Här kommer mina fem ören:
1. Köp vitaminer i dag, folsyra är särskilt viktigt nu i början.
2. Gå till barnmorskan. De är verkligen fantastiska och sympatiska människor och du kommer att få stöd och styrka därifrån.
3. Om du har bestämt dig – kör på!
Mannen i fråga är uppenbart chockad just nu, i bästa fall kanske han landar och kan vara en bra person och förälder i framtiden. Jag misstänker att han förutom chock har drabbats av någon slags moralpanik (den lilla skynkliga moral som en notoriskt otrogen man nu kan ha). Han har antagligen tänkt på det här i form av "Vad ska min fru säga?", "Vad ska mina barn säga?", "Vad ska min mamma säga?", "Vad ska mina vänner säga?", "Vad ska min frus vänner säga?", "Vad ska mina kollegor säga?" och så vidare, och så vidare, och så vidare. Gissningsvis har han insett att hur det än blir så är det hans rykte som svärtas ner och hans tillvaro som rubbas. Han riskerar ju att förlora allt – familj, vänner, förtroende och sin älskarinna. Inte så konstigt att han försöker dra i nödbromsen när det blir allvar av leken. Samtidigt kan jag tänka mig att han kommer att bli annorlunda så småningom, han har inga biologiska barn sedan innan och har antagligen lagt flera år av sitt liv på att försöka få ett biologiskt barn (med sin fru, alltså). Om några månader kanske han har varvat sig själv och landat i att det är ganska fantastiskt, även om det är "inconvenient" och alldeles för höga risker för att han ska gilla läget på riktigt. Kanske vill han fortsätta att ha er båda i hemlighet, även om det vore oerhört dumt och dömt att bli ett helvetes drama när det uppdagas. Ta det när/om det kommer, men var beredd.
4. "Tur" att vi lever på 2000-talet, tänk på de hundratusentals andra kvinnor har gått igenom precis samma sak genom historien och vars liv har blivit helt förstörda av det. Ta ditt beslut, bär ditt huvud högt och var mycket glad att du inte lever för till exempel 100, 200 eller 300 år sedan. Du kan och får göra precis som du vill.