När man ställt till det för sig själv

Vad är din personliga åsikt? Att det är inte upp till barnen att bestämma, lagen har fel och mamman har rätt att undanhålla informationen enligt eget gottfinnande?

Eftersom jag bara rättade ett rent faktafel angående barns rätt att få veta vem som är donator, ser jag inte riktigt vad min personliga åsikt har med saken att göra?
 
Vet fortfarande inte varför det är intressant?

Jag kan säga som så, att jag hade aldrig valt en helanonym donator själv eftersom jag vet vad det kan göra med ett barn att inte känna till sitt ursprung.

Men likväl ser den danska lagstiftningen ut så, det var det jag rättade.
 
Vad är skillnaden på om TS barn rent hypotetiskt får växa upp med okänd far kontra de ungar som blivit till via dansk insemination?
Ts foster har en pappa. Blir det ett barn kommer pappan inte vara okänd. Det läggs mycket jobb från myndigheter på att se till att pappan inte är okänd.

Sen kan ju "pappan" hålla sig borta, men det vet man inte på förhand. Han kan djäklas.
 
By the way så har TS aldrig knystat om att undanhålla någon faderns identitet så var dem diskussionen hör hemma i den här tråden förstår jag inte.

TS har hamnat i en icke planerad situation och ville bolla med oss på buke. Nu har hon fattat ett beslut att inte göra abort. För vissa verkar abort vara ett enkelt val när situationen är komplicerad. För andra inte. TS vill fortsätta sin graviditet. Kan vi inte - oavsett- vad vi själva skulle valt- bara önska henne lycka till nu? Är ju lika taskigt att måla upp skräckscenarion för henne nu som det är av ja till livet - sägare att visa gulliga bäbisbilder för den som väljer abort.
 
Oj vad mycket svar som kommit här i tråden. Fick en spa-helg av mina vänner så därför har jag varit lite frånvarande. Ska läsa ikapp och återkomma.
 
Har inte hunnit läsa ikapp ännu då jag håller på och småpysslar med lite fakturering just ikväll.

Men, vi ska prata imorgon. Han skickade ett par meddelanden idag och jag får vibbarna att han är arg på mig. Att han gått från att vara rädd och orolig till att bli arg. Och jag tycker om jag ska vara ärlig att det är obehagligt. Han kommer ringa så jag behöver inte träffa honom.

Måste jag ha kontakt med honom nu? Vi kommer pratas imorgon och är han dum/elak kommer jag säga att jag hör av mig om några månader men å andra sidan vore det väl bra att vi har en dialog om hur vi ska göra med det kommande barnet.

Han får mer än gärna vara delaktig i barnet redan nu under graviditeten (jag vet att det inte kommer hända, jag kommer få lösa allt själv) och absolut gärna när det är fött. Men hur för man en dialog och planerar med någon som är inställd på att abort är enda rätta?

Han säger att det absolut är mitt val, att han inte kommer hota eller pressa mig. Men att abort är enda realistiska och rationella utvägen. Jag har sagt om och om igen att det inte kommer hända. Sen förstår jag också att mycket kan hända innan barnet är färdigbakat och på plats och att missfall/sena missfall eller aborter pga fel på foster också inträffar ibland. Just pga den risken vågar jag inte fullt ut hoppas på att det blir ett barn. När börjar man släppa de tankarna och inse att det (troligtvis) kommer gå vägen?
 
Har inte hunnit läsa ikapp ännu då jag håller på och småpysslar med lite fakturering just ikväll.

Men, vi ska prata imorgon. Han skickade ett par meddelanden idag och jag får vibbarna att han är arg på mig. Att han gått från att vara rädd och orolig till att bli arg. Och jag tycker om jag ska vara ärlig att det är obehagligt. Han kommer ringa så jag behöver inte träffa honom.

Måste jag ha kontakt med honom nu? Vi kommer pratas imorgon och är han dum/elak kommer jag säga att jag hör av mig om några månader men å andra sidan vore det väl bra att vi har en dialog om hur vi ska göra med det kommande barnet.

Han får mer än gärna vara delaktig i barnet redan nu under graviditeten (jag vet att det inte kommer hända, jag kommer få lösa allt själv) och absolut gärna när det är fött. Men hur för man en dialog och planerar med någon som är inställd på att abort är enda rätta?

Han säger att det absolut är mitt val, att han inte kommer hota eller pressa mig. Men att abort är enda realistiska och rationella utvägen. Jag har sagt om och om igen att det inte kommer hända. Sen förstår jag också att mycket kan hända innan barnet är färdigbakat och på plats och att missfall/sena missfall eller aborter pga fel på foster också inträffar ibland. Just pga den risken vågar jag inte fullt ut hoppas på att det blir ett barn. När börjar man släppa de tankarna och inse att det (troligtvis) kommer gå vägen?

Nej. Du måste inte prata med honom! Ni har båda klargjort var ni står faktiskt, och det är helt enkelt ditt beslut som gäller. Det bara är så. Det finns ingen som helst anledning att låta honom hålla på att försöka manipulera dig, och det finns ingen anledning att utsätta dig för obehag.

Be honom kommunicera skriftligt ett tag om han har något att säga, så får han säga sitt men utan att pressa dig. Kan han inte respektera det så förlorar han rätten att kommunicera alls.
 
Just pga den risken vågar jag inte fullt ut hoppas på att det blir ett barn. När börjar man släppa de tankarna och inse att det (troligtvis) kommer gå vägen?
Från vecka 12 brukar man säga att den största missfallsrisken är över. Men redan vid vecka 6 ca börjar hjärtat ticka, kommer man förbi detta så minska risken drastiskt för varje dag :)
(man kan boka privata vul/ul för att bekräfta att hjärtat tickar i v6-7-8, men brukar bara göras av de som är väldigt oroliga. Första ul erbjuds i v12 i vissa landsting, annars är det rutinultraljudet i v18-20 som de flesta väntar på :)
 
Från vecka 12 brukar man säga att den största missfallsrisken är över. Men redan vid vecka 6 ca börjar hjärtat ticka, kommer man förbi detta så minska risken drastiskt för varje dag :)
(man kan boka privata vul/ul för att bekräfta att hjärtat tickar i v6-7-8, men brukar bara göras av de som är väldigt oroliga. Första ul erbjuds i v12 i vissa landsting, annars är det rutinultraljudet i v18-20 som de flesta väntar på :)

V 18-20 är ju hur länge som helst! Jag ska ta tag i allt med mödravårdscentralen denna vecka också. Tror de erbjuder kub här i Stockholm för alla. Annars får det bli privat. Men är ju troligtvis redan förbi v 6-7 så det känns ju lite lugnande
 
V 18-20 är ju hur länge som helst! Jag ska ta tag i allt med mödravårdscentralen denna vecka också. Tror de erbjuder kub här i Stockholm för alla. Annars får det bli privat. Men är ju troligtvis redan förbi v 6-7 så det känns ju lite lugnande
När var sista mensens första dag? :)
 
När var sista mensens första dag? :)

Hmm 14 oktober tror jag. Plus minus nån dag. Inte riktigt så att jag skrivit upp eftersom jag inte aktivt försökt bli gravid. Men vi var på weekend tillsammans i slutet oktober/början av november så det stämmer ju in med datum för ägglossning antar jag om det nu sker 14-16 dagar efter mens. Eller ja det var ju då det hände, nån av de tre dagarna.
 
Har inte hunnit läsa ikapp ännu då jag håller på och småpysslar med lite fakturering just ikväll.

Men, vi ska prata imorgon. Han skickade ett par meddelanden idag och jag får vibbarna att han är arg på mig. Att han gått från att vara rädd och orolig till att bli arg. Och jag tycker om jag ska vara ärlig att det är obehagligt. Han kommer ringa så jag behöver inte träffa honom.

Måste jag ha kontakt med honom nu? Vi kommer pratas imorgon och är han dum/elak kommer jag säga att jag hör av mig om några månader men å andra sidan vore det väl bra att vi har en dialog om hur vi ska göra med det kommande barnet.

Han får mer än gärna vara delaktig i barnet redan nu under graviditeten (jag vet att det inte kommer hända, jag kommer få lösa allt själv) och absolut gärna när det är fött. Men hur för man en dialog och planerar med någon som är inställd på att abort är enda rätta?

Han säger att det absolut är mitt val, att han inte kommer hota eller pressa mig. Men att abort är enda realistiska och rationella utvägen. Jag har sagt om och om igen att det inte kommer hända. Sen förstår jag också att mycket kan hända innan barnet är färdigbakat och på plats och att missfall/sena missfall eller aborter pga fel på foster också inträffar ibland. Just pga den risken vågar jag inte fullt ut hoppas på att det blir ett barn. När börjar man släppa de tankarna och inse att det (troligtvis) kommer gå vägen?
Skulle gissa att det värsta går över när barnet fyller 40-50 år sådär.

:D:D
 
Hmm 14 oktober tror jag. Plus minus nån dag. Inte riktigt så att jag skrivit upp eftersom jag inte aktivt försökt bli gravid. Men vi var på weekend tillsammans i slutet oktober/början av november så det stämmer ju in med datum för ägglossning antar jag om det nu sker 14-16 dagar efter mens. Eller ja det var ju då det hände, nån av de tre dagarna.

Isåfall är du runt v 10 och alltså rätt långt :)
 
Hmm 14 oktober tror jag. Plus minus nån dag. Inte riktigt så att jag skrivit upp eftersom jag inte aktivt försökt bli gravid. Men vi var på weekend tillsammans i slutet oktober/början av november så det stämmer ju in med datum för ägglossning antar jag om det nu sker 14-16 dagar efter mens. Eller ja det var ju då det hände, nån av de tre dagarna.
Alltså om din första dag i din senaste mens var 14/10 så är du redan i vecka 8-9 ungefär.

Skulle det vara så att du ångrar dig och vill göra abort så är min starkaste rekommendation att du bestämmer dig ganska så fort.

En abort är väl aldrig något "enkelt" att göra men ju senare den är ju omständligare brukar det vara och jobbigare, både fysiskt och psykiskt.

Eftersom du är osäker på datumet för din senaste mens så är det kanske inte omöjligt att MVC vill göra ett ultraljud för att fastställa längden på graviditeten mer exakt.

Säg bara att du är osäker på när du hade din sista mens.
 
@Tora

Abort blir det inte. Att det blir jobbigare ju senare man gör kan jag absolut förstå. Så jag hoppas ju att jag inte behöver genomgå en senare pga fel på foster eller annat.

Det hade ju varit väldigt trevligt att få ultraljud så tidigt. Se så att jag inte bara inbillat mig ungefär. Mer verkligt då kanske.
 
@Tora

Abort blir det inte. Att det blir jobbigare ju senare man gör kan jag absolut förstå. Så jag hoppas ju att jag inte behöver genomgå en senare pga fel på foster eller annat.

Det hade ju varit väldigt trevligt att få ultraljud så tidigt. Se så att jag inte bara inbillat mig ungefär. Mer verkligt då kanske.
Jag skulle säga som det är till MVC. Dvs att du inte har helt koll på när sista mensen var. Att detta inte är planerat. Att pappan sagt att hans spermier inte är bra. Att pappan är gift och vill att du gör abort.

Att du är orolig och innan du drar på stort verkligen vill veta att det för dagen allt är okej med barnet i magen.

Dom är nog vana vid det mesta på MVC. Dessutom kan dom anpassa vissa frågor efter din situation.
 
@Tora

Jag trodde inte man kunde vara så ärlig där. Men det var jättebra tips.

Idag har varit lite jobbig dag. Haft helt fantastisk helg med vänner men hans meddelanden har gnagt lite. Känt lite sorg tror jag, över hur han beter sig. Även om jag inte vill låta det påverka mig så gör det det. Ska ganska snart börja berätta om det för familj och nära vänner. Men väntar till efter jul och nyår tänkte jag.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag funderade på om jag skulle skaffa mig en anonym användare, men jag väljer att skriva från "mitt vanliga konto". Jag har ju...
Svar
5
· Visningar
869
Senast: Görel
·
Övr. Katt Jag har en katt som är sjuk, som antagligen inte blir så mycket bättre. Vi ger henne ett sista försök med en ny medicin, men blir hon...
Svar
6
· Visningar
412
Senast: Krålus
·
Relationer Jag fick en fråga från min partner här om dagen, som gjorde mig lite bestört... Han frågade vad jag skulle med honom till om det inte är...
2
Svar
31
· Visningar
1 934
Övr. Katt Vi har en katt som är "minst 16 år", förmodligen ytterligare lite äldre. Hon bestämde sig för att bo hos oss för 15 år sedan (lång...
Svar
13
· Visningar
821
Senast: Bison
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp