Jag har Asperger och ADD, mina föräldrar körde med scheman när jag var yngre för som TS skrev är det "basic" att autister ska vilja ha sånt och trivas med det. Som någon annan skrev(ursäkta jag inte minns namnet) så kan det krocka med ADD och det är precis min erfarenhet. Jag fullständigt avskyr scheman för det fungerar aldrig, oavsett om det är jag som gjort det el inte. Tidsplanering blir för jobbigt att hålla. Däremot fungerar struktur på nivån att jag vill veta vad som kommer hända och vilka som kommer vara där när jag ska på något. Jag har utvecklat mina sätt att göra saker på men börjar någon lägga sig i när eller hur så blir jag förbannad rent ut sagt.
Ett exempel från när jag själv var tonåring är att jag hade en grej att göra, städa köket. Jag kom hem från skolan, dyngtrött i skallen, nästan direkt äta middag med massa prat om vad som gjorts så jag blev ännu tröttare. Stängde in mig på rummet för att vila, vid 20-21 hade jag lite ork igen o tänkte nu var det lugnt och skönt, perfekt fixa städningen ifred... så fort jag gick ut från rummet och stötte på mamma så frågade hon om jag städat än. Hon frågade för att hon trodde jag glömt det och ville påminna men jag tog det som att hon klagade på mig och min frid var slut. Sen blev det bråk. Klassiskt tonår.
Angående duschningen, har du frågat varför han inte vill duscha? Jag duschar inte när jag är trött mentalt för då orkar inte hjärnan filtrera bort att vattendropparna känns som spikar. En kompis till mig kämpade länge med att duscha för det kändes så obehagligt när hon klev ur och det blev kallt igen. Går det att byta ut duschningen mot att tvätta sig med såna där blöta tvättlappar? Det kan han göra samtidigt som han sitter vid datan, i sängen innan han lägger sig el vad han känner för. Skulle det funka så reducerar ni en konflikt.
Frukost, är det så viktigt annat än för medicinen? Lägg fram medicinen och en sån där proteinbar så får han i sig något även om det bara blir en tugga. De blir ju inte direkt dåliga som en macka el frukt så perfekt ha i väskan också. Kanske lockar honom mer om det är nån godisaktig smak, tex toffee.
Jag garanterar att han vet om att något inte är bra och han inte är välkommen. Bara för att han inte hört orden så betyder det inte att han inte uppfattar det. Barn, även barn med diagnoser, uppfattar att något är el känns "konstigt" även om de inte kan säga vad el vet hur man frågar om det. Det är bara nåt konstigt som ligger i bakhuvudet tills man får veta svaret.
Angående medicineringen, får jag fråga hur många sorter ni testade? Jag har gått igenom ett antal och en medicin som är relativt vanlig slog runt fullständigt i skallen, rejält läskig. Nu har jag en medicin som egentligen är för barn men funkar klockrent.
