt så jag fick plågas 3 år till innan jag blev av med dom men slapp bli slagen i alla fall.

 

[Grazing]

Mobbning förekommer bland barn i förskoleåldern. Det vore tragiskt om dessa barn redan då skulle stämplas som elaka, dumma och med låg moral trots att deras hjärnor ska utvecklas i ytterligare ca 20 år.

Själv tror jag att det är viktigt att titta på drivkrafterna bakom mobbarbeteendet hos de som är drivande. (Det är självklart inte något som den mobbade ska behöva bry sig om.)
Barn är i högsta grad formbara om man inte bara lämnar dem åt sitt öde.

Barn på dagis har jag förståelse för att dom kan vara egoistiska och inte förstå rätt från fel. Mamma jobbar på dagis och det är en hel del som inte förstår helt enkelt men dom lär sig snabbt att så och så gör man inte för då blir den andra ledsen. Men det är ingen uttalad mobbing, det är en reaktion på deras känslor som kan slå fel.

 

[Motacilla]

Utan att ta ställning till @underensten eller andra så finns det ju teorier om varför barn/ungdomar mobbar klasskamrater. Man vet att vissa gör det för att uppleva en känsla av makt över andra.
(stämmer även bra överens med de erfarenheter jag såg i skolan).
Jag har faktiskt svårt att tro att det är ett drag som försvinner för att man växer upp, om man inte aktivt arbetar med sig själv t.ex i terapi.

Deltog i en klassträff för gymnasiet härom året. Kan närmast beskrivas som en lätt tragisk tillställning. 50 % kom inte dit. De som deltog var "tuffa gänget" som inte direkt genomgått nån större personlig utveckling och så ett fåtal personer som var trevliga att träffa efter en lång tid.
Jag kommer däremot inte att delta i fler träffar och vill heller inte ha kontakt med de klasskamrater i fortsättningen heller. Hyser inga känslor åt någondera hållet men tiden är begränsad och ser ingen anledning att lägga tid på folk bara för att vi gått i skolan tillsammans för ett par decennier sedan.

 

[Fruentimber]

Om det är barn ja. Men personer i övre tonåren vet precis vad de håller på med och är inga jag tänker förlåta.

Fast TS skriver "grundskolan" = barn.

 

[Motacilla]

Fast TS skriver "grundskolan" = barn.

Nej? Grundskola:

"I Sverige har vi skolplikt som omfattar förskoleklass och den nioåriga grundskolan. Från och med höstterminen 2018 är förskoleklassen obligatorisk. Skolplikten har därmed förlängts från nio år till i regel tio år."

Tillägg:
Tycker också det är skillnad om det är en 8-åring eller en 16-åring det rör sig om.

 

[Rosett]

Jag tror att de flesta ca 5-7-åringar vet att man inte ska vara dum mot andra, så då tycker jag man kan förvänta sig att 10-18-åringar beter sig som folk och inte ofredar andra människor. För det är ofredande det är men skolan är som en egen värld så där kallas det "mobbning", som ses som mindre allvarligt.
När det händer på andra ställen och med andra inblandade så kallas det inte "mobbning".

 

[Fruentimber]

Nej? Grundskola:

"I Sverige har vi skolplikt som omfattar förskoleklass och den nioåriga grundskolan. Från och med höstterminen 2018 är förskoleklassen obligatorisk. Skolplikten har därmed förlängts från nio år till i regel tio år."

Definitionen på barn är en människa som ännu inte uppnått vuxen ålder, dvs 18 år. Tonåringar är fortfarande barn.

 

[Pegasus63]

Jag var utfryst i grundskolan, om det har varit lika illa för den personen som du berättar om kan jag säga helt ärligt att de som försökt be om ursäkt betyder inte ett piss för mig, det handlar ju mest att de vill sona sitt dåliga samvete och må bättre själva. Allvarligt talat. Åt helvete med dem.

Var samma här, både i grundskolan och högstadiet. Hade två riktigt goda kompisar dock i högstadiet som alltid stod vid min sida fast även de var ju utfrysta från gemenskapen... Vill överhuvudtaget inte ha någon kontakt med någon från klassen förutom mina två vänner.

Var även samma i stallet där tjejerna ifrågasatte varför jag ville rida och hålla på hästar,

Inte alls någon bra miljö vare sig i skola eller stall den gång på 70 talet.

 

[Cambrie]

Definitionen på barn är en människa som ännu inte uppnått vuxen ålder, dvs 18 år. Tonåringar är fortfarande barn.

Man är straffmyndig från det man är 15. Min 12-åring vet att man inte får trakassera andra och vad mobbning är. Det har de vetat sedan skolan startade. De vet också att man inte får slå, spotta, skrika hora åt folk och att man inte ska lämna någon utanför. Jodå. Barn vet också banne mig vad som är rätt och fel i det avseendet. Att du anser att en 15 åring inte vet vad den håller på med om den systematiskt hånar, slår, fryser ut etc en annan människa anser jag vara skrattretande. De vet EXAKT vad de håller på med.

Sedan förstår jag absolut att man kan ändra sig och visst ska man inte döma folk resten av livet för det. Men att ni anser att offer ska behöva ta emot ånger och ursäkter och förlåta och ha kontakt på mobbarens villkor är helt otroligt. Det torde vara upp till mig om jag är intresserad alls att ha kontakt med mina gamla mobbare, och du kan ju komma med samma ord till min kompis föräldrar, hon som faktiskt tog livet av sig för att "barn" var elaka mot henne från trean i grundskolan upp till nian.

Inte vet vad de gör?! Pyttsan heller

 

[Gnist]

Inte vet vad de gör?! Pyttsan heller

Det är skillnad på att veta vad man gör där och då och på att inse konsekvenserna av det.

Just konsekvenstänk är något som utvecklas sent och hos de flesta är det faktiskt inte fullt utvecklat förrän de är +25 år, så naturligtvis har barn ca 0 konsekvenstänk, som väldigt sakta ökar i takt med att de blir äldre.

 

[Dentaku]

Barn på dagis har jag förståelse för att dom kan vara egoistiska och inte förstå rätt från fel. Mamma jobbar på dagis och det är en hel del som inte förstår helt enkelt men dom lär sig snabbt att så och så gör man inte för då blir den andra ledsen. Men det är ingen uttalad mobbing, det är en reaktion på deras känslor som kan slå fel.

Det är precis samma typer av beteenden som man ser hos äldre barn. Inte bara fysisk och verbal utan även psykologisk mobbning.

Att en pojke tar med pengar till förskolan för att kunna betala för att vara med att leka, beror det på att "kompisarna" bara reagerar på sina känslor när de fryser ut pojken, till skillnad från om detta skulle ske i lågstadiet?

 

[Anna-Bella]

Jag har också varit mobbad när jag var yngre. Jag inser att vi alla var barn och jag tror att man kan utvecklas till det bättre när man växer upp. Men det betyder inte att jag vill ha något med dem att göra eller att jag måste förlåta dem. Det ena utesluter inte det andra

 

[Fruentimber]

Man är straffmyndig från det man är 15. Min 12-åring vet att man inte får trakassera andra och vad mobbning är. Det har de vetat sedan skolan startade. De vet också att man inte får slå, spotta, skrika hora åt folk och att man inte ska lämna någon utanför. Jodå. Barn vet också banne mig vad som är rätt och fel i det avseendet. Att du anser att en 15 åring inte vet vad den håller på med om den systematiskt hånar, slår, fryser ut etc en annan människa anser jag vara skrattretande. De vet EXAKT vad de håller på med.

Sedan förstår jag absolut att man kan ändra sig och visst ska man inte döma folk resten av livet för det. Men att ni anser att offer ska behöva ta emot ånger och ursäkter och förlåta och ha kontakt på mobbarens villkor är helt otroligt. Det torde vara upp till mig om jag är intresserad alls att ha kontakt med mina gamla mobbare, och du kan ju komma med samma ord till min kompis föräldrar, hon som faktiskt tog livet av sig för att "barn" var elaka mot henne från trean i grundskolan upp till nian.

Inte vet vad de gör?! Pyttsan heller

Mig veterligen har jag inte skrivit något av det du påstår? Vänd dig gärna till rätt användare.

 

[Dentaku]

När det händer på andra ställen och med andra inblandade så kallas det inte "mobbning".

Det heter mobbning även på andra ställen, t ex arbetslivet. En person kan bli svårt mobbad utan att bli utsatt för något som egentligen är brottsligt(t ex ofredande). Det är därför det är så viktigt att skolledning respektive arbetsgivare tar sitt ansvar.

 

[Lobelia]

Jag tror att de flesta ca 5-7-åringar vet att man inte ska vara dum mot andra, så då tycker jag man kan förvänta sig att 10-18-åringar beter sig som folk och inte ofredar andra människor. För det är ofredande det är men skolan är som en egen värld så där kallas det "mobbning", som ses som mindre allvarligt.
När det händer på andra ställen och med andra inblandade så kallas det inte "mobbning".

Det skriks om mobbing och vuxenmobbing lite varstans. Så nej mobbning är en företeelse i hela samhället, inte bara i skolvärlden. Däremot så sker det saker i skolan som skulle leda till åtal utanför skolan.

15-åringar är straffmyndiga så de bedöms kunna ta ansvar för sina handlingar även om man tar hänsyn till låg ålder. Upp till dagen man fyller 15 så kan man inte straffas enligt lagen. Det finns ett skäl till att gränsen går där, bland annat barn har inte samma konsekvenstänk och att de ofta är godtrogna och lättpåvekrade.

Det faktum att barn vet att man inte ska vara dum mot varandra innebär inte att de har insikt i allt som sårar och hur djupt det kan sitta många år efteråt. Mycket mobbning är exempelvis att man gör som "ledaren" säger för att inte själv bli utsatt, eller att man bara vill leka med kompisarna och så blir någon utanför.

 

[Gnist]

När det händer på andra ställen och med andra inblandade så kallas det inte "mobbning".

På arbetsplatser heter det också mobbing eller möjligen negativt särbehandling.

Trakasserier och ffa ofredande är i grunden något annat, men mobbning innefattar ofta även trakasserier. Oavsett det gäller barn eller vuxna.

 

[Cambrie]

Det är skillnad på att veta vad man gör där och då och på att inse konsekvenserna av det.

Just konsekvenstänk är något som utvecklas sent och hos de flesta är det faktiskt inte fullt utvecklat förrän de är +25 år, så naturligtvis har barn ca 0 konsekvenstänk, som väldigt sakta ökar i takt med att de blir äldre.

Spelar ingen roll för min del. Naturligtvis kunde ingen veta att konsekvenserna när min kompis fick sin nya jacka förstörd på väg hem från skolan, fick gafflar instuckna i ryggen i matsalen, blev utsatt för glåpord om hur äckligt vidrig hon var varje jävla dag skulle bli att hon tog sitt liv. Men en 10 åring vet att allt detta är fel. Och en 15åring behöver vi inte ens diskutera.