När man ställt till det för sig själv

Bara en liten undran som egentligen inte har så mycket med ts att göra, men kan verkligen frun vara helt ovetande om han varit otrogen med flera olika personer under 10-15 år? Är det inte mer troligt att hon bara blundar för det?

Såklart hon kan.

Jag kan ju dra historien om min kompis som fick 4 barn med en man som visade sig vara gift redan och levde dubbelliv med två familjer i närmare 20 år.
 
Såklart hon kan.

Jag kan ju dra historien om min kompis som fick 4 barn med en man som visade sig vara gift redan och levde dubbelliv med två familjer i närmare 20 år.

Alltså! :eek::eek::eek:

(Meeeeen jag blir ändå lite imponerad över att det är möjligt och att någon vågar göra så.)
 
Alltså! :eek::eek::eek:

(Meeeeen jag blir ändå lite imponerad över att det är möjligt och att någon vågar göra så.)

Det är verkligen en helt sanslös historia. Om det inte var så att jag känner henne rätt väl hade jag inte trott på det själv.

Jag tror nog inte det var hans mening, men det funkade liksom så varför ändra ett fungerande koncept?
 
Såklart hon kan.

Jag kan ju dra historien om min kompis som fick 4 barn med en man som visade sig vara gift redan och levde dubbelliv med två familjer i närmare 20 år.
Måste erkänna att jag är lite imponerad. Hur lyckades han med det? Mycket tråkigt för alla drabbade såklart.
 
@napoleon Tänkte på en grej. När du bestämt dig kanske det kan vara skönt för dig att berätta för din familj att du ska ha barn. Så har du någon där i närheten som kan hålla dig om ryggen ifall karln blir jobbig att dras med, menar jag.
 
Såklart hon kan.

Jag kan ju dra historien om min kompis som fick 4 barn med en man som visade sig vara gift redan och levde dubbelliv med två familjer i närmare 20 år.

Jag känner också till en liknande historia. En vän vars pappa visade sig ha levt med två familjer under tio år och fått barn i båda familjerna. Jag är mest imponerad hur han hade hunnit med eftersom ingen av familjerna hade upplevt honom som frånvarande. :o
 
Bara en liten undran som egentligen inte har så mycket med ts att göra, men kan verkligen frun vara helt ovetande om han varit otrogen med flera olika personer under 10-15 år? Är det inte mer troligt att hon bara blundar för det?
Vad som är troligt är väl knappast relevant i detta?
Dessutom vet ingen vad det har för relation och det är inte heller någons business.
För att man ska "blunda" krävs att man har just den aspekten på sin partner.

Släpp.
 
Svarar lite allmänt, har en kort lunchpaus.

Frun är jag ungefär 99 % säker att hon inte vet. Han har berättat att hon misstänkt för något år sedan men att han nekat. Utan att säga för mycket så vet jag ju vem hon är, hon är känd inom sina yrkeskretsar och en person som är mån om ärlighet och sin integritet. Det känns inte alls bra att ha varit delaktig och gjort henne illa (och deras barn) såklart. Det känns konstigt att jag vet så mycket om henne och deras liv, och hon vet inte ens att jag existerar, men det är inte min uppgift att berätta. Jag skulle aldrig skvallra till henne. Det är han som måste berätta själv.

Jag vet ju lite mer än ni om honom och våran relation, och om deras. Och det finns nog inte en chans att hans fru skulle gilla läget, därav hans största skräck tror jag.

Jag kommer aldrig göra om något sånt här, det som började som en kul grej kom ifatt och blev mycket större än jag kunnat tro. Kanske lite karma? Oavsett vad blev det grisigt och smutsigt.
 
Jag är mest imponerad hur han hade hunnit med eftersom ingen av familjerna hade upplevt honom som frånvarande. :o
Jag föreställer mig att det är en förutsättning att kvinnan/kvinnorna (och barnen) helt enkelt har rätt låga förväntningar på sin man(/pappa) för att något sådant ska kunna passera obemärkt.

Det är nog inte enbart det där med graviditeterna som gör att man oftare hör talas om män som lever med två familjer än om kvinnor som gör det.

Mäns (på grupnivå) högre lön, kanske också hjälper till? Om alla pengarna går åt till den ena familjen, borde ju den andra familjen märka att han inte bidrar, menar jag.

Men vad vet jag?

(Detta tycks dock inte ha med TS att göra.)
 
Här kommer mina fem ören:

1. Köp vitaminer i dag, folsyra är särskilt viktigt nu i början.

2. Gå till barnmorskan. De är verkligen fantastiska och sympatiska människor och du kommer att få stöd och styrka därifrån.

3. Om du har bestämt dig – kör på!
Mannen i fråga är uppenbart chockad just nu, i bästa fall kanske han landar och kan vara en bra person och förälder i framtiden. Jag misstänker att han förutom chock har drabbats av någon slags moralpanik (den lilla skynkliga moral som en notoriskt otrogen man nu kan ha). Han har antagligen tänkt på det här i form av "Vad ska min fru säga?", "Vad ska mina barn säga?", "Vad ska min mamma säga?", "Vad ska mina vänner säga?", "Vad ska min frus vänner säga?", "Vad ska mina kollegor säga?" och så vidare, och så vidare, och så vidare. Gissningsvis har han insett att hur det än blir så är det hans rykte som svärtas ner och hans tillvaro som rubbas. Han riskerar ju att förlora allt – familj, vänner, förtroende och sin älskarinna. Inte så konstigt att han försöker dra i nödbromsen när det blir allvar av leken. Samtidigt kan jag tänka mig att han kommer att bli annorlunda så småningom, han har inga biologiska barn sedan innan och har antagligen lagt flera år av sitt liv på att försöka få ett biologiskt barn (med sin fru, alltså). Om några månader kanske han har varvat sig själv och landat i att det är ganska fantastiskt, även om det är "inconvenient" och alldeles för höga risker för att han ska gilla läget på riktigt. Kanske vill han fortsätta att ha er båda i hemlighet, även om det vore oerhört dumt och dömt att bli ett helvetes drama när det uppdagas. Ta det när/om det kommer, men var beredd.

4. "Tur" att vi lever på 2000-talet, tänk på de hundratusentals andra kvinnor har gått igenom precis samma sak genom historien och vars liv har blivit helt förstörda av det. Ta ditt beslut, bär ditt huvud högt och var mycket glad att du inte lever för till exempel 100, 200 eller 300 år sedan. Du kan och får göra precis som du vill.


1. Borde kunna komma ihåg att skaffa det när jag är ledig i helgen.
2. Det får bli när jag har jobbat klart för i år, just nu är det så mycket som ska ordnas innan året är slut att jag inte kan klämma in ett sånt besök innan januari.
3. Han kan ju glömma att jag skulle gå med på att vara hans lilla extrafamilj i hemlighet. Han får för tusan stå för vad han gjort. Jag är livrädd för vad hans fru ska göra, hur hon ska reagera. Tänk om hon söker upp mig och gör något?
4. Det tänkte jag med på faktiskt, det är fantastiskt att jag som ung kvinna faktiskt får välja själv. För som du skriver har det ju inte alltid varit en självklarhet.


Jag funderar på om vi tänker olika också för att det skiljer så mycket i ålder. För honom är det otänkbart att man skaffar barn utan att vara gifta och ha planerat det noga innan. Men han är ju född 1970. Jag är född 1990, min generation kanske är mer avslappnad till familjekonstellationer? För honom är det en skandal. För mig är det iofs inte vad jag tänkt mig, men ändå väldigt välkommet.
 
@napoleon Tänkte på en grej. När du bestämt dig kanske det kan vara skönt för dig att berätta för din familj att du ska ha barn. Så har du någon där i närheten som kan hålla dig om ryggen ifall karln blir jobbig att dras med, menar jag.

Det ska jag. Har börjat lite för mina äldre syskon. De är ganska mycket äldre och i stadiga relationer. Bara några år yngre än den här gifta mannen faktiskt.

De blev... Inte glada. Först total utskällning á la jag förstör mitt liv, hans liv mm. Sen sansade de väl sig lite när jag fått ge min sida. De kommer stötta mig. Mina föräldrar med men pappa börjar bli till åren och mamma bor en bit bort. Men jag löser alla problem alltefter att de kommer.
 
@napoleon, boka tid hos BM i allafall, det är inte säkert det är så lätt att få, o om du har mycket på schemat är det väl bra att ha lite framförhållning. Första ultraljudet görs ju ofta i v 12 o då behöver du ju tid för det. Lycka till!
 
Jag funderar på om vi tänker olika också för att det skiljer så mycket i ålder. För honom är det otänkbart att man skaffar barn utan att vara gifta och ha planerat det noga innan. Men han är ju född 1970. Jag är född 1990, min generation kanske är mer avslappnad till familjekonstellationer? För honom är det en skandal. För mig är det iofs inte vad jag tänkt mig, men ändå väldigt välkommet.

Förlåt att jag skrattar, men HAHAHAHA - hans dubbelmoral här är ju alldeles fantastisk.
 
Jag funderar på om vi tänker olika också för att det skiljer så mycket i ålder. För honom är det otänkbart att man skaffar barn utan att vara gifta och ha planerat det noga innan. Men han är ju född 1970. Jag är född 1990, min generation kanske är mer avslappnad till familjekonstellationer? För honom är det en skandal. För mig är det iofs inte vad jag tänkt mig, men ändå väldigt välkommet.

Angående ålder så håller jag inte med alls. Jag är äldre än vad han är och har tre barn med två pappor, har aldrig varit gift. Många i min umgängeskrets har liknande situation. INGEN som jag känner i min ålder skulle kalla det en skandal. I mina föräldrars generation, ja, men inte de födda på 60-70 talet.

Ärligt talat så visar han än en gång att han borde krypa in under sin sten igen.
 
Förlåt att jag skrattar, men HAHAHAHA - hans dubbelmoral här är ju alldeles fantastisk.

Vet du vad, det har jag aldrig ens tänkt på. Jag har verkligen svalt allt han säger innan. Idag hade läkaren tydligen sagt att eftersom han var 'typ steril' (ändrats igen alltså) så skulle en ev ändå graviditet innebära ungefär 90 % risk för missbildat foster. Så lika bra göra abort. Jag sa att det lär upptäckas på ultraljud, och då tar jag ställning till det då. Och så drog han hela harangen en gång till, då la jag på.
 
Vet du vad, det har jag aldrig ens tänkt på. Jag har verkligen svalt allt han säger innan. Idag hade läkaren tydligen sagt att eftersom han var 'typ steril' (ändrats igen alltså) så skulle en ev ändå graviditet innebära ungefär 90 % risk för missbildat foster. Så lika bra göra abort. Jag sa att det lär upptäckas på ultraljud, och då tar jag ställning till det då. Och så drog han hela harangen en gång till, då la jag på.

Men jösses!
Han är ju seriöst obehaglig. Han försöker skrämma dig till abort. På hittepå grunder
Det värsta är att han kan ju lyckas bara genom att vara så jävla obehaglig. Vem vill liksom behöva ha att göra med en sån snubbe i minst 18 år? Hu. Jag lider med dig
 

Liknande trådar

Samhälle Jag funderade på om jag skulle skaffa mig en anonym användare, men jag väljer att skriva från "mitt vanliga konto". Jag har ju...
Svar
5
· Visningar
869
Senast: Görel
·
Övr. Katt Jag har en katt som är sjuk, som antagligen inte blir så mycket bättre. Vi ger henne ett sista försök med en ny medicin, men blir hon...
Svar
6
· Visningar
418
Senast: Krålus
·
Relationer Jag fick en fråga från min partner här om dagen, som gjorde mig lite bestört... Han frågade vad jag skulle med honom till om det inte är...
2
Svar
31
· Visningar
1 948
Övr. Katt Vi har en katt som är "minst 16 år", förmodligen ytterligare lite äldre. Hon bestämde sig för att bo hos oss för 15 år sedan (lång...
Svar
13
· Visningar
823
Senast: Bison
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad såg ni senast? Del 3
  • Gamla trotjänare
  • Vad gör vi? Del CCVII

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp