När man ställt till det för sig själv

Jag tvivlar inte heller på att barnet säkert blir älskat, det var inte heller min poäng. Nothing more, nothing less.

Men vad ältar du om då?

Du har sett oönskade barn fara illa, men vad har det med TS att göra egentligen?
Jag har sett hett efterlängtade barn fara illa också, ska jag då lägga detta på alla som vill ha barn?

Tycker också du har en otrevlig ton och jag hoppas inte du menar så illa som det låter.
 
Jag tycker ju inte att han verkar vara så helylle som du vill påskina. Det är hur som helst hans problem och han får ju liksom skylla sig själv för den delen. Nej, jag skulle nog försöka att få allt skriftligt via mail och inte ha någon direkt kontakt på ett par månader. Då hinner kanske beslutet lägga sig på ett rationellt sätt hos honom också.

Alltså jag har ju upplevt mannen ifråga. Och mot mig har han (innan detta) varit helt fantastisk. Nu, inte så fantastisk. Jag kan inte greppa varför han har gett så konstiga olika versioner. Jag undrar ju vad han ljuger mer om?
 
Han har aldrig någonsin planerat att lämna sin fru för dig och iom din graviditet så hotar du ju hela hans bubbla, så givetvis är han inte längre fantastisk när hans lilla sidolek fått konsekvenser.
 
Vadå kvinnans "fel" förlåt men jävla gris att uttrycka sig så :eek:
Klart hon Inte valt att inte kunna bli gravid.. hoppas han väljer orden bättre i hennes närvaro!

Tycker du ska strunta i om/hur/när han ljuger, ta en rejäl paus från varandra och ta sen Upp kontakten och håll det då på en nivå där ni uppför er artigt och så mot varandra men inte blir allt För känslomässiga eller tjaffsar utan försök bara släppa dom delarna så har ni kanske goda förutsättningar för ett bra samarbete kring barnet om han nu vill va delaktig.
 
Alltså jag har ju upplevt mannen ifråga. Och mot mig har han (innan detta) varit helt fantastisk. Nu, inte så fantastisk. Jag kan inte greppa varför han har gett så konstiga olika versioner. Jag undrar ju vad han ljuger mer om?

Så när ni talat om preventivmedel innan har han sagt att det inte behövs pga han är steril?

Min gissning är att han är ganska bra på att ljuga.
 
Sen måstr jag bara fråga hur folk kan störa sig på att ts påtalar hon har god ekonomi!?! det är ju bra och hade hon haft dålig ekonomi så skulle det definitivt påpekats att det är dyrt med barn.
Dags att svälja avundsjukan?

Jag tror inte att det handlar om avundsjuka, jag tror att en del reagerar på att det blev lite märklig ordning på argumenten. Tidigt i tråden har TS pengar avhandlats i ett flertal inlägg, TS karriär, hästar m.m och först på sida 7 kom det "för att jag vill ha barn".

Det är inte menat som kritik mot TS det här, jag har full förståelse för att inläggen kommer lite som de kommer när man är i en sån här sits, och att en del inlägg kanske dessutom blev reaktioner på andras inlägg, men jag TROR att det kan ha varit ett av svaren på din fråga @Cocos.

Att TS genuint vill ha barn och dessutom har ett egna stabila förutsättningar för det tycker jag ger gott hopp om att det kan sluta bra. Så länge man tänkt igenom varför man sätter ett barn till världen, att man åtminstone själv tror att det kommer att gå bra och att barnet inte blir en symbol för föräldrarnas relation så kan ju inte allt behöva vara perfekt. Då skulle det aldrig bli några barn :)
 
Så när ni talat om preventivmedel innan har han sagt att det inte behövs pga han är steril?

Min gissning är att han är ganska bra på att ljuga.

Ja eller jag utgick från att 'kan inte få barn' betyder steril. Att han visste det. Jag krävde ju inte direkt läkarintyg. Så det är lika mycket mitt fel.

Inte riktat till sig cirkus, men jag växte upp med föräldrar som hade god kontakt och samarbete och jag hade det ändå ganska tufft. Jag älskar mina föräldrar men jag tycker att de ofta gör fel. Och gjorde fel under min och syskonens uppväxt.

Jag kommer göra allt jag någonsin kan för att mitt barn inte ska uppleva vad jag gjort (vad det är är sekundärt, absolut inga övergrepp eller så men det har ändå av och till varit sådär). Samtidigt ser jag det orimliga i att sätta kravet på mig själv att vara den perfekta föräldern. Där får jag sänka mina egna krav lite och ta det lite som det kommer tror jag, utan att för den skull överge rodret.
 
Jag tror inte att det handlar om avundsjuka, jag tror att en del reagerar på att det blev lite märklig ordning på argumenten. Tidigt i tråden har TS pengar avhandlats i ett flertal inlägg, TS karriär, hästar m.m och först på sida 7 kom det "för att jag vill ha barn".

Det är inte menat som kritik mot TS det här, jag har full förståelse för att inläggen kommer lite som de kommer när man är i en sån här sits, och att en del inlägg kanske dessutom blev reaktioner på andras inlägg, men jag TROR att det kan ha varit ett av svaren på din fråga @Cocos.

Att TS genuint vill ha barn och dessutom har ett egna stabila förutsättningar för det tycker jag ger gott hopp om att det kan sluta bra. Så länge man tänkt igenom varför man sätter ett barn till världen, att man åtminstone själv tror att det kommer att gå bra och att barnet inte blir en symbol för föräldrarnas relation så kan ju inte allt behöva vara perfekt. Då skulle det aldrig bli några barn :)

Jag förstår att det blir märkligt. När jag skriver här så utgår jag ju från mig själv, för mig var det nog självklart att jag vill ha barnet eftersom jag funderade och redan då var starkt inne på att behålla när jag skrev det där, jag hade inte en tanke på att ta upp det då som argument eftersom det var så självklart för mig.

Ibland glömmer jag bort att de som läser inte är jag, att de inte vet mina innersta tankar och reflektioner. Jag hoppas ingen uppfattar mina svar som snäsiga/annat oskick. För det är inte min mening.

Nej nu checkar jag ut för idag, imorgon ska jag jobba lite. Har haft semester denna vecka för att kunna ta in allt. Tack för input, tankar och bollplanks-agerande. Det är faktiskt guld värt ändå.
 
Men motsatsen till det är ju att inte finnas alls och är det så mycket bättre?

Svar ja. Eller tror du att ofödda foster ligger och sörjer någonstans utanför livet på jorden?

Det måste vara den absolut viktigaste frågan när man väljer att sätta barn till världen, tycker jag: har jag möjlighet att ge detta barn schyssta förutsättningar för ett bra liv? Barnets chans till ett bra liv vs risk för ett dåligt liv måste ju stå över min vilja att ett barn, tycker jag då.

I TS fall så verkar det ju vara ett älskad barn som kommer till världen, så det kommer nog bli bra! Men jag tycker inte heller att hon ska känna att hon måste föda det för att det börjat bli till. För de allra flesta så kommer det fler chanser, när man är redo.
 
@napoleon angående det du tidigigare sagt i tråden med att inte gå till barnmorska, gör det! Du behöver inte gå dit för att prata med någon eller "moraliskt stöd", men det medicinska kan vara viktigt. Kolla så allt står rätt till, om du skulle välja att behålla. Dubbelkolla att du verkligen är gravid. Få tips och råd om hur du ska sköta dig under en graviditet, med folsyra och liknande. Även om du bestämmer dig efter nyår så är det bra att börja få kontakt med vården, de är ju de som kommer sköta abort/graviditet/förlossning sen. :)
Lycka till med beslutet, har inga konkreta råd angående det, mer än att du verkar ha en sund tankegång så det känns som vilket beslut du än tar kommer det vara genomtänkt. Inte ofta man ångrar just de besluten.
 
Svar ja. Eller tror du att ofödda foster ligger och sörjer någonstans utanför livet på jorden?

Det måste vara den absolut viktigaste frågan när man väljer att sätta barn till världen, tycker jag: har jag möjlighet att ge detta barn schyssta förutsättningar för ett bra liv? Barnets chans till ett bra liv vs risk för ett dåligt liv måste ju stå över min vilja att ett barn, tycker jag då.

I TS fall så verkar det ju vara ett älskad barn som kommer till världen, så det kommer nog bli bra! Men jag tycker inte heller att hon ska känna att hon måste föda det för att det börjat bli till. För de allra flesta så kommer det fler chanser, när man är redo.
Så om man inte kan erbjuda perfekta villkor så skall man inte ha barn?

I så fall skulle vare sig jag, min man eller min äldsta son (och därmed inga andra av mina barn) ha funnits till.

Så vitt jag vet så är vi alla nöjda med att finnas till. Trots operfekta förutsättningar.
 
Ja eller jag utgick från att 'kan inte få barn' betyder steril. Att han visste det. Jag krävde ju inte direkt läkarintyg. Så det är lika mycket mitt fel.

.
Alltså - det är klart att det krävs två för att göra barn. Så visst har du din del i ansvaret när det gäller preventivmedelsfrågan tänker jag. Som alla har som inte vill sätta ett barn till världen.

Men nu är det ju som det är och det är inget att fastna i, mer än själva biten om att karln verkar ha lätt att ljuga. Och det känns som en väldigt udda grej att ljuga om - han måste ju förstått att risken finns att du blir gravid. Och det kan ju ha stora konsekvenser för alla, inte minst för honom.

Min tanke runt detta rent generellt är att för mig är det ett större beslut att välja att behålla (för det har större konsekvenser, både positiva och negativa) än att göra abort.
 
Jag har personer som satt sig i samma situation i min släkt, och det är fortfarande geggigt och konstigt på många sätt. Det finns ju olika sätt det kan bli på: pappan och hans fru skiljer sig eller inte. Skiljer de sig så skulle jag säga att det förenklar på flera sätt då barnet slipper träffa pappans fru som antagligen kommer tycka väldigt illa om barnet av den anledningen att det drar upp många sår. Då kanske pappan vill ta sitt ansvar som förälder eller inte, men det är svårt att veta. Kanske spelar det ingen enorm roll heller.

I mina ögon är det värsta scenariot att han vill ha mycket kontakt med sitt barn och samtidigt är gift med sin fru. Då kan det bli oerhört infekterat och påfrestande för barnet. Jag har flera i min släkt som suttit i den situationen och det är något som jag inte önskar min värsta fiende. Den barndomen blir lätt trasig, konfliktfylld och full av nedtryckande situationer för barnet som TS inte kan styra över.

Pappan verkar vara en stor lögnare, och han verkar inte kunna ta ansvar för de konsekvenser som följer av hans handlingar. Om han inte vill ha något umgänge är det kanske den bästa situationen, men tänk om han vill ha halva tiden? Tänk den uppväxt som skulle kunna följa av det. Med pappans gamla familj om de inte skiljer sig, med en ryggradslös lögnare till pappa som kanske inte kommer stå upp för sitt barn. Fy fan. Jag skulle aldrig sätta mig i den situationen, eftersom den är omöjlig att styra.
 
Bara en liten undran som egentligen inte har så mycket med ts att göra, men kan verkligen frun vara helt ovetande om han varit otrogen med flera olika personer under 10-15 år? Är det inte mer troligt att hon bara blundar för det?
 
Här kommer mina fem ören:

1. Köp vitaminer i dag, folsyra är särskilt viktigt nu i början.

2. Gå till barnmorskan. De är verkligen fantastiska och sympatiska människor och du kommer att få stöd och styrka därifrån.

3. Om du har bestämt dig – kör på!
Mannen i fråga är uppenbart chockad just nu, i bästa fall kanske han landar och kan vara en bra person och förälder i framtiden. Jag misstänker att han förutom chock har drabbats av någon slags moralpanik (den lilla skynkliga moral som en notoriskt otrogen man nu kan ha). Han har antagligen tänkt på det här i form av "Vad ska min fru säga?", "Vad ska mina barn säga?", "Vad ska min mamma säga?", "Vad ska mina vänner säga?", "Vad ska min frus vänner säga?", "Vad ska mina kollegor säga?" och så vidare, och så vidare, och så vidare. Gissningsvis har han insett att hur det än blir så är det hans rykte som svärtas ner och hans tillvaro som rubbas. Han riskerar ju att förlora allt – familj, vänner, förtroende och sin älskarinna. Inte så konstigt att han försöker dra i nödbromsen när det blir allvar av leken. Samtidigt kan jag tänka mig att han kommer att bli annorlunda så småningom, han har inga biologiska barn sedan innan och har antagligen lagt flera år av sitt liv på att försöka få ett biologiskt barn (med sin fru, alltså). Om några månader kanske han har varvat sig själv och landat i att det är ganska fantastiskt, även om det är "inconvenient" och alldeles för höga risker för att han ska gilla läget på riktigt. Kanske vill han fortsätta att ha er båda i hemlighet, även om det vore oerhört dumt och dömt att bli ett helvetes drama när det uppdagas. Ta det när/om det kommer, men var beredd.

4. "Tur" att vi lever på 2000-talet, tänk på de hundratusentals andra kvinnor har gått igenom precis samma sak genom historien och vars liv har blivit helt förstörda av det. Ta ditt beslut, bär ditt huvud högt och var mycket glad att du inte lever för till exempel 100, 200 eller 300 år sedan. Du kan och får göra precis som du vill.
 
Det kan man väl inte ta för givet, alla vill faktiskt inte ha barn.

De har ju adoptivbarn så förmodligen har de försökt få biologiska barn först. Iallafall brukar det gå den vägen. Det är inte så ofta som människor väljer att adoptera istället för att få biologiska barn. Dessutom hade han vid något tillfälle sagt att det var frun "det var fel på" som orsak till att de inte kunde få gemensamma barn samtidigt som han vid andra tillfällen hade menat att han var steril själv.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag funderade på om jag skulle skaffa mig en anonym användare, men jag väljer att skriva från "mitt vanliga konto". Jag har ju...
Svar
5
· Visningar
869
Senast: Görel
·
Övr. Katt Jag har en katt som är sjuk, som antagligen inte blir så mycket bättre. Vi ger henne ett sista försök med en ny medicin, men blir hon...
Svar
6
· Visningar
418
Senast: Krålus
·
Relationer Jag fick en fråga från min partner här om dagen, som gjorde mig lite bestört... Han frågade vad jag skulle med honom till om det inte är...
2
Svar
31
· Visningar
1 948
Övr. Katt Vi har en katt som är "minst 16 år", förmodligen ytterligare lite äldre. Hon bestämde sig för att bo hos oss för 15 år sedan (lång...
Svar
13
· Visningar
823
Senast: Bison
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp