När är det okej med vita lögner?

[Mineur]

Alltid? Ibland? Aldrig?

Jag kom att tänka på det nu när en avlägsen bekant hörde av sig och frågade om hen fick komma och bo hos oss i fyra nätter i september. Hen bor i ett annat land och kommer att vara i stan p.g.a jobb. Det är första gången på mer än ett år som vi har någon form av kontakt, och jag har ärligt talat varit ganska nöjd med det. Jag trivs inte särskilt bra med den här personen (och då anser jag mig ändå vara en väldigt öppen och tolerant person) och det är väldigt mycket jag som är hennes kompis men inte tvärtom, om ni förstår vad jag menar. När hen flyttade utomlands var det för mig naturligt att vår kontakt dog ut lite, eftersom vi aldrig varit särskilt nära.

Är jag hemsk som ens överväger att komma med en påhittad ursäkt? Är jag det så går det väldigt bra att tala om det för mig, i så fall! Men jag försöker att vara lite mer självisk det här året, då jag lätt kommer bort mig lite i att alltid vilja vara alla till lags, och det här känns som en situation då jag verkligen skulle vilja vara självisk och säga nej. Jag känner helt enkelt ingen vilja alls att ha vederbörande i mitt hem i fyra dagar, men får också dåligt samvete då hen egentligen är väldigt snäll (om än lite påfrestande). Och hen har förmodligen inte en susning om hur jag känner.

Hur brukar ni hantera dylika situationer? Hur ofta tar ni till vita lögner, och var går gränsen för när det är okej och inte?

 

[mandalaki]

I det läget skulle jag antingen bara säga nej, eller dra en vit lögn. Jag har inga problem alls med vita lögner.

 

[Sofie_B]

Alltid? Ibland? Aldrig?

Jag kom att tänka på det nu när en avlägsen bekant hörde av sig och frågade om hen fick komma och bo hos oss i fyra nätter i september. Hen bor i ett annat land och kommer att vara i stan p.g.a jobb. Det är första gången på mer än ett år som vi har någon form av kontakt, och jag har ärligt talat varit ganska nöjd med det. Jag trivs inte särskilt bra med den här personen (och då anser jag mig ändå vara en väldigt öppen och tolerant person) och det är väldigt mycket jag som är hennes kompis men inte tvärtom, om ni förstår vad jag menar. När hen flyttade utomlands var det för mig naturligt att vår kontakt dog ut lite, eftersom vi aldrig varit särskilt nära.

Är jag hemsk som ens överväger att komma med en påhittad ursäkt? Är jag det så går det väldigt bra att tala om det för mig, i så fall! Men jag försöker att vara lite mer självisk det här året, då jag lätt kommer bort mig lite i att alltid vilja vara alla till lags, och det här känns som en situation då jag verkligen skulle vilja vara självisk och säga nej. Jag känner helt enkelt ingen vilja alls att ha vederbörande i mitt hem i fyra dagar, men får också dåligt samvete då hen egentligen är väldigt snäll (om än lite påfrestande). Och hen har förmodligen inte en susning om hur jag känner.

Hur brukar ni hantera dylika situationer? Hur ofta tar ni till vita lögner, och var går gränsen för när det är okej och inte?

Tycker att vita lögner är okej om ingen kommer till skada/såras. Visst skulle man kunna hävda att du skulle berätta sanningen för den här bekanta och låta hen veta varför du inte vill umgås, men det är inte ditt jobb att uppfostra en vuxen människa tycker jag. Jag tycker att du ska prioritera ditt egna välmående så här skulle jag absolut komma med en vit lögn! Jag använder sådana ganska ofta..

 

[pepp]

Alltid? Ibland? Aldrig?

Jag kom att tänka på det nu när en avlägsen bekant hörde av sig och frågade om hen fick komma och bo hos oss i fyra nätter i september. Hen bor i ett annat land och kommer att vara i stan p.g.a jobb. Det är första gången på mer än ett år som vi har någon form av kontakt, och jag har ärligt talat varit ganska nöjd med det. Jag trivs inte särskilt bra med den här personen (och då anser jag mig ändå vara en väldigt öppen och tolerant person) och det är väldigt mycket jag som är hennes kompis men inte tvärtom, om ni förstår vad jag menar. När hen flyttade utomlands var det för mig naturligt att vår kontakt dog ut lite, eftersom vi aldrig varit särskilt nära.

Är jag hemsk som ens överväger att komma med en påhittad ursäkt? Är jag det så går det väldigt bra att tala om det för mig, i så fall! Men jag försöker att vara lite mer självisk det här året, då jag lätt kommer bort mig lite i att alltid vilja vara alla till lags, och det här känns som en situation då jag verkligen skulle vilja vara självisk och säga nej. Jag känner helt enkelt ingen vilja alls att ha vederbörande i mitt hem i fyra dagar, men får också dåligt samvete då hen egentligen är väldigt snäll (om än lite påfrestande). Och hen har förmodligen inte en susning om hur jag känner.

Hur brukar ni hantera dylika situationer? Hur ofta tar ni till vita lögner, och var går gränsen för när det är okej och inte?

Jag hade helt klart dragit till med en ursäkt!

Eller om jag känt mig bekväm med det, sagt som det var. Att jag inte skulle känna mig bekväm med situationen

 

[Mineur]

Tycker att vita lögner är okej om ingen kommer till skada/såras. Visst skulle man kunna hävda att du skulle berätta sanningen för den här bekanta och låta hen veta varför du inte vill umgås, men det är inte ditt jobb att uppfostra en vuxen människa tycker jag. Jag tycker att du ska prioritera ditt egna välmående så här skulle jag absolut komma med en vit lögn! Jag använder sådana ganska ofta..

+ @pepp

Ja, alltså hade det varit en person som jag hade en starkare relation med och som "dök upp" i mitt liv mer än en gång om året (om ens det) så hade jag ju fått förklara för hen hur jag faktiskt känner, men i och med att hon bor i ett annat land och vi har minimal kontakt i övrigt känns det lite onödigt tycker jag...

Det där med att tänka på huruvida någon kommer till skada eller ej var en bra grej att avgöra det på! Här är ju risken för det väldigt liten, tänker jag, så länge jag bara kommer på en tillräckligt vattentät ursäkt.

 

[Görel]

Det är helt okej med vita lögner! Man behöver inte alltid förklara allting, ibland är den enklaste vägen en vit lögn. I din situation är den absolut befogad.
Jag kan tycka att det är fräckt att ta upp en gammal bekantskap om man bara vill spara in på hotell (salig Magdalena Ribbing fick den frågan med jämna mellanrum och kom alltid med rediga svar). Om du hade sagt att hör av dig nästa gång du kommer hit, självklart får du bo hos mig hade det varit annorlunda, då hade det varit lite mer befogat att du var ärlig.

 

[Miao]

Jag föredrar oftast alltid att säga hela sanningen (man kan ju alltid säga den på ett fint sätt) även om den är obekväm, mest för att jag har så dåligt minne att jag inte skulle komma ihåg ens vita lögner ! Och jag tycker det är värre att bli ertappad med en lögn än att leverera en hård sanning.

Men i annat fall så ser jag inga problem med vita lögner för att komma ur mer eller mindre (socialt) obekväma situationer .

 

[MiniLi]

Jag hade sagt nej i din sits, hade kunnat dra en vit lögn sålänge det inte riskerar att trassla in det för mig själv. Det kan ju tex vara bökigt att säga att man ska vara bortrest och se att man är hemma eller liknande.
Hade troligen bara sagt ”Det går tyvärr inte” eller ”Det passar tyvärr inte så bra” eller liknande så jag inte behövde ljuga ihop en anledning.

Har alltså inga större problem med små vita lögner men ibland blir det krångligt för min egen del och det undviker jag helst.

 

[Stefffie]

Alltid? Ibland? Aldrig?

Jag kom att tänka på det nu när en avlägsen bekant hörde av sig och frågade om hen fick komma och bo hos oss i fyra nätter i september. Hen bor i ett annat land och kommer att vara i stan p.g.a jobb. Det är första gången på mer än ett år som vi har någon form av kontakt, och jag har ärligt talat varit ganska nöjd med det. Jag trivs inte särskilt bra med den här personen (och då anser jag mig ändå vara en väldigt öppen och tolerant person) och det är väldigt mycket jag som är hennes kompis men inte tvärtom, om ni förstår vad jag menar. När hen flyttade utomlands var det för mig naturligt att vår kontakt dog ut lite, eftersom vi aldrig varit särskilt nära.

Är jag hemsk som ens överväger att komma med en påhittad ursäkt? Är jag det så går det väldigt bra att tala om det för mig, i så fall! Men jag försöker att vara lite mer självisk det här året, då jag lätt kommer bort mig lite i att alltid vilja vara alla till lags, och det här känns som en situation då jag verkligen skulle vilja vara självisk och säga nej. Jag känner helt enkelt ingen vilja alls att ha vederbörande i mitt hem i fyra dagar, men får också dåligt samvete då hen egentligen är väldigt snäll (om än lite påfrestande). Och hen har förmodligen inte en susning om hur jag känner.

Hur brukar ni hantera dylika situationer? Hur ofta tar ni till vita lögner, och var går gränsen för när det är okej och inte?

Sag nej, ljug om det gor samtalet mindre pinsamt!
Kommer hon for jobb sa borde ju bolaget bekosta hotell dartill, sa valdigt frackt o be om huserum tycker jag!

Jag ar ganska rattfram men drar mig inte for en vit logn har o dar for att fa det sociala samspelet att flyta mer mindre friktion, ar absolut inget allvarligt i min bok!

 

[em76]

Jag föredrar att folk är ärliga mot mig, men förstår att det kan fungera bättre med små lögner ibland.

 

[athena_arabians]

Alltid? Ibland? Aldrig?

Jag kom att tänka på det nu när en avlägsen bekant hörde av sig och frågade om hen fick komma och bo hos oss i fyra nätter i september. Hen bor i ett annat land och kommer att vara i stan p.g.a jobb. Det är första gången på mer än ett år som vi har någon form av kontakt, och jag har ärligt talat varit ganska nöjd med det. Jag trivs inte särskilt bra med den här personen (och då anser jag mig ändå vara en väldigt öppen och tolerant person) och det är väldigt mycket jag som är hennes kompis men inte tvärtom, om ni förstår vad jag menar. När hen flyttade utomlands var det för mig naturligt att vår kontakt dog ut lite, eftersom vi aldrig varit särskilt nära.

Är jag hemsk som ens överväger att komma med en påhittad ursäkt? Är jag det så går det väldigt bra att tala om det för mig, i så fall! Men jag försöker att vara lite mer självisk det här året, då jag lätt kommer bort mig lite i att alltid vilja vara alla till lags, och det här känns som en situation då jag verkligen skulle vilja vara självisk och säga nej. Jag känner helt enkelt ingen vilja alls att ha vederbörande i mitt hem i fyra dagar, men får också dåligt samvete då hen egentligen är väldigt snäll (om än lite påfrestande). Och hen har förmodligen inte en susning om hur jag känner.

Hur brukar ni hantera dylika situationer? Hur ofta tar ni till vita lögner, och var går gränsen för när det är okej och inte?

"Det passar tyvärr inte". Kräver hen en förklaring i det läget är jag ärlig och säger som det är. I ditt fall skulle ju en enkel lögn som innehåller sanning kunna vara att "jag och sambon har gått om varandra lite, vi behöver tid tillsammans". Då är det inte rakt av avvisande.

Vita lögner ska givetvis användas sparsamt men ibland är de lite smörjning i maskineriet sas, jag har inga problem med det. Samtidigt, ett neutralt svar som visserligen är sanning men inte hela förklaringen är ju att föredra.

Edit: Är jag själv i hens läge frågar jag om jag skulle kunna sova där x nätter men gör tydligt klart att jag har full förståelse för om det inte går och absolut inga hard feelings om det inte funkar. Det är ju en vän man frågar, inte ett pensionat.

 

[Bison]

I det läget tycker jag det är helt okej med en vit lögn.

På jobbet ljuger jag konstant, för allas bästa

 

[athena_arabians]

I det läget tycker jag det är helt okej med en vit lögn.

På jobbet ljuger jag konstant, för allas bästa

Fullt förståeligt

 

[Malin_L]

Nej det passar inte. Räcker väl? Lite konstigt att be om husrum hos någon man har väldigt lite kontakt med och dessutom på jobbresa.
Då står väl jobbet för boende?

 

[Diabetikern]

Ja jösses hur många vita lögner har man inte dragit på jobbet tidigare år Dock ger det kunden en bra känsla för företaget så är det ok. På detta företaget har jag inte behövt en enda dock. Känns bra

En vit lögn som gör det lättare att säga nej utan att bli osams osv tycker jag är helt ok.

Vet inte hur många ggr jag skyllt på min diabetes om det är något jag inte rokar inte har lust med. Folk har mycket mer förståelse om man är lite krasslig i diabetes än om man säger att man är helt slutkörd efter veckan. Tydligen har min sambo använt den en gång som ursäkt också

 

[Bison]

Fullt förståeligt

Yes, god bless signalfel

 

[Niyama]

Ytligt bekanta vill helt plötsligt hälsa på mig och bo hos mig några dagar/nån vecka sen jag flyttade till turistort. Ibland säger jag bara nej, ibland med en vit lögn. Aldrig att jag har nån här som jag i princip tappat kontakten helt med, och som hade noll intresse av att umgås med mig när jag bodde i en trist stad. (Vissa kontakter kan iofs vara kul att ta upp igen, men det är lite genomskinligt när det bara är gratis boende på skidsemestern som är målet.)

 

[Lobelia]

Med tanke på att du egentligen inte vill umgås eller ha kontakt med personen kanske det kan vara ett bra tillfälle att vara ärlig och säga att ni inte är så nära vänner att du inte är bekväm med att öppna ditt hem för henne samt att ni förmodligen inte hinner umgås ändå om hon ska arbeta så det är bara en sovplats. Annars så är det okej med vita lögner, men det gäller att ha gott minne.

 

[Lovisaleonora]

Har inga problem med vita lögner. Jag har desto större problem med folk som i tid och otid "minsann ska berätta" - t ex varför de föredrar att inte umgås med mig/henne/honom. Det är väl en privatsak och för mig är det värre att i onödan såra någon genom kissnödigt PK hela tiden rättfärdigat berätta sanningen. Jag tycker personligen det är ouppfostrat och okänsligt att i varje situation kräka upp sanningen som en allenarådande måttstock.

Varför ska Fia gå och fundera över att jag tycker hon luktar illa? Det känns väl bättre att jag bara meddelar att jag tyvärr inte har möjlighet att gå på bio med henne på fredag.

 

[Görel]

En viktig aspekt i det hela är att komma på en vettig vit lögn och tänka igenom ordentligt vad man ska säga. Det värsta man kan göra i TS situation är att säga att man ska åka bort. Förutom att vännen då kan tycka att det är toppen och att denne kan ha bostaden helt för sig själv och man behöver avstyra något ännu värre, så kan det bli så att man känner sig tvungen att trycka hemma eftersom man är rädd för att stöta ihop med vännen på stan.