skogersson
Trådstartare
Min lilla plutta är nu 18v och har redan börjat att bli mammig och pappig. När mormor och morfar kommer nära så blir det illvrål....inte så kul, visst det går ju över. Snart hoppas jag.
Ni?
Ni?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Men så har vi aldrig burit runt på henne heller. Ibland tycker jag att det verkar som om barn som kånkas runt på jämt och ständigt verkar bli mer mammiga/pappiga. (Men det är ju min åsikt baserad på mina vänner och bekantas barn, det behöver ju absolut inte vara så)
Men så har vi aldrig burit runt på henne heller. Ibland tycker jag att det verkar som om barn som kånkas runt på jämt och ständigt verkar bli mer mammiga/pappiga. (Men det är ju min åsikt baserad på mina vänner och bekantas barn, det behöver ju absolut inte vara så)
Men så har vi aldrig burit runt på henne heller. Ibland tycker jag att det verkar som om barn som kånkas runt på jämt och ständigt verkar bli mer mammiga/pappiga. (Men det är ju min åsikt baserad på mina vänner och bekantas barn, det behöver ju absolut inte vara så)QUOTE]
Håller inte med alls här, mina barn bärs ständigt i sjal eller selen, och den stora pojken är en av de mest trygga barn jag vet. Han har inga problem att umgås med andra människor eller att vara ensam med andra heller.
Däremot har han ibland perioder där han blygs andra, och det är helt naturligt. Det går över om han får några minuter på sig att se den han blygs. Det har inget att göra med hur mycket eller lite man bär dem.
Jag tror stenhårt på närhet och kärlek i oändliga mängder för att göra honom stark och säker på sig själv.
Vad är det jag läser
Barn går igenom flera olika språng när de är små (http://www.teskedsmamma.se/index.php?option=com_content&view=article&id=130&Itemid=125) och är då extremt super mammiga (kan även bli pappiga) och jobbigt klängiga i perioder. Varför inte njuta av att ha en "jobbig" klängande bebis/små barn. Om några år är det de sista de vill att sitta hos morsan i flera timmar.
Det är jätte jobbigt att bli stor, varför ska man då mitt i allt få dem att klara sig själv?
Heder åt det uttalandet!
Jag har heller inte burit omkring på lillan. Har det som regel att man inte ska vänja dom vid att alltid bli buren.