När man ställt till det för sig själv

[ako]

Det verkar ju helt underbart att ha familjeband till denne man resten av livet.

Fast vad tillför ett sådant citat egentligen? TS har valt att fortsätta sin graviditet och vad det gäller abort så vet vi sedan tidigare trådar också att du inte tycker det är något stort beslut att ta. Andra tänker annorlunda. Man får göra hur man vill här i landet som tur är, så varför i hela friden fortsätta klanka på TS för hennes val? Att du själv hade gjort annorlunda tror jag ingen kan ha missar.

 

[stjarnhimmel]

Det verkar ju helt underbart att ha familjeband till denne man resten av livet.

Jo men nu är det ju som det är. TS är gravid och vill behålla barnet och göra det bästa av situationen.

 

[tanten]

Det verkar ju helt underbart att ha familjeband till denne man resten av livet.

Om det där var lika väl genomtänkt som dina inlägg vanligtvis är så tycker jag att det var bland det lägsta och elakaste du skrivit på länge.

Skäms!

 

[Petruska]

Skäms!

Nej. Jag jag skäms inte, och upplever inte andra känslor heller, på order.

 

[Petruska]

Jo men nu är det ju som det är. TS är gravid och vill behålla barnet och göra det bästa av situationen.

Pappan vill ju tyvärr inte göra det bästa av situationen, vilket redan nu gör livet väldigt jobbigt för TS. Risken för att den här pappan får ett rätt destruktivt inflytande över hennes liv för ett par decennier framåt, är ju tyvärr inte liten.

 

[Tora]

Pappan vill ju tyvärr inte göra det bästa av situationen, vilket redan nu gör livet väldigt jobbigt för TS. Risken för att den här pappan får ett rätt destruktivt inflytande över hennes liv för ett par decennier framåt, är ju tyvärr inte liten.

Nu har ju Ts bestämt sig för att behålla (om hon inte ändrar sig, än så länge finns det tid för det). Hon verkar dessutom mer än väl medveten om att pappan inte är helt lätt att ha att göra med.

Så varför i hela friden fortsätter du att gång på gång trycka ner i halsen på Ts hur jobbigt och svårt det kommer att bli resten av hennes liv med just denna pappan (speciellt när Ts är ytterst väl medveten om det)?

 

[Petruska]

Nu har ju Ts bestämt sig för att behålla (om hon inte ändrar sig, än så länge finns det tid för det). Hon verkar dessutom mer än väl medveten om att pappan inte är helt lätt att ha att göra med.

Så varför i hela friden fortsätter du att gång på gång trycka ner i halsen på Ts hur jobbigt och svårt det kommer att bli resten av hennes liv med just denna pappan (speciellt när Ts är ytterst väl medveten om det)?

Jag tycker nog att det är ett generellt problem i samhället att män kommer undan med så mycket. Snarare där kan du leta efter svaret på den frågan, än i det härad där du själv verkar föredra att leta.

(TS bild har ändrat sig drastiskt bara på några dagar, så väl medveten, kan hon väl knappast ha hunnit bli. Han visar ju nya sidor av sig själv i rekordfart.)

 

[Tora]

Jag tycker nog att det är ett generellt problem i samhället att män kommer undan med så mycket. Snarare där kan du leta efter svaret på den frågan, än i det härad där du själv verkar föredra att leta.

(TS bild har ändrat sig drastiskt bara på några dagar, så väl medveten, kan hon väl knappast ha hunnit bli. Han visar ju nya sidor av sig själv i rekordfart.)

Vad snackar du om? Jag behöver inte leta efter något.

Jag tycker att det varit ganska så klart redan från trådstarten att Ts är medveten om att det inte är någon dans på rosor.

Fast Ts har bestämt sig för att behålla så fortsätter du att försöka få henne att se att det riktiga och enda valet enligt dig är abort.
Jag undrar hur hårt du inte hade gått på mig om jag fortsatt att försöka övertala Ts till att behålla om hon hade valt att inte behålla?

Det finns dock en skillnad jag skulle aldrig någonsin påpeka för Ts att hon enligt mig gjort fel val eller vilket val hon skall göra. Av den enkla anledningen att det finns inget fel eller rätt val. Det enda som finns är Ts val och att det känns som ett bra val för henne.

Oavsett vilket val Ts gör så väljer jag att stötta henne. Hon kan fortfarande välja att göra abort. Tiden finns för det. Och skulle hon välja det så skulle jag stötta henne i det valet. Inte fortsätta skriva henne på näsan att hon minsann borde behålla.

 

[stjarnhimmel]

Pappan vill ju tyvärr inte göra det bästa av situationen, vilket redan nu gör livet väldigt jobbigt för TS. Risken för att den här pappan får ett rätt destruktivt inflytande över hennes liv för ett par decennier framåt, är ju tyvärr inte liten.

Jo tyvärr kan det bli så. Men TS väljer ändå att göra valet att behålla. Och då får alla respektera det. Och det känns meningslöst att vi andra ska kommentera hur jobbigt det säkert blir.

 

[Kattennizze]

Jag tycker Tora har rätt. Självklart kommer snubbar undan med allting, tom mord. Vi lever ju i ett manssamhälle där män har all makt. Jahapp, liksom. Det kan man ju bara förhålla sig till. Nu råkar TS vara gravid med en skithög. Ska man bara då ta bort den där cellklumpen när man vill ha barn? Tänk om ts inte kan få flera barn? Tänk om hon slutar som ofrivilligt barnlös ist? Tänk om spermadonatorn till ts barn kommer att uppföra sig? Tänk om ts faktiskt skiter i det för hon vill ha det här barnet?
Jag hade gjort som ts om jag varit i hennes sits. Och jag är absolut ingen abortmotståndare, precis tvärtom faktiskt.

 

[Monstermom]

Jag tycker Tora har rätt. Självklart kommer snubbar undan med allting, tom mord. Vi lever ju i ett manssamhälle där män har all makt. Jahapp, liksom. Det kan man ju bara förhålla sig till. Nu råkar TS vara gravid med en skithög. Ska man bara då ta bort den där cellklumpen när man vill ha barn? Tänk om ts inte kan få flera barn? Tänk om hon slutar som ofrivilligt barnlös ist? Tänk om spermadonatorn till ts barn kommer att uppföra sig? Tänk om ts faktiskt skiter i det för hon vill ha det här barnet?
Jag hade gjort som ts om jag varit i hennes sits. Och jag är absolut ingen abortmotståndare, precis tvärtom faktiskt.

Nåja, man behöver väl inte måla upp skrämmande framtidsscenarion som motivation för att behålla ett barn? Frågan är väl (eller borde vara?) om man vill ha det här barnet, nu.

 

[napoleon]

Ett uns av tvivel/eftertanke har uppkommit. Den senaste månaden har jag börjat träffa en gammal kompis/pojkvän igen. Helt fantastisk kille, anledningen till att det tog slut var att jag ville se om gräset var grönare någon annan stans. I sann man saknar inte kon innan båset är tomt-anda.

Jag tog mod till mig och berättade allt. Han sa att vad jag än väljer så stöttar han mig. Att han gärna tar på sig pappa-rollen. På ett sätt gjorde det mig väldigt ledsen, för det är ju såna här killar/män som förtjänar (om man får använda ett så slitet uttryck) att få barn. Inte såna som är otrogna skithögar. Ni förstår nog vad jag menar. Det är sent och jag orkar inte omformulera mig för att inte trampa någon på tårna.

Utöver det träffade jag en vän från hästvärlden. Han undrade vad mina planer var etc. Jag sa att jag funderade på ett mellanår men inte riktigt varför, sa något svävande om att plugga. Han tyckte jag var knäpp som inte satsade järnet nu när jag har en hel hög fina hästar. Det kanske jag också är?

Jag har ändå jobbat hårt för att komma dit jag är och är ännu inte nöjd. Jag tycker det är fel att säga att jag kämpat, för helt ärligt, att skutta över pinnar på ett djur är inte att kämpa. Visst har jag jobbat hårt för att komma hit men det är ju inget man måste göra för att överleva (hoppa häst alltså).

Nu svävade jag iväg från ämnet, men min tanke är väl att jag är inte så hundra-procentigt säker längre. Jag har inte sagt något till mannen. Det sker först när jag vet. Han ska inte få chansen att komma in under skinnet på mig och styra mig. Beslutet ska vara mitt, och just nu vacklar det lite.

 

[Tora]

Ett uns av tvivel/eftertanke har uppkommit. Den senaste månaden har jag börjat träffa en gammal kompis/pojkvän igen. Helt fantastisk kille, anledningen till att det tog slut var att jag ville se om gräset var grönare någon annan stans. I sann man saknar inte kon innan båset är tomt-anda.

Jag tog mod till mig och berättade allt. Han sa att vad jag än väljer så stöttar han mig. Att han gärna tar på sig pappa-rollen. På ett sätt gjorde det mig väldigt ledsen, för det är ju såna här killar/män som förtjänar (om man får använda ett så slitet uttryck) att få barn. Inte såna som är otrogna skithögar. Ni förstår nog vad jag menar. Det är sent och jag orkar inte omformulera mig för att inte trampa någon på tårna.

Utöver det träffade jag en vän från hästvärlden. Han undrade vad mina planer var etc. Jag sa att jag funderade på ett mellanår men inte riktigt varför, sa något svävande om att plugga. Han tyckte jag var knäpp som inte satsade järnet nu när jag har en hel hög fina hästar. Det kanske jag också är?

Jag har ändå jobbat hårt för att komma dit jag är och är ännu inte nöjd. Jag tycker det är fel att säga att jag kämpat, för helt ärligt, att skutta över pinnar på ett djur är inte att kämpa. Visst har jag jobbat hårt för att komma hit men det är ju inget man måste göra för att överleva (hoppa häst alltså).

Nu svävade jag iväg från ämnet, men min tanke är väl att jag är inte så hundra-procentigt säker längre. Jag har inte sagt något till mannen. Det sker först när jag vet. Han ska inte få chansen att komma in under skinnet på mig och styra mig. Beslutet ska vara mitt, och just nu vacklar det lite.

Jag tror att vad du än väljer så blir det bra i slutänden. Du verkar kunna tänka runt det här från många olika håll och fånga upp alla aspekterna.

Trots det skulle det kanske vara bra att få prata med någon professionell ändå som hjälper dig att reda ut dina tankar.

 

[TinyWiny]

Jag håller helt med @Tora . Vad du än beslutar dig för @napoleon så kommer det bli bra eftersom ditt beslut är väl genomtänkt och jag tror också att det hade varit skönt att få diskutera igenom allting med ett proffs. Buke i all ära men några psykologer är vi inte de flesta av oss utan det är våra erfarenheter och våra lekmanna åsikter som du får ta del utav. Att få diskutera igenom ett sådant här beslut med någon utomstående som kan ge dig de verktygen du behöver ha för att ta ett beslut som känns bra kan vara guld värt. Den personen kommer inte försöka övertala dig på något sätt åt något håll utan är en professionell rådgivare helt enkelt. Så mitt tips är att kontakta MVC och be att få prata med deras psykolog så snart det bara möjligtvis går. Om du bestämmer dig för att göra abort så är det ju bättre ju tidigare den blir gjord och det kan ju ta ett tag innan du får komma dit med tanke på att det nu är jul och nyår och därför få arbetsdagar den närmaste tiden.

Jag önskar dig stort lycka till oavsett vad du beslutar dig för. Kramar!

 

[Freddie]

Jag tipsar om att uppsöka den kurator som vanligvis är knuten till kvinnokliniken. När jag blev oplanerat gravid förra året bokade jag en tid hos denna direkt och fick en tid två dagar senare. Mina förutsättningar var förvisso helt annorlunda (jag blev gravid med mannen jag varit gift med i åtta år och som jag redan har ett barn med), men det tog ett par veckor för oss att komma fram till ett beslut (vilket blev abort i vårt fall) och kuratorn var ett bra stöd. Hon hjälpte oss att väga för- och nackdelar utan att försöka få oss att varken behålla eller göra abort. Vi träffade henne tre gånger, en gång innan vi bestämt oss, en gång när vi hade bestämt oss för abort och en gång att aborten var gjord. Hon är en stor del i att jag idag känner mig 100% nöjd med mitt beslut och faktiskt inte har ångrat mig en enda gång.

Jag vill också framhålla att jag inte alls menar att du borde ta samma beslut som jag gjorde. Däremot tänker jag att det säkert vore värdefullt för dig med lite input från någon som har vana av sådana här situationer. Jag instämmer med Tora och TinyWiny att det säkert ordnar sig oavsett hur vad du väljer. Lycka till hur det än blir!

 

[Blueberry]

Jag tycker att det är bra att du kan vrida och vända på det, och vad du än väljer kommer det att ordna sig.

 

[Petruska]

Han ska inte få chansen att komma in under skinnet på mig och styra mig. Beslutet ska vara mitt, och just nu vacklar det lite.

Det där håller jag med om. Den där mannen ska inte få påverka dig. Dels för att den här sortens beslut alltid är kvinnans, men framförallt för att han inte tänker på ditt bästa överhuvudtaget. Han tänker bara på sig själv.

Väntar man barn med en vettig man, kan och bör man givetvis resonera med honom, men även då är beslutet till syvende och sidst kvinnans eget.)

 

[ako]

Det blir bra i slutändan vad du än väljer bara du är trygg i ditt beslut! Dock, om du nu funderar på abort, så bör du omgående ta kontakt med MVC för att få veta hur långt gången du är, för kan man är väl en skapligt tidig abort att föredra framför en sen. Drar du på MVC- besök/ ultraljud över jul- nyår o några veckor till är du liksom snart i vecka 12 eller så. Lycka till igen!

 

[napoleon]

Det där håller jag med om. Den där mannen ska inte få påverka dig. Dels för att den här sortens beslut alltid är kvinnans, men framförallt för att han inte tänker på ditt bästa överhuvudtaget. Han tänker bara på sig själv.

Väntar man barn med en vettig man, kan och bör man givetvis resonera med honom, men även då är beslutet till syvende och sidst kvinnans eget.)

Jag vill inte ha något med honom att göra alls. Sa att jag bytt nummer. "Vill du ge mig det då?" Nä det vill jag faktiskt inte svarade jag. På något skruvat vis bryr jag mig ändå om honom, jag vill att han ska må bra och jag tycker synd om honom som lever ett sånt olyckligt liv. Ibland önskar jag att jag hade ett hjärta av sten och bara brydde mig om mig själv.

 

[Mabuse]

Jösses vilket as. Men förhoppningsvis är han en bra pappa i alla fall!

Tror du?