När man ställt till det för sig själv

[Cambrie]

Så tolkade jag inte alls det inlägget. Jag läste det som att man ger mannen makten över kvinnans kropp om man gör abort för att han vill, trots att man själv inte vill. Inte att man behåller för att jävlas. Där tolkar vi otroligt olika.

Ja fast det var väl inte så det stod från början riktigt? Men ja, att folk tolkar saker olika i en diskussion är ju knappast en nyhet, speciellt inte på internet.. Eller hur?

 

[napoleon]

Ja fast det var väl inte så det stod från början riktigt? Men ja, att folk tolkar saker olika i en diskussion är ju knappast en nyhet, speciellt inte på internet.. Eller hur?

Isåfall såg jag inte inlägget innan det ändrades. Jag läste dock ditt inlägg som att JAG sagt att jag skulle behållas för att jävlas och för att visa honom vem som bestämmer. Vilket inte stämmer.

 

[vallhund]

Har man det bra ställt som blivande ensamstående, då är det fel. Har man det dåligt ekonomiskt ställt, då är det fel. Aldrig duger det liksom. Hade jag inte skrivit med att jag har det helt okej ekonomiskt hade kommentarerna haglat om att jag inte skulle fixa det ekonomiskt. Att barn är dyrt mm.

Sätt fingret över mitt 'ha ha' när du läser om det stör så då. Jag skrev det som ett uppgivet ha ha. Svårt för dig att tolka i text.

Jag har inga som helst problem med att tolka text, var fick du den idén ifrån?

 

[ekra]

Oerhört naivt av mannen som gjort dig med barn att tro att han oskyddat kan ligga runt utan att riskera att någon blir gravid! Man häpnar lite! Och så tragiskt att han väljer att "ha kvar" sin familj gentemot att välja att så att säga vara vuxen och ta smällen att separera. Inte för att vara tillsammans med dig nödvändigtvis, det verkar ju inte aktuellt, utan för att han då skulle kunna låta både sin fru och sig själv gå vidare och istället kunde de båda på varsitt håll finna någon som älskar just dem utan att leva i någonsorts illusion av att allt är bra. Det har jag svårt att tro skulle vara bra för någon. Alltså att liksom hålla ihop för barnens skull eller något sådant. Men nu vet jag ju inte hur han fungerar, kanske älskar han sin fru trots allt, men har behov av spänningen med olika älskarinnor. Skitsamma. Men jag ryser alltid lite när jag hör om sådana förhållanden där den ena parten antagligen tror att allt är frid och fröjd, medan den andra går bakom ryggen. Det är en rädsla jag har, att jag själv skulle hamna i den situationen.

Och så två storys om barn med fel personer:

En av mina närmaste vänner råkade göra en tjej gravid, de hade haft ett förhållande, gjort slut men fått ett återfall så att säga, och då blev hon med barn. För att göra en lång historia kort så fick han panik, ville inte bli pappa till ett barn med henne. De passade egentligen inte alls ihop, men det slutade med att de valde att leva som sambos ändå i många år och hade någon sorts ok och tidvis bra familjeliv och fick ytterligare ett barn innan de bestämde sig för att gå skilda vägar. Nu har de delad vårdnad.

Han säger att han verkligen fick barn med fel person, och just det kan han "ångra", men han ångrar inte det faktum att det blev barn, han älskar dem och tycker att det är fantastiskt att han har dem, även om det började på ett väldigt negativt vis med ett "oönskat" barn med fel person.

Jag har även en väninna som blev gravid med ett onenightstand när hon var i utlandet långt hemifrån, mannen i fråga var också turist från ytterligare ett tredje land. Hon bestämde sig för att behålla barnet, och pappan har ingen aning om att han har ett barn. Det verkar gå strålande, barnet är mycket älskat och snart tonåring.

Med detta vill jag bara säga att barn kan bli till på många olika vis, och det kan gå bra även om starten inte är optimal.

 

[napoleon]

Jag har inga som helst problem med att tolka text, var fick du den idén ifrån?

Jag menar att du inte kan läsa att det är ett uppgivet ha ha eller ett glatt/hånfullt/vadsomhelst ha ha. Och det färgar hur du läser resten av texten.

 

[Cambrie]

Isåfall såg jag inte inlägget innan det ändrades. Jag läste dock ditt inlägg som att JAG sagt att jag skulle behållas för att jävlas och för att visa honom vem som bestämmer. Vilket inte stämmer.

Bra det i alla fall då.

 

[Tora]

Får du gärna tycka då.

Ja det tycker jag extremt gärna.

Det är som om Ts hade bestämt sig för abort och jag skrivit:
"Jag hoppas att om tio år när du står där och har svårt att bli gravid inte ångrar att du gjorde abort en gång i tiden."

Usch tror inte ens att jag kunnat tänka något sådant elakt (om jag nu hade tyckt så vilket jag INTE gör, det var bara ett exempel)

 

[cirkus]

En annan historia ur verkligheten (en av mina nära vänner faktiskt) hon var också sidekick till en gift man. Hon blev gravid och hon sa direkt att hon kommer inte att göra abort. Väldigt lik situation må jag säga eftersom han också tvärvände precis som TS eventuella barnafader. Hursom, hon valde att föda barnet och vara ensam. han ville betala allt underhåll på ett bräde så att han skulle kunna mörka detta för familjen. Där gick min väns gräns. Hon sa nej. Han får rätta sig i ledet och inte minst så tänker hon inte bidra till flera lögner i hans liv och ffa inte i sitt barns liv. Han betalade underhåll men ville till en början inte träffa barnet. Familjen fick så småningom veta. Han började umgås sporadiskt med barnet och gör så än idag. De har ingen fantastisk relation, men barnet vet vem som är biologisk pappa i allafall och de ses ett par gånger om året.

Allting löser sig även om det inte blir som man har tänkt sig från början. Jag tror att om de vuxna kan hålla sig till att vara vuxna och inte bli bittra och vilja jävlas med varann med barnet som insats så kan de synbart jobbigaste situationerna bli riktigt bra

 

[napoleon]

Idag ringde han igen. Jag vet inte riktigt varför för vi kommer ingenstans. Han håller samma föreläsning gång på gång. Jag säger vad jag tycker och sen är jag tyst. Idag la jag ifrån mig telefonen i 5-6 minuter och gick iväg. När jag tog upp den igen höll han fortfarande låda och hade inte ens märkt att jag inte varit där på flera minuter.

Samtalen går mest ut på att:
- han gråter en skvätt
- han vill inte
- hans äktenskap kommer krascha
- han är chockad
- han tänker på mig, att jag är ung med livet framför mig
- jag försöker komma med min sida med blir överkörd

Vi ska träffas i januari och prata. Han ville ses på hotell, jag föreslog lunch på stan. Han är så inkonsekvent, först ska de absolut laga sitt äktenskap och därför ska han inte vara otrogen mer, han ska inte träffa mig för det klarar han inte eftersom det är mig han 'är kär i'. Och sen nästa andetag ska vi ses på hotell.

Jag är också inkonsekvent som ber honom inte höra av sig och sedan ändå svarar när han ringer, det vet jag. Delvis för att han ringer på dolt nr och det gör även mitt jobb = måste svara.

 

[Fibusen]

Och jag vet ett par som skaffade barn på den mest perfekta tidpunkten i livet,utbilning och jobb var klart,dom hade varit tillsammans länge,eget hus,osv. Nu några år senare är det kaos alltihopa,dom kan inte ens prata med varandra utan att dom ryker ihop nästan,familjerätten är inkopplad,bråk om allt och inget,pappan bryr sig inte alls om barnen och mamman vill vara barnledig för hon behöver egen tid,och stackars barnen fattar ingenting.

Så,även fast allt verkar (och är) helt perfekt så kan det gå åt helskotta endå. Det finns inte riktigt något rätt och fel,för man vet aldrig vad som händer i framtiden.

Som ett till exempel,huset vi nyligen köpt,tidigare ägare bråkade så det hördes i halva byn,tillslut fick mamman nog och drog,sa ifrån sig all kontakt med både barn och pappan. När kontrakt och alla papper skulle skrivas så hade hon varit där dagen innan för hon ville inte träffa dom. Så åter igen,men vet aldrig hur livet tar sig,det behöver inte bli dåligt bara för att alla kriterier inte är uppfyllda, och det betyder inte att allt blir perfekt för att allt är gjort "rätt".

 

[Cambrie]

Ja det tycker jag extremt gärna.

Det är som om Ts hade bestämt sig för abort och jag skrivit:
"Jag hoppas att om tio år när du står där och har svårt att bli gravid inte ångrar att du gjorde abort en gång i tiden."

Usch tror inte ens att jag kunnat tänka något sådant elakt (om jag nu hade tyckt så vilket jag INTE gör, det var bara ett exempel)

Så vitt jag vet skrev jag inte detta. Din tolkning med andra ord.

Idag ringde han igen. Jag vet inte riktigt varför för vi kommer ingenstans. Han håller samma föreläsning gång på gång. Jag säger vad jag tycker och sen är jag tyst. Idag la jag ifrån mig telefonen i 5-6 minuter och gick iväg. När jag tog upp den igen höll han fortfarande låda och hade inte ens märkt att jag inte varit där på flera minuter.

Samtalen går mest ut på att:
- han gråter en skvätt
- han vill inte
- hans äktenskap kommer krascha
- han är chockad
- han tänker på mig, att jag är ung med livet framför mig
- jag försöker komma med min sida med blir överkörd

Vi ska träffas i januari och prata. Han ville ses på hotell, jag föreslog lunch på stan. Han är så inkonsekvent, först ska de absolut laga sitt äktenskap och därför ska han inte vara otrogen mer, han ska inte träffa mig för det klarar han inte eftersom det är mig han 'är kär i'. Och sen nästa andetag ska vi ses på hotell.

Jag är också inkonsekvent som ber honom inte höra av sig och sedan ändå svarar när han ringer, det vet jag. Delvis för att han ringer på dolt nr och det gör även mitt jobb = måste svara.

Allt det där är hans problem just nu. Eventuellt kommande barns problem. Du har ju bestämt dig, vad finns att prata om? Tycker du ska tala om det, gärna i mail så du slipper prata med honom, stänga av telefonen och höra av dig när barnet är fött. Finns ingen anledning att träffa honom innan?

 

[napoleon]

@Cambrie

Jag vet inte vad vi ska prata om. Han säger att han inte vill förlora mig ur sitt liv, att han vill veta hur jag mår osv. Jag tror inte så mycket på det där. Men en lunch på stan kan jag väl gå med på. Men ett hotell-möte kan han glömma (ja jag fattar att han vill ligga).

Jag har talat om vad jag vill. Och att jag inte tänker ändra mig. Han brukar säga ungefär såhär 'det är absolut ditt val. Men du måste göra abort, allt annat är orealistiskt'.

 

[Cocos]

@napoleon
Äktenskapet krashar han ju rätt bra själv, bara omoget och ointelligent att försöka skuldbelägga dig för det
Du skrev nånstans att han sagt till dig att han inte kan få barn, han lär ha koll på detta då han och frun adopterat. Man kan se det som att han har alltså lurat dig till en graviditet..

Sen måstr jag bara fråga hur folk kan störa sig på att ts påtalar hon har god ekonomi!?! det är ju bra och hade hon haft dålig ekonomi så skulle det definitivt påpekats att det är dyrt med barn.
Dags att svälja avundsjukan?

 

[ekra]

Idag ringde han igen. Jag vet inte riktigt varför för vi kommer ingenstans. Han håller samma föreläsning gång på gång. Jag säger vad jag tycker och sen är jag tyst. Idag la jag ifrån mig telefonen i 5-6 minuter och gick iväg. När jag tog upp den igen höll han fortfarande låda och hade inte ens märkt att jag inte varit där på flera minuter.

Samtalen går mest ut på att:
- han gråter en skvätt
- han vill inte
- hans äktenskap kommer krascha
- han är chockad
- han tänker på mig, att jag är ung med livet framför mig
- jag försöker komma med min sida med blir överkörd

Vi ska träffas i januari och prata. Han ville ses på hotell, jag föreslog lunch på stan. Han är så inkonsekvent, först ska de absolut laga sitt äktenskap och därför ska han inte vara otrogen mer, han ska inte träffa mig för det klarar han inte eftersom det är mig han 'är kär i'. Och sen nästa andetag ska vi ses på hotell.

Jag är också inkonsekvent som ber honom inte höra av sig och sedan ändå svarar när han ringer, det vet jag. Delvis för att han ringer på dolt nr och det gör även mitt jobb = måste svara.

Han är helt klart i chocktillstånd och har svårt att agera rationellt. Han skulle förmodligen må bra av att prata med en psykolog för att hantera situationen. Antagligen är du den enda personen som vet om att han gjort dig gravid. Ses inte på hotell, utan ta det på en allmän plats om ni skall ses tycker jag, det går ju att sitta avskilt så att inte hela världen behöver höra diskussionen. I hans värld är antagligen den enda lösningen att du gör abort, hoppas att han så småningom klarar av att förstå att du verkligen vill bli mamma och troligen kommer att behålla barnet. Givetvis mycket obehagligt för honom, men som sagt ger man sig in i leken får man leken tåla.

Argumentet att du har hela livet framför dig och att du därför inte skall ha barn nu är inget vidare. Livet tar ju inte slut för att man får barn, det blir bara annorlunda.

Min vän som var den panikslagna mannen i fråga (i historien jag berättade tidigare) reagerade också med chock, önskemål om abort och sedan att inte vilja prata med den blivande mamman på ett par veckor. Sedan nyktrade han till och insåg att tjejen kommer inte att ändra sig, det blir barn vare sig jag vill eller inte. Jag kan antingen vilja att vara med, eller att inte vara det. Men barn blir det hursomhelst.

Förhoppningsvis landar den insikten hos den här mannen också, och så får han börja reda ut den situation som han själv satt sig i.

 

[napoleon]

@Cocos

Såhär har han sagt (i kronologisk ordning)
1. Det är lugnt, jag kan inte få barn
2. Jo men jag gjorde en annan kvinna gravid för ett par år sedan, så jag kan få barn (sa han kanske i oktober? Innan denna soppa iaf när jag frågade om han varit otrogen mycket). Det sa han efter att han sagt att han skulle skilja sig och ville leva med mig, efter att han frågat mig om jag ville ha barn i framtiden.
3. Men jag kan inte få barn! Denna vecka sa han så, efter gravid-beskedet.
4. Den andra kvinnan han pratade om tidigare hade nu även legat med flera andra (så hette historien inte förut) så det var inte han som gjort henne gravid!

Han kanske är en patologisk lögnare? Jag vet inte vad jag ska tro längre.

Jag vet att det är rätt privata saker jag skriver om nu. Men jag känner mig ändå trygg här.

 

[napoleon]

@ekra

Psykolog var bra, det ska jag föreslå. Jag kan inte vara psykolog åt honom.

Jag sa likadant, livet tar inte slut. Jag kommer fortfarande kunna nå mina mål, jag behöver bara justera vägen dit och acceptera att det troligtvis tar längre tid att nå fram.

Och allmän plats blir det absolut. Jag vill inte ses på hotell, det känner jag mig inte trygg med. Han skulle aldrig vara våldsam så jag är inte rädd så. Men det känns inte bra att ses helt ensamma just nu.

 

[Cocos]

@napoleon
Att han ljuger är ju tuvärr självklart då både han.och frugan lär ha gjort både ett och tio tester innan dom adopterade.. Jag kan iof ha fel, dom kanske inte ville ha biologiska barn.helt enkelt men det är rätt ovanligt.
Han försöker ju komma undan det är väl nån slags försvar iom att han troligtvis är rätt panikslagen..
Killen jag vart gravid med sa ju han skulle ta ansvar sen.några veckor senare sa han att jag gjort det med flit och den åsilten har han hållit i krampaktigt hela min graviditet. Han kräver dna test för att skriva på papper och hoppas väl att det ska visa sig att han inte är pappan trots allt.
Det som har hjälp mig mycket är att tänka att han vill bara hitta nått att skylla på en anledning att slippa och framförallt en anledning att kunna svartmåla mig så han kan skylla sin icke existerande föräldraroll på att jag är en knäppis.
Så vad han än säger ta det med en rejäl nypa salt och nu verkar du ha skin på näsan men börja inte tvivla på dig själv, dina beslut eller känn nån skuld gentemot honom!

 

[Cambrie]

@Cocos

Såhär har han sagt (i kronologisk ordning)
1. Det är lugnt, jag kan inte få barn
2. Jo men jag gjorde en annan kvinna gravid för ett par år sedan, så jag kan få barn (sa han kanske i oktober? Innan denna soppa iaf när jag frågade om han varit otrogen mycket). Det sa han efter att han sagt att han skulle skilja sig och ville leva med mig, efter att han frågat mig om jag ville ha barn i framtiden.
3. Men jag kan inte få barn! Denna vecka sa han så, efter gravid-beskedet.
4. Den andra kvinnan han pratade om tidigare hade nu även legat med flera andra (så hette historien inte förut) så det var inte han som gjort henne gravid!

Han kanske är en patologisk lögnare? Jag vet inte vad jag ska tro längre.

Jag vet att det är rätt privata saker jag skriver om nu. Men jag känner mig ändå trygg här.

Jag tycker ju inte att han verkar vara så helylle som du vill påskina. Det är hur som helst hans problem och han får ju liksom skylla sig själv för den delen. Nej, jag skulle nog försöka att få allt skriftligt via mail och inte ha någon direkt kontakt på ett par månader. Då hinner kanske beslutet lägga sig på ett rationellt sätt hos honom också.

 

[napoleon]

@Cocos

Jag frågade en gång av ren nyfikenhet när vi började ses varför de adopterat. Då hette det att de genetiskt inte var kompatibla men mest var det kvinnans fel.

Så jag vet inte vad jag ska tro. Hans historia ändras ju hela tiden.

Sån situation som du är i verkar väldigt jobbigt. Jag är helt hundra på att mannen i mitt fall kommer kräva dna-test. Det har jag förvisso förståelse för, för en man kan det ju vara svårt att lita på kvinnan till 100 % att han är pappa om man inte har något förhållande.

 

[Cocos]

Sen behöver mannen ifråga inte i grunden vara en dålig människa. Att bli förälder är en väldigt stor grej och att inte kunna styra över det själv måste va väldigt jobbig och kan såklart få vem som helst att balla ur rätt rejält.

Skriver bara detta så man inte glömmer bort varför män i sånna situationer ofta verkar bli rätt personlighetsförändrade.