Känner igen det där till viss del - samt det som @Myrten skriver.
Jag fyller 30 och det känns som att jag "borde vilja". Jag har velat, kanske en halv dag typ två gånger på många, många år. Troligen framkallat av att jag försöker hitta den där "vill"-känslan utan att lyckas!
Jag har många "giltiga orsaker" till att välja bort barn. Jag skulle aldrig orka med det, varken att vara gravid (vilket jag absolut inte vill, för den delen) eller att uppfostra ett barn.
Ändå känns det otroligt jobbigt, det där med att jag känner stor sorg över att jag inte vill (tror jag!).
Sorg för min skull, för sambons skull (som till fullo accepterar mina beslut, men jag tänker så ändå), för "alla andras" skull, för normen..?
Jag vet inte!
Jag vrider och jag vänder i det oändliga, VARFÖR vill jag inte, varför kan jag inte vara "normal" och se det som livets största gåva som "alla andra" verkar göra?
Du är normal
Vill man inte så vill man inte. Livet är ju fint ändå!