När man ställt till det för sig själv

[Monstermom]

Tror du?

Nej, det är inte något jag tror. Däremot i ett läge där TS bestämt sig att behålla (vilket var fallet då i alla fall) finns det inte så mycket annat att göra än att hoppas...

 

[Petruska]

Nej, det är inte något jag tror. Däremot i ett läge där TS bestämt sig att behålla (vilket var fallet då i alla fall) finns det inte så mycket annat att göra än att hoppas...

Jag fattar faktiskt inte varför det skulle vara bättre att bidra till att ingjuta hopp om något fullständigt osannolikt, än att vara mer skeptisk och realistisk.

Jag kan inte se annat än att det skorrar oerhört falskt att uttrycka sig så optimistiskt som du gjorde.

OBS att jag inte polemiserar. Jag fattar bara inte.

(Jag har barn med en hopplös man, om någon uttalar sig så välvilligt om honom som du gör om den ev pappan i det här fallet, tappar jag förtroendet för den personen.)

 

[Monstermom]

Jag fattar faktiskt inte varför det skulle vara bättre att bidra till att ingjuta hopp om något fullständigt osannolikt, än att vara mer skeptisk och realistisk.

Jag kan inte se annat än att det skorrar oerhört falskt att uttrycka sig så optimistiskt som du gjorde.

OBS att jag inte polemiserar. Jag fattar bara inte.

(Jag har barn med en hopplös man, om någon uttalar sig så välvilligt om honom som du gör om den ev pappan i det här fallet, tappar jag förtroendet för den personen.)

Hm, jag sa inte så för att ingjuta hopp hos TS. Det var snarare ett uttryck för att jag själv faktiskt hoppades, helt enkelt. Ja, han verkar i den här tråden vara en genuin skitstövel, men vi vet ju faktiskt inte hela sanningen. Ska ett barn bli fött så hoppas jag att pappan blir en bra pappa. För barnets skull.

Jag vet heller inte riktigt hur "förhoppningsvis blir han en bra pappa" är att uttrycka mig väldigt välvilligt om någon?

 

[Petruska]

@Monstermom

Väldigt välvilligt är det väl inte, och det skrev jag inte heller, men välvilligt är det väl?

Jag menar, skillnaden mellan

"Förhoppningsvis blir han en bra pappa!"

och

"Förhoppningsvis blir han en bra pappa. ."

är ju rätt stor. Den senare formen hade varit mer begriplig för mig. Den förra är däremot som gjord för att få mig att gripa tag i ett hopp, som på förnuftsmässiga grunder verkar helt omotiverat.

Själv varken kan, vill eller orkar jag hoppas på sådant som jag inte alls tror(, men där kan man ha olika strategier, så klart).

 

[Monstermom]

Jag menar, skillnaden mellan

"Förhoppningsvis blir han en bra pappa!"

och

"Förhoppningsvis blir han en bra pappa. ."

är ju rätt stor. Den senare formen hade varit mer begriplig för mig. Den förra är däremot som gjord för att få mig att gripa tag i ett hopp, som på förnuftsmässiga grunder verkar helt omotiverat.

Mja. Fast vad jag faktiskt skrev var:
"Jösses vilket as. Men förhoppningsvis är han en bra pappa i alla fall!"

Så helt fristående positivt utan minsta gruskorn var det knappast? Nej, jag hade inte en massa smileys som sa mina förbehåll åt mig, men å andra sidan uttryckte jag det direkt i text istället.

(Jag skrev också "är", inte "blir", för karln har redan två barn...)

 

[Petruska]

JO, jag noterade kopplingen till aset.

Fast för mig förstärkte det ordet snarast det vansinniga i förhoppningen.

Nåväl, jag funderade alltså över varför man öht vill uttrycka sig optimistiskt eller förhoppningsfullt om den här mannens föräldrainsatser. (Jag är inte alls främmande för att han är någorlunda okej som pappa till barnen han har hemma, men när det gäller det ev barnet med TS, ser jag det tills vidare annorlunda.)

 

[prinsessfeminist]

Kl

@napoleon

Jag har bara skummat tråden, men min fråga är varför vill du behålla barnet?

Kanske kan vara bra att ha det motivet helt klart för sig och reflekterat över innan man ens funderar på resten.

 

[Monstermom]

JO, jag noterade kopplingen till aset.

Fast för mig förstärkte det ordet snarast det vansinniga i förhoppningen.

Nåväl, jag funderade alltså över varför man öht vill uttrycka sig optimistiskt eller förhoppningsfullt om den här mannens föräldrainsatser. (Jag är inte alls främmande för att han är någorlunda okej som pappa till barnen han har hemma, men när det gäller det ev barnet med TS, ser jag det tills vidare annorlunda.)

Tja, jag kan väl inte påstå att jag la så djupa tankar i konsekvenserna av att uttrycka den förhoppningen, det ingick helt enkelt inte i någon plan utan var bara en reaktion på hur deppig jag blev av att tänka på (och skriva om) just vilket as han var. När det gäller att ingjuta hopp eller stämma till betänksamhet så ser jag det nog mer som att vad man kan göra är att prata om faktiska omständigheter, vad folk vill föreställa sig om framtiden kommer de att göra oavsett...

Till min personlighet är jag avgjort pessimistisk (eller realistisk som jag ser det), jag har inte ljusa tankar om särskilt mycket. Men jag jobbar på att förändra min negativitet, inte att jag ska se mindre krasst på verkligheten men att jag i alla fall ska göra mig mer medveten om att min tolkning av framtiden kan vara för mörk. Så även om jag inte tänkte på att jag gjorde det då, så tror jag att det där var ett utslag av att jag försöker träna om mig själv. Tydligen funkar det.

Och ja, han verkar vara ett praktarsel och jag skulle verkligen inte vilja ha med honom att göra. Men blir det ett barn så hoppas jag att han blir en bra pappa, även om jag har svårt att faktiskt tro det. Jag tror heller inte att mina uttalanden i fråga om mannens kvaliteter (eller brist därav) påverkar TS förhoppningar i någon nämnvärd grad. Vad som kan påverka är praktiska saker i hur hon ska förhålla sig till honom, så hon själv får upptäcka vad hon har att göra med. Andras sanningar kan inte bli ens egna, om man inte har en väldigt svag personlighet. Man måste se världen själv.

 

[prinsessfeminist]

Tja, jag kan väl inte påstå att jag la så djupa tankar i konsekvenserna av att uttrycka den förhoppningen, det ingick helt enkelt inte i någon plan utan var bara en reaktion på hur deppig jag blev av att tänka på (och skriva om) just vilket as han var. När det gäller att ingjuta hopp eller stämma till betänksamhet så ser jag det nog mer som att vad man kan göra är att prata om faktiska omständigheter, vad folk vill föreställa sig om framtiden kommer de att göra oavsett...

Till min personlighet är jag avgjort pessimistisk (eller realistisk som jag ser det), jag har inte ljusa tankar om särskilt mycket. Men jag jobbar på att förändra min negativitet, inte att jag ska se mindre krasst på verkligheten men att jag i alla fall ska göra mig mer medveten om att min tolkning av framtiden kan vara för mörk. Så även om jag inte tänkte på att jag gjorde det då, så tror jag att det där var ett utslag av att jag försöker träna om mig själv. Tydligen funkar det.

Och ja, han verkar vara ett praktarsel och jag skulle verkligen inte vilja ha med honom att göra. Men blir det ett barn så hoppas jag att han blir en bra pappa, även om jag har svårt att faktiskt tro det. Jag tror heller inte att mina uttalanden i fråga om mannens kvaliteter (eller brist därav) påverkar TS förhoppningar i någon nämnvärd grad. Vad som kan påverka är praktiska saker i hur hon ska förhålla sig till honom, så hon själv får upptäcka vad hon har att göra med. Andras sanningar kan inte bli ens egna, om man inte har en väldigt svag personlighet. Man måste se världen själv.

Varning! SLUTA LÄS DIREKT om riktigt OT stör dig.

Off topic, really... men wow! Vilka insikter du bjuder på om dig själv. Mycket intressant hur man vänder sin pessimistiska/realistiska syn på saker och ting. Det är inte så simpelt att man vänder cynism/realism till "klackarna i taket". Genomtänka analyser utifrån möjligheter snarare än problem kanske kan vara modellen för dig?


(btw så läste jag om en studie som visade att de som förväntar sig elände oftare är lyckliga eftersom de blir positivt överraskade. Intressant tankeutflykt det med.)

 

[mino]

@Monstermom Jag tycker att det är väldigt fint av dig att försöka tänka om och motarbeta sina tendenser till att se mörka framtidsutsikter, det borde jag lära mig av!

Men som en allmän reflektion så undrar jag hur det blir i den här typen av fall (detta inte riktat specifikt mot TS!). Folk griper ju efter halmstrån här på buke ibland, de har en situation som de vet är långt ifrån klockren och startar en tråd för att tanka andras välvilliga peppanden. Och folk gör gärna just det, de skickar hopp och backar upp och delar ut styrkekramar. Just i fall som gäller barn så undrar jag om det verkligen är ansvarsfullt. Förhoppningsvis borde ingen ta några avgörande beslut utifrån det som sägs av anonyma människor på nätet, men risken finns ju att vissa gör det. I värsta fall har alla människor som känner frågeställaren i verkligheten avrått och så kommer "vi" på nätet och säger att hopp finns och att "allt löser sig". Så jag ser det nog som att det är långt ifrån okomplicerat med allt detta positiva peppande.

 

[Kattennizze]

@Monstermom Jag tycker att det är väldigt fint av dig att försöka tänka om och motarbeta sina tendenser till att se mörka framtidsutsikter, det borde jag lära mig av!

Men som en allmän reflektion så undrar jag hur det blir i den här typen av fall (detta inte riktat specifikt mot TS!). Folk griper ju efter halmstrån här på buke ibland, de har en situation som de vet är långt ifrån klockren och startar en tråd för att tanka andras välvilliga peppanden. Och folk gör gärna just det, de skickar hopp och backar upp och delar ut styrkekramar. Just i fall som gäller barn så undrar jag om det verkligen är ansvarsfullt. Förhoppningsvis borde ingen ta några avgörande beslut utifrån det som sägs av anonyma människor på nätet, men risken finns ju att vissa gör det. I värsta fall har alla människor som känner frågeställaren i verkligheten avrått och så kommer "vi" på nätet och säger att hopp finns och att "allt löser sig". Så jag ser det nog som att det är långt ifrån okomplicerat med allt detta positiva peppande.

Jag brukar mycket sällan eller snarare aldrig delta i den typen av peppanden som du beskriver, utan tycker alla gånger att en abort är så mycket hellre att föredra än att få ett barn eftersom det beslutet får oåterkalleliga konsekvenser. Men i det här fallet, såsom det beskrivs av ts, känns det som att det finns positiva vibbar, just för att ts verkar reflektera och analysera sin situation på ett konstruktivt sätt.

 

[Kattennizze]

Dessutom, tror du att folk verkligen fattar sina beslut utifrån trådar på nätet, egentligen? Intressant tanke om det vore så.

 

[Monstermom]

Varning! SLUTA LÄS DIREKT om riktigt OT stör dig.

Off topic, really... men wow! Vilka insikter du bjuder på om dig själv. Mycket intressant hur man vänder sin pessimistiska/realistiska syn på saker och ting. Det är inte så simpelt att man vänder cynism/realism till "klackarna i taket". Genomtänka analyser utifrån möjligheter snarare än problem kanske kan vara modellen för dig?


(btw så läste jag om en studie som visade att de som förväntar sig elände oftare är lyckliga eftersom de blir positivt överraskade. Intressant tankeutflykt det med.)

Nä, klackarna i taket är nog inte vad jag siktar på heller, utan helt enkelt att jag lär mig se möjliga alternativ också.

Och det du skriver om att förvänta sig elände tror jag stämmer till viss del, men jag tror också att för stark pessimism leder till att man önskar sig mindre, strävar mindre...

@Monstermom Jag tycker att det är väldigt fint av dig att försöka tänka om och motarbeta sina tendenser till att se mörka framtidsutsikter, det borde jag lära mig av!

Men som en allmän reflektion så undrar jag hur det blir i den här typen av fall (detta inte riktat specifikt mot TS!). Folk griper ju efter halmstrån här på buke ibland, de har en situation som de vet är långt ifrån klockren och startar en tråd för att tanka andras välvilliga peppanden. Och folk gör gärna just det, de skickar hopp och backar upp och delar ut styrkekramar. Just i fall som gäller barn så undrar jag om det verkligen är ansvarsfullt. Förhoppningsvis borde ingen ta några avgörande beslut utifrån det som sägs av anonyma människor på nätet, men risken finns ju att vissa gör det. I värsta fall har alla människor som känner frågeställaren i verkligheten avrått och så kommer "vi" på nätet och säger att hopp finns och att "allt löser sig". Så jag ser det nog som att det är långt ifrån okomplicerat med allt detta positiva peppande.

Som jag skrev så tror jag inte riktigt att man påverkar så mycket ifråga pessimism/optimism (och något som kan tolkas som "allt löser sig" har jag väl inte kommit med i alla fall?! heller inte något som jag ser som särskilt positivt peppande? jag vet att det förekommit i tråden, men de valen kan jag inte gärna svara för - har jag varit del av det får du dock upplysa mig så ska jag se vad jag tänker om det, ok?), det är något som jag ser som individens grundinställning. Många (jag tror faktiskt de allra, allra flesta) som skriver har en bild av hur situationen är/blir redan. Man kan diskutera kring en massa saker, men påståenden om "framtiden ser ljus/mörk ut" kommer inte påverka så mycket - om personen ser ljust på framtiden kommer "heja" inte att förändra något, ser hen istället mörkt så blir det snarare ännu dystrare av att folk bara inte fattar! Och tvärtom, kommer det "mörkt"-domar istället så kommer det inte att förändra någon som redan såg mörkt på situationen, däremot någon som ansåg att det såg ljust ut kommer att gräva ner sig i en skyttegrav av förnekelse...

Jag tror helt enkelt inte man når fram med vare sig pepp eller bu på det viset, däremot kan man försöka resonera kring konkreta saker. Den som griper efter halmstrån, som du säger, den letar aktivt efter dessa halmstrån.

Jag trodde dessutom att jag varit rätt tydlig(?) med vad jag anser om den här situationen, så hur "hoppas han blir en bra pappa" tolkas som att jag målar upp rosenskimrande bilder av framtiden är jag lite osäker på...?

Jag kom dock in i den här tråden när TS redan fattat beslut att behålla, och något jag absolut inte vill göra är att övertala någon person till abort! (Heller inte till att behålla.) Det spelar ingen roll hur jag själv valt i situationen, eller hur jag hade rått om beslutet inte var fattat, jag kliver inte över den gränsen att säga "du borde" i det läget. Jag tycker dock inte att jag just bidragit med något positivt peppande, som sagt. Jag har försökt komma med praktiska råd om graviditeten, och hur hon kan hantera karln. Dessutom har jag uttryckt en förhoppning om att han blir en bra pappa, men detta sagt i kontexten att jag tycker han framstår som en första klassens skitstövel...

 

[Teilani]

Nåja, man behöver väl inte måla upp skrämmande framtidsscenarion som motivation för att behålla ett barn? Frågan är väl (eller borde vara?) om man vill ha det här barnet, nu.

Bra inlägg tycker jag, oavsett situationen måste detta vara det avgörande. Vill den gravida kvinnan ha det här barnet och vill hon ha det nu?

 

[Petruska]

Dessutom, tror du att folk verkligen fattar sina beslut utifrån trådar på nätet, egentligen? Intressant tanke om det vore så.

Oavsett hur gärna man än vill tänka sig att man fattar sina beslut utifrån sig själv, så fattar man dem i egenskap av att vara en social varelse som finns i sociala sammanhang. I sådana sammanhang finns och reproduceras normtryck. Det är liksom oundvikligt, om man inte är så socialt opåverkbar att det är patologiskt.

Jag tycker att trådar som handlar om funderingar kring att fullfölja graviditeter eller inte, ofta är orimligt positiva och peppande när det gäller att fullfölja. Aborter tas på oerhört stort allvar, att sätta barn till världen tar många lättare på. Det är väldigt underligt för mig.

 

[ameo]

Dessutom, tror du att folk verkligen fattar sina beslut utifrån trådar på nätet, egentligen? Intressant tanke om det vore så.

Det korta svaret på den frågan är JA.

(jag vet åtminstone ett barn där en tråd på buke var en stor anledning till att graviditeten fullföljdes)

 

[Kattennizze]

Det korta svaret på den frågan är JA.

(jag vet åtminstone ett barn där en tråd på buke var en stor anledning till att graviditeten fullföljdes)

Menar du det? Vad intressant. Jag tänker nog att jag aldrig skulle göra det, utan mest använder trådar som jag gör med annat, typ prat under fikarasten med kollegor. Självklart är jag medveten om att normer och värderingar styr väldigt mkt i vårt liv men barnlängtan känns som något annat det. Jag tror man vet om man vill ha barn eller inte. Hur gick det för den som valde att behålla bebisen efter en peppande tråd på Buke? Ångrade hon sig?

 

[ameo]

Jag känner henne inte tillräckligt väl för att uttala mig om hur det gick sen, utan det var egentligen en gemensam bekant som berättade att det var som det var.

Men för att generalisera, så tror jag att trådar liknande den här kan ha stor betydelse genom att många sidor av myntet kan komma fram så att det finns fler argument för den gravida att ta ställning till. Man ska inte underskatta betydelsen av diskussioner, oavsett om de sker i forumform eller i verkliga livet.

 

[Monstermom]

Jag tycker att trådar som handlar om funderingar kring att fullfölja graviditeter eller inte, ofta är orimligt positiva och peppande när det gäller att fullfölja. Aborter tas på oerhört stort allvar, att sätta barn till världen tar många lättare på. Det är väldigt underligt för mig.

Jag tror inte jag sett så många trådar av det slaget... Menar du att i trådar där TS väljer abort istället, uteblir peppandet?

 

[cirkus]

Jag tror inte jag sett så många trådar av det slaget... Menar du att i trådar där TS väljer abort istället, uteblir peppandet?

Jag kan ju svara lite generellt. Jag tycker att det oftast blir svar av typen "vad du än väljer så blir det bra" när någon valt att göra abort och sen är det inte så mycket mer. När det gäller att behålla är det väldigt mycket mer pepp och grattis och det är nästintill förbjudet att skriva nånting om att det faktiskt inte behöver bli så himla rosenrött.