När ens intresse är ens identitet men man vill sluta?

Jag har haft marsvin sedan 2004. Under dessa åren har jag varit uppslukad av marsvin. Jag har kläder, väskor, tatueringar och smycken med marsvin. Att älska marsvin är en övervägande del av min identitet. Men problemet är att jag inte älskar marsvin längre Jag har fortfarande nio kvar men jag vill de flesta dagarna inte ha något alls. Jag klarar inte längre all oro och sorg över att de ska bli sjuka och dö. Man fäster sig vid dem och älskar dem och sedan dör de och allt känns förgäves för sorgen överväger allt positivt som har hänt under deras liv. Jag kan bara minnas alla goda minnen med sorg för jag har inte längre min älskling hos mig. Hela mitt djurrum är prytt med rosetter men de påminner mig bara om alla som inte längre finns kvar. Nu är min favorit svårt sjuk och sannolikheten att hon överlever är liten. En till som försvinner.

Jag vill ha tillbaka glädjen till marsvinen men jag vet inte om det är möjligt. De får mat och rena burar. De har jättestora burar och sina kompisar så det går ingen nöd på dem, men jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte umgås mer med dem.

Jag vill sluta med marsvin men jag klarar inte att göra av med de jag har för jag älskar dem. Samtidigt så om jag slutar med marsvin så förlorar jag hela min identitet känns det som. Jag blir ett ingenting. Men det funkar inte som det är nu heller. Jag vet inte vad jag ska göra

Min älskade Trubbel på bilden

 

[Lyan]

Men om du ringer VC eller psykiatrin och berättar hur läget är så kommer du ju att få hjälp.

Nej, för den enda hjälpen de har satt in är samtal (som jag redan har väntat två månader för kallelse) med en person som inte är utbildad mer än skötare som jag redan har sagt att jag har ett dåligt förflutet med och inte vill gå hos men det var tydligen enda alternativet

 

[Fruentimber]

Nej, för den enda hjälpen de har satt in är samtal (som jag redan har väntat två månader för kallelse) med en person som inte är utbildad mer än skötare som jag redan har sagt att jag har ett dåligt förflutet med och inte vill gå hos men det var tydligen enda alternativet

Ta lite av sparpengarna och sök dig privat?

 

[Lyan]

Ta lite av sparpengarna och sök dig privat?

De sparpengarna jag har kvar måste gå till djuren. Det skulle de jag har kladdat upp också göra så det är en stor anledning till varför jag är så arg på mig själv.

Jag hittar dessutom ingen privat där jag bor

 

[Alexandra_W]

Jag vet Men det finns ingen hjälp här Det är väl delvis därför jag vänder mig hit när allting bara blir för mycket för jag har ingen att prata med, men jag kan inte prata om det jag behöver mest här heller. Jag känner mig så fruktansvärt ensam och att jag mår så dåligt nu gör det inte bättre. När jag bara mår så dåligt som jag brukar kan jag stänga av och bli apatisk men det går inte nu för jag är så arg och bitter.
Jag önskar att jag hade tillgång till den terapin ni har berättat om men det har jag inte

Vill du berätta om varför du absolut inte vill bli inlagd och därmed inte vill ringa akutpsykiatrin? Kanske är det vad du behöver en tid nu. Kram!

 

[ameo]

Intresset för marsvinen är totalt helt och hållet borta och det är bara en plåga. Hundarna är på sätt och vis också en ”plåga” eftersom jag inte kan ge dem vad de förtjänar.

Hade det underlättat för dig om någon tog hand om dina djur ett tag?
Varje gång jag öppnar den här tråden önskar jag att jag kunde göra något för att hjälpa dig, men jag har varken kunskap eller förmåga till det. Men, hade du bott nära mig hade jag nog kunnat åta mig att sköta om djuren, allt från kortare tid till "livstidsfoder". Men jag tror du bor långt ifrån mig...

 

[Lyan]

Vill du berätta om varför du absolut inte vill bli inlagd och därmed inte vill ringa akutpsykiatrin? Kanske är det vad du behöver en tid nu. Kram!

Jag har varit inlåst en gång tidigare och det var absolut ingen hjälp på något sätt. Det var bara förvaring och om man gjorde väsen av sig, tex fick ångest, så blev man bestraffad eller ljugen för för att ”lugna ned sig” och sluta vara jobbig. Av vad jag har hört andra berätta så verkar det vara typ 90% som har bara dåliga erfarenheter och de sista 10 verkar ha haft en väldig tur.
Min läkare såg tack och lov till att få ut mig så fort hon bara kunde när hon insåg hur illa det var men det dröjde ändå nästan två veckor innan jag fick komma hem. Efter det såg hon till att jag fick komma hem även efter två eller tre allvarliga självmordsförsök. Men hon har gått i pension så kan inte få hjälp från henne längre

Hade det underlättat för dig om någon tog hand om dina djur ett tag?
Varje gång jag öppnar den här tråden önskar jag att jag kunde göra något för att hjälpa dig, men jag har varken kunskap eller förmåga till det. Men, hade du bott nära mig hade jag nog kunnat åta mig att sköta om djuren, allt från kortare tid till "livstidsfoder". Men jag tror du bor långt ifrån mig...

Tack
Marsvinen hade definitivt underlättat men hundarna hade jag nog inte klarat mig utan.
Jag är så hemsk att jag funderar på att avliva mina tanter De börjar båda bli skröpliga och den ena har tappat i vikt och jag tycker mig känna en klump i hennes mage. Den andra har tandfel men det har hon haft de senaste tre åren utan att lida av det, men det gör att omplacering är uteslutet. En av de andra skulle kanske kunna åka tillbaka till sin uppfödare och pojkarna ”borde” jag sälja men det tar emot så mycket eftersom de är födda här och sista chansen för min linje om jag någon gång vill starta upp och avla igen. De två sista är en hona som jag också har fött upp själv och en kastrerad hane jag har lovat att han aldrig mer ska behöva flytta då han var världens vandringspokal när jag tog över honom.
Jag bor i västra Blekinge

 

[Lyan]

Alltså, egentligen vet jag ju svaret. Jag är inte hemsk om jag låter mina tanter somna in. De lider inte om de är döda, jag får två mindre att oroa mig för och de börjar bli skröpliga och få hälsoproblem. Men jag känner mig vidrig som ens tänker tanken trots att jag innerst inne vet att det ändå snart är dags, men det känns ändå inte som att det är dags NU. De är inte jättegamla (5 år och 4 månader och 5 år och 11månader) men Bonnie har plötsligt tappat mycket i vikt samtidigt som hennes mage blivit spänd och jag tycker att det känns som en knöl och Nathalie har tandproblem hon har haft i tre år men när jag kollade hennes tänder i förrgår så var de värre. Ska kolla idag igen.
Men så har jag både Trubbel, Trassel, Tangle, LS och Dominik (men jag är så hemsk att jag inte minns om Dominik somnade in själv innan jag hann till veterinären eller om de avlivade honom) som jag har fått in och avliva sista året och det känns som att de kommer att undra vad sjutton jag gör med mina marsvin

 

[Raderad medlem 120709]

Men så har jag både Trubbel, Trassel, Tangle, LS och Dominik (men jag är så hemsk att jag inte minns om Dominik somnade in själv innan jag hann till veterinären eller om de avlivade honom) som jag har fått in och avliva sista året och det känns som att de kommer att undra vad sjutton jag gör med mina marsvin

Det tror jag inte alls att de tänker. Snarare tvärtom, du är en ansvarig djurägare som kommer till vet när det behövs, fast att det är jättejobbigt. De jobbar ju med det här och ser garanterat liknande fall varje dag.

 

[Alexandra_W]

Alltså, egentligen vet jag ju svaret. Jag är inte hemsk om jag låter mina tanter somna in. De lider inte om de är döda, jag får två mindre att oroa mig för och de börjar bli skröpliga och få hälsoproblem. Men jag känner mig vidrig som ens tänker tanken trots att jag innerst inne vet att det ändå snart är dags, men det känns ändå inte som att det är dags NU. De är inte jättegamla (5 år och 4 månader och 5 år och 11månader) men Bonnie har plötsligt tappat mycket i vikt samtidigt som hennes mage blivit spänd och jag tycker att det känns som en knöl och Nathalie har tandproblem hon har haft i tre år men när jag kollade hennes tänder i förrgår så var de värre. Ska kolla idag igen.
Men så har jag både Trubbel, Trassel, Tangle, LS och Dominik (men jag är så hemsk att jag inte minns om Dominik somnade in själv innan jag hann till veterinären eller om de avlivade honom) som jag har fått in och avliva sista året och det känns som att de kommer att undra vad sjutton jag gör med mina marsvin

Vet du. Det låter som det är dags NU. Det är dags när man tänker tanken. Och den finaste gåvan man kan ge sina djur är att låta de få stilla somna in med livsglädjen och värdigheten i behåll. De behöver inte vara gamla och tydligt lidande för det ska vara dags. Och precis som du själv sa så lider de inte av att vara döda.

 

[Lyan]

Jag kände igenom dem ikväll och det är nog dags Bonnie har tappat mer och har en tydlig knöl. Det går cystor i hennes linjer så det är mest troligt det men hon är för gammal för att bli opererad tycker jag, plus att jag inte vill gå igenom det igen efter vad som hände med Tangle när hon tog bort sina cystor. För Bonnies mamma gick operationen dock jättebra men hon hade ett helt annat temperament och naturlig trygghet än Tangle och Bonnie, och hon var två år yngre än vad Bonnie är nu.
Nathalie har som sagt haft sitt tandfel i tre år men tänderna har aldrig varit sneda tidigare. Jag tror att det nog faktiskt är ganska lätt att fixa med sedering om det blir gjort senast imorgon men jag vet redan nu att jag inte kommer att klara av eftervården och då blir det bara att dra ut på hennes lidande. I Bonnies fall känns det ganska självklart men med Nathalie kommer det att bli jättejobbigt för det kommer att bli som att jag tar bort henne för att jag är för lat för en veckas eftervård

 

[nullo-modo]

Jag kände igenom dem ikväll och det är nog dags Bonnie har tappat mer och har en tydlig knöl. Det går cystor i hennes linjer så det är mest troligt det men hon är för gammal för att bli opererad tycker jag, plus att jag inte vill gå igenom det igen efter vad som hände med Tangle när hon tog bort sina cystor. För Bonnies mamma gick operationen dock jättebra men hon hade ett helt annat temperament och naturlig trygghet än Tangle och Bonnie, och hon var två år yngre än vad Bonnie är nu.
Nathalie har som sagt haft sitt tandfel i tre år men tänderna har aldrig varit sneda tidigare. Jag tror att det nog faktiskt är ganska lätt att fixa med sedering om det blir gjort senast imorgon men jag vet redan nu att jag inte kommer att klara av eftervården och då blir det bara att dra ut på hennes lidande. I Bonnies fall känns det ganska självklart men med Nathalie kommer det att bli jättejobbigt för det kommer att bli som att jag tar bort henne för att jag är för lat för en veckas eftervård

Nathalie är ingen ungdom hon heller, hittade på agrias sida att marsvin blir mellan 5 och 7 år och med tandfel så låter det som gammalt nu för henne

 

[Lyan]

Nathalie är ingen ungdom hon heller, hittade på agrias sida att marsvin blir mellan 5 och 7 år och med tandfel så låter det som gammalt nu för henne

Mellan 5-8år med vanligast 6-7år brukar jag säga. Detta gäller dock marsvin som dör av ålder eller sjukdomar relaterade till ålder. Jag skulle tro att medelåldern är mycket lägre än så då marsvin tyvärr är rätt känsliga djur som döljer in det sista att de mår dåligt och därför dör i förtid.
Så ja, Nathalie är rätt gammal, men så länge hennes kindtänder inte tagit skada så bör det gå lätt att rensa upp hennes framtänder med lätt sedering. Men om det blir komplikationer efteråt så kommer inte jag att klara att ta hand om henne och det känns så hemskt

Jag har ringt veterinären men de hade inte tid att svara just nu så pratade in på telefonsvararen och bad om en tid imorgon. Mina små tanter

 

[Lyan]

Tid bokad i eftermiddag

 

[Sel]

Du gör helt rätt här. Rätt för dig själv och rätt för dina små, hoppas du kan finna lite tröst i det.

 

[Krystalline]

Du Lyan, har du tänkt på att du precis gjort något som är ytterst värdefullt och meningsfullt? Utan att knappt tveka? Att du gör det här för dina tanter och dig är STORT när du mår som du gör. Jag hoppas att du inser det. Mina tankar är hos er idag, håller tummarna för att det hela går fint till

 

[SaraXX]

Kram.

 

[Lyan]

Tack alla

Nu är de borta Bonnie var så trött idag. Jag tror att hon hade självdött om högst en vecka så mycket som hon försämrats bara sedan i förrgår. Nathalie var pigg och glad och satt i mitt knä i väntrummet och åt persilja men pga tänderna så kunde hon inte bita av ordentligt. När persiljan tog slut så blev hon så sur och glodde på mig för att jag inte hade mer. Med henne kändes det helt fel ändå tills hon slappnade av av den lugnande sprutan för då kunde jag känna en enorm cysta som jag inte har kunnat känna på henne i vaket tillstånd trots att jag har känt noga eftersom hon visat symptom på cystor. Så det var dags för båda trots allt Har gråtit så jag vet knappt vad jag heter längre Men hundarna fick iallafall mig att le lite när jag kom hem för de låg alla och tuggade väldigt nöjt på de nya tuggisarna som Pärla lyckats få ned och öppnat påsen åt de andra. De ville inte ens följa med upp utan ligger kvar nere i djurrummet

 

[tuaphua]

Tack alla

Nu är de borta Bonnie var så trött idag. Jag tror att hon hade självdött om högst en vecka så mycket som hon försämrats bara sedan i förrgår. Nathalie var pigg och glad och satt i mitt knä i väntrummet och åt persilja men pga tänderna så kunde hon inte bita av ordentligt. När persiljan tog slut så blev hon så sur och glodde på mig för att jag inte hade mer. Med henne kändes det helt fel ändå tills hon slappnade av av den lugnande sprutan för då kunde jag känna en enorm cysta som jag inte har kunnat känna på henne i vaket tillstånd trots att jag har känt noga eftersom hon visat symptom på cystor. Så det var dags för båda trots allt Har gråtit så jag vet knappt vad jag heter längre Men hundarna fick iallafall mig att le lite när jag kom hem för de låg alla och tuggade väldigt nöjt på de nya tuggisarna som Pärla lyckats få ned och öppnat påsen åt de andra. De ville inte ens följa med upp utan ligger kvar nere i djurrummet

Beklagar att du har det så tufft! Vilken tur att hundarna kan göra så inte allt är nattsvart hela tiden.

 

[Lyan]

Beklagar att du har det så tufft! Vilken tur att hundarna kan göra så inte allt är nattsvart hela tiden.

Jag vet inte vad jag hade gjort utan hundarna! Oavsett hur jag mår så accepterar de det. Även när de bara får kissrundor så ligger de så nära de kan under täcket och väntar på mig utan att klaga Men jag har så dåligt samvete för att jag inte orkar gå några långa promenader eller träna med dem regelbundet. De får massor av goda tuggisar och grisar ned min säng som kompensation

 

[Scata]

Så det var dags för båda trots allt Har gråtit så jag vet knappt vad jag heter längre Men hundarna fick iallafall mig att le lite när jag kom hem för de låg alla och tuggade väldigt nöjt på de nya tuggisarna som Pärla lyckats få ned och öppnat påsen åt de andra. De ville inte ens följa med upp utan ligger kvar nere i djurrummet

Du är en fin, ansvarstagande och stark tjej Både för dina djur och för dig själv!
Nu får du tillåta dig själv att sörja marsvinen ett tag, att du har gjort allt för dem in i det sista. Det är tufft och det är tungt, men det är bara de bästa djur-människorna som har modet att hjälpa sina djur innan det gått för långt. Du är en sådan människa, kom ihåg det!
Stor kram