När man ställt till det för sig själv

[Cambrie]

Jag tycker faktiskt du är elak. Du har ingen aning om mina förutsättningar och hur bra eller inte bra mitt barn kommer få det. Visst det optimala vore väl en pappa som grät av glädje inför ett barn. Tror du inte att jag också vill ha någon som blir glad och som ser det som det finaste som finns? Men livet blir inte alltid som man planerat. Men man kan ändå göra det bästa av det.

Elak för att jag inte tycker det är rätt att skaffa barn med någon som inte vill ha det? Nä du, du kan inte starta en tråd och tro att alla skulle stryka dig medhårs och hurra dig för att du är en så stark person. Det går säkert jättebra och det finns ju gott om barn som växt upp med en förälder och klarat det helt galant och gott om barn som växt upp med två föräldrar och mår piss men jag tycker ändå bara det är egoistiskt att skaffa barn under de omständigheterna...

 

[napoleon]

Det var heller inte min tanke. Vill jag ha ett pepp-rally kan jag väl ställa mig framför spegeln och tvångsmässigt mässa att jag är bra, det är väl vad som brukar förespråkas i självhjälp-kretsar.

Som jag skrev i det allra första inlägget ville jag mestadels skriva av mig.

 

[Cocos]

@Cambrie Nu tänkte väl knappast napoleon tvinga mannen att ta nån typ av ansvar så jag kan inte riktigt se det egoistiska i hennes handlande. Om mannen inte vill ha barn så finns det kondomer, visst kan en olycka ske trots skydd men är man vuxen nog att ha sex ska man nog ha tänkt ut hur man gör vid en ev graviditet.

Detta är bara en vild gissning, men ts ibland något nonchalanta inställning kan kanske bero på att det fysiska problemen många gånger är lättare att hantera. Jag betedde mig också rätt kallt när jag vart gravid och killen krånglade. Kan det va nån försvarsmekanism?!

 

[tolksele]

Kan det va nån försvarsmekanism?!

Skulle jag definitivt säga. Vi är ju trots allt djur, styrda av hormoner och instinkter, hur mycket vi än tycker att vi inte är det

 

[Tora]

Valet är ditt som sagt. Men nej, det hade inte varit att bara tänkt på dig själv...

Problemet är att om man bestämmer sig för abort trots att man inte vill bara för att mannen inte vill bli pappa så ger man per definition mannen rätt att bestämma över kvinnans kropp.

Han vill inte bli pappa alltså blir det abort.

Därför är det felaktigt att säga att man inte skall sätta barn till värden mot någons vilja.

Detta beslutet är den gravida kvinnans och ingen annans.

Allt har sitt pris här i världen. Sex har det priset att det kan resultera i en graviditet. Sex är ingen rättighet.

Som man måste man ha i bakhuvudet att så fort man har sex så kan kvinnan bli gravid och vad som händer sedan är upp till kvinnan.

Sen om det är en olyckshändelse, eller att man blir lurad eller.....spelar ingen roll. Risken för graviditet är priset för sex.

Jag tycker Ts försöker se graviditeten från alla möjliga och omöjliga håll. Både det jobbiga och det mindre jobbiga.

Men själva beslutet och hur hon vill göra är upp till Ts, ingen annans. Hon skall fatta det beslut som känns riktigt för henne och som hon känner sig bekväm med.

 

[napoleon]

@Cocos

Så väldigt nonchalant tycker jag inte att jag är. Vad är alternativet till min inställning? Att ligga i fosterställning och gråt-skrika helt övertygad om att världen kommer gå under? Eller bara blunda för allt i nio månader?

Tiden är än så länge på min sida, beslutet jag tar kommer vara genomtänkt in i detalj.

 

[Cocos]

@napoleon jag uppfattar dina inlägg som lite noncalanta/kalla men det är ju inte ett dugg kontigt. Som jag skrev är det lättare att hantera det fysiska och praktiska än det psykiska! Menade inget illa iaf!
Tycker du gör tätt i att tänka igenom lösningar och sånt innan du tar ett beslut men tänk även igenom olika senarion kring pappan så du är lite beredd, inte nån höjdare att komma på i vecka 25 att man förväntat sig att han ska ändra sig och det inte händer.

 

[Brie]

Och jag uppfattar TS inlägg som sansade och reflekterande.

 

[Kattennizze]

Mm jag med, alltså att ts inlägg är sansade och vettiga, och ovanligt klarsynta för en ung person. Jag är övertygad om att vad än ts beslutar sig för kommer det att gå utmärkt eftersom ts verkar ha förmågan att reflektera ordentligt innan beslut.

 

[Sedna]

Om jag bara tänkte på mig själv hade jag väl gjort abort och fortsatt med mitt bekväma liv. Nu tänker jag ta mitt ansvar iaf. För jag lutar åt att behålla. Men det är inte hugget i sten.

Det här förstår jag inte. Vem tänker du på om du behåller om inte dig själv? Det kan ju inte vara mannen du tänker på, så är det barnet? Varför är ta ansvar synonymt med att föda?Jag förstår inte hur du tänker.

 

[ako]

Jag kan inte förstå varför en person som resonerar så rationellt om andra frågor inte vill skaffa barn med en karl som vill vara förälder. Skild/särbo whatever skulle vara bättre i sammanhanget än en gubbe som inte vill.

Min kvalificerade gissning är för att hon redan tycker om sitt ""barn"" och därav inte vill "leka Gud" och dessutom ser att hon har goda möjligheter och förutsättningar att kunna ge det ett bra liv oavsett närvarande pappa eller ej. Är väl inte konstigare om TS väljer att behålla i rådande situation än att du- om du varit i samma- inte skulle välja så!?

 

[napoleon]

Min kvalificerade gissning är för att hon redan tycker om sitt ""barn"" och därav inte vill "leka Gud" och dessutom ser att hon har goda möjligheter och förutsättningar att kunna ge det ett bra liv oavsett närvarande pappa eller ej. Är väl inte konstigare om TS väljer att behålla i rådande situation än att du- om du varit i samma- inte skulle välja så!?

Lite så kanske. Och för att jag faktiskt vill ha barn. Jag hade inte tänkt mig på det här sättet men ja, nu blev det så. Men mycket kan ju hända, tex missfall.

Trevligt att det är samma personer som gillar de 'negativa'/de som dumförklarar mig-inläggen hela tiden.

I vanliga fall i såna här trådar (nu menar jag inte nödvändigtvis här på bukefalos utan generellt på forum) så peppas det hejvilt att det är kvinnans val etc, gärna stöttande om hon är tveksam oavsett hur hennes sociala och ekonomiska situation ser ut. Men bara för att jag känner mig ändå hyfsat säker och vet att jag kommer göra mitt bästa som mamma, så verkar det som att man känner behov av att försöka spräcka den tron på mig själv som jag har inför att jag fixar det här.

Ungefär som att det är fult att tro på sig själv. Som att det vore bättre om jag var förstörd och skräckslagen.

 

[Cocos]

Visst är inläggen sansade och hon reflekterar klokt kring allt det praktiska. Det ena behöver inte utesluta det andra..

Vem tycker det är fult att tro på sig själv det är ju typ en nödvändighet i detta läge

 

[Cambrie]

Ts, jag tycker faktiskt inte att det peppas hej vilt i alla trådar, jag tycker snarare folk är ganska noga med att vrida och vända på precis allt som skrivs och sägs åt alla håll.

Självklart är det ditt val ts. Ingen har sagt något annat. Sälvklart är det en idiot till karl som tänker med kuken. Ingen har sagt något annat. Dock kan man inte lägga ut en tråd och tro att alla ska stryka en medhårs, det händer troligen aldrig på buke. Jag tänker på barnet - och jag vidhåller att man inte skaffar barn med redan på förhand dåliga omständigheter.

Jag VET att det förekommer. Säkert ofta. Jag vet att det säkert kan bli bra ändå. Det spelar ingen roll för mig, det är ändå bara barnet det går ut över.

Jag har själv en god vän som lurade en gift man till barn (nu hävdar ju ts att så inte var fallet här och självklart får vi ju tro på det då men summan summarium är poängen av hur det blev mellan far och dotter där) - mannens fru dumpade illa kvickt (det hade jag också gjort) och mannen har inte haft kontakt med dottern överhuvudtaget. Dottern är idag tolv år, har försökt ta kontakt med pappan som inte vill veta av henne vilket gjort att hon vänt sig mot mamman också (som ändå har varit en oerhört bra mamma genom åren, det är en av mina bättre vänner). Det är en stor sorg för mamman för någonstans trodde hon ändå när barnet var litet att pappan i alla fall skulle vilja lära känna sin dotter. Man kan säga mycket om både min vän, som jag tycker är en skam för alla kvinnor, och mannen, som är en idiot och i alla fall borde skyddat sig om han nu ska svina runt, men det är tyvärr barnet som har mått dåligt av det här - riktigt dåligt i perioder.

Det behöver inte bli illa. Det kan bli riktigt bra. Det har inte varit min poäng. Min poäng är att jag inte riktigt förstår varför man väljer att sätta ett barn i den sitsen som det eventuellt kan bli om en av föräldrarna inte vill ha det alls. Sedan vet jag att allt kan hända i alla förhållanden. Det vet alla som följt min egen fight. Och jag tvivlar inte på att ts blir en bra mamma. Men nej. För barnets skull ser jag ändå inget positivt och som sagt - även om det är ts beslut helt och hållet vilket är självklart även för mig eftersom jag stödjer aborträtten till 100 procent, kan man inte räkna med att få hundra procent dunkar i ryggen om man haft sex med en gift man, råkat bli gravid och sedan behåller det mot hans vilja. Han är en idiot och olyckor händer, det innebär ändå inte att det är barnet som inte sitter emellan även om det säkert kommer klara sig fint ändå.

 

[Alindra2000]

Lite så kanske. Och för att jag faktiskt vill ha barn. Jag hade inte tänkt mig på det här sättet men ja, nu blev det så. Men mycket kan ju hända, tex missfall.

Trevligt att det är samma personer som gillar de 'negativa'/de som dumförklarar mig-inläggen hela tiden.

I vanliga fall i såna här trådar (nu menar jag inte nödvändigtvis här på bukefalos utan generellt på forum) så peppas det hejvilt att det är kvinnans val etc, gärna stöttande om hon är tveksam oavsett hur hennes sociala och ekonomiska situation ser ut. Men bara för att jag känner mig ändå hyfsat säker och vet att jag kommer göra mitt bästa som mamma, så verkar det som att man känner behov av att försöka spräcka den tron på mig själv som jag har inför att jag fixar det här.

Ungefär som att det är fult att tro på sig själv. Som att det vore bättre om jag var förstörd och skräckslagen.

Det kommer ju tyvärr alltid vara så att det finns många som "vet" hur det är och då framför den åsikten väldigt hårt, oavsett om det är en positiv eller negativ sådan. Det finns dem som målar på väggen och dem som säger att allt är guld och gröna skogar. Försök att inte ta åt dig av vare sig det ena eller andra (men självklart ta till dig det som verkar vettigt). Ingen här är i just dina skor och därför är det bara du som kan känna vad du vill.

Det är absolut tufft att ha barn och inget man kan ta lätt på (verkar inte som du gör det heller), en abort kan också vara något man ångrar, inte bara en stund utan alltid. Oavsett om någon annan säger det ena eller andra så är det ju deras åsikt och deras upplevelser av något, inte fakta för hur du kommer tycka eller känna.

Gällande mannen i fråga så -nej du kan inte veta hur det kommer blir eller hur delaktig han vill vara. Men det kan man ju inte ens när man är i ett förhållande? Man vet ju bara hur saker är just NU och det är det enda man kan fokusera på när man tar ett beslut.

Lycka till oavsett vilket beslut du tar!

 

[tanten]

@napoleon jag uppfattar dina inlägg som lite noncalanta/kalla men det är ju inte ett dugg kontigt. .

Jo, det är konstigt.
Jag är full av beundran för TS kloka och sansade sätt att hantera situationen.
@napoleon - Du är inte kall, du är rationell och klok. V

Ingen behöver vara känslokall för att kunna vara rationell. Refererar till mig själv och min cancerdiagnos där människor var förundrade över att jag tog det så "lugnt". Vad skulle jag göra - ligga på golvet och skrika? Vad blev bättre av det?

TS är lugn och genomtänkt. Det imponerar på mig.

 

[TinyWiny]

Lite så kanske. Och för att jag faktiskt vill ha barn. Jag hade inte tänkt mig på det här sättet men ja, nu blev det så. Men mycket kan ju hända, tex missfall.

Trevligt att det är samma personer som gillar de 'negativa'/de som dumförklarar mig-inläggen hela tiden.

I vanliga fall i såna här trådar (nu menar jag inte nödvändigtvis här på bukefalos utan generellt på forum) så peppas det hejvilt att det är kvinnans val etc, gärna stöttande om hon är tveksam oavsett hur hennes sociala och ekonomiska situation ser ut. Men bara för att jag känner mig ändå hyfsat säker och vet att jag kommer göra mitt bästa som mamma, så verkar det som att man känner behov av att försöka spräcka den tron på mig själv som jag har inför att jag fixar det här.

Ungefär som att det är fult att tro på sig själv. Som att det vore bättre om jag var förstörd och skräckslagen.

Jag tycker absolut inte att det är fel att tro på sig själv. Du verkar vara en vettig människa och du har dessutom de ekonomiska förutsättningarna för att ta hand om ett barn vilket ofta är ett problem när man är ensam. Jag ser inget fel alls med att du anser att det är att ta sitt ansvar att behålla. Andra ser det som att ta sitt ansvar att göra abort och då får det självklart stå för dem. Var och en får ju göra som den känner, tycker och tror kommer bli bäst för de parter som hen bryr sig mest om. Jag är absolut inte emot abort på något vis men jag anser inte att man ska tro att det är någon rättighet att få barn senare i livet heller. Man vet inte vad som händer i framtiden. Som jag skrev i mitt förra inlägg så är jag väldigt glad att jag valde att få mina barn tidigt i livet för hade jag väntat tills jag var i genomsnittlig ålder så hade det inte blivit några barn för min del och då hade jag missat det i mitt liv som har varit absolut bäst.

Alla människor är olika och ser olika på saker och ting och det jag tror retar endel är att du har lösningar på ev. problem och att du inte tar ut problemen i förskott utan tar dem som de kommer. Det verkar som om man ska nervärdera sig själv och sin förmåga för att det ska duga i vissas ögon tyvärr. Du känner ju dig själv bäst och vet vad du har klarat hittills i livet. Det vet ingen annan här och den enda som då kan vara säker på sin sak är du.

Tjatet om att tvinga på någon ett barn är bara så löjlig att den inte är sann. Han är en vuxen människa som mycket väl vet hur barn blir till och ville han absolut inte ha något barn så borde han skyddat sig eller helt enkelt låtit bli att ha sex med någon som han absolut inte kan tänka sig att få barn med. Det går dessutom utmärkt att sterilisera sig för män också om man absolut inte vill ha några barn och vill vara på den säkra sidan att aldrig få ett besked om att ens sexpartner blivit gravid. Jag skulle aldrig ta risken att bli gravid och därför steriliserade jag mig. Inte svårare än så.

Jag tycker att du resonerar klokt och att du verkar ha koll på det hela så mycket man nu kan ha innan man faktiskt har barn och är i situationen. Du är inte emot om pappan vill vara delaktig men du hänger inte heller upp tillvaron på att han måste vara delaktig utan han får göra som han vill. Du tänker dig att du kan betala för hjälp om det skulle behövas och det är också klokt att ha den utvägen om det skulle behövas. Jag står på din sida oavsett hur du väljer att göra!

Kramar!

 

[Mois]

Det som en del återkommer till är inte att man tvingar på den blivande pappan ett barn, eller huruvida ts kommer att bli en bra mamma eller inte. TS verkar ha alla förutsättningar till att bli en bra mamma. Det är till vilken situation barnet föds in i, att troligtvis inte vara önskad av sin pappa och troligtvis bli symbolen för otrohet och svek för sina halvsyskon och eventuella bonusmamma.

 

[Mois]

Det är faktiskt fullt möjligt att pappan och frun reparerar sitt förhållande och då kanske barnet ska bo vv hos dem. Den aspekten kanske också ska vägas in. Även om de flesta av oss säger att vi direkt hade skiljt oss så är det inte säkert att så är fallet för dem.

 

[Tora]

Ts, jag tycker faktiskt inte att det peppas hej vilt i alla trådar, jag tycker snarare folk är ganska noga med att vrida och vända på precis allt som skrivs och sägs åt alla håll.

Självklart är det ditt val ts. Ingen har sagt något annat. Sälvklart är det en idiot till karl som tänker med kuken. Ingen har sagt något annat. Dock kan man inte lägga ut en tråd och tro att alla ska stryka en medhårs, det händer troligen aldrig på buke. Jag tänker på barnet - och jag vidhåller att man inte skaffar barn med redan på förhand dåliga omständigheter.

Jag VET att det förekommer. Säkert ofta. Jag vet att det säkert kan bli bra ändå. Det spelar ingen roll för mig, det är ändå bara barnet det går ut över.

Jag har själv en god vän som lurade en gift man till barn (nu hävdar ju ts att så inte var fallet här och självklart får vi ju tro på det då men summan summarium är poängen av hur det blev mellan far och dotter där) - mannens fru dumpade illa kvickt (det hade jag också gjort) och mannen har inte haft kontakt med dottern överhuvudtaget. Dottern är idag tolv år, har försökt ta kontakt med pappan som inte vill veta av henne vilket gjort att hon vänt sig mot mamman också (som ändå har varit en oerhört bra mamma genom åren, det är en av mina bättre vänner). Det är en stor sorg för mamman för någonstans trodde hon ändå när barnet var litet att pappan i alla fall skulle vilja lära känna sin dotter. Man kan säga mycket om både min vän, som jag tycker är en skam för alla kvinnor, och mannen, som är en idiot och i alla fall borde skyddat sig om han nu ska svina runt, men det är tyvärr barnet som har mått dåligt av det här - riktigt dåligt i perioder.

Det behöver inte bli illa. Det kan bli riktigt bra. Det har inte varit min poäng. Min poäng är att jag inte riktigt förstår varför man väljer att sätta ett barn i den sitsen som det eventuellt kan bli om en av föräldrarna inte vill ha det alls. Sedan vet jag att allt kan hända i alla förhållanden. Det vet alla som följt min egen fight. Och jag tvivlar inte på att ts blir en bra mamma. Men nej. För barnets skull ser jag ändå inget positivt och som sagt - även om det är ts beslut helt och hållet vilket är självklart även för mig eftersom jag stödjer aborträtten till 100 procent, kan man inte räkna med att få hundra procent dunkar i ryggen om man haft sex med en gift man, råkat bli gravid och sedan behåller det mot hans vilja. Han är en idiot och olyckor händer, det innebär ändå inte att det är barnet som inte sitter emellan även om det säkert kommer klara sig fint ändå.

Du skrev "Jag tänker på barnet - och jag vidhåller att man inte skaffar barn med redan på förhand dåliga omständigheter."

Men motsatsen till det är ju att inte finnas alls och är det så mycket bättre?

I vissa fall är det kanske så men man kan nog inte säga att det är så generellt.

Det är ju en väldigt svår fråga och jag har själv varit i den situationen. Jag blev oplanerad gravid med mitt första barn. Jag och min man höll på att gå isär och allt var generellt rent ut sagt skit.

Jag bestämde mig för att behålla redan innan jag talade om det för min man. Han hade inget att säga till om det. Nu tyckte vi likadant så det blev aldrig några problem men det visste jag inte innan och jag var beredd på en strid.

Men jag fick bara en kram och ett "På något sätt så fixar vi det här".

Så inte nog att vi fick kämpa med ett kasst förhållande utan även en oplanerad graviditet.

Alla vet ju dock hur bra ett barn lappar ihop ett förhållande och så blev det även i detta fallet (obs en massa ironi där . Skulle nog snarare säga att det gick och fixa trots allt ett barn och inte därför att)