När man ställt till det för sig själv

@Tora

Jag trodde inte man kunde vara så ärlig där. Men det var jättebra tips.

Idag har varit lite jobbig dag. Haft helt fantastisk helg med vänner men hans meddelanden har gnagt lite. Känt lite sorg tror jag, över hur han beter sig. Även om jag inte vill låta det påverka mig så gör det det. Ska ganska snart börja berätta om det för familj och nära vänner. Men väntar till efter jul och nyår tänkte jag.
Jag kan ju inte garantera dig att ditt MVC är lika bra som mitt.

Men generellt så brukar MVC vara bra. Sedan kan man ibland ha otur och få em BM man inte riktigt fungerar med men då är det bara att byta.

Du bodde i Stockholm? I så fall har du en massa MVC att välja mellan. Du får välja precis vilken du vill.

Oftast brukar det bästa vara att berätta så detaljerat som möjligt. Då brukar man få bäst hjälp och BM kan skräddarsy din MVCkontakt.
 
Dessutom finns det jättebra gravidtrådar här på Buke. Din blir väl Sommarföräldrar 2015.

Där kan man ventilera allt mellan himmel och jord. Brukar vara en massa trevliga och goa människor där.
 
Jag blev gravid när jag var 22 år och jag visste inte vem som var pappan, det fanns två potentiella. Den ena gjorde klart direkt att han absolut inte ville ha barn och den andre ville väl inte han heller men var ändå beredd att ta sitt ansvar. Efter förlossningen gjordes faderskapstest och det visade sig vara kille nummer ett. Han ville som sagt inte ha något barn, och så blev det också. Min son är idag 10 år gammal och är en fantastisk individ. Trygg i sig själv och väldigt kärleksfull. Han har ingen relation med och har aldrig träffat sin biologiska pappa. Han har däremot kontakt med sin biologiska farmor och farfar, farbror och kusiner. Ibland frågar han om sin biologiska pappa och då svarar jag. Jag ljuger inte för honom.

Sedan ett antal år är jag gift med en fantastisk man och vi har ett gemensamt barn på 3,5 år, och han har också axlat rollen som stora killens pappa. Vi har nyss köpt hus och ja, livet leker (om man nu får använda en sådan klyscha). Med detta vill jag ha sagt att man kan uppfostra ett barn på egen hand utan att det betyder att barnet kommer sakna något och man kan definitivt träffa "the right one" även om man har barn.
 
Mitt tips är att kolla upp om det är något speciellt sjukhus du vill föda på. Hörde att det i något enstaka fall kan vara en fördel att ha varit på deras mvc men det där vet jag inte så mycket om.

Håll kontakten med honom via mail så har du god tid på dig att tänka över dina svar. Svara inte på en gång utan fundera först. Han kan gott vara delaktig i din graviditet via mail tills han skärper till sig och tar sin del av ansvaret, om han ska ta något sådant vill säga.
 
@napoleon Det finns ingen som kan tvinga dig att ha någon kontakt med honom nu. Det du måste bidra till sen är att barnet får sina rättigheter tillgodosedda när hen är född. Föräldrar har egentligen ingen rätt till sina barn utan det är barnet som har rätt till sina föräldrar.

Jag förstår att det känns jobbigt att han är arg och du ser nu en helt ny sida utav honom som du inte sett tidigare och det är både jobbigt och skrämmande. Tyvärr så känner man aldrig någon människa fullt ut. Jag trodde att jag kände mina barns pappa utan och innan men det visade sig att jag inte gjorde det. Ifrån att ha varit en engagerad underbar pappa gick han till att inte bry sig om barnen alls så efter 7 år tillsammans och massor av kämpande för att få förhållandet att fungera så tog jag barnen med mig och gick. Det var aldrig någon diskussion om var barnen skulle bo. Han frågade inte ens hur och när han skulle få träffa dem när jag sa att vi skulle gå isär.

Det är verkligen hemskt när en människa förändras så men det du behöver göra är att se om ditt barns rättigheter. Det finns ingen anledning för dig att lyssna på honom när han är arg, ledsen, besviken eller förbannad. Du har fullt upp med dig själv nu och du måste sätta dig och barnet främst. Lägg på om han ringer och är arg eller otrevlig och läs inga arga mail eller sms för det gör dig bara illa och leder inte till något gott. Säg till honom att när han är snäll och trevlig så kan han höra av sig. Annars vill du inte ha någon kontakt alls. Då får han vänta tills barnet är fött och barnets rättigheter är det viktiga.

Om det skulle behövas så kan familjerätten hjälpa till med umgänget om det skulle skära sig precis och ni inte kan samarbeta alls men att han ändå vill vara delaktig. De kan till och med hämta och lämna barn om det behövs. Nu hoppas jag att det inte ska gå så långt men det kan vara bra att veta att möjligheten finns.

Vad du än gör, skriv INTE på att ni ska ha delad/gemensam vårdnad. Detta brukar man skriva på i samband med faderskapserkännandet så läs igenom vad det är du skriver under. Att ha gemensam vårdnad krånglar till allt! Då är du inte längre ensam vårdnadshavare utan han har rätt att bestämma lika mycket om barnet och vill han då jävlas med dig så kan han verkligen göra det. Han kan hindra barnet att få dagisplats genom att inte skriva på, han kan lägga sig i vilken skola hen ska gå på, vilken vård barnet ska få, barnet får inget pass om han inte skriver på och han kan strunta i att skriva på om ni flyttar vilket försvårar och gör livet krångligt för barnet och dig. Allt som rör barnet kan han lägga sig i och försvåra genom att inte skriva på om ni har delad/gemensam vårdnad så det bästa är om du fortsätter ha enskild vårdnad vilket du automatiskt får som ogift när barnet föds. Visst kan han gå till domstol och begära gemensam/delad vårdnad men det får du ta då och förhoppningsvis så dömer domaren utefter hur bra ni samarbetar som de ska göra. Kan föräldrarna inte samarbeta så ska man fortsätta få ha enskild vårdnad.

Observera att vårdnadsfrågan inte har något med boendefrågan att göra. Ett barn kan bo växelvis hos föräldrarna fast den ena föräldern har enskild vårdnad och den parten som har vårdnaden är skyldig att samarbeta med den andre föräldern så gott det går för att barnets behov ska bli tillgodosedda.

Jag önskar dig stort lycka till med graviditeten och med ditt barn. Om du vill prata av dig privat så är du så välkommen att skicka ett meddelande :)
 
Min son är snart 40 och jag lovar att ett dåligt förhållande med en frånvarande fader har inte alls gått /går smärtfritt förbi. Tvärtom
Förstår inte riktigt din kommentar till mig.

Ts frågade när man slutar oroa sig för missfall och liknande. Mitt svar på det var att den värsta oron går över när barnet är sisådär 40-50 år gammalt.
 
@Korven, nu handlade det hela inte om det, utan när man slutar oroa sig för sitt barn (TS undrade när hon skulle kunna sluta oroa sig för missfall).
 
@TinyWiny

Finns det ingen risk att det slår tillbaka på mig senare att jag inte vill ha kontakt nu med pappan? Idag sa han att jag förstör både hans och mitt liv och sen det vanliga tjatet om att äktenskapet krossas med mera.

Jag orkar inte med det, jag har ingen energi över till det och jag är galet lättretad just nu. Jag är annars en väldigt lugn och sansad människa.

Idag sa han något urbota puckat, han sa att barn skaffar man när pappan vill. Jag bad honom upprepa sig och då sa han något helt annat. Då var jag redan uppretad och när han började påstå att han inte alls sa så kände jag bara att jag orkar inte med honom just nu. Kanske futtig sak att bli sur över men jag blir irriterad och sur över att han talar till mig i den här frågan som om jag är 16 år. Det sa jag till honom också.

Sen fortsatte han med att det kommer vara något fel på barnet osv. Jag kontrade med att det var skitsnack och att märker läkaren/barnmorska någon missbildning på ultraljud så får jag ta ställning till det då.

Jag bytte faktiskt nummer idag. Vet inte om jag tänker ge honom det nya. Det är iofs bara att söka på hitta så kommer det ju upp. Men jag känner att jag ändå gett honom flera chanser att förstå att jag inte kommer göra som han vill och hans försök till bearbetning är fruktlösa. Så nu tycker jag att jag kan kapa kontakten ett bra tag framöver utan att jag är the bad guy.
 
@TinyWiny

Finns det ingen risk att det slår tillbaka på mig senare att jag inte vill ha kontakt nu med pappan? Idag sa han att jag förstör både hans och mitt liv och sen det vanliga tjatet om att äktenskapet krossas med mera.

Jag orkar inte med det, jag har ingen energi över till det och jag är galet lättretad just nu. Jag är annars en väldigt lugn och sansad människa.

Idag sa han något urbota puckat, han sa att barn skaffar man när pappan vill. Jag bad honom upprepa sig och då sa han något helt annat. Då var jag redan uppretad och när han började påstå att han inte alls sa så kände jag bara att jag orkar inte med honom just nu. Kanske futtig sak att bli sur över men jag blir irriterad och sur över att han talar till mig i den här frågan som om jag är 16 år. Det sa jag till honom också.

Sen fortsatte han med att det kommer vara något fel på barnet osv. Jag kontrade med att det var skitsnack och att märker läkaren/barnmorska någon missbildning på ultraljud så får jag ta ställning till det då.

Jag bytte faktiskt nummer idag. Vet inte om jag tänker ge honom det nya. Det är iofs bara att söka på hitta så kommer det ju upp. Men jag känner att jag ändå gett honom flera chanser att förstå att jag inte kommer göra som han vill och hans försök till bearbetning är fruktlösa. Så nu tycker jag att jag kan kapa kontakten ett bra tag framöver utan att jag är the bad guy.

Du är verkligen inte the bad guy!

Vad i hela fridens tider har hans äktenskapsproblem med dig att göra, det är ju han som varit otrogen!? Varför skulle det vara något som helst argument mot ditt beslut att behålla barnet - verkar vara någon som behöver ett besök från "Du är inte centrum i universum!"-fen... :meh:

Det är tråkigt att han inte kan uppföra sig, men låt det inte ta mer plats i dina tankar. Hans äktenskap är hans ansvar, inte ditt. Hans humör och barnsligheter är hans ansvar, inte ditt. Vill han något får han lov att hålla sig till ämnen som angår dig, och kommunicera som en vuxen. Kan/vill han inte det kan han gott sitta och prata med sin egen skugga ett tag.

Förhoppningsvis trillar polletten ner att han faktiskt inte kan styra och ställa i den här situationen så den passar honom bäst, och han vaknar upp och börjar anpassa sig. Men fram till dess låter det utmärkt att du slutar prata med honom!

Om du är orolig för hur det framstår att helt frysa ute honom, ge honom en mailadress och säg åt honom att skriva istället. Då har du gett honom ett rimligt alternativ, och vägrar han är det ju på honom. (Dessutom kan det vara praktiskt att ha vad han säger i text om han skulle spåra ur fullständigt...)
 
@TinyWiny

Finns det ingen risk att det slår tillbaka på mig senare att jag inte vill ha kontakt nu med pappan? Idag sa han att jag förstör både hans och mitt liv och sen det vanliga tjatet om att äktenskapet krossas med mera.

Jag orkar inte med det, jag har ingen energi över till det och jag är galet lättretad just nu. Jag är annars en väldigt lugn och sansad människa.

Idag sa han något urbota puckat, han sa att barn skaffar man när pappan vill. Jag bad honom upprepa sig och då sa han något helt annat. Då var jag redan uppretad och när han började påstå att han inte alls sa så kände jag bara att jag orkar inte med honom just nu. Kanske futtig sak att bli sur över men jag blir irriterad och sur över att han talar till mig i den här frågan som om jag är 16 år. Det sa jag till honom också.

Sen fortsatte han med att det kommer vara något fel på barnet osv. Jag kontrade med att det var skitsnack och att märker läkaren/barnmorska någon missbildning på ultraljud så får jag ta ställning till det då.

Jag bytte faktiskt nummer idag. Vet inte om jag tänker ge honom det nya. Det är iofs bara att söka på hitta så kommer det ju upp. Men jag känner att jag ändå gett honom flera chanser att förstå att jag inte kommer göra som han vill och hans försök till bearbetning är fruktlösa. Så nu tycker jag att jag kan kapa kontakten ett bra tag framöver utan att jag är the bad guy.

Nej att du inte vill ha någon kontakt med en människa som gör dig illa och som är rent ut sagt elak mot dig under graviditeten kan jag aldrig tänka mig kan slå tillbaka på dig. Det är verkligen inte bra för varken dig eller det väntade barnet att du mår dåligt och är stressad över hans beteende. Jag tror snarare att en domstol skulle se det som att du tar ansvar för din och barnets hälsa och välmående. Däremot kan det komma att slå tillbaka på honom när han håller på som han gör om han i framtiden skulle vilja ha gemensam vårdnad.
Det är ju inte så att det är du som beter dig illa utan det är ju han. Om du är orolig för att det ska slå tillbaka mot dig så kan du säga/skriva (helst skriva så att det finns dokumenterat) till honom att så länge han är otrevlig så behöver han inte höra av sig och att du isåfall kommer meddela när bebisen är född så behöver ni inte ha någon kontakt förren då. Kan han bete sig normalt är han däremot välkommen att följa graviditeten och kanske vara med på t ex rutinultraljudsundersökningen (om det är okej för dig) men bara om han kan uppföra sig i all kontakt mellan er. Givetvis får han då vara delaktig på dina villkor. Du väljer när och hur du vill att han ska vara delaktig. Det finns t ex ingen som helst anledning att han är med vid gynundersökningar eller vid förlossningen om du inte vill det. Det kan vara så små saker som att du berättar när du känner sparkar för första gången eller att du visar honom en bild på ultraljudet. Han behöver inte vara med hos barnmorskan eller läkaren om du inte vill det.

Jag hoppas att han snart inser att hans övertalningskampanj inte ger något överhuvudtaget så att han lägger ner den och inser att han nu får vänja sig vid att han kommer bli pappa. Att han fortsätter att tjafsa om att hans äktenskap kommer krossas är enbart patetiskt i mina ögon. Det skulle han tänkt på innan han var otrogen första gången. Faktum är att du inte ens har med det att göra för det är inte du som har varit otrogen. Det är hans problem, inte dina. Det är han som har gamblat med deras äktenskap, inte du. Otrohet leder alltid förr eller senare till att det ursprungliga förhållandet skadas och så korkad kan han knappast vara så att han inte har insett det.
Bara att säga en sådan sak som att barn skaffar man när pappan vill gör att jag skäms å hans vägnar. Barn skaffar man när bägge vill men blir man oplanerat gravid så bestämmer alltid kvinnan över sin egen kropp och det vet han mycket väl. Större delen av (eller hela) hans liv har vi haft fri abort i Sverige (infördes 1 januari 1975) där enbart kvinnan bestämmer huruvida abort ska göras eller inte så att han på något sätt inte skulle veta att det enbart är kvinnans beslut är enbart bs.
Han låter som om han vore en gammal gubbe! Jag är 42 och jag resonerar verkligen inte så. Inte heller min sambo resonerar så och han är 9 år äldre än mig. Ditt ex måste ha fått en väldigt gammaldags uppfostran för så resonerar ingen jag känner överhuvudtaget. Vi lever väl inte på 1800 talet? Kvinnor har faktiskt rösträtt, blir myndiga och får ta körkort också. Det kanske du ska berätta för honom ;)

Jag förstår verkligen att du inte har någon energi över att lägga på honom. Man är trött nog i början av graviditeten ändå utan att ha någon som beter sig som han gör omkring sig. Att du är lättretlig är också väldigt vanligt under graviditeten och det gör att det är ännu viktigare att ni tar er kommunikation skriftligt så att du hinner tänka efter innan du svarar. Låt det gärna gå ett dygn så att du hinner tänka över vad du ska svara och att du hinner lugna ner dig innan så att du inte svarar i affekt. Spara också all kommunikation. Den kan vara bra att ha vid en ev. vårdnadstvist. Jag vet att det är hemskt att tänka så men du måste i det här läget ha både livrem och hängslen för att skydda dina och ditt barns intressen.

Att hålla på som han gör är verkligen så fruktansvärt elakt! Om han nu på fullaste allvar tror att det skulle vara något fel på ett barn som delvis har hans gener så borde han varit ännu mer noga med att ni verkligen skulle skydda er dubbelt. Det borde han ha varit ändå med tanke på att han var otrogen och inte vill ha barn men bara tanken på att han faktiskt har sagt att han inte kan få barn är så fruktansvärt fel emot dig! Du fick ju ingen ärlig chans att skydda dig heller. Han beter sig värre än tonårspojkar kan göra. En tonårspojke blir man inte så förvånad över om han är tanklös men en vuxen man? Bara för att få ligga? Det är så fruktansvärt fel! Så fruktansvärt egoistiskt. Han har verkligen ingen som helst tanke på vad han utsatte dig för. Han tog förmodligen förgivet att han skulle kunna få dig till att göra abort om du blev gravid hur tusan man nu kan med att gambla med ditt väl och ve på det sättet.
Han hade ett val och han valde att inte skydda sig. Nu får han ta konsekvenserna utav sitt handlande eftersom det är helt upp till kvinnan vad hon väljer att göra sen. Du har gjort ditt val och det får han bara vänja sig vid oavsett om han vill eller inte. Du är verkligen ingen bad guy. Absolut inte!

Jag tycker inte att det finns någon anledning att ge honom ditt nya nummer. Han kan gott få leta upp det om han vill ringa/sms:a dig. Det är ju trots allt en tydlig signal att du vill och behöver få vara ifred ifrån hans elakheter. Kanske går det fram och kanske inte.

Det viktiga i det här är det väntade barnet. Du är självklart viktig också men enligt lagen så är det barnets rättigheter som är det viktiga när hen är född. Huruvida han är med under graviditeten eller inte spelar ju inte barnet någon roll utan det är enbart om du vill inkludera honom just nu och han sköter sig som det är aktuellt. Självklart måste du för barnets skull ställa upp och hjälpa till så att de kan träffas när barnet är fött men skulle han fortsätta vara elak och otrevlig emot dig så är det bättre att någon ifrån socialen följer med under besöken för barnet mår ju inte heller bra av att höra att han är elak mot dig. För jag tycker absolut att du ska kräva att någon är med under besöken tills han och barnet känner varandra väl och du känner dig trygg med att han har hand om barnet. Faktum är att det är ditt ansvar som vårdnadshavare att skydda barnet mot allt ont och det kan även inkludera en otrevlig pappa. Det är familjerätten som hjälper till med sådant och du kan redan nu ringa dem och höra vad de rent praktiskt kan hjälpa till med i just ditt fall. I annat fall så är det till familjerätten man går för att skriva under faderskapserkännandet så då kan du fråga då. Iallafall var det det när jag fick barn för snart 23 och 25 år sedan.

Än en gång. Stort lycka till! Njut av ditt växande barn så mycket du kan. Skäm bort dig själv med små presenter som kan pigga upp dig när känslorna svallar över. Om du hade varit min dotter så hade jag varit stolt över dig :)
 
@TinyWiny

Finns det ingen risk att det slår tillbaka på mig senare att jag inte vill ha kontakt nu med pappan? Idag sa han att jag förstör både hans och mitt liv och sen det vanliga tjatet om att äktenskapet krossas med mera.

Jag orkar inte med det, jag har ingen energi över till det och jag är galet lättretad just nu. Jag är annars en väldigt lugn och sansad människa.

Idag sa han något urbota puckat, han sa att barn skaffar man när pappan vill. Jag bad honom upprepa sig och då sa han något helt annat. Då var jag redan uppretad och när han började påstå att han inte alls sa så kände jag bara att jag orkar inte med honom just nu. Kanske futtig sak att bli sur över men jag blir irriterad och sur över att han talar till mig i den här frågan som om jag är 16 år. Det sa jag till honom också.

Sen fortsatte han med att det kommer vara något fel på barnet osv. Jag kontrade med att det var skitsnack och att märker läkaren/barnmorska någon missbildning på ultraljud så får jag ta ställning till det då.

Jag bytte faktiskt nummer idag. Vet inte om jag tänker ge honom det nya. Det är iofs bara att söka på hitta så kommer det ju upp. Men jag känner att jag ändå gett honom flera chanser att förstå att jag inte kommer göra som han vill och hans försök till bearbetning är fruktlösa. Så nu tycker jag att jag kan kapa kontakten ett bra tag framöver utan att jag är the bad guy.

Ni verkar verkligen stå så långt ifrån varandra som det är möjligt i frågan om ni borde ha barn tillsammans. Hade ni alls pratat om möjligheten att det skulle bli barn tillsammans innan detta? Vad sa ni då?
 
Så fruktansvärt egoistiskt. Han har verkligen ingen som helst tanke på vad han utsatte dig för. Han tog förmodligen förgivet att han skulle kunna få dig till att göra abort om du blev gravid hur tusan man nu kan med att gambla med ditt väl och ve på det sättet.

Med tanke på hans förra otrohetsaffär där han råkade få en annan kvinna gravid - nä förresten, det var visst inte han ändå - fast jo det var det - eller nej, det var någon annan (av alla hennes många älskare) - eller vänta, vilken variant fyller den poäng jag är ute efter just nu...? O_o :banghead: Ja hursomhelst, han har berättat att han varit otrogen massor av gånger, och att i alla fall en av de kvinnorna blev gravid (undrar jag, om det bara var en...), så han har förmodligen redan erfarenhet av att alla situationer löser sig precis som han behöver, när han behöver. Kan jag övertala en kvinna kan jag övertala aaaaallaaaa kvinnor! :banana:
(Lär inte ha behövts så mycket övertalning heller, jag tror många valt annorlunda än TS i den här situationen även utan press från skitstöveln.)

Jösses vilket as. Men förhoppningsvis är han en bra pappa i alla fall!
 
Napoleon: Stort grattis till graviditeten och blivande föräldraskap! Det är en fantastisk tid på många sätt, och låt inte den här mannen förstöra det. Klokt att låta honom stå utanför ett tag, tills han skärpt till sig (om han nu gör det). Att säga att det skulle vara något fel på barnet osv är ju bara helt sjukt att påstå. Vänd dig till MVC, det brukar finnas fantastiska människor där, och även psykolog/kurator osv, kan kanske vara bra att veta vilka de är om du skulle känna behov av dem (att vara gravid är ju så olika, ibland kan det vara en riktig känslomässig berg o dalbana, det är ju olika hur man reagerar). Som sagt stort grattis, och njut av den lilla plutten i magen!
 

Liknande trådar

Samhälle Jag funderade på om jag skulle skaffa mig en anonym användare, men jag väljer att skriva från "mitt vanliga konto". Jag har ju...
Svar
5
· Visningar
869
Senast: Görel
·
Övr. Katt Jag har en katt som är sjuk, som antagligen inte blir så mycket bättre. Vi ger henne ett sista försök med en ny medicin, men blir hon...
Svar
6
· Visningar
409
Senast: Krålus
·
Relationer Jag fick en fråga från min partner här om dagen, som gjorde mig lite bestört... Han frågade vad jag skulle med honom till om det inte är...
2
Svar
31
· Visningar
1 922
Övr. Katt Vi har en katt som är "minst 16 år", förmodligen ytterligare lite äldre. Hon bestämde sig för att bo hos oss för 15 år sedan (lång...
Svar
13
· Visningar
821
Senast: Bison
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp