När ens intresse är ens identitet men man vill sluta?

Jag har haft marsvin sedan 2004. Under dessa åren har jag varit uppslukad av marsvin. Jag har kläder, väskor, tatueringar och smycken med marsvin. Att älska marsvin är en övervägande del av min identitet. Men problemet är att jag inte älskar marsvin längre Jag har fortfarande nio kvar men jag vill de flesta dagarna inte ha något alls. Jag klarar inte längre all oro och sorg över att de ska bli sjuka och dö. Man fäster sig vid dem och älskar dem och sedan dör de och allt känns förgäves för sorgen överväger allt positivt som har hänt under deras liv. Jag kan bara minnas alla goda minnen med sorg för jag har inte längre min älskling hos mig. Hela mitt djurrum är prytt med rosetter men de påminner mig bara om alla som inte längre finns kvar. Nu är min favorit svårt sjuk och sannolikheten att hon överlever är liten. En till som försvinner.

Jag vill ha tillbaka glädjen till marsvinen men jag vet inte om det är möjligt. De får mat och rena burar. De har jättestora burar och sina kompisar så det går ingen nöd på dem, men jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte umgås mer med dem.

Jag vill sluta med marsvin men jag klarar inte att göra av med de jag har för jag älskar dem. Samtidigt så om jag slutar med marsvin så förlorar jag hela min identitet känns det som. Jag blir ett ingenting. Men det funkar inte som det är nu heller. Jag vet inte vad jag ska göra

Min älskade Trubbel på bilden

 

[Lyan]

Men vet du, jag minns dina trådar från 2018 också och det verkade vara väldigt ostabilt då också, med mycket hetsande om att inte cykla tillräckligt och mediciner som krånglade etc. Man tjänar inte på att måla upp en svunnen tid som bättre än den var (jag är själv skyldig till liknande beteende), det fanns säkert aspekter som du upplevde som bättre då, men du framstår nästan som lite mer stabil nu? Det jag menar är att de sakerna som var bra då, de borde kunna bli det igen liksom.

Nej, det var långt ifrån stabilt då heller men 2018 är ändå det bästa året i hela mitt liv. Så så patetiskt är mitt liv Jag är inte mer stabil nu, bara mer apatisk och duktigare på att inte visa hur jag egentligen mår. Jag tror inte att det är möjligt att må så bra igen om de inte hittar någon medicin som funkar. De jag åt 2018 ger inte alls samma effekt som då.

Just nu sörjer du - tillåt dig att sörja Landa i sorgen, tillåt dig själv alla känslor, det finns inga fel känslor. Men försök att inte slå på dig själv! Det mår varken du eller dina djur bra av.

Dina hundar älskar dig för den du är, låt dom trösta dig lite just nu.

@Lyan Det här är viktigt, tillåt dig sörja och försök komma ihåg att det här liksom är en naturlig process/period som är extra jobbig (och såklart överjävlig om man mår piss sen innan dessutom).

Jag kan typ inte sörja. Jag stoppar undan alla jobbiga känslor så långt in det bara går för jag kan inte hantera dem. Antar att det kan vara en anledning till att allt bara byggs på och nu är det ohanterligt. Allt som gäller marsvinen kantas av död
Hundarna finns alltid Men nu är det såklart något fel på Pärla och Ping igen. Det tar aldrig slut

Och skulle du behandla en av dina hundar på det viset du behandlar dig själv. Att klanka ner på den hela tiden?
Hundarna är inte människor. Jag kan se ner ordentligt på vissa människor/saker de gör, men förutom min äckelgranne så berättar jag inte det. Jag har överlag väldigt lätt att fastna i allt negativt och kan inte lägga saker bakom mig.

Jag duger, livet är meningsfullt och allting kommer att bli bra. De tre meningarna räddade mig en stund för inte så länge sedan. Jag fick de från en psykolog som tyckte jag borde jobba på min självkänsla. För mig hjälpte det att faktiskt rabbla dessa, hur dumt det än låter. Du kan ju testa om det hjälper dig? Du är värd att må bra men har även all rätt att må dåligt, det är inte fel.
Jag har hört om flera det har funkat på men jag klarar inte det. Livet är totalt meningslöst för mig. Jag har velat dö sedan jag var tillräckligt stor för att veta vad döden var i princip

 

[Lyan]

Vet inte vad som hände med citaten. Både buke och telefonen jävlas konstant med mig när jag skriver

 

[Quez]

Jag förstår ju att du mår dåligt och har gjort så väldigt länge men undrar om det är något du vill, mer än att dö då? Har du en önskan att må bra? Klara något specifikt?

 

[Lyan]

Jag förstår ju att du mår dåligt och har gjort så väldigt länge men undrar om det är något du vill, mer än att dö då? Har du en önskan att må bra? Klara något specifikt?

Ja. Jag vill må bra och kunna sköta mina djur, hygien och lägenhet. Jag vill kunna träna både kondition, smidighet och styrka med promenader, cykling och yoga. Jag vill också fortsätta att leka lite modell med min instagram och bygga upp den till vad den var innan mitt förra konto försvann och fota med lite fotografer och inte bara själv med fjärrutlösare och selfiepinne. Och kunna hålla ett dagligt och veckoschema. Eventuellt utöka min dagliga verksamhet till en dag mer i veckan också

 

[Alexandra_W]

Ja. Jag vill må bra och kunna sköta mina djur, hygien och lägenhet. Jag vill kunna träna både kondition, smidighet och styrka med promenader, cykling och yoga. Jag vill också fortsätta att leka lite modell med min instagram och bygga upp den till vad den var innan mitt förra konto försvann och fota med lite fotografer och inte bara själv med fjärrutlösare och selfiepinne. Och kunna hålla ett dagligt och veckoschema. Eventuellt utöka min dagliga verksamhet till en dag mer i veckan också

Kan du välja EN av de att sikta emot och vara snäll mot dig själv med att de andra får vänta och det gör ingenting.

 

[Lyan]

Kan du välja EN av de att sikta emot och vara snäll mot dig själv med att de andra får vänta och det gör ingenting.

Det är hundarnas promenader som är viktigast. När jag lyckas med dem så mår jag bättre för då har jag mindre dåligt samvete. Vill gå en promenad nu men såklart så skjuter de redan så Poppy ligger och skakar av rädsla

 

[Lyan]

Fick just svar att jag var negativ för covid så iallafall något positivt för då kan jag åka till min vän när hon är ledig

 

[Lyan]

Och nu är nästa marsvin sjukt

 

[Sel]

Och nu är nästa marsvin sjukt

Men vilken hemsk otur du har just nu! Cyberkram på dig!

 

[Lyan]

Men vilken hemsk otur du har just nu! Cyberkram på dig!

Tack
Just nu känns det väldigt hopplöst Han äter ingenting på egen hand och är mycket mycket trött. Hoppet är inte ute men det är inte långt ifrån

 

[Lyan]

Nu har Ellis tänder börjat brygga sig Både hans morbror och moster fick avlivas pga tandfel så nu kapar jag linjen helt trots att jag jobbat på den sedan 2004. Funderade på att sälja hans son om Elli inte skulle klara sig men det vågar jag inte nu så han får kastreras och stanna. Elli får somna in imorgon som det inte sker ett mirakel

 

[ameo]

Nu har Ellis tänder börjat brygga sig Både hans morbror och moster fick avlivas pga tandfel så nu kapar jag linjen helt trots att jag jobbat på den sedan 2004. Funderade på att sälja hans son om Elli inte skulle klara sig men det vågar jag inte nu så han får kastreras och stanna. Elli får somna in imorgon som det inte sker ett mirakel

Du gör helt rätt, även om hjärtat gråter!
Och det är tungt att känna att man avslutar en avelslinje. Jag hade förvisso inte särskilt många generationer, men känner ändå igen känslan från när jag inte kunde avla vidare på min påbörjade stolinje, på hästsidan. Det tog emot oerhört, men jag hade inget val.
Men vet du vad, det finns inget ont som inte har något gott med sig. Försök se det som att det dina marsvin gör nu är att hjälpa dig att avsluta marsvinsintresset, som du själv säger inte finns kvar längre. Du kommer självklart sakna de individer som inte finns kvar , men det blir mindre jobb att ta hand om de kvarvarande. Och mindre krav på dig själv.

 

[Lyan]

Varför kan inte livet ta slut!? SNÄLLA LÅT MIG DÖ!!!

 

[monster1]

Varför kan inte livet ta slut!? SNÄLLA LÅT MIG DÖ!!!

Jag hoppas du mår lite bättre nu och att ångesten släppt sitt grepp

 

[Lyan]

Nu är han borta Jag känner mig som en mördare. Jag gav honom inte ens en chans Man kan slipa tänderna men jag provade inte ens Jag vet att det var rätt beslut då prognosen om det kommer tillbaka är rätt dålig och vissa har svårt att komma igång igen efter slipningen och jag vet att jag hade inte haft energi nog att ta hand om honom på rätt sätt om han blivit dålig efteråt så jag bara hade förlängt lidandet för honom men han hade ju lika gärna kunnat bli en av dem som dansat sig igenom och sedan aldrig fått tillbaka det. Han var ju inte ens tre år

Du gör helt rätt, även om hjärtat gråter!
Och det är tungt att känna att man avslutar en avelslinje. Jag hade förvisso inte särskilt många generationer, men känner ändå igen känslan från när jag inte kunde avla vidare på min påbörjade stolinje, på hästsidan. Det tog emot oerhört, men jag hade inget val.
Men vet du vad, det finns inget ont som inte har något gott med sig. Försök se det som att det dina marsvin gör nu är att hjälpa dig att avsluta marsvinsintresset, som du själv säger inte finns kvar längre. Du kommer självklart sakna de individer som inte finns kvar , men det blir mindre jobb att ta hand om de kvarvarande. Och mindre krav på dig själv.

Elli är elfte eller tolfte generationen från mina första marsvin. Jag har kämpat i motvind många gånger men det har alltid löst sig men nu är det tre nära släktingar på kortare än ett år som fått tandfel. Jag kan inte fortsätta en linje med så grova fel hur gärna jag än vill.
Inget var rätt med Ellis död Han skulle inte dött för att det blir lättare för mig! Han skulle dött när han var gammal och redo

Jag hoppas du mår lite bättre nu och att ångesten släppt sitt grepp

Nej Lika illa som igår

 

[BornAgain]

Nu är han borta Jag känner mig som en mördare. Jag gav honom inte ens en chans Man kan slipa tänderna men jag provade inte ens Jag vet att det var rätt beslut då prognosen om det kommer tillbaka är rätt dålig och vissa har svårt att komma igång igen efter slipningen och jag vet att jag hade inte haft energi nog att ta hand om honom på rätt sätt om han blivit dålig efteråt så jag bara hade förlängt lidandet för honom men han hade ju lika gärna kunnat bli en av dem som dansat sig igenom och sedan aldrig fått tillbaka det. Han var ju inte ens tre år

Elli är elfte eller tolfte generationen från mina första marsvin. Jag har kämpat i motvind många gånger men det har alltid löst sig men nu är det tre nära släktingar på kortare än ett år som fått tandfel. Jag kan inte fortsätta en linje med så grova fel hur gärna jag än vill.
Inget var rätt med Ellis död Han skulle inte dött för att det blir lättare för mig! Han skulle dött när han var gammal och redo

Nej Lika illa som igår

Ibland går det bara inte oavsett hur mycket man vill och kämpar. Inte gör det dig till en mördare. Och du gör det inte lätt för dig - ibland skulle jag vilja att du gjorde det åtminstone någon gång, lite grand.

 

[Lyan]

Ibland går det bara inte oavsett hur mycket man vill och kämpar. Inte gör det dig till en mördare. Och du gör det inte lätt för dig - ibland skulle jag vilja att du gjorde det åtminstone någon gång, lite grand.

Jag känner mig som en mördare
Jag vet inte hur man gör något lätt för sig när allt i hela världen är svårt

 

[BornAgain]

Jag känner mig som en mördare
Jag vet inte hur man gör något lätt för sig när allt i hela världen är svårt

Du är ingen mördare och jag önskar att jag kunde hjälpa dig att göra det lätt för dig

 

[monster1]

Jag känner mig som en mördare
Jag vet inte hur man gör något lätt för sig när allt i hela världen är svårt

Du gjorde det bästa du kunde i den situationen du var. Ibland är inte allt man gör det allra perfektaste, ibland får man nöja sig med att ha gjort tillräckligt. Det du inte gjorde var att lämna honom åt sitt öde, tills han svalt och dog. Du gjorde ditt bästa, det bästa du kunde just nu, som situationen är precis nu och det är nog.

 

[Lyan]

Du gjorde det bästa du kunde i den situationen du var. Ibland är inte allt man gör det allra perfektaste, ibland får man nöja sig med att ha gjort tillräckligt. Det du inte gjorde var att lämna honom åt sitt öde, tills han svalt och dog. Du gjorde ditt bästa, det bästa du kunde just nu, som situationen är precis nu och det är nog.

Han fick stödmatning, även om jag behövde tvinga honom, smärtstillande, antibiotika ifall det hade varit en infektion (kladdiga ögon), uppiggande, probiotika, stoppande eftersom han hade diarré, vätska under huden, flera olika sorters hö att välja mellan, persilja och extra värme eftersom han var nedkyld. Men när jag insåg att det var tänderna så minskade jag ned på allt utom smärtstillande och värme eftersom den mesta maten ändå bara rann ut för att han inte kunde tugga och det kändes hemskt att tvinga honom när han var så trött. Till och med min vän som gör allt för sina djur trodde inte att han skulle fixa en sövning. Så jag vet ju innerst inne att det troligen inte fanns något att göra. Men jag kan inte sluta tänka på att om jag hade bytt i buren tidigare så han inte behövde välja mellan smutsigt och rent hö så hade han kanske levt idag för då hade han bara haft rent hö och kanske ätit mer och slipat tänderna. Det visade sig även att pipen till vattenflaskan var trasig så det kom bara pyttelite vatten så han kanske inte ville äta för att han var törstig men inte orkade vänta på att vattnet skulle komma när det gick så långsamt.
Så många om