Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Kanske för att en efter en i umgänget säger upp umgänget och ingen talar om varför.Varför ska Fia gå och fundera över att jag tycker hon luktar illa? Det känns väl bättre att jag bara meddelar att jag tyvärr inte har möjlighet att gå på bio med henne på fredag.
Kanske för att en efter en i umgänget säger upp umgänget och ingen talar om varför.
Och för att du en månad senare får samma fråga. Efter 2-4 gånger fattar de flesta men det är slöseri med folks tid med en del vita lögner och rent utav elakt om en person luktar illa men ingen talar om det. Hur ska man kunna göra något åt det om man inte vet?
I just den situationen hade jag nog talat om att jag dessvärre inte kan ha någon som sover över hos mig, men att vi kanske kunde ses någon eftermiddag (lite kompromiss, och om personen är påfrestande kanske bara ses några timmar i så fall), men det går ju att strunta i det också.Alltid? Ibland? Aldrig?
Jag kom att tänka på det nu när en avlägsen bekant hörde av sig och frågade om hen fick komma och bo hos oss i fyra nätter i september. Hen bor i ett annat land och kommer att vara i stan p.g.a jobb. Det är första gången på mer än ett år som vi har någon form av kontakt, och jag har ärligt talat varit ganska nöjd med det. Jag trivs inte särskilt bra med den här personen (och då anser jag mig ändå vara en väldigt öppen och tolerant person) och det är väldigt mycket jag som är hennes kompis men inte tvärtom, om ni förstår vad jag menar. När hen flyttade utomlands var det för mig naturligt att vår kontakt dog ut lite, eftersom vi aldrig varit särskilt nära.
Är jag hemsk som ens överväger att komma med en påhittad ursäkt? Är jag det så går det väldigt bra att tala om det för mig, i så fall! Men jag försöker att vara lite mer självisk det här året, då jag lätt kommer bort mig lite i att alltid vilja vara alla till lags, och det här känns som en situation då jag verkligen skulle vilja vara självisk och säga nej. Jag känner helt enkelt ingen vilja alls att ha vederbörande i mitt hem i fyra dagar, men får också dåligt samvete då hen egentligen är väldigt snäll (om än lite påfrestande). Och hen har förmodligen inte en susning om hur jag känner.
Hur brukar ni hantera dylika situationer? Hur ofta tar ni till vita lögner, och var går gränsen för när det är okej och inte?
Ja, jag hade tänkt föreslå att vi käkar middag ihop någonstans någon kväll eller så. Det har jag absolut inget emot!I just den situationen hade jag nog talat om att jag dessvärre inte kan ha någon som sover över hos mig, men att vi kanske kunde ses någon eftermiddag (lite kompromiss, och om personen är påfrestande kanske bara ses några timmar i så fall), men det går ju att strunta i det också.
Eftersom vännen är ute i hyggligt god tid, hade jag dragit en vit lögn i stil med att svärföräldrarna kommer då.Tack för alla era svar!
Lustigt det där med att jag känner att jag behöver komma med en anledning, och inte känner mig bekväm med bara ett "Det passar tyvärr inte". Kanske för att jag är feg och rädd för vad folk (läs: vännen) ska tänka om mig? Kanske för att jag själv hade tyckt att det var ett lite märkligt svar om någon sagt så till mig? Kanske för att jag inte känner vederbörande särskilt bra? Jag vet inte, får fundera lite på den!
Nu har jag i alla fall fått en bra ursäkt i form av att min sambo ska få besök från England samma helg, så jag kommer att säga att gästrummet tyvärr är upptaget av dem.
Mm, lite besvärligt med tanke på att svärföräldrarna bor två kvarter bort Goda vänner från England får räcka bra, och det är ju dessutom sant!Eftersom vännen är ute i hyggligt god tid, hade jag dragit en vit lögn i stil med att svärföräldrarna kommer då.
Hoppas det löser sig för dig, är själv ingen som gillar att behöva ljuga för att komma undan en situation, men det har väl hänt.Ja, jag hade tänkt föreslå att vi käkar middag ihop någonstans någon kväll eller så. Det har jag absolut inget emot!
Jag hade lätt dragit en vit lögn. Det kallas social kompetens att inte tvångsmässigt säga massa sanningar hela tiden tycker jag.
Då brukar jag fråga om de sa så för att göra mig/någon annan glad eller ledsen?Jag kan ju tillägga att jag avskyr när folk är ”bara ärliga” och istället är oförskämda.
Ja, är det någonting jag har övat på (och tänker fortsätta öva på) det här året så är det att lyssna på mig själv och säga nej när det inte känns bra! Det går inte alltid vägen, men när det gör det är det oftast väldigt, väldigt sköntFör en såpass ytlig bekant tycker jag verkligen att ett "det passar inte" borde räcka utan följdfrågor, men jag har ingenting emot en vit lögn för att bespara känslor, relationer eller ens egen sinnesfrid.
@Mineur Man vinner ingenting på att föra milt våld på sig själv för att göra andra nöjda.. Det har jag börjat upptäcka bit för bit och steg för steg. Det är fantastiskt hur lätt folk tar på ett nej ändå, ungefär som man själv gör.
"jahapp, okej."
Ja, är det någonting jag har övat på (och tänker fortsätta öva på) det här året så är det att lyssna på mig själv och säga nej när det inte känns bra! Det går inte alltid vägen, men när det gör det är det oftast väldigt, väldigt skönt
Jamen faktiskt! Klokt!Det är en otroligt viktig resa att göra tror jag, framför allt att inse att man faktiskt inte gör våld på någon annan bara för att man säger nej ibland... men att man ibland gör det på sig själv när man säger ja.
Folk fattar, helt enkelt.
Och just därför är vita lögner besvärliga. Den som har avsikten att undvika att såra kan visa sig vara tvärt om. Jag tycker vita lögner kan vara okej, men ofta är sanningen bättre i längden. Riskerar man att behöva komma med undanflykter upprepade gånger tills personen man levererar dem till inser att man ljuger så är det bara slöseri med tid bortsett från att det är sårande. Gäller det någon man sannolikt inte behöver upprepa lögnen för så fyller den sin funktion, man behöver inte såra i onödan.Eller så kanske Fia har en sjukdom som gör att hon luktar som hon gör, vilket hon är rätt trött att få berättat för sig eftersom hon inte själv är luktdöv?