När den ena dör och den andra blir kvar....

[Charlotta]

I dag fick vår ena hund somna in, nio år gammal. Hans njurar slutade att fungera, det gick väldigt fort, så han fick avsluta sitt liv innan smärtorna blev allt för svåra.
Jag har nog inte riktigt förstått att han är borta, det känns konstigt att bara ha ett koppel i handen, bara en hund att hålla redan på.
Hans matskål står fortfarande kvar, kan inte förmå mig att ta bort den.

Den andra hunden sitter och väntar vid ytterdörren på sin kompis, han förstår ju inte att kompisen aldrig mer kommer hem. Jag vet inte riktigt hur vi ska hantera det här. Har ingen erfarenhet.
Ni som har varit med om sak, har ni några tips?

 

[mimmipigg]

Sv: När den ena dör och den andra blir kvar....

Vi har alltid både för hundar och hästar visat de kvarvarande på kroppen, oftast är de nöjda med en snabb sniff/blick sen går de vidare. En hund fick inte se sin döda kompis och den tiken letade och väntade i två-tre veckor innan det gick över.
Att ta bort ett djur är det värsta man kan göra men samtidigt skönt eftersom man kan avsluta ett lidande.

 

[Charlotta]

Sv: När den ena dör och den andra blir kvar....

Vi lät inte Hugo se sin kompis på vet. inrådan. Det kanske var fel?
Har gått en promenad nu, han är ju inte sitt vanliga glada jag, verkar rätt nere.

Att ta bort ett djur är det värsta man kan göra men samtidigt skönt eftersom man kan avsluta ett lidande

Det håller jag med om, just den här hunder hade jag lovat ett bra slut, han var rätt trasig när jag fick honom. Misshandlad och utsvulten, utslängd i skogen mitt i kalla vintern. Han var så rädd att han strök längs med väggarna och vägrade att ta kontakt.
De sex sista åren var han lika trygg och glad som villken hund som helst. Han var min ögonsten.