När man ställt till det för sig själv

[Raderad medlem 19815]

Och HUR sannolikt är det med en äldre man med etablerad familj, tonåringar och en ovetande fru????
Antagligen kommer det inte att finnas på kartan.

Nej, jag vet inte? Jag menar bara att inget möjligt scenario är direkt ultimat, det står väl grovt sett mellan att typ a) pappan skiter totalt i barnet b) pappan vill ha barnet typ varannan helg och c)pappan vill dela lika. Jag tycker inget av det verkar vara en rolig utgångspunkt för varken mamma, barn eller pappa.

 

[Cocos]

Jo, det är konstigt.
Jag är full av beundran för TS kloka och sansade sätt att hantera situationen.
@napoleon - Du är inte kall, du är rationell och klok. V

Ingen behöver vara känslokall för att kunna vara rationell. Refererar till mig själv och min cancerdiagnos där människor var förundrade över att jag tog det så "lugnt". Vad skulle jag göra - ligga på golvet och skrika? Vad blev bättre av det?

TS är lugn och genomtänkt. Det imponerar på mig.

Läs gärna resten av mina inlägg så förstår du att jag inte menade att va elak.. eller att ts är nån iskall psykopat, jag påpekade endast det jag uppfattade som lite kyligt för att när jag va i en liknande sitation för 10 månader sedan vart jag bara praktisk och problemlösande och glömde ta hand om det känslomässiga.

 

[Tora]

Appropå att måla upp gröna skogar eller rent .

Jag kan känna ibland att det kan vara svårt att berätta sin erfarenhet utan att det verkar som om man pushar åt ett visst håll (för det vill jag ju inte utan bara ge input att det kan fungera likaväl som inte fungera).

Däremot skulle jag aldrig någonsin försöka säga till någon vad de borde göra.

Jag gjorde si och resonerade så men det är jag, mitt liv och mina beslut. Det där är du, ditt liv och dina beslut. Det viktiga är att du känner att du fattar det beslutet som känns rätt för DIG.

 

[Teilani]

Lite så kanske. Och för att jag faktiskt vill ha barn. Jag hade inte tänkt mig på det här sättet men ja, nu blev det så. Men mycket kan ju hända, tex missfall.

Trevligt att det är samma personer som gillar de 'negativa'/de som dumförklarar mig-inläggen hela tiden.

I vanliga fall i såna här trådar (nu menar jag inte nödvändigtvis här på bukefalos utan generellt på forum) så peppas det hejvilt att det är kvinnans val etc, gärna stöttande om hon är tveksam oavsett hur hennes sociala och ekonomiska situation ser ut. Men bara för att jag känner mig ändå hyfsat säker och vet att jag kommer göra mitt bästa som mamma, så verkar det som att man känner behov av att försöka spräcka den tron på mig själv som jag har inför att jag fixar det här.

Ungefär som att det är fult att tro på sig själv. Som att det vore bättre om jag var förstörd och skräckslagen.

Fast nu sa du nåt som jag tycker är superviktigt och som inte framgått så tydligt innan.

Att du vill ha barn, att det troligen betyder att du vill ha det barnet

Jag tycker inte det är en fråga om hur stor chans du har att få barn i framtiden. Inte heller att "nu blev det såhär, och jag måste ta mitt ansvar". Inte heller huruvida en abort skulle få dig att må dåligt.

Frågan är ju vill du ha det här barnet? Barnets pappa verkar ju vara allt annat än lycklig. Då tycker jag att det är extra viktigt att du någonstans känner dig glad över graviditeten. Att även detta oplanerade, oönskade barn får födas som en gåva och inte som en plikt för olyckan var framme.

Kanske låter tramsigt, men det är väl egentligen det enda som betyder något.

 

[Cambrie]

Du skrev "Jag tänker på barnet - och jag vidhåller att man inte skaffar barn med redan på förhand dåliga omständigheter."

Men motsatsen till det är ju att inte finnas alls och är det så mycket bättre?

I vissa fall är det kanske så men man kan nog inte säga att det är så generellt.

Det är ju en väldigt svår fråga och jag har själv varit i den situationen. Jag blev oplanerad gravid med mitt första barn. Jag och min man höll på att gå isär och allt var generellt rent ut sagt skit.

Jag bestämde mig för att behålla redan innan jag talade om det för min man. Han hade inget att säga till om det. Nu tyckte vi likadant så det blev aldrig några problem men det visste jag inte innan och jag var beredd på en strid.

Men jag fick bara en kram och ett "På något sätt så fixar vi det här".

Så inte nog att vi fick kämpa med ett kasst förhållande utan även en oplanerad graviditet.

Alla vet ju dock hur bra ett barn lappar ihop ett förhållande och så blev det även i detta fallet (obs en massa ironi där . Skulle nog snarare säga att det gick och fixa trots allt ett barn och inte därför att)

Det beror ju på hur man ser aborten - men nej. Jag tror att ett barn som föds och mår dåligt på grund av att det blivit bortvalt mår sämre än ett embryo som blir aborterat, jag hoppas det i alla fall för annars faller mina argument till att vi ska ha abort överhuvudtaget. Sedan är det inget jag direkt tänker diskutera för det är ts val och hon har redan bestämt sig.

Jag är medveten om att det kan gå fel i förhållanden också, men jag ser trots det inte varför man ska skaffa barn med någon som inte vill (och ja, jag är medveten om att vill man inte så skyddar man sig, det är ur barnets synvinkel jag tänker nu, barnet kan inte välja att bli bortvald av pappa/mamma, något slags vuxenansvar tycker jag man har om man väljer att sätta barnen till världen).

Jag har väl helt enkelt sett för många barn som faktiskt mått dåligt över liknande situationer och är luttrad. I alla de fallen är det ju föräldrarna som har gjort ett dåligt val men det är ju trots allt bara barnet som hamnar i kläm. Just DÄRFÖR anser jag att en fördel är om i alla fall båda föräldrarna vill ha barn just eftersom så mycket kan gå fel ändå som gör att barnen kan må dåligt senare i livet.

 

[Tora]

Fast nu sa du nåt som jag tycker är superviktigt och som inte framgått så tydligt innan.

Att du vill ha barn, att det troligen betyder att du vill ha det barnet

Jag tycker inte det är en fråga om hur stor chans du har att få barn i framtiden. Inte heller att "nu blev det såhär, och jag måste ta mitt ansvar". Inte heller huruvida en abort skulle få dig att må dåligt.

Frågan är ju vill du ha det här barnet? Barnets pappa verkar ju vara allt annat än lycklig. Då tycker jag att det är extra viktigt att du någonstans känner dig glad över graviditeten. Att även detta oplanerade, oönskade barn får födas som en gåva och inte som en plikt för olyckan var framme.

Kanske låter tramsigt, men det är väl egentligen det enda som betyder något.

Nej jag tycker det låter väldigt viktigt.

För när man misstänker att någon väl bestämt sig så tycker jag det kan vara lite elakt att påpeka hur hemskt det kan bli.

Lika hemskt tycker jag det är att påpeka hur fint det är med bebisar när man misstänker att någon väl bestämt sig för att göra abort.

Kan vara en svår balansgång det där.

 

[napoleon]

Fast nu sa du nåt som jag tycker är superviktigt och som inte framgått så tydligt innan.

Att du vill ha barn, att det troligen betyder att du vill ha det barnet

Jag tycker inte det är en fråga om hur stor chans du har att få barn i framtiden. Inte heller att "nu blev det såhär, och jag måste ta mitt ansvar". Inte heller huruvida en abort skulle få dig att må dåligt.

Frågan är ju vill du ha det här barnet? Barnets pappa verkar ju vara allt annat än lycklig. Då tycker jag att det är extra viktigt att du någonstans känner dig glad över graviditeten. Att även detta oplanerade, oönskade barn får födas som en gåva och inte som en plikt för olyckan var framme.

Kanske låter tramsigt, men det är väl egentligen det enda som betyder något.

Jag har tänkt otroligt mycket de senaste dagarna. Jag vill ha barn, jag har väl känt viss barnlängtan i flera år (OBS! Jag har inte lurat mig till detta barn!!) men har tänkt mig att det ska ske i framtiden, lite diffust sådär. Ungefär 'när jag blir trettio' ni vet.

Jag ser det inte som en plikt, jag kanske inte riktigt ser det som en gudagåva heller. Men som något fantastiskt stort som jag ser fram emot väldigt mycket och jag kommer göra mitt allra bästa. Mina föräldrar bodde inte ihop. Dock delade pappa mitt intresse för hästar och sponsrade och så, så vi träffades ju ändå nästan varje dag. Så det är ju inte samma som nu, milsvid skillnad.

Jag vill, fel fader till trots, ha barnet, till 90 % åtminstone. Jag lämnar resterande 10 % som svängrum ifall det händer något den närmsta tiden som gör att mitt beslut ändras. Livet är ju trots allt föränderligt.

 

[Tora]

Det beror ju på hur man ser aborten - men nej. Jag tror att ett barn som föds och mår dåligt på grund av att det blivit bortvalt mår sämre än ett embryo som blir aborterat, jag hoppas det i alla fall för annars faller mina argument till att vi ska ha abort överhuvudtaget. Sedan är det inget jag direkt tänker diskutera för det är ts val och hon har redan bestämt sig.

Jag är medveten om att det kan gå fel i förhållanden också, men jag ser trots det inte varför man ska skaffa barn med någon som inte vill (och ja, jag är medveten om att vill man inte så skyddar man sig, det är ur barnets synvinkel jag tänker nu, barnet kan inte välja att bli bortvald av pappa/mamma, något slags vuxenansvar tycker jag man har om man väljer att sätta barnen till världen).

Jag har väl helt enkelt sett för många barn som faktiskt mått dåligt över liknande situationer och är luttrad. I alla de fallen är det ju föräldrarna som har gjort ett dåligt val men det är ju trots allt bara barnet som hamnar i kläm. Just DÄRFÖR anser jag att en fördel är om i alla fall båda föräldrarna vill ha barn just eftersom så mycket kan gå fel ändå som gör att barnen kan må dåligt senare i livet.

Och jag håller inte med för att om man gör abort för att mannen inte vill bli förälder så german denne veto om kvinnans kropp.

Skall man göra abort så skall man göra det för att det är rätt beslut för en själv. Inte för att någon annan inte vill bli förälder.

Sen kan ju ett av skälen till att det känns som rätt beslut just att den andra inte vill bli förälder. Men det skall inte få styra valet om kvinnan inte vill.

Man vet ju aldrig om ens barn blir lyckligt eller inte. Vissa blir ju olyckliga även om de har alla möjliga bra förutsättningar.

Problemet är i grunden att vi inte lever i en perfekt värld och att bara för att allt är perfekt så blir det bra. Det är därför det för mig blir så oviktigt att allt inte är perfekt.

I slutänden så är det viktiga att man blir nöjd med sitt beslut. Det hade tex varit väldigt fult och elakt av mig att försöka få dig att låta bli att göra abort bara för att jag inte hade gjort det om jag var i dina skor med dina förutsättningar.

Det finns ju egentligen ingen rätt eller fel. Eller det finns det ju egentligen. Rätt är det när det känns rätt för dig. DET är ju det viktiga.

 

[Tora]

Jag har tänkt otroligt mycket de senaste dagarna. Jag vill ha barn, jag har väl känt viss barnlängtan i flera år (OBS! Jag har inte lurat mig till detta barn!!) men har tänkt mig att det ska ske i framtiden, lite diffust sådär. Ungefär 'när jag blir trettio' ni vet.

Jag ser det inte som en plikt, jag kanske inte riktigt ser det som en gudagåva heller. Men som något fantastiskt stort som jag ser fram emot väldigt mycket och jag kommer göra mitt allra bästa. Mina föräldrar bodde inte ihop. Dock delade pappa mitt intresse för hästar och sponsrade och så, så vi träffades ju ändå nästan varje dag. Så det är ju inte samma som nu, milsvid skillnad.

Jag vill, fel fader till trots, ha barnet, till 90 % åtminstone. Jag lämnar resterande 10 % som svängrum ifall det händer något den närmsta tiden som gör att mitt beslut ändras. Livet är ju trots allt föränderligt.

I så fall säger jag bara GRATTIS till graviditeten

 

[napoleon]

Jag tycker absolut inte att det är fel att tro på sig själv. Du verkar vara en vettig människa och du har dessutom de ekonomiska förutsättningarna för att ta hand om ett barn vilket ofta är ett problem när man är ensam. Jag ser inget fel alls med att du anser att det är att ta sitt ansvar att behålla. Andra ser det som att ta sitt ansvar att göra abort och då får det självklart stå för dem. Var och en får ju göra som den känner, tycker och tror kommer bli bäst för de parter som hen bryr sig mest om. Jag är absolut inte emot abort på något vis men jag anser inte att man ska tro att det är någon rättighet att få barn senare i livet heller. Man vet inte vad som händer i framtiden. Som jag skrev i mitt förra inlägg så är jag väldigt glad att jag valde att få mina barn tidigt i livet för hade jag väntat tills jag var i genomsnittlig ålder så hade det inte blivit några barn för min del och då hade jag missat det i mitt liv som har varit absolut bäst.

Alla människor är olika och ser olika på saker och ting och det jag tror retar endel är att du har lösningar på ev. problem och att du inte tar ut problemen i förskott utan tar dem som de kommer. Det verkar som om man ska nervärdera sig själv och sin förmåga för att det ska duga i vissas ögon tyvärr. Du känner ju dig själv bäst och vet vad du har klarat hittills i livet. Det vet ingen annan här och den enda som då kan vara säker på sin sak är du.

Tjatet om att tvinga på någon ett barn är bara så löjlig att den inte är sann. Han är en vuxen människa som mycket väl vet hur barn blir till och ville han absolut inte ha något barn så borde han skyddat sig eller helt enkelt låtit bli att ha sex med någon som han absolut inte kan tänka sig att få barn med. Det går dessutom utmärkt att sterilisera sig för män också om man absolut inte vill ha några barn och vill vara på den säkra sidan att aldrig få ett besked om att ens sexpartner blivit gravid. Jag skulle aldrig ta risken att bli gravid och därför steriliserade jag mig. Inte svårare än så.

Jag tycker att du resonerar klokt och att du verkar ha koll på det hela så mycket man nu kan ha innan man faktiskt har barn och är i situationen. Du är inte emot om pappan vill vara delaktig men du hänger inte heller upp tillvaron på att han måste vara delaktig utan han får göra som han vill. Du tänker dig att du kan betala för hjälp om det skulle behövas och det är också klokt att ha den utvägen om det skulle behövas. Jag står på din sida oavsett hur du väljer att göra!

Kramar!

Han sa till mig först att han inte kunde få barn. Så därför behövdes inget skydd... Väldigt dumt från min sida också det vet jag med tanke på att han varit mkt otrogen (sa han sen) och därmed kunde smitta mig med något.

Jag förstår inte heller varför man helst ska racka ner på sig själv, det är väl nu om någonsin jag måste tro på mig själv.

Nej för min del får han mer än gärna vara delaktig, utan att vi har ett förhållande. Vill han inte så är det otroligt tråkigt men jag tänker inte tvinga en annan vuxen människa. Jag kan absolut bo kvar här i storstaden för att underlätta för honom. Jag när inte heller en dröm om att han ska bryta upp och inse att han vill leva med mig och barnet, herregud det är ju ingen sliskig romcom det här.

 

[Fibusen]

Kanske kommer mannen ta sitt ansvar sen endå,nu kanske han är så tvär bara för att han är rädd för att TS ska behålla,för då vet han att det kommer komma fram till hans övriga familj. Han hoppas väll på abort bara för att hans otrohet inte ska komma fram. När den väl kommer fram endå om TS beslutar sig för att behålla så är ju olyckan redan skedd,så då kanske han vill vara delaktig och ta ansvar.

Jag tror iaf att det viktigaste är att barnet blir älskat,sen om det är från en biologisk pappa,en "låtsaspappa",en vän,en morbror,en mormor och morfar osv kvittar. Jag tror inte barnet blir olyckligt bara för att en biologisk förälder avsäger sig barnet,så länge barnet är tryggt och älskat av dom människorna som finns omkring henom.

Ingen kan ju förutspå vad som kommer hända i framtiden,men vill TS verkligen behålla barnet så ser jag ingen anledning att hon ska göra abort för någon annans skull,inte sålänge hon vet att hon kan tillgodose barnets behov i framtiden,för det är ju trots allt barnet som är det viktigaste.

Det finns så många ensamstående föräldrar som fixar det,och jag tror i många fall att barnen hade haft det bättre att föräldrarna gått skilda vägar för länge sen,alt att den ena föräldern aldrig ens skulle ha varit i närheten av barnet från första början,att dom hade levt bättre med bara en förälder.

En manlig förebild går att få endå,det behöver just inte vara en biologisk pappa.

 

[Cambrie]

Och jag håller inte med för att om man gör abort för att mannen inte vill bli förälder så german denne veto om kvinnans kropp.

Skall man göra abort så skall man göra det för att det är rätt beslut för en själv. Inte för att någon annan inte vill bli förälder.

Sen kan ju ett av skälen till att det känns som rätt beslut just att den andra inte vill bli förälder. Men det skall inte få styra valet om kvinnan inte vill.

Man vet ju aldrig om ens barn blir lyckligt eller inte. Vissa blir ju olyckliga även om de har alla möjliga bra förutsättningar.

Problemet är i grunden att vi inte lever i en perfekt värld och att bara för att allt är perfekt så blir det bra. Det är därför det för mig blir så oviktigt att allt inte är perfekt.

I slutänden så är det viktiga att man blir nöjd med sitt beslut. Det hade tex varit väldigt fult och elakt av mig att försöka få dig att låta bli att göra abort bara för att jag inte hade gjort det om jag var i dina skor med dina förutsättningar.

Det finns ju egentligen ingen rätt eller fel. Eller det finns det ju egentligen. Rätt är det när det känns rätt för dig. DET är ju det viktiga.

Fast nej det var inte det jag skrev att man gör det för mannens skull. Det har jag aldrig någonstans skrivit heller - och självklart ska ts inte göra abort för mannens skull. Jag tycker däremot inte heller att man behåller barnet för att jävlas med mannen och för att han inte ska få rätt som det var någon som uttryckte sig.

Nu skriver ju ts att hon tänker behålla. Det är bara att önska lycka till och gratulera och hoppas att barnet blir älskat - även av pappan - och slipper bli ytterligare ett av alla de barn som känner sig bortvalt för att den ena föräldern inte ens vill ha barn... Det händer ju nu och då att älskarinnor råkar bli gravida med män som inte vill ha barnen utan bara vill knulla och ha lite kul, så det i sig är ju knappast en unik situation. Sedan får ju han självklart skylla sig själv om han inte skyddar sig, det om något borde ju göra att han faktiskt tar sitt ansvar. Gör han inte det - ja, då är det i slutändan EN det går ut över. Och det är inte ts eller mannen.

Jag tvivlar inte heller på att barnet säkert blir älskat, det var inte heller min poäng. Nothing more, nothing less.

 

[napoleon]

Jag tycker däremot inte heller att man behåller barnet för att jävlas med mannen och för att han inte ska få rätt som det var någon som uttryckte sig.

Men är du på riktig eller?

Citera gärna vem som sa så? Eller menar du när han sa så till mig?

 

[vallhund]

#115 att du ens har mage att skriva "ha ha" när du för femtioelfte gången i tråden poängterar att du är ekonomiskt oberoende ger dig knappast några + poäng, tvärtom.

 

[Cambrie]

Men är du på riktig eller?

Citera gärna vem som sa så? Eller menar du när han sa så till mig?

Det var någon som uttryckte sig så att om du gjorde abort i detta läget skulle du ge mannen rätt. Ja.

 

[Tora]

@Cambrie
Nu skriver ju ts att hon tänker behålla. Det är bara att önska lycka till och gratulera och hoppas att barnet blir älskat - även av pappan - och slipper bli ytterligare ett av alla de barn som känner sig bortvalt för att den ena föräldern inte ens vill ha barn... Det händer ju nu och då att älskarinnor råkar bli gravida med män som inte vill ha barnen utan bara vill knulla och ha lite kul, så det i sig är ju knappast en unik situation. Sedan får ju han självklart skylla sig själv om han inte skyddar sig, det om något borde ju göra att han faktiskt tar sitt ansvar. Gör han inte det - ja, då är det islutändan EN det går ut över. Och det är inte ts eller mannen.

Det där ovanstående tycker jag var väldigt elakt och onödigt skrivet.

 

[napoleon]

Det var någon som uttryckte sig så att om du gjorde abort i detta läget skulle du ge mannen rätt. Ja.

Så tolkade jag inte alls det inlägget. Jag läste det som att man ger mannen makten över kvinnans kropp om man gör abort för att han vill, trots att man själv inte vill. Inte att man behåller för att jävlas. Där tolkar vi otroligt olika.

 

[Cambrie]

@Cambrie
Nu skriver ju ts att hon tänker behålla. Det är bara att önska lycka till och gratulera och hoppas att barnet blir älskat - även av pappan - och slipper bli ytterligare ett av alla de barn som känner sig bortvalt för att den ena föräldern inte ens vill ha barn... Det händer ju nu och då att älskarinnor råkar bli gravida med män som inte vill ha barnen utan bara vill knulla och ha lite kul, så det i sig är ju knappast en unik situation. Sedan får ju han självklart skylla sig själv om han inte skyddar sig, det om något borde ju göra att han faktiskt tar sitt ansvar. Gör han inte det - ja, då är det islutändan EN det går ut över. Och det är inte ts eller mannen.

Det där ovanstående tycker jag var väldigt elakt och onödigt skrivet.

Får du gärna tycka då.

 

[napoleon]

#115 att du ens har mage att skriva "ha ha" när du för femtioelfte gången i tråden poängterar att du är ekonomiskt oberoende ger dig knappast några + poäng, tvärtom.

Har man det bra ställt som blivande ensamstående, då är det fel. Har man det dåligt ekonomiskt ställt, då är det fel. Aldrig duger det liksom. Hade jag inte skrivit med att jag har det helt okej ekonomiskt hade kommentarerna haglat om att jag inte skulle fixa det ekonomiskt. Att barn är dyrt mm.

Sätt fingret över mitt 'ha ha' när du läser om det stör så då. Jag skrev det som ett uppgivet ha ha. Svårt för dig att tolka i text.

 

[LenaH]

#115 att du ens har mage att skriva "ha ha" när du för femtioelfte gången i tråden poängterar att du är ekonomiskt oberoende ger dig knappast några + poäng, tvärtom.

Men vadå mage? Vadå pluspoäng??
TS skriver väl inte tråden för att samla pluspoäng?
Och pluspoäng för vad? Och i vilket syfte?