Blir så frustrerad på mig själv! Är dålig på att visa kärlek och ta initiativ till närhet till min sambo (vi är båda runt 25 år). Vi har bott tillsammans i 4-5 månader. Det är väl nu när vi bor tillsammans som olikheter börjar märkas mer, han har större närhetsbehov än vad jag har, vilket innebär att han tar mycket initiativ till kramar och pussar och mys.
Jag är inte uppvuxen i en familj där man visar att man tycker om någon med kramar/närhet, vilket min sambo är. Jag har en bra relation med mina föräldrar, men jag tror själv att det gjort att jag inte är så fysisk av mig och inte har så stort behov av den sortens närhet plus att om jag skulle känna behov av närhet är jag lite rädd att bli avvisad. I min familj har man mer visat kärlek genom att göra saker för varandra/hjälpa varandra och att umgås/spendera tid med varandra.
Min sambo har sagt flera gånger att han tycker att det är jobbigt att han alltid (oftast) är den som måste ta initiativ till kramar/pussar osv. Speciellt nu när han varit lite nere pga. andra saker.
Jag känner mig dålig för att jag inte kan visa/ge den kärlek han behöver och förtjänar , tänker att han skulle må bättre om han var med någon som var bättre på att visa kärlek och hade mer behov av närhet än mig.
Låt säga att om jag har behov av att vara nära/krama/pussar 5 ggr/dag så är hans behov 10 -15 ggr/dag. En normal dag kanske jag tar initiativ till 2 av dem gångerna, resten av mitt behov tar han initiativ till, plus sitt behov som jag inte har så stort behov av. Jag har inget emot att han kramar på mig och så om jag verkligen inte bara vill vara ifred eller är väldigt upptagen med något. Så det finns absolut en obalans och inte konstigt att han känner att han tar initiativ mycket oftare för det gör han.
Är nyligen jag förstått att han verkligen tycker det är ett problem.
Jag visar nog mest min kärlek genom att göra saker för honom och att vilja hitta på aktiviteter (vilket han inte är så pigg på jämt) och jag känner att jag oftast tar initiativet till det.
Vi har gemensamma saker vi gillar och lika värderingar inom mycket, men börjar känna att det är dömt att misslyckas och ta slut...
Jag vet att man kan visa kärlek på flera olika sätt, men om den andra inte uppfattar det som kärlek, räknas det inte då ? Kan man lära sig att visa kärlek på andra sätt för att anpassa sig? Känner mig ganska uppgiven just nu.
Jag är inte uppvuxen i en familj där man visar att man tycker om någon med kramar/närhet, vilket min sambo är. Jag har en bra relation med mina föräldrar, men jag tror själv att det gjort att jag inte är så fysisk av mig och inte har så stort behov av den sortens närhet plus att om jag skulle känna behov av närhet är jag lite rädd att bli avvisad. I min familj har man mer visat kärlek genom att göra saker för varandra/hjälpa varandra och att umgås/spendera tid med varandra.
Min sambo har sagt flera gånger att han tycker att det är jobbigt att han alltid (oftast) är den som måste ta initiativ till kramar/pussar osv. Speciellt nu när han varit lite nere pga. andra saker.
Jag känner mig dålig för att jag inte kan visa/ge den kärlek han behöver och förtjänar , tänker att han skulle må bättre om han var med någon som var bättre på att visa kärlek och hade mer behov av närhet än mig.
Låt säga att om jag har behov av att vara nära/krama/pussar 5 ggr/dag så är hans behov 10 -15 ggr/dag. En normal dag kanske jag tar initiativ till 2 av dem gångerna, resten av mitt behov tar han initiativ till, plus sitt behov som jag inte har så stort behov av. Jag har inget emot att han kramar på mig och så om jag verkligen inte bara vill vara ifred eller är väldigt upptagen med något. Så det finns absolut en obalans och inte konstigt att han känner att han tar initiativ mycket oftare för det gör han.
Är nyligen jag förstått att han verkligen tycker det är ett problem.
Jag visar nog mest min kärlek genom att göra saker för honom och att vilja hitta på aktiviteter (vilket han inte är så pigg på jämt) och jag känner att jag oftast tar initiativet till det.
Vi har gemensamma saker vi gillar och lika värderingar inom mycket, men börjar känna att det är dömt att misslyckas och ta slut...
Jag vet att man kan visa kärlek på flera olika sätt, men om den andra inte uppfattar det som kärlek, räknas det inte då ? Kan man lära sig att visa kärlek på andra sätt för att anpassa sig? Känner mig ganska uppgiven just nu.