När ens intresse är ens identitet men man vill sluta?

Jag har haft marsvin sedan 2004. Under dessa åren har jag varit uppslukad av marsvin. Jag har kläder, väskor, tatueringar och smycken med marsvin. Att älska marsvin är en övervägande del av min identitet. Men problemet är att jag inte älskar marsvin längre Jag har fortfarande nio kvar men jag vill de flesta dagarna inte ha något alls. Jag klarar inte längre all oro och sorg över att de ska bli sjuka och dö. Man fäster sig vid dem och älskar dem och sedan dör de och allt känns förgäves för sorgen överväger allt positivt som har hänt under deras liv. Jag kan bara minnas alla goda minnen med sorg för jag har inte längre min älskling hos mig. Hela mitt djurrum är prytt med rosetter men de påminner mig bara om alla som inte längre finns kvar. Nu är min favorit svårt sjuk och sannolikheten att hon överlever är liten. En till som försvinner.

Jag vill ha tillbaka glädjen till marsvinen men jag vet inte om det är möjligt. De får mat och rena burar. De har jättestora burar och sina kompisar så det går ingen nöd på dem, men jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte umgås mer med dem.

Jag vill sluta med marsvin men jag klarar inte att göra av med de jag har för jag älskar dem. Samtidigt så om jag slutar med marsvin så förlorar jag hela min identitet känns det som. Jag blir ett ingenting. Men det funkar inte som det är nu heller. Jag vet inte vad jag ska göra

Min älskade Trubbel på bilden

 

[monster1]

Ja! Idag har jag inte mått jättebra men det är för att jag har tvingat mig till för mycket. Men det är så frustrerande att inte kunna göra vad jag vill göra för det är verkligen ingen orealistisk lista!!

Problemet är ju att det verkar inte gå att få ordning på depressionen Har provat så många mediciner att jag inte ens minns alla. Ångesten är okej hanterbar bara resten av livet gör som jag vill.

Jag vill verkligen träna! Men jag klarar inte det Inte ens nu när jag väger över 66kg på flera år och har total panik och är så äcklad av mig själv

Får jag fråga, har du någon typ av npf? Jag har något vagt minne av att det är så.

 

[Lyan]

Får jag fråga, har du någon typ av npf? Jag har något vagt minne av att det är så.

Aspergers, bipolär typ 2 och troligen hjärnskador från självmordsförsök då jag har fått mycket koncentrationssvårigheter och annat jag inte haft innan dem. Så mycket av det spelar alldeles säkert in

 

[monster1]

Aspergers, bipolär typ 2 och troligen hjärnskador från självmordsförsök då jag har fått mycket koncentrationssvårigheter och annat jag inte haft innan dem. Så mycket av det spelar alldeles säkert in

Problemet som man har med NPFer är ju att man inte får någon bekräftelse från hjärnan när man gjort något jobbigt, hjärnans belöningsystem jobbar annorlunda. Dvs om en person som inte har en npf tex går upp tidigt eller städar, så singlerar kroppen att man var duktig och man får en känsla av tillfredställelse men när du har en npf så får du inte den där puffen. Det gör att det är extra svårt att göra de där sakerna som känns jobbiga och tröskeln blir så mycket högre än för andra.

 

[Lyan]

Problemet som man har med NPFer är ju att man inte får någon bekräftelse från hjärnan när man gjort något jobbigt, hjärnans belöningsystem jobbar annorlunda. Dvs om en person som inte har en npf tex går upp tidigt eller städar, så singlerar kroppen att man var duktig och man får en känsla av tillfredställelse men när du har en npf så får du inte den där puffen. Det gör att det är extra svårt att göra de där sakerna som känns jobbiga och tröskeln blir så mycket högre än för andra.

Ja, det har jag märkt ända sedan jag var liten. Alla pratar om hur skönt det känns att träna eller få något gjort och det enda jag har känt är trötthet. Utom 2018 när det verkade som att belöningssystemet funkade. Men 2018 är borta och kommer inte tillbaka

 

[BornAgain]

Du behöver professionell hjälp! Och vänner som påminner om att du är bra och gör en massa saker .

Skickar en hejarklack

 

[Lyan]

Du behöver professionell hjälp! Och vänner som påminner om att du är bra och gör en massa saker .

Skickar en hejarklack

Jo, fast var ska jag hitta den hjälpen?

Jag har rätt många som stöttar men det känns nästan meningslöst när jag ändå mår som jag gör. (Hej och goddag positivitetens mästare )

Tack

 

[Lobelia]

Jo, fast var ska jag hitta den hjälpen?

Jag har rätt många som stöttar men det känns nästan meningslöst när jag ändå mår som jag gör. (Hej och goddag positivitetens mästare )

Tack

Vad jag förstår så är din ekonomi inte obegränsad och då kanske du bara har genom vården som alternativ. Det finns annars möjlighet att både söka traditionell vård och diverse mer eller mindre skumma alternativa behandlare privat.

Kanske du kunde testa någon onlinepsykolog mindler finns väl? För att tala om hur du kan gå vidare.

 

[Lyan]

Vad jag förstår så är din ekonomi inte obegränsad och då kanske du bara har genom vården som alternativ. Det finns annars möjlighet att både söka traditionell vård och diverse mer eller mindre skumma alternativa behandlare privat.

Kanske du kunde testa någon onlinepsykolog mindler finns väl? För att tala om hur du kan gå vidare.

Nej precis. Nästan allt går till djuren.

Det är en osteopat som jag har gått till med djuren några gånger och där har jag tänkt ibland att honom skulle man haft som terapeut! Men även om det varit hans egentliga område så hade jag ändå inte haft råd.

Jag får se när/om jag får någon kallelse om nya samtalskontakten (som jag inte vill gå till pga förflutet) och vad jag ska göra då. Har redan försökt byta läkare tidigare utan resultat så lär väl bli gå dit eller låt bli från deras sida

Jag har jättesvårt för både filmsamtal och telefonsamtal annars hade det nog kunnat vara ett alternativ

 

[Lobelia]

Nej precis. Nästan allt går till djuren.

Det är en osteopat som jag har gått till med djuren några gånger och där har jag tänkt ibland att honom skulle man haft som terapeut! Men även om det varit hans egentliga område så hade jag ändå inte haft råd.

Jag får se när/om jag får någon kallelse om nya samtalskontakten (som jag inte vill gå till pga förflutet) och vad jag ska göra då. Har redan försökt byta läkare tidigare utan resultat så lär väl bli gå dit eller låt bli från deras sida

Jag har jättesvårt för både filmsamtal och telefonsamtal annars hade det nog kunnat vara ett alternativ

Jag tycker också det är jättejobbigt med telefon/videosamtal trots att jag jobbat med telefonsupport i många år. Nu efter att ha bearbetat känslorna bakom och ren utmattning med massor av samtal är jag nästan bekväm, men ska jag ringa ett för mig viktigt samtal så kan det fortfarande ta emot.

Är det också så för dig att det är jobbigt den första stunden men när man väl börjat prata är det ganska okej?

 

[Lyan]

Är väl inte lönt att starta en ny tråd med mitt eviga gnäll...

Allting blir iallafall värre och värre känns det som. Hur det nu är möjligt. Jag orkar/vill
inte bry mig om någonting och det jag bryr mig/vill bry mig om orkar jag inte. Just nu ligger jag hemma och är sjuk och det är så skönt att slippa julen för jag orkar inte låtsas som att jag är minsta lilla glad för det är jag inte. Intresset för marsvinen är totalt helt och hållet borta och det är bara en plåga. Hundarna är på sätt och vis också en ”plåga” eftersom jag inte kan ge dem vad de förtjänar. Koncentrationssvårigheterna har blivit så svåra att jag klarar knappt att göra något alls och när jag försöker så får jag ångest och känner att vad fan spelar det för roll överhuvudtaget att göra någonting för jag misslyckas alltid ändå. Samtidigt så blir det plågsamt på så sätt att det gör att jag heller inte kan distrahera mig på något sätt utan är helt utlämnad åt alla tankar som vrålar i huvudet. Jag känner ännu mer hopplöshet och självmordstankar men det finns inget sätt att lösa någonting. Terapin ni har talat om finns inte för mig att få så det går inte ens att prova. Just nu vill jag bara gå upp i rök och försvinna. Jag orkar inte mer! Men det spelar ingen roll för jag kan ändå inte göra något. Hela livet är en plåga som jag bara hoppas ska ta slut så fort som möjligt

 

[Scata]

Samtidigt så blir det plågsamt på så sätt att det gör att jag heller inte kan distrahera mig på något sätt utan är helt utlämnad åt alla tankar som vrålar i huvudet. Jag känner ännu mer hopplöshet och självmordstankar men det finns inget sätt att lösa någonting. Terapin ni har talat om finns inte för mig att få så det går inte ens att prova. Just nu vill jag bara gå upp i rök och försvinna. Jag orkar inte mer! Men det spelar ingen roll för jag kan ändå inte göra något. Hela livet är en plåga som jag bara hoppas ska ta slut så fort som möjligt

Har du ingen IRL du kan ringa eller prata med?
Jag är bara en okänd buke-kvinna, men jag är mamma till ett barn och mitt hjärta gråter när jag läser ditt inlägg, du behöver hjälp! Du är VÄRD hjälp!
Kan du ringa psykakuten iallafall och få hjälp - snälla

 

[Lyan]

Har du ingen IRL du kan ringa eller prata med?
Jag är bara en okänd buke-kvinna, men jag är mamma till ett barn och mitt hjärta gråter när jag läser ditt inlägg, du behöver hjälp! Du är VÄRD hjälp!
Kan du ringa psykakuten iallafall och få hjälp - snälla

Nej
Förlåt
Psykakuten kan inte hjälpa för jag har redan ångestdämpande och jag dör hellre än åker in och riskerar att bli inlåst

 

[Scata]

Nej
Förlåt
Psykakuten kan inte hjälpa för jag har redan ångestdämpande och jag dör hellre än åker in och riskerar att bli inlåst

Du behöver inte säga förlåt!!

Hur känns det idag?

 

[Lyan]

Du behöver inte säga förlåt!!

Hur känns det idag?

Lite bättre än igår för jag har inte lika mycket ångest men fortfarande frustrerad, arg och hopplöshet

 

[Lyan]

Jag är så fruktansvärt arg på mig själv så jag kan inte sova. Fick extra pengar innan jul och jag har nästan
kladdat upp allting på skit som jag inte behöver! Så jävla arg!! Varför kan jag inte ge fan i att köpa saker? Hur kan jag vara så jävla oduglig?! Jag är inte värd ett ruttet skit för jag är så oduglig och meningslös! Det bästa vore om jag bara försvann!!!

 

[DarkInNight]

Jag är så fruktansvärt arg på mig själv så jag kan inte sova. Fick extra pengar innan jul och jag har nästan
kladdat upp allting på skit som jag inte behöver! Så jävla arg!! Varför kan jag inte ge fan i att köpa saker? Hur kan jag vara så jävla oduglig?! Jag är inte värd ett ruttet skit för jag är så oduglig och meningslös! Det bästa vore om jag bara försvann!!!

Är något beställt via nätet och kan skickas tillbaka?

Jag kan också få köp-ryck och handla något som senare inte alls känns lika viktigt. Då skickar jag tillbaka det.
Tycker varken att du eller jag är värdelösa för det

 

[Lyan]

Är något beställt via nätet och kan skickas tillbaka?

Jag kan också få köp-ryck och handla något som senare inte alls känns lika viktigt. Då skickar jag tillbaka det.
Tycker varken att du eller jag är värdelösa för det

Kanske finns något som går att skicka tillbaka men det mesta är sådant som inte går eller så har det gått för lång tid

Och jag har inte köpt bara något utan det är mer än hälften av pengarna jag tänkt lägga över på sparkontot Jag är så arg, ledsen och besviken på mig själv att jag knappt vet var jag ska ta vägen! Jag känner bara fullkomlig panik över min oduglighet och vill verkligen inte vara med längre. Inget kommer någonsin att bli bättre! Livet kommer att fortsätta vara en plåga tills jag dör

 

[Fruentimber]

Kanske finns något som går att skicka tillbaka men det mesta är sådant som inte går eller så har det gått för lång tid

Och jag har inte köpt bara något utan det är mer än hälften av pengarna jag tänkt lägga över på sparkontot Jag är så arg, ledsen och besviken på mig själv att jag knappt vet var jag ska ta vägen! Jag känner bara fullkomlig panik över min oduglighet och vill verkligen inte vara med längre. Inget kommer någonsin att bli bättre! Livet kommer att fortsätta vara en plåga tills jag dör

Jag kanske låter väl barsk nu, men det kommer aldrig att bli bättre om du fortsätter spy galla om dig själv på det viset. Du behöver professionell hjälp. Det du sitter och skriver om dig själv här på ett internetforum blir bara en självuppfyllande profetia och vi användare kan inte ge dig det stöd du uppenbarligen behöver. Du behöver vända dig till vården för rätt hjälp.

 

[Lyan]

Jag kanske låter väl barsk nu, men det kommer aldrig att bli bättre om du fortsätter spy galla om dig själv på det viset. Du behöver professionell hjälp. Det du sitter och skriver om dig själv här på ett internetforum blir bara en självuppfyllande profetia och vi användare kan inte ge dig det stöd du uppenbarligen behöver. Du behöver vända dig till vården för rätt hjälp.

Jag vet Men det finns ingen hjälp här Det är väl delvis därför jag vänder mig hit när allting bara blir för mycket för jag har ingen att prata med, men jag kan inte prata om det jag behöver mest här heller. Jag känner mig så fruktansvärt ensam och att jag mår så dåligt nu gör det inte bättre. När jag bara mår så dåligt som jag brukar kan jag stänga av och bli apatisk men det går inte nu för jag är så arg och bitter.
Jag önskar att jag hade tillgång till den terapin ni har berättat om men det har jag inte

 

[Fruentimber]

Jag vet Men det finns ingen hjälp här Det är väl delvis därför jag vänder mig hit när allting bara blir för mycket för jag har ingen att prata med, men jag kan inte prata om det jag behöver mest här heller. Jag känner mig så fruktansvärt ensam och att jag mår så dåligt nu gör det inte bättre. När jag bara mår så dåligt som jag brukar kan jag stänga av och bli apatisk men det går inte nu för jag är så arg och bitter.
Jag önskar att jag hade tillgång till den terapin ni har berättat om men det har jag inte

Men om du ringer VC eller psykiatrin och berättar hur läget är så kommer du ju att få hjälp.